Förleksfiske med överraskning och spaghettiben

Att förleksfiske efter gädda under långa stunder kan vara en händelselös syssla är ingen överdrift. Det kan nog de flesta som gett sig i kast med det skriva under på. De senaste veckornas fiske har för min del präglats av hårda och kalla nordanvindar vilket knappast gjort fisket enklare.

För att ha en chans att lyckas med det tidiga vårfisket i större vattendrag använder jag ekolodet mycket mer aktivt, och till viss del lite annorlunda, än under andra tider på året. När vattnet är kallt och gäddorna ofta står och trycker letar jag helt enkelt efter större ekon med hjälp av sidoseende ekolod. Och där fisken finns koncentrerar jag mitt fiske.

Betesfisk lockar predatorer

I ett av de vatten som jag ofta fiskar i har enorma mängder braxen samlats och uppehållit sig på ungefär samma plats under ett par veckor. Faktum är att det bitvis varit så mycket braxen att ekolodssignalen inte nått botten.

Senast jag var där kunde jag tydligt se hur ett antal större individer tryckte vid botten ett tiotal meter från det gigantiska stimmet av braxen. Och givetvis var jag tvungen att se om de gick att locka till hugg…

I det första kastet räknade jag ner betet till botten och hann inte ta mer än ett par vevtag innan hugget kom. Hårt, distinkt och utan pardon klippte gäddan en långsamt fiska blåorange Otus (färgkod BGH).

En stor fördel med Rapala X-Rap Otus är just att den kan fiskas extremt långsamt, och snabbt om så önskas, samtidigt som den bibehåller gången. Redan i droppet fiskar den då den sjunker horisontellt med svansen vaggande.

I nästa kast återupprepades det hela och tätt över botten kom hugget. Lika hårt och distinkt följt av gäddans karaktäristiska huvudskakningar. Kul! Även om fiskarna knappast var några monster så gav de ökat pepp efter många händelselösa timmar.

 

Fisken krokades av i ytan och proceduren upprepades. Betet landade i vattnet, jag räknade sekunderna den sjönk för att kunna fiska den precis så bottennära som tidigare och resultatet blev detsamma. Ett stenhårt hugg! Men nu uteblev huvudskakningarna och fisken höll botten mycket bättre… Det var en gös på knappa fem kilo som fattat tycke för Otusen. Inte riktigt vad jag hoppats på men en kul överraskning.

Dagens fångst – på bild

En ännu roligare överraskning bjöd min fiskekompis Robert Führ på en stund senare. Mitt under en förflyttning ringde han och undrade om jag hade lust att hjälpa till att fotografera en större fisk han precis landat. Självklart vände jag båten och satte kurs mot hans position.

Nästan exakt ett år tidigare var rollerna de omvända när han fick komma och hjälpa mig att fotografera en fisk på 12,6 kilo. Nu var det min tur att hjälpa till.

Väl på plats möttes jag av en leende fiskekamrat med en fin gädda i håven. Tillsammans fastställde vi längden till 115 centimeter och vikten till fina 12,2 kilo innan hon fick friheten åter.

Det är den typen av fiskar som gör varje pass, hur händelselöst det än må vara, spännande och varje kasst utan hugg värt att återupprepa.

Ut och testa dina vatten! När du som minst anar det kan hugget som förvandlar knäna till spaghetti komma!

 

Och du… följ mig gärna på Instagram för mer fiske! På instagram.com/moggelewin hittar du mig.

Av |2019-06-03T08:54:38+02:00april 12th, 2019|Fiske, Gädda, Storfiskregistrering|

Gäddfiske med Peto – den finska besten

Ingen kan väl ha missat Rapalas succébete X-Rap Peto – den finska besten. När Mathias Holgersson och Mikko Seppänen vann Pike Fight 2018 så landade de, bland många andra gäddor, två fiskar på 114 och 118 centimeter under sista dagens fiske på just Peto. Under 2018 har Peto varit det dominerande beten även i min båt när det gäller spinnfiskade gäddor. Både i grunda vikar och över djupare vatten har den levererat fisk. Och en stor del av styrkan i betet är just hur mångsidigt det är.

