I mörkret hugger storgösen

Sedan jag började vertikalfiska gös har trollingpassen efter insjöns vampyrer blivit allt färre. Men minst ett par nattliga pass under högsommaren måste det bli. Annars är det liksom inte sommar på riktigt. När det dessutom är så varmt som det varit senaste tiden erbjuder nätterna på sjön svalka – och chans på stora fiskar!

För ett par dagar sedan bestämde jag och Stefan Källström oss för att köra ett trollingpass tillsammans. Planen var att fiska från 19.00 fram till dess att solen gick upp. Under nattens mörkaste timmar jagar gärna de största exemplaren… Det har inte minst Henrik Lindgren rapporterat flitigt om här på sidan.

På mina Tekota-rullar kör jag med flätlina, Sufix 832, men till gösfisket vill jag gärna ha en lång tafs i nylon eller fluorocarbon. Enligt mina erfarenheter så tappar jag färre fiskar med en sådan riggning. Därför skarvade jag på 10 meter Sufix Super 21 0.40 på varje rulle innan fiskepasset. Är det mycket gädda i vattnet bör man göra grövre fluorocarbon eller ståltafs.

Väl ute på sjön så riggade vi varsin sida av båten med en mix av Rapala Original 18 cm, Scatter Rap och Down Deep Husky Jerk. Allt för att täcka av olika vattendjup och se var gösen jagade för stunden.

Rapalas Scatter Rap har snabbt blivit en favorit för många gösfiskare.

Skarpa färger, gärna med inslag av gult, är bra gösfångare.

Normalt söker jag gösen djupt under dagtid och mer ytligt när mörkret faller. Men ingen regel utantag! Gösen är känd för att vara lynnig och ombytlig i sina vanor. Det gäller att hitta rätt djup och fart vid trollingfiske. Stora svängar gör att betena i ytterkurva går snabbare och de i innerkurva i princip står still. När huggen kommer gäller det att vara observant på de detaljerna och sedan försöka återupprepa.

Full koll på paravanerna för att upptäcka försiktiga hugg.

Kvällens första göshugg kom någon timma efter solnedgången och föll på en djupgående Down Deep Husky Jerk. Fisken stångade på rätt så duktigt i djupet och även om gösen inte är någon explosiv fighter är den duktig på att hålla djupet med sina stora bröstfenor.

Stefan skötte håvningen i mörkret galant och vi kunde lyfta ombord en riktigt vacker gös.

En fin sommargös som klippte en djupgående Husky Jerk.

När vi väl hittat fisken och farten för kvällen duggade huggen tätt. En taktik som återkommande fungerade under hela natten var att helt slå av elmotorn och stanna upp. Efter 5-10 sekunder startade vi den igen och precis när betena fick fart kom huggen. Hårt och skoningslöst klippte gösarna våra beten så att spöparavanerna plaskande flög bakåt i ytvattnet.

Under nattens allra mörkaste timmar, när det behövdes som mest kaffe, jagade gösarna helt ytligt. Då var klassiska Rapala Original i 18 cm riktigt effektiv. Skarpa färger, med mycket konstrast i, som Firetiger, lockade till hugg.

Gungade spötoppen till..? Spänningen är på topp när mörkret sänker sig.

Gösen gillar botten med struktur.

Jag riggade då om mina djupgående beten med mycket kortare linsläpp – för att få dem att simma ytligare. Och det gav många hugg och vissa av dem så försiktiga att vi kanske hade missat dem om det inte vore för lys-stavarna som vi försett paravanerna med. I mörkret kunde man se hur de stannade upp eller sakta backade… Ett snabbt mothugg kan då sätta krokarna i gösens stenhårda mun. Fiskar man riktigt sakta, kring 0,9-1,2 knop så kan det behövas hjälp att driva in krokarna.

Rigga lysstav på paravanerna så ser du de försiktigaste hugg enkelt!

Stefan hade stora framgångar på sin sida av båten med den relativt nya gösfavoriten Scatter Rap och den klassiska Rapala Original. På just Original i 18 cm har jag landat fler gösar i min båt än på något annat bete genom åren.

Två nattliga jägare i samma bild. Gösen hög en Firetiger-mönstrad Rapala Original som Stefan landade många fiskar på.

