Det är säkert flera av er som sett klippet på den fantastiska öring som fångats på video av FiskaGävleborg. Nedan visas videoklippet som jag lånat från deras Facebook-sida. Det kan ta lite tid att ladda ibland… Så häng kvar!

Så här skriver de om filmen på sin Facebook-sida:
Det här praktexemplaret av öring på 109 cm passerade fiskräknaren i Strömsbro i helgen. Vikten uppskattas till ca 15-16 kg, beräknat på en konditionsfaktor 1,2.

Uppdatering: Sportfiskarna har mer info kring detta på sin sin hemsida! Kika på http://www.sportfiskarna.se/Om-oss/Aktuellt/ArticleID/5364 Där reviderar Mats Hebrand, Projektansvarig på Fiskevårdsteknik AB, vikten på fisken till 11,5-14,5 kilo.

Tanken var att jag skulle fiska tävlingen Jullaxen tillsammans med Mattias Trooper Pettersson men pga vinterkräksjuka så fick jag ställa in. Låg i stället däckad i soffan under tre hela dagar med en kombination av vinterkräksjuka och fiskefeber. Lägg därtill att jag några dagar innan monterat ett nytt ekolod, ett Lowrance HDS7 Touch, som jag ville ut och testa så förstår man att suget att komma ut på sjön var enormt.

Valet av fiskeplats föll på Vättern och båten sjösattes i Granvik. Efter en snabb inställning av ekolodet så sjösattes en blandning av Strike Pro och löja.

Rätt så omgående hittade jag ett enormt betesstim med riktigt fina bågar i utkanten… Efter ett par vändor fram och tillbaks högg två mindre laxar som återsattes i det tregradiga vattnet.

Aktiviteten kring betesstimmet verkade avta och jag trollade mig vidare i jakten på silver. För att återkomma senare under dagen…

Förmiddagen bjöd inte på några fler hugg för min del men från 13.00 och ett par timmar framåt krokades, och returnerades, ett par mindre laxar och rödingar. Laxarna, två stycken, högg i ytan medan rödingarna huserade något djupare.

På VHFen och via telefon fick jag i alla fall veta att det landats en rad fina fiskar – med en 10+ i topp.

Skymningen brukar innebära en huggperiod, inte minst när det gäller laxtrolling på Vättern, så det kan löna sig att köra hela vägen in i kaklet. Det gjorde det dock inte för min del idag. Det var snarare så att jag, med facit i hand, skulle brutit tidigare.

Det slutade dessvärre med att jag, i totalt mörker, rev grejorna och lyckades tappa en spöparavan i sjön… Trots att jag plottade platsen och vände åter gick den inte att finna.

Så om någon skulle hitta en ilsket rosa spöparavan av hembygd modell med en Scotty linutlösare på så är det min. Det är en likadan som den på bilden nedan. Hittelön utlovas! :-)

En olycka kommer ju som bekant sällan ensam… Så även denna gång. Jag hann inte åka mer än ett par hundra meter på vägen innan det smällde till och punktering på ett av trailerdäcken var ett faktum. Som tur var så gick det långsamt och det blev inga andra skador. Men hemresan tog några timmar längre än planerat…

Summering

Även om de stora fiskarna lös med sin frånvaro i min båt så fanns det de som lyckades bättre. Minst tre fiskar över åtta kilo tror jag landades under dagens fiske.

GoPro-kameran rullade från sin position på taket till och från och resultatet av det blev en kort liten sekvens som jag klippte ihop lite snabbt… Inget märkvärdigt, inga stora fiskar och rätt mycket motljus när det väl händer nått… Men det bjuder jag på. Så håll till godo om du har två minuter över.

Videoklipp

För ett par veckor sedan fick jag frågan om inte mina gamla polare, och tillika bröder, Niklas och Kristoffer kunde få följa med ut på ett trollingpass. “Självklart” svarade jag och mer eller mindre omgående försökte vi hitta ett datum som skulle passa oss alla tre. Det datumet blev i lördags; 3/11.

