Gäddfiske toppades med en 12,6-kilos fisk

Gäddfiske på våren – kallt, trögt och helt underbart!

Efter en lång och kall vinter hade längtan efter gäddfiske i öppet vatten, värmande vårsol och köldstela gäddor växt sig rejält stark i början av april. Satellitbilder över isläget på våra sjöar kollades dagligen och rapporter om eventuellt öppna ramper eftersöktes. Det var därför en extremt skön känsla att kunna sjösätta båten i solskenet lördag 7/4 för ett trollingpass.

Vattentemperaturen låg på iskalla 1,2-1,5 grader och bitvis fick jag kryssa mellan isflaken för att inte köra fast paravanerna. Med en trollingfart under 1 knop gäller det att välja beten som trots den låga farten simmar. Valet föll på klassiker som sjunkande 19 cm gammel-Zalt, en uråldrig Westins jätte och de något nyare Platypus. Dessutom fick min nya favorit, Psyklöjan från Xet Lures [kolla in hans Facebook här], simma i det kalla vattnet.

Paravantrolling bland klumpar och flak av is

Så här i början av en säsong är det mest skönt att komma ut och att det inte högg någon fisk under de första timmarna gjorde inte så väldigt mycket. Solen och kaffet värmde skönt och under tystnaden bröts enbart av måsar och gäss. Att trolla med elmotor är en helt annat naturupplevelse än att köra med en bensinmotor. Helt plötsligt hör man tystanden – och fåglarna. Man får ytterligare dimensioner till sitt gäddfiske helt enkelt.

Dagens fångst!

Strax efter lunch såg jag i ögonvrån hur mittenparavanen på styrbord sida tvärstannade för att sedan backa bakåt innan jag hunnit få upp spöet. Ett par tunga knyckar var allt jag hann känna innan årets första fisk tackade för sig…

Ekolodet tecknade stora bågar, både under och vid sidan av båten, men trots idogt nötande på den fläcken hände inget mer. Istället var det när jag vände båtens för mot hamnen och började “trolla hemåt” som dagens andra hugg kom. En svartröd psyklöja hade fått en gädda på dryga sex kilo att öppna käften. Det var allt som hände den dagen…

Dagen efter gjorde jag en ny satsning och det gick om möjligt ännu sämre… Kort sammanfattat så hade jag ett misstänkt hugg på hela dagen. Och den fisken (om det nu var en fisk…) krokade aldrig. Det var bara paravanen som backade någon meter innan det hela var över. Men det var en fantastiskt fin dag med helt platt vatten!

På väg hem efter ett långt pass på sjön

Kalla nätter – varma dagar

Veckan som följde bjöd på klara kalla nätter och solsken på dagarna. Förhoppningen var att vattentempen skulle gå upp nån halv grad och att isen i ytan skulle försvinna och det visade den sig har gjort nästkommande helg.

Även denna dag satsade jag på trolling med ett gäng kallvattensfavoriter i linänden. Vädret var i princip detsamma som tidigare med helt platt vatten och solsken. Inga enkla förutsättningar för ett bra gäddfiske enligt mina erfarenheter.

Timmarna gick och kaffet i termosen började att sina när en av rullarna knarrade till för en kort sekund. Den yttersta paravanen dök under ytan utan att lösa ut. När jag löste ut den kände jag att det fanns lite mer tyngd än enbart en paravan och en Zalt i andra änden. Rätt snart vältrade sig en välmatad gädda i ytan. Efter att krokarna lossats och längd och vikt fastställts till 102 cm och 7,98 kilo fick hon simma åter ner i det tregradiga vattnet.

Ökat fiskesug trots trögt fiske

Väl hemma igen så var fiskesuget så pass stort att jag kände mig tvungen att ta en dag ledigt från jobbet kommande vecka. Sagt och gjort: tidigt på tisdagsmorgonen sjösattes Starwelden för ytterligare ett pass.

Den stora skillnaden den här gången var att spinnutrustningen var med. Under söndagen hörde jag nämligen plaskandet från lekande gäddor och tanken var att inleda med ett par timmars trolling för att sedan spinnfiska resten av dagen.