Att trolla gös nattetid är ett spännande fiske som faktiskt förstärks av mörkret. Har du dessutom möjlighet att ljudlöst smyga fram med elmotor i närheten av land kommer du kanske höra ugglor, skällande rådjur och andra nattaktiva djur.

Nattlig göstrolling är en sommaraktivitet att drömma om under årets kalla månader. Så ge dig ut och testa gösarna i dina hemmavatten – det är riktigt kul!

Sex tips för ett lyckat gösfiske

Vassa krokar
Gösens mun är stenhård och om du fuskar med krokarnas skärpa så kommer det omgående märkas i antalet landade (eller tappade) fiskar. Personligen gillar jag krokar som är tunna i godset då de penetrerar bättre. VMCs krok 8540 BN är en favorit med sin speciella slipning som ger maximal genomträngning med minimal kraftansträngning.

Pannlampa
Sommarnätterna blir faktiskt rätt mörka. Och en pannlampa är till bra hjälp när du vill ha händerna fri att knyta knutar, lossa krokar ur håven eller hitta rätt bete i boxen.

Kaffe
Värmer gott när solens strålar slutat göra det.

Trevligt sällskap
Självklart går det utmärkt att fiska ensam men med en bra fiskekompis härdar man ut eventuella dödperioder. Dessutom underlättar det att vara två när mörket infaller – inte minst när man ska fotografera.

Fart och djup
Testa beten med olika djupgående för att hitta det aktuella djup som gösen jagar på. Variera hastigheten och sväng mycket om du trollingfiskar. Det ger betena oregelbunden gång. Var observant om det hugger i inner- eller ytterkurva.

Våga fiska stora beten
När gösar jagar tvekar de inte att sätta tänderna i stora beten. Ett bete på 20 cm är inget annat än en munsbit för en stor gös. Rapala Original i 18 cm och Magnum i 22 cm är två klassiska gösfångare!

Av |2019-08-16T11:47:09+02:00augusti 16th, 2019|Fiske, Gös|

Röding på vertikalen – sommarens höjdpunkt

30 grader varmt, helt vindstilla och sol från klarblå himmel är sällan något bra väder för fiske på våra breddgrader. Istället förvandlas sportfiskebåtar till badplattformar eller transportmedel mellan stränder och öar. Men, som tur är, finns det undantag och i det här fallet stavas det röding.

Intresset för att vertikalfiska röding har varit stort i många år men det känns som att det är fler än någonsin som ger sig i kast med de prickiga fiskarna just nu. Och det är kanske inte så konstigt. Rödingen bjuder upp till riktigt kul fight på lätt utrustning och att fisket dessutom är som bäst när vädret är som finast gör det knappast sämre. Chansen att klippa en riktigt fin fisk är stor. Antalet landade rödingar över fyra kilo måste vara fler än på många år.

Jag tänkte här dela med mig av mina erfarenheter och tips kring ”badbyxfisket” efter Vätterns vackra rödingar.

 

Jag har trollingfiskat röding under en massa år och främst då på Vättern. Att drilla röding på trollingspön är kul – men att göra det på lätt vertikalutrustning är något helt annat! Även mindre fiskar bjuder upp till bra kamp och dessutom är det ett väldigt visuellt fiske där man på ekolodet ser rödingen jaga efter betena.

Fisketekniken i sig är inte speciellt avancerad. När man har lokaliserat fisken på ekolodet så släpper man helt enkelt ned betet till aktuellt djup och börjar fiska. Antingen genom att pimpla eller så kallad vertical speed jigging. Enkelt uttryckt så vevar man hem betet genom vattenmassorna.

Håll hastigheten!

Väljer man den senare av de två metoderna är det direkt avgörande att hålla ett jämt tempo i sitt vevande. Eller i alla fall aldrig sakta ner. Att öka tempot kan ibland utlösa huggreflexerna hos rödingen. Sänker du farten eller testar ett spinnstopp tappar rödingen allt som oftast intresset helt. Så se till att hålla hastigheten – oavsett om du tar hem betet långsamt eller snabbt.
Håll hela tiden ett öga på ekolodet för att se om rödingarna jagar efter ditt bete. Inte helt sällan stannar de tvärt utan att hugga – då får man börja om. Ibland händer det att de klipper betet i droppet så det gäller att vara koncentrerad hela tiden.

