Laxtrolling på Ålands hav

I fredags morse körde jag de dryga 25 milen från Örebro till Sundsveden, i Östhammars vackra skärgård, för att kliva ombord på min fiskebroder Robert Führs båt. Han trailade upp ekipaget dagen innan och det känns extremt lyxigt att bara kunna mönstra på en båt på det sättet.

Fredagen bjöd på ett fantastiskt väder och det är alltid lika härligt och förväntansfullt att komma ut på årets första laxtrolling till havs.

Betena, merparten med inslag av gult och grönt, sjösattes och Robban kokade både kaffe och ägg till frukost medan vi fiskade oss fram över 150 meters djup i 2,5 knop.

Beten med inslag av gult och grönt är gångbara i många vatten! Det här är Shoehorn från Luhr Jensen – ett bete med riktigt fin gång som lockat många laxar till hugg.

Radiotystnad

Trollingfiske efter vandringslax är till stor del ett ”waiting game”. Det kan tyckas hopplöst att söka laxen över så stora, djupa, områden som man gör utan att något händer. Men så plötsligt så kommer det ett steg med lax som passerar området och huggsexorna i båtarna avlöser varandra.

Den här förmiddagen är det rätt tyst med rapporter på VHFen. Nån enstaka fisk landas hör vi men över lag verkar det trögt. Just radiotrafiken fiskare emellan på Ålandshav uppskattar jag oerhört mycket. Här är det inte alls lika hemligt som på andra platser och man delar friskt med sig om vilka beten, färger och djup som laxarna hugger på. Eftersom det ändå handlar om fisk som passerar har man mycket att vinna på att hjälpas åt att knäcka koden.

Vid ett par tillfällen duggar så rapporterna tätt. Inom några minuter hörs flera rapporter via VHFen:
– ”Fish on!“,  -”Vi har dubbelhugg” och – “Vi drillar stor fisk nu” gör även att peppet stiger i vår båt även när huggen uteblir.

Understen – här utanför har det landats många och stora laxar

Plötsligt händer det

Sent på eftermiddagen närmar vi oss ett område där plottern i Robbans båt visar flera markeringar för landade fiskar. Bland annat en på 15,7 som jag fick förra året och en på knappa 19 kilo som Robban tog året innan. Ett hett område med andra ord…

Plötsligt skriker det till i en av Tekota-rullarna på styrbords sida och jag greppar snabbt spöet. Fisken inleder med en rusning men följer sedan relativt snällt med. Det är först när den närmar sig båten, och djupriggarna, som den får fart. Det är oroväckande nära att den går in i andra spön men efter lite trixande så ligger en stålblank lax kring 10 kilo i håvnätet. En fisk som efter ett par snabba får den friheten åter.

Inte den skarpaste bilden kanske – men fiskens välmående prioriterades framför bildkvalitén.

Lätta på bromsen

Det är inte helt sällan fiskarna får ny energi, troligen skrämda av båt och motor, när det närmar sig håvning. Av den anledningen lättar jag alltid på bromsen i slutskedet av fighten och använder tummen som broms. Då kan man snabbt och lätt ge fisken lina om så krävs.

Givetvis vänder vi åter i förhoppning om att området håller mer fisk och efter ett par vändor kring samma punkt så brakar det iväg igen. Den här gången på babord sida och vi kan se fisken hoppa på lång lina.

Proceduren upprepas och efter lite tunggung och stök bakom båten kan jag näta en 104 centimeter lång och dryga 13 kilo tung lax åt Robban. Även den fisken får friheten åter efter ett par snabba bilder!

En vacker fisk på dryga 13 kilo.

Testa laxtrolling – det är beroendeframkallande!

Det är nu och några veckor framöver som vi här i mellansverige har störst chans att komma i kontakt med riktigt stor lax. Så har du möjlighet att ge dig ut så rekommenderar jag dig verkligen att göra det. Området kring Landsort och Ålands hav är två klassiska arenor för laxtrolling.