Det är alltid en speciell känsla man har när man ska ha med oinvigda vänner på ett trollingpass. Dels är det ju kul att få dela med sig av sin kunskap, sina erfarenheter och sina fiskehistorier – samtidigt som man har en svag gnagande känsla att man måste leverera. Vännerna måste få fisk. Helst godkänd fisk. Känslan blir extra påtaglig när man vet att båtgästerna är matlagningsintresserade och mer än gärna skulle ta med ett par fina matfiskar hem…

Nu vet jag att de båda är mer än väl medvetna om att det handlar om fiske. Det är inte bara att åka ut och hämta… Men som sagt: som kapten vill man ju gärna att gästerna får mersmak!

Vi lämnade Örebro runt 05.00 för att hämta båten och rulla vidare mot Vättern…

Väl ute till sjöss så sjösattes en blandad kompott av löja, Strike Pro och Tomic som jag hoppades på skulle falla någon fisk i smaken.

Frukosten käkades och den oundvikliga frågan kom upp:
– “Hur många gånger har du varit ute och inte fått något alls…”
– “Fler än ni vill veta…”

Nu dröjde det dock inte så länge efter frukost innan dagens första hugg kom. En ytligt fiskad Tomic 401 (gul rygg och silver insert) på babords sida lurade en lax att smaka.
Bröderna hade gjort upp innan att dagens första fisk skulle Niklas få äran att drilla. Möjligen i egenskap av storebror – vad vet jag…

Niklas fish-fighting-face

Efter en säker drillning så var fisken nära båten rätt så kvickt. Snabbare än jag trott. Jag hade varken plockat fram håv eller rivit det stackade spöet på riggen. Att sänka riggen var inget alternativ eftersom fisket fördrevs på ca 10 meter djupt vatten. Dumt, jag vet… Men det gick vägen efter lite “nästan-trassel”.

Fisken nätades och grabbarna var nöjda. Jag tror till och med att Niklas fick lite knäskak… Och det ska man väl ha när man landat sin första lax – och samtidigt höjt sitt PB oavsett art med 3 kilo.

Niklas poserar för brorsans kamera

 

Laxen till julbordet är säkrad… om den räcker så länge.

Fångsten förevigades och som tur var så dröjde det inte speciellt länge tills nästa hugg kom och Kralle fick drilla fisk. Det stackade spöet på styrbords djuprigg signalerade för hugg och snart låg en 57 centimeter lång Vätterröding i håvets garn.

Rödingen – mindre men vackrare och godare. I alla fall enligt mig och Kristoffer.

Den resterande delen av fiskedagen bjöd på en tappad lax, som tog en Tomic 747 i ytan och sedan visade sig i flera luftsprång, samt en gädda kring 2-3 kilo som krokades av bakom båten.

Att beskriva dagen som succé rent fiskemässigt är väl kanske att ta i – men jag lyckades i alla fall med det självpåtagna uppdraget att ordna varsin godkänd fisk till grabbarna. Nu är ju fiske så mycket mer än att bara fånga mycket fisk om man ser till naturupplevelser och den sociala biten. Och med tanke på att det verkade som om vi var ensamma om att ha godkänd fisk i båten när vi kom i hamn så får man vara nöjd med resultatet också.

Tyvärr funkade bara GoPro-kameran en kortare stund – men som tur var så fick vi i alla fall med en drillning på film. Så håll till godo!

Tack Niklas och Kristoffer för en supertrevlig dag på sjön. Det gör vi snart om!

Jag filmade en del under förra veckans fiske utanför Hasslö och nu har jag klippt ihop en del av det. Det är dock inget mästerverk på något sätt men det finns ett par fina rusningar, hugg och hopp med på bild… Och ett gäng fina laxar.

Tyvärr blev det rätt immig i kameraskalet efter det att jag bytt minneskort i den fuktiga miljö som en båt innebär.

Vinkeln på kameran är inte optimal men det ska fixas till framöver. Att ha den placerad högt har sina fördelar – men också sina nackdelar. Bland annat så blir perspektivet helt galet… Båten ser ut att vara en kanot och tidvis ser det ut som att laxarna är helt inne vid båten innan vi ens funderar på att håva.

Här är i alla fall drygt tolv minuter laxtrolling – med ett stavfel i inledningen. Men det bjuder jag på!

Drygt två minuter film och stillbilder från ett par pass på Vättern under april i år.

Kameran är riggad som en pannlampa på huvudet och tyvärr är den riktad lite för mycket rakt fram för att få med så mycket av fisken.