 

En välmatad sommarröding som klippte en Gomoku under ett kvällspass

Utrustning

Jag vet att många fiskar rödingen med samma utrustning som de fiskar abborre med. I mina ögon är det inte optimalt. Jag vill ha en rulle med mer bromsverkan och ett spö med lite mer tryck i. Om inte annat för korta ner tiden jag drillar och därmed också spara fiskens krafter.

Personligen fiskar jag helst med en multirulle med hög utväxling, exempelvis Shimano Curado 71HG, för att kunna hålla hög fart de dagar det krävs för att locka rödingen till hugg. Ladda rullen med en relativt tunn flätlina så påverkas släppen inte lika mycket av undervattensströmmar som om du har en tjock lina. En lina med dimension 0.10 – 0.15 mm funkar utmärkt. Jag kör med Sufix 832 0.13 mm i den nya färgen Coastal Camo som är utvecklad för att synas mindre under vatten. En idealisk lina för rödingfiske i mina ögon!

Som tafs använder jag 1-2 meter Sufix Super 21 fluorocarbon i dimension 0.30-0.40 mm.

 

Hittar man rätt kan fisket vara riktigt actionfyllt!

Jag har genom åren testat ett antal olika spön och kan konstatera att ett spön med medium eller snabb aktion blivit mina favoriter. Är spöet för långsamt missar man många av rödingens försiktiga hugg. Shimanos sjufotare Technium C610XH funkar utmärkt att vertikalfiska både gös och röding med. Det har en snabb toppig aktion och tillräckligt med kraft samtidigt som det väger lite och är skönt att fiska långa pass med. Kolla in det!

Var hittar man fisken

Rödingen älskar kallvatten och under vintern får man dem ofta helt ytligt vid trollingfiske. Under sommaren, när ytvattnet värmts upp, håller sig rödingen helst under språngskiktet och ofta relativt bottennära.

Precis som alla andra predatorer håller sig gärna rödingen i närheten av betesfisken. Friliggande grynnor, undervattensåsar och andra typer av strukturer i anslutning till stora djup är klassiska ställen. Branter, även svagt sluttande sådana, är också ställen där fisken gärna uppehåller sig. Jag brukar börja söka rödingen där det är mellan 20-40 meter djupt.

Och när vi ändå är inne på var man hittar fisken… håll koll på var du INTE får fiska. Vättern har ett antal förbuds- och fredningsområden där fiske är förbjudet under hela, eller delar av, året. På vattern.org finns all information kring detta.

Min gode vän, och storfiskaren, Robban Führ under ett kvällspass efter röding

Ju fler desto bättre

När man hittar fisken på ekolodet så är det en stor fördel om det är flera rödingar på plats. Då kan man trigga deras jaktbeteende och få dem att avundsjukt tävla om betet. Det är ytterst sällan jag fiskar på ensamma ekon.

Rödingens huggperioder är ofta väldigt markanta. Efter händelselösa timmar när fiskarna retfullt jagar efter betena utan att hugga kan man plötsligt landa flera fiskar på rad. Så om du hittat fisk är det en bra idé att stanna kvar… förr eller senare kommer de börja äta.

Personligen har jag haft mina absolut bästa fiskepass efter röding sent på kvällarna.

Betesval – hårt eller mjukt

Oavsett om du väljer att fiska med skeddrag, pirk eller jigg finns det ett krav på Vättern; betet får endast ha en krok. En trekrok går givetvis bra – men inte fler.

Rödingarna har en tendens att nypa och dra i betena. Av den anledningen är skeddrag eller pirkar mycket effektiva medan en traditionellt riggad jigg kan vara svår att kroka fisken på. Riggar man däremot mjukbetena med en stinger ökar krokningsfrekvensen markant. Kroken ska sitta så långt bak det någonsin går utan att betets gång hämmas. Har du en traditionell jiggskalle med krok klipper du helt enkelt av kroken om du ska fiska med stinger på Vättern. Detta eftersom det enbart är tillåtet med en krok per bete.