Att åka med en fiskeguide är ett utmärkt sätt att snabbt lära sig tekniker och få tips på hur man går tillväga om man vill börja trollingfiska vandringslax själv. Man kan lätt avskräckas av alla stora båtar med avancerad elektronik men det går faktiskt utmärkt att trolla lax från mindre båtar så länge man har koll på väderprognoserna. Vädret kan skifta snabbt på havet.

Vill man testa så går det utmärkt att fiska med samma typ av utrustning som används för tyngre gäddtrolling. De viktigaste komponenterna i mina ögon är rullar och lina. Rullar med en jämn och bra broms som sväljer en hel del lina är att föredra. Jag kör med Shimanos nya Tekota-rullar i storlek 600 och är extremt nöjd med dem. Den är storleksmässigt mindre än den äldre modellen men har bättre broms och högre utväxling – bland annat! Läs gärna Oves inlägg efter hårt testande av rullen här » 

När det kommer till lina så förespråkar jag hellre mer lina än tjock lina. Stora laxar kan tömma rullen på lina i en häpnadsväckande takt! Sufix Super 21 är en nylonlina med väldigt lite stretch som blivit en favorit bland trollingfiskare. Sufix XL Strong är en annan som har de egenskaper man som trollingfiskare; mjuk, smidigt, hög knutstyrka och i nästan inget linminne.

Shimanos Tekota-rullar finns nu i en uppdaterad version som, otroligt nog, är ännu bättre än den här äldre varianten.

 

Den här texten är också publicerad på www.rapalaproguide.se

Av |2019-06-04T14:52:19+02:00juni 4th, 2019|Fiske, Lax|

Laxtrolling på Vättern – mina betesval

När dagarna blir korta, kalla och naturen tecknas i blyertsgrått så kommer alltid suget efter laxtrolling smygande hos mig. Det är något magiskt över stora, stålblanka laxar som jagar runt i spiggstimmen – ofta så ytligt att man ser stjärtfenor och ryggar bryta ytan. Då kan jag lova att pulsen stiger…

Stålblank lax fångad vid laxtrolling i Vättern

Stålblank lax fångad i Vättern i december.

Inte helt sällan säger vi att ”stora beten ger stora fiskar” och i många fall stämmer det. Men när det kommer till laxtrolling på Vättern, framförallt vintertid, så är det ofta precis tvärtom. Det är de små betena som levererar stor fisk. Orsaken är givetvis att lax, öring och röding kalasar i stora stim av spigg och helt enkelt ratar större beten. Då gäller det att anpassa sitt betesval efter laxens födosök. Match the hatch, som amerikanerna säger. Ett enkelt sätt är så klart att anpassa storleken på betet man väljer – men också färgsättning och djupgåendet kan spela in.

Naturliga färger fiskar bäst – i min båt

Personligen så föredrar jag beten i naturlig färgsättning, gärna med inslag av grönt och gult, när jag jagar laxen i spiggstimmen. Rapalas X-Rap Countdown och Original finns i perfekta storlekar för laxtrolling, 5 och 7 cm, och i massor av heta färger för att locka stora fiskar till hugg. X-Rap Countdown sjunker dessutom väldigt förföriskt och vaggande – precis som en skadad liten fisk. Så i exempelvis i innerkurvor, när betet tappar fart och sjunker, triggas laxens huggreflexer av det vaggande rörelsemönstret. Inte helt sällan hugger det även när man sänker farten för att håva! Så var beredd – det är inte ovanligt att laxen klipper betet när det känns som att båten nästan är helt stilla!

När vattentemperaturen är riktigt låg knyter jag gärna på silverkromade beten. Jag upplever att de blixtrande blanka sidorna funkar bäst i kalla vatten och kan ibland vara skillnaden på succé och fiasko.

Rapala X-Rap Countdown i naturliga färger är laxmagneter vid laxtrolling

Rapala X-Rap Countdown i naturliga färger är laxmagneter!

Innan du ger dig ut på laxtrolling är det inte fel att kika i boxarna med abborre-beten. Där kan du hitta beten som även funkar för laxfisket. Bland annat Shadow Rap Shad, som är ett magiskt bete till abborre, attraherar laxen.

Shadow Rap Shad - ett bete som fångar fisk vid laxtrolling

Shadow Rap Shad – ett bete som fångar fisk!