Trollingfisket gav inget på krokarna mer än vass som isen slitit med sig. Bitvis var det så pass mycket av den varan att det var svårt att bedriva ett effektivt trollingfiske. När solen så började värma på lite mer plockade jag in trollingspöna och gick över till spinnfiske. Långsamt fiskade jag av ett område där jag vet att det fångats mycket stor fisk innan och där ekolodet skvallrade om att det här inte var ett ställe där mörtar hängde i onödan. Vissa av ekona var riktigt massiva! Sakta och metodiskt presenterades Zaltar, Bustrar, Platypus och allsköns beten som jag tyckte hade både rätt “häng” i vattnet och färg. Gäddorna höll inte med. Gäddfiske så här års är inte alltid enkelt.

Tung fisk i håven!

Efter en kortare förflyttning och kombinerad lunch gled jag så upp över en djupkant som går tvärt från tio till två meter och på ekolodets sidoseende funktion kunde jag se att det stod fisk i utkanten av vegetationen. De första fem kasten gav inget annat än bottenkänning och vass på krokarna. Inför det sjätte kastet hakade jag på ett väldigt grundgående tailbete från Wolfcreek som kan fiskas väldigt långsamt precis ovanför den korta vassen. Jag hann inte ta mer än ett par vevtag innan hugget kom! En stor virvel i det grunda vattnet avslöjade att det rörde sig om en bättre fisk. Relativt snällt följde hon med fram till båten där jag hoppades på att få en skymt av henne i det mörka vattnet men hon ville annorlunda och gick ut över djupkanten och stångade på rätt så duktigt.

Jag förberedde håven och styrde långsamt fisken åter mot båten. Vid det här laget var knäna faktiskt rätt så mjuka! När så fisken gled i håvnätet och jag såg proportionerna ville jag bara skrika rakt ut. Men eftersom det passerade en båt några hundra meter bort bet jag mig i läppen. Med småskakiga händer lyckades jag i alla fall väga fisken innan jag ringde min fiskepolare Robban Führ, som fiskade en bit bort, för fotoassistans. I fiskefrossans rus insåg jag att jag inte hade dragit av vågsäcken och vägningen gjordes om igen. Nu med vågen nollad med vågsäcken på. Digitalsiffrorna på vågen visade 12,60 kilo. Eftersom att den andra båten nu försvunnit kostade jag på mig ett halvkvävt “Yeeeeeeees!”.

Fotohjälp av mig gode vän Robban

Med hjälp av Robban förevigades den 113 centimeter långa fisken på bild. Jag var så otroligt glad att han fanns i närheten och kunde ställa upp! Tillsammans bevittnade vi hur hon majestätiskt gled iväg i det kalla vattnet innan och försvann i mörkret.

Vi fortsatte gemensamt att fiska av samma kant och ett par till gäddor landades. Dessa var av betydligt mindre kaliber men det gjorde inte mig så mycket. Redan vid 15-tiden bröt jag fisket med en skön känsla som bara ett nytt PB kan ge. Att det dessutom innebar en storfiskregistrering på en ny art för mig gjorde inte saken sämre…

Gäddfiske när det är som bäst! 12,6 kilo förleksfisk

Gäddfiske när det är som bäst! 113 cm förleksfisk

Gäddfiske när det är som bäst! En stabil fisk mäts innan den returneras

Gäddfiske när det är som bäst! Spinnfiske på grunt vatten

Gäddfiske när det är som bäst! Release the beast

Gäddfiske när det är som bäst! Let them go - let them grow!

Nu är väl inte våren, eller för den delen vårfisket, över på något vis men det finns så många andra arter som lockar så här års. Etersom jag känner mig väldigt nöjd med mitt gäddfiske på dessa fyra fiskepass är det inte omöjligt att jag nu skiftar fokus. En riktigt stor abborre har länge legat högt på önskelistan…

Av |2018-11-22T14:17:04+01:00april 24th, 2018|Fiske, Gädda, Starweld 1674 TL, Storfiskregistrering|

Äntligen en storgös i håven

Jag har fiskat en hel del gös genom åren men på grund av att jag tidigare haft svårt att sjösätta båten i mindre vatten har satsningarna allt som oftast resulterat i mindre fiskar via trolling. Vintertid har jag även testat ismetet efter gös men med min Starweld har det blivit enklare att sjösätta även i små vatten som håller större fisk.