Personligen uppskattar jag beten som sjunker snabbt för att på så sätt fiska mer effektivt på fiskar jag ser på ekolodet. Därför fiskar jag till största del med hårdbeten. Gomuku Spoon Jig från Storm är ett sådant bete och det är nog ett av de beten som det fångas mest beten på i Vättern. En modern klassiker skulle man kunna säga.

Storms Gomuku-beten är riktiga rödingmagneter

Var rädd om fisken för framtiden

Träffar man helt rätt och rödingarna verkligen är i stöten så finns chansen, eller kanske risken, att man krokar en väldig massa fisk. Då förespråkar jag att man riggar om betena med enkelkrok för en snabbare och mer skonsam hantering vid återutsättning. Klämmer man dessutom in hullingen så underlättar det rejält!

Kroka av fiskarna direkt i vattnet eller använd dig av en knutlös håv med gummerat nät för att skona fiskens slemskikt. Rapala har sådana håvar i flera olika storlekar.

En rejäl röding vilar säkert i håven.

Tre avslutande tips

Vill man testa att fiska de vackra och stridbara rödingarna i Vättern finns det några saker som kan vara bra att tänka på.

Ta med is

Frys in vatten i PET-flaskor och ta med varma dagar på sjön. Dels funkar det att tina och drick men framförallt så kan du hålla eventuell matfisk fräsch.

Parasoll eller annat solskydd

Solen steker på duktigt under vindstilla och soliga dagar på sjön. Ett bra tips är att montera ett parasoll i båten för att komma undan solens strålar. Om vinden omöjliggör det så är en långärmad t-shirt och en tunn buff, exempelvis Rapala Neck Gaiter, ett bra solskydd.

Reglerna

Se till att ha koll på hur och var du får fiska. Tänk också på att det finns begränsningar både i antal (2 st/person/dag) och i storlek (minst 50 cm) på de rödingar du eventuellt behåller. Uppdaterade regler hittar du på http://www.vattern.org/fisk-och-fiske/fiska-i-vattern/regler/

 

Av |2019-08-14T11:45:43+02:00augusti 14th, 2019|Fiske, röding, Teknik, Vertikalfiske|

Laxtrolling på Ålands hav

I fredags morse körde jag de dryga 25 milen från Örebro till Sundsveden, i Östhammars vackra skärgård, för att kliva ombord på min fiskebroder Robert Führs båt. Han trailade upp ekipaget dagen innan och det känns extremt lyxigt att bara kunna mönstra på en båt på det sättet.

Fredagen bjöd på ett fantastiskt väder och det är alltid lika härligt och förväntansfullt att komma ut på årets första laxtrolling till havs.

Betena, merparten med inslag av gult och grönt, sjösattes och Robban kokade både kaffe och ägg till frukost medan vi fiskade oss fram över 150 meters djup i 2,5 knop.

Beten med inslag av gult och grönt är gångbara i många vatten! Det här är Shoehorn från Luhr Jensen – ett bete med riktigt fin gång som lockat många laxar till hugg.

Radiotystnad

Trollingfiske efter vandringslax är till stor del ett ”waiting game”. Det kan tyckas hopplöst att söka laxen över så stora, djupa, områden som man gör utan att något händer. Men så plötsligt så kommer det ett steg med lax som passerar området och huggsexorna i båtarna avlöser varandra.

Den här förmiddagen är det rätt tyst med rapporter på VHFen. Nån enstaka fisk landas hör vi men över lag verkar det trögt. Just radiotrafiken fiskare emellan på Ålandshav uppskattar jag oerhört mycket. Här är det inte alls lika hemligt som på andra platser och man delar friskt med sig om vilka beten, färger och djup som laxarna hugger på. Eftersom det ändå handlar om fisk som passerar har man mycket att vinna på att hjälpas åt att knäcka koden.

Vid ett par tillfällen duggar så rapporterna tätt. Inom några minuter hörs flera rapporter via VHFen:
– ”Fish on!“,  -”Vi har dubbelhugg” och – “Vi drillar stor fisk nu” gör även att peppet stiger i vår båt även när huggen uteblir.