X-Rap Peto – det bästa av två världar

Hårdbeten har, i mina ögon, två stora fördelar. De kastar längre och mer precist samtidigt som de krokar bättre än mjukbeten. I alla fall de dagar gäddan hugger mer försiktigt. Den stora fördelen med mjukbeten är givetvis att de rör sig oerhört fisklikt. I X-Rap Peto har Rapala kombinerat de två betestypernas fördelar och skapat ett bete som snabbt blivit en favorit vid spinnfisket för mig.

Ytterligare en fördel med Peto är att den går att fiska både riktigt långsamt och supersnabbt. Att fiska riktigt långsamt på grunda vatten är riktigt spännande och kan vara väldigt effektivt. Inte helt sällan avslöjar gäddan sig innan hugget via en virvel i det grunda vattnet. Vill man fiska betet djupare så går det givetvis att låta den sjukna och ”räkna ner den” till rätt djup. Men om man vill vara mer effektiv och nå rätt fiskedjup snabbare så är Storms viktningssystem R.I.P Multi Depth Screwsystem lösningen. Med utbytbara vikter kan du enkelt anpassa fiskedjupet efter rådande situation.

Favoriter till gäddfisket; Shimano Tranx, Yasei Pike och Rapala Peto

Favoriter till gäddfisket; Shimano Tranx, Yasei Pike och Rapala Peto

Fiska från ytan och ner

Under mitt senaste spinnfiskepass, precis innan isen omöjliggjorde sjösättning, uppstod exakt en sådan situation.

Via ekolodet kunde jag se hur två större fiskar parkerat i utkanten av ett jättelikt betesstim i en djuphåla. Stimmet sträckte sig ända från botten på 14 meter upp till ett par meter under ytan. På fyra meters djup patrullerade gäddorna. I en sådan situation fiskar jag alltid av platsen från ytan och nedåt – allt för att inte riskera att träffa gäddorna med sjunkande linor.

För varje kast lät jag betet simma lite djupare och i det femte eller sjätte kastet på den här platsen så kommer hugget. Hårt, distinkt och helt utan pardon klipper gäddan min Rapala Peto i färgen Olive Green (OG).

Det är ingen jättestor gädda men den är fin kondition och det är tydligt att den tullat på det stora stimmet av betesfisk under oss. Efter att fisken krokats av återfår den sin frihet och simmar ner i det klara vattnet för att fortsätta sätta skräck i mörtarna där nere.

En gädda med fina proportioner

En gädda med fina proportioner

Rapalas kroklossare och Weight & Release Mat är två riktigt bra tillbehör

Rapalas kroklossare och Weight & Release Mat är två riktigt bra tillbehör

Grundvattensfiske

Tack vare att Peto sjunker långsamt så går den att fiska över riktigt grunda vatten. Under vissa perioder står gäddan riktigt grunt och då är det avgörande att ha beten som kan fiskas där. Min största gädda i år, en fisk på 113 cm och 12,6 kilo, stod precis i utkanten av stubbvassen på 50-60 centimeters djup. Hugget kom efter bara ett par vevtag och det blev så där stumt i andra änden som bara ett hugg från en större fisk kan ge.

Gäddan på 113 centimeter och 12,6 kilo stod på riktigt grunt vatten

Gäddan på 113 centimeter och 12,6 kilo stod på riktigt grunt vatten

Glupsk abborre på Peto

Fisket med Peto har under året bjudit på mängder av fina gäddor, se bara på www.rapalapike.se, men också abborre! Under förleksfisket i våras överraskades min vän Stefan Källström av en glupsk abborre när vi fiskade gädda tillsammans. I anslutning till ett gräsbevuxet grundparti klippte en kilosfisk hans Peto i färgen Hot Tiger Pike. En riktigt trevlig bonusfisk!

En trevlig överraskning vid gäddfiske!