Fiska där laxen jagar

Ibland händer det att laxen ratar beten som går för djupt när de jagar i ytvattnet. Det kan räcka med nån meter så struntar laxen betet. Jag upplever att så oftast är fallet när det är riktigt svaga vindar och sjön ligger som en spegel. Då får man välja beten som går ytligt eller fiska med kortare linlängder för att få betet att simma i huggzonen. Det här gäller främst under vinterfisket – när vattnet är varmare och ligger platt söker jag fisken djupare.

Kromade beten är en favorit i riktigt kallt vatten vid laxtrolling

Kromade beten är en favorit i riktigt kallt vatten

För att få bästa gång på små beten fiskar jag alltid med en tafs av fluorocarbon som jag knyter betena i. En öppen knut, som Rapala-knuten, ger betet maximalt rörelseutrymme och påverkar inte gången som exempelvis ett beteslås kan göra. Jag använder Sufix Super 21 Fluorocarbon, 0,35 mm, till laxtrolling på Vättern.  Att fluorocarbonen i princip är helt osynlig i vattnet och dessutom extra nötningstålig mot fisktänder gör valet enkelt.

Gryning och skymning är klassiska huggperioder vid laxtrolling

Gryning och skymning är klassiska huggperioder.

Av |2019-06-03T08:29:20+02:00december 17th, 2018|Fiske, Lax|

Två dagars laxfiske i sommarvärme på Ålands hav

Varje år i maj har jag haft för vana att fiska en vecka i Blekinge, med Hasslö som utgångshamn, riktat på stor vandringslax. Det är ett fantastiskt kul fiske när man kommer rätt men då det är stora ytor kan man lika gärna blanka flera dagar i följd utan problem.

I år blev det ingen tur till Blekinge. En av orsakerna till det är att jag i dagsläget inte har båt för att fiska i de vattnen om vädret inte är extremt gynnsamt. Så när min vän Robban frågade om jag ville göra honom sällskap till Sundsveden för att jaga storlax på Ålands hav tackade jag omgående ja. Hans plan var att fiska tio dagar men då jag hade svårt att vara ledig så länge fick jag nöja mig med att mönstra på hans båt lördag-söndag 1-2/6.

Väl på plats fredag kväll bestämde vi oss för att inte ställa klockan allt för tidigt. Det skulle bli en lång dag till havs ändå – det var vi överens om. Strax efter 04 vaknade Robban och hade svårt att somna om. Och jag som inte sov speciellt tungt vaknade inte långt efter honom och snart var vi på väg ut mot de stora djupen och stora laxarna… Så blev det med den sovmorgonen!

Sundsveden, vår utgångshamn, tidig morgon och sen kväll. Lika vackert båda två!

Vi hann nog med två frukostar i den varma morgonsolen innan tröttheten satte in på oss båda. Robban tog en kortare vilopaus och jag följde hans exempel nån timma senare. Då, mitt i vilan, skrek det till i en rulle på babords djuprigg. Robban greppade spöet och konstaterade snart att “den är inte så stor” i samma sekund som det rev det iväg på den andra riggen. “– Den där däremot – den är finare” ropade han till mig som kravlade mig ut ur kojen i strumplästen.

Robbans fisk följde relativt med lätt in till båten och lät sig krokas av. En fin fisk kring 8-9 kilo simmade snabbt åter ner i djupet. Min fisk, som klippt en sked fiskad på 45 fot via djuprigg, rusade duktigt och lyckades få med sig inte mindre än tre linor… Av den anledningen blev fighten lidande och det gick relativt snabbt att få fisken i håven. Det i sin tur är ju bara en fördel när fisken ska returneras… Efter ett par snabba bilder, kontroll av längd och vikt, kunde vi återutsätta en fisk på 15,7 kilo fördelat på 112 centimeter.

En grov och fin fisk på 112 cm och 15,7 kilo

En grov och fin fisk på 112 cm och 15,7 kilo

Givetvis fortsatte vi att fiska i det området under en längre tid och på VHFen kunde vi höra spridda rapporter om landade fiskar även om de flesta verkade ha det trögt i det fina lördagsvädret. Allt eftersom lade sig vinden och vi fick söka skydd mot solens strålar under båtens sprayhood.

