17,75 kilos lax – nytt båtrekord!

Sent i torsdags kväll styrde jag bil och båt mot Trosa ännu en gång. Den här gången tillsammans med Clas. Vi bestämde redan på väg hem från Hasslö att vi skulle köra ett pass tillsammans vid Landsort under långhelgen i samband med nationaldagen.

Båten sjösattes 00.30 och en halvtimma senare lade vi oss för att sova en kort stund. Klockan var ställd på 03.00 – så om man skulle hinna få någon sömn alls var det bäst att somna fort… När larmet i mobilen ljöd var det dock inga problem att studsa upp och styra ut mot de tänkta fiskeplatserna. En bidragande orsak till det var att vi inte stängt kapellet helt eftersom det kände så varmt ute… Något som en svärm blodsugande myggor snabbt utnyttjade och påskyndade uppstigningen.

Efter en färd genom Trosas vackra skärgård, med bland annat havsörn som sällskap, sjösätter vi betena ett par distans norr om Öjas sydspets för att fiska oss vidare söder över. Havet ligger helt platt och ekolodet visar stora mängder bete och bågar…

Det tar inte lång stund innan en mindre fisk, uppskattningsvis kring sex kilo, fattar tycke för en Ismo Magnum i gult och blått. Passande färgkombination på nationaldagen tänker vi – laxen verkar mest besviken fram tills dess att hen får gå i retur ner i det elvagradiga vattnet.

Vi snurrar över ett par heta fläckar utan att något mer händer och vi beslutar oss för att gå vidare mot Öjas sydspets. Där har det tagits många stora laxar genom åren. I solvärmen äter vi frukost och konstaterar att vi har ett riktigt drömväder… På mindre än femton minuter ändras det när tjockan rullar in.

Vi hade sett i prognoserna att det kunde bli så och dessvärre hade de rätt den här gången. Till en början har vi en sikt på ett par hundra meter och vi kör på, väl utanför de tungt trafikerade farlederna, även om det är jobbigt att hela tiden vara på helspänn och dessutom inte kunna fästa blicken på nått.

Efter en stund kryper dimman inpå så tätt att vi inte ens ser pulkorna… Det innebär att sikten är under 50 meter. Vi plockar in pulkorna och bestämmer och för att fiska enbart med dipsys och riggar i riktning mot gästhamnen på norra änden av ön. Plötsligt dyker det upp ett annat trollingekipage i dimman och de har allt ute – inklusive pulkor. Vi tvingas till en undanmanöver och är på väg rätt in i yrkesfiskarnas redskap… Då plockar vi upp.

I gästhamnen fördriver vi tid med Mats och Linus i Team Ajax [se deras blogg här] och passar på att käka lite. Efter några timmar lättar dimman och vi kan sticka ut igen.

Enträget kör vi vidare och är inte åter i gästhamnen förrän runt 22.00 – utan ett hugg… Om man bortser från näbbgäddor och smålax.

Under sen kväll funderar vi på om vi valt rätt när vi förlade fisket till Landsort istället för Singö. Efter kontakt med alltid uppdaterade Jimmy Johansson på Regal Sportfiske [se hemsida här] så bestämde vi oss för att stanna. Han hade hört att det landats flera fina laxar under dagen.

Lördagsmorgonen bjöd i mitt tycke på perfekt laxväder med en vind på 3-4 sekundmeter och växlande molnighet. Det luktade storlax… Och det tog inte lång tid innan vi via VHFen fisk rapport om en landad lax på 18,1 kilo. Peppen var på topp efter gårdagens plump i protokollet.

Runt klockan tio, i höjd med Öjas sydspets, med femtio meter vatten under båten, skrek det så till rullen på det dipsyspö som fiskades på styrbord sida. Ilsket ylade rullen precis tills dess att jag greppade spöet och kände tyngden – av ingenting.

“Den släppte” konstaterade jag bittert när Clas undrade vad som hände. Men det var värre än så. Snubbern, eller ryckdämparen om man så vill, som sitter mellan dipsy och tafs hade smällt av! Helt otroligt. Det enda som fanns kvar av den tidigare “laxfällan” var en dipsy och en lite linrester från snubbern. Den var helt nyinköpt så det rör sig inte om något slitage i alla fall… Surt för oss – surare för laxen som simmar med en Trophy Spoon och en spölängd 0,61 tafs i mungipan.

