För första gången någonsin fiskade jag nere i Hasslö vecka 20 istället för vecka 19… Orsaken till det var att det passade bättre för min vän Clas att åka vecka 20. Så det var ett enkelt val trots allt.
Hela vårvintern funderade jag på om det skulle bli för sent, om näbbgäddorna skulle invaderat kusten och om laxarna skulle ha passerat. Jag kollade rapporter och väder på daglig basis månader innan… Ju närmare det kom avfärd – ju tveksammare blev jag.
Under vecka 19 hade jag flera vänner på plats och de upplevde ett utomordentligt trögt fiske. i gengäld kom det upp fisk kring 20 kilo nästan dagligen. Det kändes som att vi skulle komma ner helt perfekt. “Förr eller senare måste ju flaken med lax komma” resonerade vi på vägen ner.
Vi var på plats kring midnatt fredag 8/5 och sjösatte omgående. Tre timmars sömn vid bryggan fick räcka… Morgondagen skulle bjuda på sol och svaga vindar. Efter den blåsigaste våren i mannaminne var det inte mycket att fundera på; vi skulle inleda med ett 16-timmarspass. Minst.
25 distans enkel resa tillryggalades innan solen gått upp och vi sjösatte betena i rask takt och frukosten intogs.
Efter ett par timmars fiske där enbart torsk visade intresse för betena kom det efterlängtade rullknarret… En ytligt fiskad Ismo Magnum lockade till hugg och Clas hann drilla en stund innan fisken släppte. Trist – men med tanke på att vi hade en veckas fiske framför oss så gjorde det inte så mycket just då.
Under resten av dagen, och långt in på kvällen, testade vi gamla positioner som “alltid” brukar ge fisk utan att lyckas.
Vädret gick från svaga vindar och sol till blyerstgråa skyar och ökande vindar under seneftermiddag.
Väl i hamn kunde vi summera en tappad lax och ett tiotal torskar efter första dagens fiske.
Söndagen bjöd till en början på samma väder som lördagen. Och samma fiske… Eller egentligen sämre fiske eftersom vi inte ens brände någon lax. Vi testade att fiska på något grundare vatten men där var det i princip omöjligt att ha betena i fred från glupska småtorskar.
Jag lurade Clas att jag ville ta en bild på honom med en torsk för att skicka till mina barn… Visst skickade jag den – men den hamnade också här!
Ekolodet visar hur torsken stiger från botten (24,3 meter) och upp för att klippa ett bete som fiskades via djuprigg på tio meters djup. Det hände åtskilliga gånger med dubbel- och trippelhugg som resultat.
Enligt vissa prognoser skulle det blåsa halv storm på måndagen. Andra talade om svaga vindar och sol. Det enklaste sättet att ta reda på vilken av “gissningarna” som skulle vara mest korrekt var att ställa klockan på 03.00 och titta ut.
Fördelen med att bo i båten är att man har relativt kort startsträcka när man ska ut. Och när det ser ut som på bilden ovan är det inte så svårt att ta beslut…
Vi lämnade Garpahamnen innan solen gått upp och stack ut mot Klippbanken. Väl på plats hittade vi ett område med lite mer betesfisk och vattentemperaturer som var 0,3-0,4 grader varmare än kringliggande. Här nötte vi på en stund innan det högg…
Ytterst på styrbords sida satt en Ismo Magnum i färgen omvänd popcorn med 20 grams bly framför och den föll laxen i smaken. Det var en rätt så beskedlig fisk som lät sig styras mot håven och fotograferas innan den fick återgå till sitt rätta element. Inte direkt den fisk vi åkt hit för – men ändå rätt skönt efter två heldagars blankande.
Under eftermiddagen missade vi ett rigghugg men i övrigt hände ingenting…
Natten mellan måndag och tisdag blåste det rätt så rejält i men framåt gryningen upphörde vinden i det närmaste. Många valde att stanna i land men vi överraskades av att det faktiskt inte var värre än vad det var. Visst gungade det lite men betydligt mycket mindre än vad vi trodde när vi lämnade hamnen.
Vi valde att fiska oss i sidsjö österut under förmiddagen för att vända ut i sjön och fiska sidsjö hem – i princip. Enligt prognoserna skulle det komma ett kraftigt regn med tillhörande hårda vindar kring 17.00 så vi bröt strax innan det. Utan att ha fått något vettigt…
Den utlovade stormen kom inte förrän 19.00 när vi satt i godan ro i båten med kapellet uppslaget. Värre var det för ett par kompisar som var ute till havs… På nån minut gick det från relativt små vågor till 2-2,5 meters vågor. Nu gick det bra för deras del som tur var.
Den hårda vind som kom under tisdagskvällen höll i sig även under onsdagen. Så vi passade på att besöka “människobyn” och proviantera, äta lagad mat och sånt. Dessutom hann vi ut en sväng till Torhamns Udde och Sandhamn Marine
[hemsida här] och snackade med Uffe som driver stället. Han sitter på en massa kunskap om fisket i området och har dessutom riktigt fina nybyggda stugor precis nere vid vattnet. Ett besök rekommenderas varmt! Det är inte omöjligt att det kan vara ett alternativ för kommande resor…
Torhamns udde – Sveriges sydostligaste udde
Under natten mot torsdagen lade sig vinden rätt så mycket och vi valde att förlägga fisket utåt Utklippan i förhoppning om att den hårda sydvästvinden hade pressat betesfisk och lax åt det hållet…
Återigen hade vi betena i innan solen gått upp och utöver besök av en ubåt (ursäktar den extremt dåliga mobilbilden) så hände ingenting på hela dagen. Inget av värde i alla fall… Ett par näbbgäddor krokades av och nån torsk lyckades hitta våra djupriggsbeten – men laxen lös med sin frånvaro.
Spridda rapporter via SMS och VHF skvallrade dock om att en och annan lyckades lura upp lite finare fisk.
Strax efter 18.00 tog äntligen en rulle ton och jag kunde drilla en vandrare modell mindre mot håven. Efter flera fisklösa dagar så var det ändå skönt att få känna knyckarna från en silvertorped… Tyvärr så gick det inte som vi hoppats på och laxen släppte precis bakom båten. Det var ingen jätte, kanske inte ens en tiokilos, men där och då var det tillräckligt för att det skulle kännas hopplöst.
Den kvällen tröstade vi oss med pizzabuffé och bestämde oss för att köra ett monsterpass följande dag.
Ännu en morgon när vi satte alla beten innan solen gått upp… Vi hittade relativt omgående ett område som såg riktigt, riktigt bra ut. Varmare vatten, betesfisk, spridda bågar… Här skulle vi ligga kvar och “nöta upp dem”.
Solen gick upp, vinden la sig allt mer och solen värmde på riktigt skönt. Men fisket kändes otroligt segt så strax innan lunch tog vi det, för mig, ovanliga beslutet att bryta tidigare än planerat och åka hem.
Så tidig eftermiddag rullade vi de 45 milen hem till Örebro men endast en lax (knappt värd namnet) i fångstjournalen.
Segt som sirap för vår del… och inte bara för oss. Det var många som blankade under de dagar vi fiskade. Men å andra sidan kom det upp flera riktigt stora fiskar (17-20 kilo) så det gjorde det intressant i alla fall.
Nu laddar jag om för Landsort inom kort och har redan bokat in vecka 19 på Hasslö, eller möjligen Sandhamn Marine, nästa år :-)