I söndags bestämde jag mig ovanligt sent för att sticka ut ett par timmar på ett vatten där jag vet att det fångas fin gös då och då på trolling. Eftersom jag dessutom var tvungen att vara hemma igen tidig kväll så bestämde jag mig redan i bilen för var jag skulle fiska. Tanken var att bränna allt krut i ett djupare område i anslutning till flera grundtoppar och en ö, som skulle kunna erbjuda lite lä för den vind om skulle kunna komma under dagen, enligt SMHI.

När jag sjösatte och åkte ut mot den tänkta fiskeplatsen låg sjön helt platt och solen värmde väldigt skönt. Väl framme så var det bitvis packat med betesfisk och i anslutning till stimmen även större fisk. De två första som behagade hugga var dock gäddor. Den första knep en egengjuten vertikaljigg i en mossgrön och koppartonad färgsättning och bjöd på en fin fight. Den andra, även den en gädda – mindre än den första, trängde sig i matkön när jag hade lokaliserat ett stim abborrar och försökte få dem att ta den lilla jiggen… Men gäddan hann före och bjöd även den upp till en fint motstånd på lätta grejor.

... plötsligt sjunger det till i spöet och jag krokar en tung fisk som svarar med att rusa rakt mot botten. Spöet står i en djup båge och jag bara ler!

En kort stund senare visar ekolodet ett bättre eko i frivattnet. Ett gult eko – med “skägg” under… Det har jag lärt mig att större fisk ofta har på ekolodsbilden. Då det är i princip vindstilla är det inga problem att “fickparkera” rakt ovanför fisken och släppa jiggen. Nån meter över stannar jag upp betet och darrar lite försiktigt på spötoppen samtidigt som jag ser hur det gula ekot stiger för att i ekolodsbilden “smälta ihop” med ekot från betet. En kort stund står fisken där och glor på sitt tilltänkta byte. Betraktar, funderar och undrar säkert vad det är frågan om. Och så plötsligt sjunger det till i spöet och jag krokar en tung fisk som svarar med att rusa rakt mot botten. Spöet står i en djup båge och jag bara ler!

Resultatet blir att flätlinan går in i den sidomonterade ekolodsgivaren men relativt snabbt kan jag frigöra den och fighta en fisk som slåss som en tungviktsboxare!
“Det här är en gädda till”, säger jag högt för mig själv samtidigt som fisken fortsätter ner i djupet så att min Shimano Curado 71 HG knarrar överlyckligt. Jag lyckas få stopp på fisken  och tar ett par meter lina på den innan den viker av. Går ut i sidled och in under båten. Återigen är linan otäckt nära ekolodsgivarna…

Jag sätter hårt mot hårt och pressar in fisken och inser i samma sekund som den visar sig att det är en gös – och i mina ögon är den stor!
Jag hör mig själv säga  att – “Det är en sexa” när fisken ligger besegrad i håven. Vilken grej! Vilken fisk!
Samtidigt som fisken får vila plockar jag fram kamera, våg, vågsäck och måttband. Måtten fastställs till 86 centimeter och 6540 gram. En storfisk. Dessutom tagen på ett eget bete som jag håller på och laborerar med. Fantastiskt kul!

Som tur är så har jag med systemkameran och efter lite riggande står den i rätt höjd på, lite lagom vanskligt balanserat på två Plano-lådor som i sin tur står på en tröja. Ett perfekt stativ – i alla fall när det är vindstilla! Med undantag för ett par bilder när fisken inte alls vill vara med på bild så går det rätt smidigt att plåta fisken med fjärrutlösare och bilderna blir över förväntan.

6540 gram och 86 centimeter – en stor fisk för mig. Framförallt i detta vatten...