En trevlig överraskning vid gäddfiske!

Det här inlägget är även publicerat på https://www.rapalaproguide.se/

Av |2018-12-28T14:42:25+01:00december 28th, 2018|Fiske, Gädda, Rapala, Rapala Pro Guide, Storfiskregistrering|

Två dagars laxfiske i sommarvärme på Ålands hav

Varje år i maj har jag haft för vana att fiska en vecka i Blekinge, med Hasslö som utgångshamn, riktat på stor vandringslax. Det är ett fantastiskt kul fiske när man kommer rätt men då det är stora ytor kan man lika gärna blanka flera dagar i följd utan problem.

I år blev det ingen tur till Blekinge. En av orsakerna till det är att jag i dagsläget inte har båt för att fiska i de vattnen om vädret inte är extremt gynnsamt. Så när min vän Robban frågade om jag ville göra honom sällskap till Sundsveden för att jaga storlax på Ålands hav tackade jag omgående ja. Hans plan var att fiska tio dagar men då jag hade svårt att vara ledig så länge fick jag nöja mig med att mönstra på hans båt lördag-söndag 1-2/6.

Väl på plats fredag kväll bestämde vi oss för att inte ställa klockan allt för tidigt. Det skulle bli en lång dag till havs ändå – det var vi överens om. Strax efter 04 vaknade Robban och hade svårt att somna om. Och jag som inte sov speciellt tungt vaknade inte långt efter honom och snart var vi på väg ut mot de stora djupen och stora laxarna… Så blev det med den sovmorgonen!

Sundsveden, vår utgångshamn, tidig morgon och sen kväll. Lika vackert båda två!

Vi hann nog med två frukostar i den varma morgonsolen innan tröttheten satte in på oss båda. Robban tog en kortare vilopaus och jag följde hans exempel nån timma senare. Då, mitt i vilan, skrek det till i en rulle på babords djuprigg. Robban greppade spöet och konstaterade snart att “den är inte så stor” i samma sekund som det rev det iväg på den andra riggen. “– Den där däremot – den är finare” ropade han till mig som kravlade mig ut ur kojen i strumplästen.

Robbans fisk följde relativt med lätt in till båten och lät sig krokas av. En fin fisk kring 8-9 kilo simmade snabbt åter ner i djupet. Min fisk, som klippt en sked fiskad på 45 fot via djuprigg, rusade duktigt och lyckades få med sig inte mindre än tre linor… Av den anledningen blev fighten lidande och det gick relativt snabbt att få fisken i håven. Det i sin tur är ju bara en fördel när fisken ska returneras… Efter ett par snabba bilder, kontroll av längd och vikt, kunde vi återutsätta en fisk på 15,7 kilo fördelat på 112 centimeter.

En grov och fin fisk på 112 cm och 15,7 kilo

En grov och fin fisk på 112 cm och 15,7 kilo

Givetvis fortsatte vi att fiska i det området under en längre tid och på VHFen kunde vi höra spridda rapporter om landade fiskar även om de flesta verkade ha det trögt i det fina lördagsvädret. Allt eftersom lade sig vinden och vi fick söka skydd mot solens strålar under båtens sprayhood.

Efter 16 timmars fiske sökte vi natthamn för att ladda batterierna inför nästkommande dag. Då flera av de vi pratade med i land själva hade haft kontakt med fisk, eller hört andra som haft det, i det område vi fiskade i så bestämde vi oss för att börja dagen där.

Natthamn i skärgården

Efter att ha övernattat på en ö i den åländska skärgården startade vi vår fiske kring 06.00 nästkommande dag. Planen var som sagt att nöta på i det område som hade gett fisk igår. Bitvis såg det riktigt bra ut på ekolodet, med både bete och större fisk, men söndagen förflöt utan ett enda hugg för vår del.

