Vänern låg spegelblank när solen gick upp och jag styrde båten mot den tänkta fiskeplatsen. Eftersom frysen var helt tom på löja var det första gången på många år som jag enbart fiskade med plast- och plåtbeten efter insjösilver… Det var inte utan att jag kände mig lite ringrostig när jag skulle leta fram tio gångbara färger.
En blandning av Strike Pro, Tomic, Bomber och Toby sjösattes i den värmande morgonsolen och kaffet smakade så där gott som det bara kan göra till sjöss.
Det tog inte så lång tid innan jag hittade en fläck med lite varmare vatten och gott om betesfisk. Ett par vändor över det området resulterade i ett hugg på det innersta spöet på styrbords sida. En liten lax hade fattat tycke för en 18 grams silverfärgad Toby…
På ungefär samma fläck kunde jag strax efter drilla och returnera en lax i samma storlek med fettfena. Den klippte en Tomic 737 – en riktigt Vänerfavorit oavsett väder.
I utkanten av ett grundområde, där det knappt var 14 meter, rev det iväg igen på riggen. Den här gången på en Ismo Mini som jag knäckt till rätt rejält för att få till gången på. Fisken stångade på rätt så duktigt nere i djupet innan den gled in i håvgarnet och ytterligare en femkiloslax (5,5 kilo) fick sätta livet till. Med kvoten fylld, och grillsäsongen räddad, började jag plocka in bete efter bete. Dagens sista hugg kom när endast två spön var kvar i sjön. Fiskens beteende skvallrade om gädda och mycket riktigt så var det en “gröning” som slukat betet rätt rejält. Det var ett under att linan klarade sig från de vassa tänderna… Men jag var glad att gäddan inte snodde med sig dagens bästa bete – men än gladare var nog gäddan…
Förhoppningsvis hinns det med ett par pass efter gädda innan vi sticker på årets fiskemässiga höjdpunkt: “Jakten på Östersjösilvret”.