6540 gram och 86 centimeter – en stor fisk för mig. Framförallt i detta vatten…

Storfisk förresten – vad är det? Ja, Sportfiskarnas storfiskregistrering är så klart en knivskarp måttstock för det. Men en fisk som är gigantisk i ett vatten kan ju som bekant räknas som en högst medelmåttig fisk i ett annat vatten. Och med tanke på den utveckling som gösfisket haft, i takt med att vertikalfisket har utvecklats, så är så klart inte en fisk på 6540 gram att betrakta som stor. Även om den når över storfiskregistreringsvikt.
Men jag är glad över fångsten! Inte minst med tanke på att jag, i efterhand, fått veta att det inte kommer upp så många gösar över sex i det vattnet per år, och hoppas så klart kunna höja mitt personliga rekord inom kort… Kanske till och med i samma vatten.

 

Av |2017-07-05T12:04:34+02:00juli 5th, 2017|Båtliv, Fiske, Gös, Starweld 1674 TL, Storfiskregistrering|

Pelagiskt prickskytte – ett beroendeframkallande fiske

I och med båtbytet för snart ett år sedan så har jag skiftat fokus en del i mitt fiske. Efter 19 års trollingfiske är det numer “back to basics” med fokus på gädda, abborre och gös – även om metoderna och utrustningen ändrats en del… Givetvis föll det sig naturligt att till slut ge sig i kast med vertikalfiske när man har en båt som funkar perfekt just till det. Jag har tidigare bara åkt med andra för att se och lära. Visst har det varit både trevligt och intressant men det går, så klart, inte att jämföra med att fiske själv från egen båt.

Efter den första riktiga satsningen, i början av maj, var jag helt fast! Inte för att jag lyckades överdrivet väl eller fick någon extremt stor fisk utan på grund av spänningen! Att på ekolodet se en rovfisk stiga mot betet, inspektera det och eventuellt hugga är otroligt mycket mer spännande än man kan tro. Det går närmast att jämföras med det visuella i att fiska färna med flytbröd eller när bubblorna från ätande sutare närmar sig ditt flöte… Det är så spännande att man nästan glömmer bort att andas! När sedan fisken helt ointresserat viker av, utan att ens provsmaka betet, då är frustrationen hög och svordomarna ligger nära till hands.

Under det där första riktiga passet i maj lyckades jag till slut locka ett tiotal gösar till hugg trots bleke och strålande solsken. Nästan omgående när jag kom ut på sjön hittade jag ett större stim med betesfisk och i utkanten av det ett tydligt eko. Ett eko som visade stort intresse för en 8″ Westin twinteez i färgen Baitfish. Utan pardon klippte gösen jiggen och några sekunder senare låg den i håven… lika förvånad som mig. Skulle det verkligen vara så här enkelt?

Drygt nio timmar och noll hugg senare hade jag svar på frågan: Nej, det är inte så enkelt. Fiske är alltid fiske och i slutänden så är det ju som bekant fisken som bestämmer spelreglerna. Vill den inte käka så spelar det liksom ingen roll vad vi försöker med…

Men så lagom när självförtroendet nått nya bottennivåer hittade jag ett djupare område i sjön där betesfisken stod högt upp i frivattnet. Och under dem tecknade ekolodet större ekon som senare skulle visa sig vara gös och gädda.

Plötsligt kunde jag se på skärmen hur betesstimmen splittrades upp av jagande fisk och när min jigg närmade sig ekona där under attackerades den med samma beslutsamhet som på morgonen. Under en hektisk timma landade och återutsatte jag nio gösar och två gäddor. Dessutom tappade jag ett par fiskar varav en kändes riktigt fin…

 

Att plåta själv, med telefonen, är ingen lek tillsammans med en arg gös.

Att plåta själv, med telefonen, är ingen lek tillsammans med en arg gös.