När jag satte mig i bilen för dryga tre timmars färd hemåt var jag ändå nöjd. Två fiskar, varav den ena på över 15 kilo, på två dagars fiske är verkligen inte dåligt. Att de kom i ett dubbelhugg som gjorde att all action koncentrerades till en kort stund på lördagsförmiddagen är fiske efter vandringslax i ett nötskal. Bitvis känns det som att man fiskar i ett tomt hav med 250 meter under kölen och så plötsligt bryts lugnet på en sekund av knarren från en eller flera rullar. Då är all väntan, dötid och frustration som bortblåst på en sekund. Trolling efter vandringslax är beroendeframkallande – så enkelt är det…

Av |2018-06-21T07:35:02+02:00juni 21st, 2018|Fiske, Lax, Storfiskregistrering, Trolling|

Gäddfiske toppades med en 12,6-kilos fisk

Gäddfiske på våren – kallt, trögt och helt underbart!

Efter en lång och kall vinter hade längtan efter gäddfiske i öppet vatten, värmande vårsol och köldstela gäddor växt sig rejält stark i början av april. Satellitbilder över isläget på våra sjöar kollades dagligen och rapporter om eventuellt öppna ramper eftersöktes. Det var därför en extremt skön känsla att kunna sjösätta båten i solskenet lördag 7/4 för ett trollingpass.

Vattentemperaturen låg på iskalla 1,2-1,5 grader och bitvis fick jag kryssa mellan isflaken för att inte köra fast paravanerna. Med en trollingfart under 1 knop gäller det att välja beten som trots den låga farten simmar. Valet föll på klassiker som sjunkande 19 cm gammel-Zalt, en uråldrig Westins jätte och de något nyare Platypus. Dessutom fick min nya favorit, Psyklöjan från Xet Lures [kolla in hans Facebook här], simma i det kalla vattnet.

Paravantrolling bland klumpar och flak av is

Så här i början av en säsong är det mest skönt att komma ut och att det inte högg någon fisk under de första timmarna gjorde inte så väldigt mycket. Solen och kaffet värmde skönt och under tystnaden bröts enbart av måsar och gäss. Att trolla med elmotor är en helt annat naturupplevelse än att köra med en bensinmotor. Helt plötsligt hör man tystanden – och fåglarna. Man får ytterligare dimensioner till sitt gäddfiske helt enkelt.

Dagens fångst!

Strax efter lunch såg jag i ögonvrån hur mittenparavanen på styrbord sida tvärstannade för att sedan backa bakåt innan jag hunnit få upp spöet. Ett par tunga knyckar var allt jag hann känna innan årets första fisk tackade för sig…

Ekolodet tecknade stora bågar, både under och vid sidan av båten, men trots idogt nötande på den fläcken hände inget mer. Istället var det när jag vände båtens för mot hamnen och började “trolla hemåt” som dagens andra hugg kom. En svartröd psyklöja hade fått en gädda på dryga sex kilo att öppna käften. Det var allt som hände den dagen…

Dagen efter gjorde jag en ny satsning och det gick om möjligt ännu sämre… Kort sammanfattat så hade jag ett misstänkt hugg på hela dagen. Och den fisken (om det nu var en fisk…) krokade aldrig. Det var bara paravanen som backade någon meter innan det hela var över. Men det var en fantastiskt fin dag med helt platt vatten!

På väg hem efter ett långt pass på sjön

Kalla nätter – varma dagar

Veckan som följde bjöd på klara kalla nätter och solsken på dagarna. Förhoppningen var att vattentempen skulle gå upp nån halv grad och att isen i ytan skulle försvinna och det visade den sig har gjort nästkommande helg.

Även denna dag satsade jag på trolling med ett gäng kallvattensfavoriter i linänden. Vädret var i princip detsamma som tidigare med helt platt vatten och solsken. Inga enkla förutsättningar för ett bra gäddfiske enligt mina erfarenheter.