Efter 16 timmars fiske sökte vi natthamn för att ladda batterierna inför nästkommande dag. Då flera av de vi pratade med i land själva hade haft kontakt med fisk, eller hört andra som haft det, i det område vi fiskade i så bestämde vi oss för att börja dagen där.

Natthamn i skärgården

Efter att ha övernattat på en ö i den åländska skärgården startade vi vår fiske kring 06.00 nästkommande dag. Planen var som sagt att nöta på i det område som hade gett fisk igår. Bitvis såg det riktigt bra ut på ekolodet, med både bete och större fisk, men söndagen förflöt utan ett enda hugg för vår del.

När jag satte mig i bilen för dryga tre timmars färd hemåt var jag ändå nöjd. Två fiskar, varav den ena på över 15 kilo, på två dagars fiske är verkligen inte dåligt. Att de kom i ett dubbelhugg som gjorde att all action koncentrerades till en kort stund på lördagsförmiddagen är fiske efter vandringslax i ett nötskal. Bitvis känns det som att man fiskar i ett tomt hav med 250 meter under kölen och så plötsligt bryts lugnet på en sekund av knarren från en eller flera rullar. Då är all väntan, dötid och frustration som bortblåst på en sekund. Trolling efter vandringslax är beroendeframkallande – så enkelt är det…

Av |2018-06-21T07:35:02+02:00juni 21st, 2018|Fiske, Lax, Storfiskregistrering, Trolling|

Första trollingpasset med båten

Efter att ha fokuserat mitt trollingfiske på lax och öring sedan 1997 har jag det senaste året fått ett större sug efter andra arter, mindre vatten och nya utmaningar. Därför bytte jag båt under sommaren… men när vintern kommer, himlen blir blyertsgrå och kvicksilvret i termometern kryper ner under nollan kommer suget efter lax krypande igen. Det är något magiskt med de korta, kalla, dagarna och silverblanka stridbara fiskar. Av den anledningen begick jag i söndags trollingpremiär med Starwelden.

När det för en gångs skull inte skulle blåsa storm under den här hösten/vintern hotade SMHI med snöoväder och halka. Men när mobilalarmet pep och termometern visade nån plusgrad så hängde jag på trailern och styrde kosan mot Vättern.

De rapporter jag fått talade om trögt fiske på Granvikssidan under de senaste dagarna och eftersom vinden legat på från väst så kändes det helt rätt att sjösätta i Medevi och därifrån söka av vattenvidderna.

Då jag ännu inte monterat djupriggar på båten nöjde jag mig med sex spön fiskade i ytan bakom Ghost Tackles grymma SupraCruz-paravaner. Betena närmast båten blyades ned med 30 respektive 50 gram bly innan letandet efter betesfisk och/eller större bågar på ekolodet inleddes. De små ansamlingar av spigg, avtecknade som klotrunda bollar på lodet, stod i frivattnet på 30 meter där det var kring 60 meter djup. Inget lätt jobb att fiska kring dem utan djupriggar med andra ord…

På ett ställe hittade jag lite mer ytnära betesfisk och på sideimagen till och med ett par bågar. Precis i det området brände jag en fisk efter bara ett par sekunders drillande. Och minuten efter drogs den innersta paravanen nedåt, bakåt av tyngden från en fisk som dessvärre inte heller krokades ordentligt.

Utöver äggmackor, rykande hett kaffe och upplevelsen av att trollingfiska helt ljudlöst med elmotor så hände inget mer under dagen innan jag bestämde mig för att bryta upp och åka hem. Enligt prognoserna skulle vinden, och snöfallet, öka rejält framåt kvällen. Och det gjorde det… Snön vräkte bitvis ned och  hemresan, och framförallt när jag skulle backa ner trailerekipaget i garaget, blev dagens mest spännande upplevelse.