Efter det inledande passet var jag fast i vertikalfisketräsket. Med allt vad det innebär i form av nya inköp av prylar och letande efter nya, spännande vatten…

Jag var inte helt säker på att vertikalfisket efter gös skulle vara något för mig. Egentligen vet jag inte varför eftersom jag hittills inte testat något fiske som inte tilltalat mig… Kanske var det plånboken som hoppades på att jag inte skulle fastna för fisket. Men nu är beroendet ett faktum och hålet i plånboken växer bara för var dag…

Av |2017-07-04T13:33:22+02:00juli 4th, 2017|Båtliv, Fiske, Gös, Starweld 1674 TL, Vertikalfiske|

Första trollingpasset med båten

Efter att ha fokuserat mitt trollingfiske på lax och öring sedan 1997 har jag det senaste året fått ett större sug efter andra arter, mindre vatten och nya utmaningar. Därför bytte jag båt under sommaren… men när vintern kommer, himlen blir blyertsgrå och kvicksilvret i termometern kryper ner under nollan kommer suget efter lax krypande igen. Det är något magiskt med de korta, kalla, dagarna och silverblanka stridbara fiskar. Av den anledningen begick jag i söndags trollingpremiär med Starwelden.

När det för en gångs skull inte skulle blåsa storm under den här hösten/vintern hotade SMHI med snöoväder och halka. Men när mobilalarmet pep och termometern visade nån plusgrad så hängde jag på trailern och styrde kosan mot Vättern.

De rapporter jag fått talade om trögt fiske på Granvikssidan under de senaste dagarna och eftersom vinden legat på från väst så kändes det helt rätt att sjösätta i Medevi och därifrån söka av vattenvidderna.

Då jag ännu inte monterat djupriggar på båten nöjde jag mig med sex spön fiskade i ytan bakom Ghost Tackles grymma SupraCruz-paravaner. Betena närmast båten blyades ned med 30 respektive 50 gram bly innan letandet efter betesfisk och/eller större bågar på ekolodet inleddes. De små ansamlingar av spigg, avtecknade som klotrunda bollar på lodet, stod i frivattnet på 30 meter där det var kring 60 meter djup. Inget lätt jobb att fiska kring dem utan djupriggar med andra ord…

På ett ställe hittade jag lite mer ytnära betesfisk och på sideimagen till och med ett par bågar. Precis i det området brände jag en fisk efter bara ett par sekunders drillande. Och minuten efter drogs den innersta paravanen nedåt, bakåt av tyngden från en fisk som dessvärre inte heller krokades ordentligt.

Utöver äggmackor, rykande hett kaffe och upplevelsen av att trollingfiska helt ljudlöst med elmotor så hände inget mer under dagen innan jag bestämde mig för att bryta upp och åka hem. Enligt prognoserna skulle vinden, och snöfallet, öka rejält framåt kvällen. Och det gjorde det… Snön vräkte bitvis ned och  hemresan, och framförallt när jag skulle backa ner trailerekipaget i garaget, blev dagens mest spännande upplevelse.

Det hade snöat rätt rejält och garagenedfarten (vi har garage i källaren) var rejält hal. Jag har ungefär en decimeters marginal på var sida om båten för att komma igenom porten och det är normalt sett inga problem – men när nedfarten är en isgata blir det lite mer intressant. Efter lite trixande fick jag till slut båten på plats inne i värmen utan missöden.

Väl hemma framför öppna spisen kunde jag i alla fall sammanfatta mitt första trollingpass i min Starwelde 1674 TL som lyckat. Visst är det bekvämare med en HT eller kabinbåt som jag tidigare hade men som en bekant konstaterade vid rampen på morgonkvisten: “Båtar är som verktyg, man behöver olika för varje typ arbete”. Och lite så är det ju…

Förutom att montera djupriggarna så ska jag även sätta öglor för att kunna fästa drivankare i och på så vis får lite bättre kontroll över fart. Dessutom ska jag nog ha ett par spöhållare till för att kunna ställa ifrån mig spön enklare. Som gammal trollingfiskare känner man sig lite naken i en båt med färre än 20 spöhållare.

Av |2017-06-28T11:51:46+02:00december 14th, 2016|Fiske, Lax, Starweld 1674 TL|
Till toppen