Timmarna gick och kaffet i termosen började att sina när en av rullarna knarrade till för en kort sekund. Den yttersta paravanen dök under ytan utan att lösa ut. När jag löste ut den kände jag att det fanns lite mer tyngd än enbart en paravan och en Zalt i andra änden. Rätt snart vältrade sig en välmatad gädda i ytan. Efter att krokarna lossats och längd och vikt fastställts till 102 cm och 7,98 kilo fick hon simma åter ner i det tregradiga vattnet.

Ökat fiskesug trots trögt fiske

Väl hemma igen så var fiskesuget så pass stort att jag kände mig tvungen att ta en dag ledigt från jobbet kommande vecka. Sagt och gjort: tidigt på tisdagsmorgonen sjösattes Starwelden för ytterligare ett pass.

Den stora skillnaden den här gången var att spinnutrustningen var med. Under söndagen hörde jag nämligen plaskandet från lekande gäddor och tanken var att inleda med ett par timmars trolling för att sedan spinnfiska resten av dagen.

Trollingfisket gav inget på krokarna mer än vass som isen slitit med sig. Bitvis var det så pass mycket av den varan att det var svårt att bedriva ett effektivt trollingfiske. När solen så började värma på lite mer plockade jag in trollingspöna och gick över till spinnfiske. Långsamt fiskade jag av ett område där jag vet att det fångats mycket stor fisk innan och där ekolodet skvallrade om att det här inte var ett ställe där mörtar hängde i onödan. Vissa av ekona var riktigt massiva! Sakta och metodiskt presenterades Zaltar, Bustrar, Platypus och allsköns beten som jag tyckte hade både rätt “häng” i vattnet och färg. Gäddorna höll inte med. Gäddfiske så här års är inte alltid enkelt.

Tung fisk i håven!

Efter en kortare förflyttning och kombinerad lunch gled jag så upp över en djupkant som går tvärt från tio till två meter och på ekolodets sidoseende funktion kunde jag se att det stod fisk i utkanten av vegetationen. De första fem kasten gav inget annat än bottenkänning och vass på krokarna. Inför det sjätte kastet hakade jag på ett väldigt grundgående tailbete från Wolfcreek som kan fiskas väldigt långsamt precis ovanför den korta vassen. Jag hann inte ta mer än ett par vevtag innan hugget kom! En stor virvel i det grunda vattnet avslöjade att det rörde sig om en bättre fisk. Relativt snällt följde hon med fram till båten där jag hoppades på att få en skymt av henne i det mörka vattnet men hon ville annorlunda och gick ut över djupkanten och stångade på rätt så duktigt.

Jag förberedde håven och styrde långsamt fisken åter mot båten. Vid det här laget var knäna faktiskt rätt så mjuka! När så fisken gled i håvnätet och jag såg proportionerna ville jag bara skrika rakt ut. Men eftersom det passerade en båt några hundra meter bort bet jag mig i läppen. Med småskakiga händer lyckades jag i alla fall väga fisken innan jag ringde min fiskepolare Robban Führ, som fiskade en bit bort, för fotoassistans. I fiskefrossans rus insåg jag att jag inte hade dragit av vågsäcken och vägningen gjordes om igen. Nu med vågen nollad med vågsäcken på. Digitalsiffrorna på vågen visade 12,60 kilo. Eftersom att den andra båten nu försvunnit kostade jag på mig ett halvkvävt “Yeeeeeeees!”.

Fotohjälp av mig gode vän Robban

Med hjälp av Robban förevigades den 113 centimeter långa fisken på bild. Jag var så otroligt glad att han fanns i närheten och kunde ställa upp! Tillsammans bevittnade vi hur hon majestätiskt gled iväg i det kalla vattnet innan och försvann i mörkret.

Vi fortsatte gemensamt att fiska av samma kant och ett par till gäddor landades. Dessa var av betydligt mindre kaliber men det gjorde inte mig så mycket. Redan vid 15-tiden bröt jag fisket med en skön känsla som bara ett nytt PB kan ge. Att det dessutom innebar en storfiskregistrering på en ny art för mig gjorde inte saken sämre…

Gäddfiske när det är som bäst! 12,6 kilo förleksfisk

Gäddfiske när det är som bäst! 113 cm förleksfisk

Gäddfiske när det är som bäst! En stabil fisk mäts innan den returneras

Gäddfiske när det är som bäst! Spinnfiske på grunt vatten

Gäddfiske när det är som bäst! Release the beast

Gäddfiske när det är som bäst! Let them go - let them grow!