Bedrövade över missflytet fiskade vi vidare i hopp om snar revansch. Strax innan 12.00 knarrade det till i ett av spöna som fiskades på styrbord sida och jag fick känna lite tunggung på nytt.

En Ismo Magnum Karvasen [beställs här] fiskad bakom 50 gram bly fick en tung fisk att gapa stort… Men det var nära att det skulle gå åt skogen även denna gång. Efter en inledande rusning på 100 fot skar linan ner i underliggande lager och det tog tvärstopp.

Jag skrek på Clas att slå av farten helt och efter ett par tunga gungningar där ingen linan kunde ges skruvade jag åt bromsen hårt och såg till att kunna ta ett tiotal meter lina… För att i alla fall ha lite spelrum.

Fisken gick tungt och bestämt på fyra hundra fots avstånd men jag tog lite lina på den hela tiden. Med sin höga kropp hade den inga som helst problem att bara vika ut åt sidorna som den ville – men i längdriktning var det jag som vann lina. Allt närmare Clas och den väntande håven.

Innan den går i håven hinner vi dock med en liten “dans” där fisken först går upp bredvid båten och sedan viker tillbaks igen och tvingar mig till en liten manöver kring djupriggen. Väl i håven kan jag konstatera att det rör sig om en fisk i fin kondition.

Ryggbred och hög väger den in på 17,75 kilo och 114 centimeter. Efter ett par snabba bilder och lite återhämtning vid båtsidan får den friheten åter. En riktigt grann lax – och orsaken till varför vi är här.

Nytt båtrekord och klubbrekord [SG Tusenbröderna, se hemsidan här] i samma fisk. Det tidigare löd på 17,02 och togs av Clas förra våren i Hasslö. Trolling är teamwork och givetvis var han också glad, det förlorade rekordet till trots. Men han konstaterade också, skrattande, att “det är 8,75 kilo kvar till nytt PB för din del”… Ja, 26,5-kilosen kommer nog stå sig som personligt rekord för min del ett tag till…

Under resten av eftermiddagen och kvällen händer inte mycket värt att nämna. Ett par smålaxar, en riktigt stor sill och några näbbgäddor luras att hugga men ingen mer storlax. Öja visar dock upp sig i sin vackraste skrud i solnedgången.

Vi hade redan innan vi åkte bestämt oss för att fiska till tidig eftermiddag på söndagen så att vi kom hem i relativt vettigt tid. Clas, som bara landade med flyg i torsdags och sedan fiskade, skulle upp i luften tidigt igen måndag morgon. Och jag har två barn att “hantera” när sambon arbetar.

Vi lämnade inte gästhamnen förrän runt 06.00 efter att ha “snoozat” ett stort antal gånger. Klockan var ställd på 03.30 men eftersom vi inte kröp till kojs förrän efter tolv så tog vi sovmorgon. Söndagen bjöd på fantastiskt väder men inga storfiskar dessvärre. Smålax, havsöring och näbbgäddor var det Clas fick det tveksamma nöjet att drilla…

Klockan 14.30 gled vi in i Trosa hamn igen och kunde bevittna ett skådespel som närmast påminde om något hämtat från “S.O.S Sällskapsresan” när ett ekipage, efter mycket problem, backar ner på rampen och i nästa sekund sjösätter både båt och trailer. Det var svårt att hålla sig för skratt. Den äldre herren som körde bilen konstaterade snabbt att “det är första gången det här händer” för att sekunden senare mötas av sitt barnbarns blixtsnabba replik; “Nähä morfar, det är det inte alls…”

Allt som allt så var vi nöjda med vårt fiske när vi återvände hem. Tråkigt för Clas att inte få känna på någon större fisk den här repan heller (han hade tre över tio i Hasslö – men ingen över elva) men man får väl se det som att han tjänar ihop till en stor. Kanske nytt båtrekord till och med…

Under hela helgen så hade jag kameran monterad på båttaket och den dokumenterade hela fighten – från hugg till håv.