Det hade snöat rätt rejält och garagenedfarten (vi har garage i källaren) var rejält hal. Jag har ungefär en decimeters marginal på var sida om båten för att komma igenom porten och det är normalt sett inga problem – men när nedfarten är en isgata blir det lite mer intressant. Efter lite trixande fick jag till slut båten på plats inne i värmen utan missöden.

Väl hemma framför öppna spisen kunde jag i alla fall sammanfatta mitt första trollingpass i min Starwelde 1674 TL som lyckat. Visst är det bekvämare med en HT eller kabinbåt som jag tidigare hade men som en bekant konstaterade vid rampen på morgonkvisten: “Båtar är som verktyg, man behöver olika för varje typ arbete”. Och lite så är det ju…

Förutom att montera djupriggarna så ska jag även sätta öglor för att kunna fästa drivankare i och på så vis får lite bättre kontroll över fart. Dessutom ska jag nog ha ett par spöhållare till för att kunna ställa ifrån mig spön enklare. Som gammal trollingfiskare känner man sig lite naken i en båt med färre än 20 spöhållare.

Av |2017-06-28T11:51:46+02:00december 14th, 2016|Fiske, Lax, Starweld 1674 TL|

Lyssningstips: Vetandets värld om laxsjukdomen M74

Laxsjukdomen M74 kan orsaka mer yngeldöd än på många år, tror forskare. Sjukdomen beror på brist av vitaminet tiamin som gör att yngel dör efter bara några dagar in i livet.

Orsakerna bakom sjukdomen, som upptäcktes för första gången 1974, är inte helt klara.

Kan det vara att laxen äter en fisk som inte har tillräckligt av vitaminet? Hur skulle det i så fall förklara varför man har sett liknande symptom hos ejdrar som inte äter fisk?

Är tiaminbrist ett allvarligt miljöproblem eller är det snarare en verkan av andra miljöförstöringar? Det råder det delade meningar om.

Lyssna på inslaget nedan.

Av |2016-09-13T11:07:24+02:00juni 17th, 2016|Fiske, Fiskevård/Fiskevanvård, Lax, Öring|

En åtta och en 15-kilos landad

Efter fina rapporter från Landsort blev fiskesuget till slut för stort och jag stack upp för ett ensampass i finvädret i mitten av maj.

Jag utgick, som vanligt för min del, från Trosa och båtfärden genom skärgården var magisk i soluppgången. Det är synd att man aldrig riktigt har tid att stanna upp och verkligen njuta av naturens skådespel… Fisket lockar helt enkelt mer.

Havet låg i det närmaste helt platt och betena sattes snabbt ut i det allt mer värmande solskenet. Ett par sälar observerade spektaklet på behörigt avstånd. Och finns det säl så är oftast inte laxen så långt borta…

PÅ VHFen rapporterades det om ett par landade fiskar kring sju kilo och även nån större pjäs som gått loss. Det kändes helt enkelt hett och runt 10.30 morrade det till i en rulle när jag passerade ett tydligt strömstråk med stora betesstim i direkt anslutning. Ett klassiskt laxtillhåll. Fisken, en åttakilos, hade fastnat för/i en Ismo Magnum i min personliga favortifärg vid Landsort: Karvasen. Betet fiskades längst ut på babordssida med endast 20 grams bly framför.

Efter ett luftsprång från laxen och en halvt misslyckad håvning från min sida fick fisken i alla fall skåda Yamarinens insida. Alltid skönt att spräcka nollan för dagen.

När havet ligger så platt som det gjorde denna dag är det väldigt enkelt att se strömstråken i ytan och koncentrera fisket kring dem. Det är ofta väldigt effektivt. Det enda man bör ha i åtanke är att hålla koll på farten om man fiskar i strömmen så att betena rör sig som tänkt.

I samma strömstråk, på samma bete, kom dagens andra hugg kring 14.00 – mitt i eftermiddagskaffet! Det märktes direkt att det var en bättre fisk som klippt betet. Linan lämnade rullen i rätt hög fart innan den stannade och jag kunde börja drilla. Fighten var rätt odramatisk och fisken lät sig styras mot båten utan större problem men som vanligt, när man är ensam, blir det alltid lite extra spännande när man har stor fisk på kort lina när båten.