Nu är väl inte våren, eller för den delen vårfisket, över på något vis men det finns så många andra arter som lockar så här års. Etersom jag känner mig väldigt nöjd med mitt gäddfiske på dessa fyra fiskepass är det inte omöjligt att jag nu skiftar fokus. En riktigt stor abborre har länge legat högt på önskelistan…

Av |2018-11-22T14:17:04+01:00april 24th, 2018|Fiske, Gädda, Starweld 1674 TL, Storfiskregistrering|

Magiskt vertikalfiske efter röding senaste tiden

I onsdags förra veckan bestämde jag mig för att ge mig ut på Vättern för att vertikalfiska röding under några timmar på eftermiddagen och kvällen. Jag kom ut relativt sent och började leta fisk på positioner där jag tidigare år haft bra trollingfiske efter rödingen sommartid. Rätt så snart hittade jag stora ansamlingar av fisk, och trollingbåtar, men rödingarna visade inget större intresse för betena som presenterades för dem. Jag bestämde mig för att lämna området och sticka ut till ett grund några distans bort för att testa lyckan på ett lugnare ställe…

Efter förflyttningen påbörjade jag ett par timmars letande efter bättre ekon i vattenmassorna. Men tji fick jag! Inte ett spår av varken betesfisk eller större fisk fanns att läsa ut på Lowrance-skärmen. Det var inte mycket att fundera på: de sista timmarna innan mörkret skulle jag fiska i området där jag tidigare sett fisk.

Nästan exakt 19:00 slog jag på ankringsfunktionen på Minn Kotan och började fiska. 15 minuter senare hade jag bränt ett par hugg och returnerat tre fina rödingar! I samma takt som rödingarna högg lämnade trollingfiskarna för att åka in till hamn och jag hade ett makalöst fiske.

Under långa stunder hade jag upp till tio rödingar under båten som jagade både mitt bete och livrädda löjor. Jag tappade en fisk och sekunden efter klippte en ny stor, stark röding betet! Eftersom fisken var så otroligt i stöten började jag att experimentera med tekniker och beten för att eventuellt hitta något nytt men det var snart tydligt att det enbart var Gomuku, i en specifik färg, de ville ha.

Rödingarna var otroligt selektiva och en av de jag landade hade ett knippe små löjor i munnen och på bilden nedan är det kanske inte så svårt att förstå varför just Gomukun fiskade så bra.

Kvällens största fisk, en röding på 4160 gram, bjöd på en riktigt fin fight innan jag kunde håva den. En vacker och väldigt stridbar fisk som fick mitt spö, ett Vertical Pelagio Extreme V2 från BFT, att bekänna färg! För övrigt ett riktigt trevligt spö som jag varmt kan rekommendera. Jag testade ett av mina andra, mjukare spön, men känslan är att jag tappar mer fisk på de mjuka spön.

BFT spöet har en bra ryggrad och är extremt lätt vilket, tillsammans med en lång ändbutt som vilar skönt under armen, gör att man orkar fiska med det oavbrutet i timtal.

Några dagar senare var jag och Stefan Källström ute för att testa fisket igen och förutsättningarna kändes verkligen helt rätt redan på väg mot båten. Det blev intre sämre av att vi efter några minuters fiske hade landat varsin grann fisk – men sedan så dog det ut. Efter mycket kämpande tror jag att jag fick tre fiskar till, varav den ena var den minsta röding jag skådat, under hela kvällen. Betydligt mycket segare fiske men ändå en trevlig kväll i solskenet!

 

Av |2018-11-22T13:47:43+01:00juli 25th, 2017|Fiske, röding, Storfiskregistrering, Vertikalfiske|

Äntligen en storgös i håven

Jag har fiskat en hel del gös genom åren men på grund av att jag tidigare haft svårt att sjösätta båten i mindre vatten har satsningarna allt som oftast resulterat i mindre fiskar via trolling. Vintertid har jag även testat ismetet efter gös men med min Starweld har det blivit enklare att sjösätta även i små vatten som håller större fisk.

I söndags bestämde jag mig ovanligt sent för att sticka ut ett par timmar på ett vatten där jag vet att det fångas fin gös då och då på trolling. Eftersom jag dessutom var tvungen att vara hemma igen tidig kväll så bestämde jag mig redan i bilen för var jag skulle fiska. Tanken var att bränna allt krut i ett djupare område i anslutning till flera grundtoppar och en ö, som skulle kunna erbjuda lite lä för den vind om skulle kunna komma under dagen, enligt SMHI.

När jag sjösatte och åkte ut mot den tänkta fiskeplatsen låg sjön helt platt och solen värmde väldigt skönt. Väl framme så var det bitvis packat med betesfisk och i anslutning till stimmen även större fisk. De två första som behagade hugga var dock gäddor. Den första knep en egengjuten vertikaljigg i en mossgrön och koppartonad färgsättning och bjöd på en fin fight. Den andra, även den en gädda – mindre än den första, trängde sig i matkön när jag hade lokaliserat ett stim abborrar och försökte få dem att ta den lilla jiggen… Men gäddan hann före och bjöd även den upp till en fint motstånd på lätta grejor.

... plötsligt sjunger det till i spöet och jag krokar en tung fisk som svarar med att rusa rakt mot botten. Spöet står i en djup båge och jag bara ler!

En kort stund senare visar ekolodet ett bättre eko i frivattnet. Ett gult eko – med “skägg” under… Det har jag lärt mig att större fisk ofta har på ekolodsbilden. Då det är i princip vindstilla är det inga problem att “fickparkera” rakt ovanför fisken och släppa jiggen. Nån meter över stannar jag upp betet och darrar lite försiktigt på spötoppen samtidigt som jag ser hur det gula ekot stiger för att i ekolodsbilden “smälta ihop” med ekot från betet. En kort stund står fisken där och glor på sitt tilltänkta byte. Betraktar, funderar och undrar säkert vad det är frågan om. Och så plötsligt sjunger det till i spöet och jag krokar en tung fisk som svarar med att rusa rakt mot botten. Spöet står i en djup båge och jag bara ler!

Resultatet blir att flätlinan går in i den sidomonterade ekolodsgivaren men relativt snabbt kan jag frigöra den och fighta en fisk som slåss som en tungviktsboxare!
“Det här är en gädda till”, säger jag högt för mig själv samtidigt som fisken fortsätter ner i djupet så att min Shimano Curado 71 HG knarrar överlyckligt. Jag lyckas få stopp på fisken  och tar ett par meter lina på den innan den viker av. Går ut i sidled och in under båten. Återigen är linan otäckt nära ekolodsgivarna…

Jag sätter hårt mot hårt och pressar in fisken och inser i samma sekund som den visar sig att det är en gös – och i mina ögon är den stor!
Jag hör mig själv säga  att – “Det är en sexa” när fisken ligger besegrad i håven. Vilken grej! Vilken fisk!
Samtidigt som fisken får vila plockar jag fram kamera, våg, vågsäck och måttband. Måtten fastställs till 86 centimeter och 6540 gram. En storfisk. Dessutom tagen på ett eget bete som jag håller på och laborerar med. Fantastiskt kul!

Som tur är så har jag med systemkameran och efter lite riggande står den i rätt höjd på, lite lagom vanskligt balanserat på två Plano-lådor som i sin tur står på en tröja. Ett perfekt stativ – i alla fall när det är vindstilla! Med undantag för ett par bilder när fisken inte alls vill vara med på bild så går det rätt smidigt att plåta fisken med fjärrutlösare och bilderna blir över förväntan.