Efter en del stångade gick fisken i alla fall i håven – eller rättare sagt så simmade den i håven. Om du kikar på filmen nedan så ser du at det är exakt vad den gör när jag lägger ur växeln på motorn.

Fisken var fenklippt och vägdes till 15,37 kilo fördelat på 113 cm. Att det inte hände något mer den dagen spelade mindre roll…

Av |2016-12-13T07:05:44+01:00juni 5th, 2016|Fiske, Landsort, Lax, Storfiskregistrering|

Tre dagars fiske i Hasslö

I onsdags eftermiddag rullade jag och Robban ner till Hasslö för några dagars fiske efter vandringslax. Vi kom ner senare än planerat på grund av ett vägbygge med långa köer i Jönköping och fick inte mer än ett par timmars sömn innan det var dags att lämna hamnen.

Jag hade fått rapporter om bra fiske ute vid Klippbanken och det var dit vi styrde skutan samtidigt som solen snabbt steg över horisonten.

soluppgang_hasslo

Betena sjösattes och vi började söka av området i jakt på varmvattenfläckar och/eller betesfisk. Bitvis såg det riktigt bra ut på ekolodet och temperaturen var dryga graden varmare i ett område där vi valde att koncentrera fisket under förmiddagen.

När inget hänt valde vi på eftermiddagen att fiska oss mot gamla, fiskgivande, positioner och när solen var på väg ner och kvällshimlen färgades svagt rosa skrek det äntligen till i en Tekota-rulle. En Northern King i en egen färg fiskad bakom dipsy diver hade lockat till hugg.

Till en början tyckte jag inte laxen kändes speciellt stor men när den närmade sig båten kunde vi konstatera att det rörde sig om en rätt så hög fisk. Efter ett par snabba bilder och en vägning till 13,97 kilo simmade fisken piggt tillbaks. Bilden på fisken har nån knepig effekt som Robban

lax_1397

Eftersom vi fiskar enligt principen “varannan godkänd fisk” och satt måttet för godkänd fisk till 12 kilo var nästa fisk Robbans. Tyvärr hände inget mer innan mörkret infann sig och vi drog i land för några timmars välbehövlig sömn.

garpahamnen

Nästa morgon låg dimman tät över land men ute på öppet vatten var sikten god när vi styrde ut mot platsen där vi fick fisken kvällen innan. Det tog inte speciellt lång tid (med vandringslax-fiske-mått mätt) innan dagens första fisk drog iväg i ett ythugg. I värmande solsken och på ett nästintill spegelblankt hav landade Robban en lax med en förmodad långlinekrok i munnen. Som tur var så lossade det snabbt och fisken kunde simma vidare.

robban_drillar

Det fortsatte sedan att hugga med ojämna mellanrum under hela förmiddagen och Robban drillade vidare i jakten på “godkänd” fisk. Det enda undantaget var när jag konstaterade att “det sitter nog tång på ditt yttersta spö” och vevade in för att rensa och märkte att det inte var tång utan en näbbgädda nära reggvikt. Det hade varit snyggt att “sno” en reggfisk men det visade sig skilja 50 gram om jag inte minns fel.

robban-lax robban_retur

Den tredje dagens fiske inledde vi, precis som de tidigare, innan solen gått upp. Med bara några få timmars sömn i kroppen satte vi grejorna och började fixa en rejäl frukost med kaffe, smörgås, stekta korvar och köttbullar som vi precis hade hunnit få i oss när det var dags för havets innevånare att äta frukost… Först fram till smörgåsbordet av plåtbitar i form av Ismo och Northern King var en havsöring på 4,9 kilo. Därefter kom ett par laxar på drygt åtta och tio kilo i relativ tät följd. Fina, stridbara, fiskar som alla fick simma åter.

Totalt tror jag att vi hade ett 15-tal kontakter och landade sju fiskar på tre dagars fiske – vilket får anses vara helt ok. Att vädret var fantastiskt gjorde inte saken sämre…

robban_havsoring

lax_i_hav

motljus

 

Av |2016-12-13T07:05:44+01:00maj 9th, 2016|Hasslö, Lax|