Understen – här utanför har det landats många och stora laxar

Plötsligt händer det

Sent på eftermiddagen närmar vi oss ett område där plottern i Robbans båt visar flera markeringar för landade fiskar. Bland annat en på 15,7 som jag fick förra året och en på knappa 19 kilo som Robban tog året innan. Ett hett område med andra ord…

Plötsligt skriker det till i en av Tekota-rullarna på styrbords sida och jag greppar snabbt spöet. Fisken inleder med en rusning men följer sedan relativt snällt med. Det är först när den närmar sig båten, och djupriggarna, som den får fart. Det är oroväckande nära att den går in i andra spön men efter lite trixande så ligger en stålblank lax kring 10 kilo i håvnätet. En fisk som efter ett par snabba får den friheten åter.

Inte den skarpaste bilden kanske – men fiskens välmående prioriterades framför bildkvalitén.

Lätta på bromsen

Det är inte helt sällan fiskarna får ny energi, troligen skrämda av båt och motor, när det närmar sig håvning. Av den anledningen lättar jag alltid på bromsen i slutskedet av fighten och använder tummen som broms. Då kan man snabbt och lätt ge fisken lina om så krävs.

Givetvis vänder vi åter i förhoppning om att området håller mer fisk och efter ett par vändor kring samma punkt så brakar det iväg igen. Den här gången på babord sida och vi kan se fisken hoppa på lång lina.

Proceduren upprepas och efter lite tunggung och stök bakom båten kan jag näta en 104 centimeter lång och dryga 13 kilo tung lax åt Robban. Även den fisken får friheten åter efter ett par snabba bilder!

En vacker fisk på dryga 13 kilo.

Testa laxtrolling – det är beroendeframkallande!

Det är nu och några veckor framöver som vi här i mellansverige har störst chans att komma i kontakt med riktigt stor lax. Så har du möjlighet att ge dig ut så rekommenderar jag dig verkligen att göra det. Området kring Landsort och Ålands hav är två klassiska arenor för laxtrolling.

Att åka med en fiskeguide är ett utmärkt sätt att snabbt lära sig tekniker och få tips på hur man går tillväga om man vill börja trollingfiska vandringslax själv. Man kan lätt avskräckas av alla stora båtar med avancerad elektronik men det går faktiskt utmärkt att trolla lax från mindre båtar så länge man har koll på väderprognoserna. Vädret kan skifta snabbt på havet.

Vill man testa så går det utmärkt att fiska med samma typ av utrustning som används för tyngre gäddtrolling. De viktigaste komponenterna i mina ögon är rullar och lina. Rullar med en jämn och bra broms som sväljer en hel del lina är att föredra. Jag kör med Shimanos nya Tekota-rullar i storlek 600 och är extremt nöjd med dem. Den är storleksmässigt mindre än den äldre modellen men har bättre broms och högre utväxling – bland annat! Läs gärna Oves inlägg efter hårt testande av rullen här » 

När det kommer till lina så förespråkar jag hellre mer lina än tjock lina. Stora laxar kan tömma rullen på lina i en häpnadsväckande takt! Sufix Super 21 är en nylonlina med väldigt lite stretch som blivit en favorit bland trollingfiskare. Sufix XL Strong är en annan som har de egenskaper man som trollingfiskare; mjuk, smidigt, hög knutstyrka och i nästan inget linminne.

Shimanos Tekota-rullar finns nu i en uppdaterad version som, otroligt nog, är ännu bättre än den här äldre varianten.

 

Den här texten är också publicerad på www.rapalaproguide.se

Av |2019-06-04T14:52:19+02:00juni 4th, 2019|Fiske, Lax|

Havsfiske – varför du borde testa det!

Är du en av de som som tänker att havsfiske i Nordnorge är tungt, svårt och kräver en uppsjö av olika tackel som är nästintill omöjliga att knyta utan ett par extra händer? Inget kunde vara mer fel! Låt mig berätta varför jag tycker att du ska testa havsfiske i Nordnorge om du inte gjort det.

Visst kan havsfiske kräva en uppsjö av tackel, flera kilo tunga sänken och spön med samma aktion som en telefonstolpe. Men om du är sugen på actionfyllt fiske med stora, starka fiskar som får armar och rygg att värka så går det bra ändå!

Under de senaste dagarna på Söröya i Nordnorge har vi i vår båt landat mängder av torsk, med flera över 20 kilo, hälleflundror upp till 40 kilo och flera andra arter som sej och havskatt. Alla med samma enkla teknik: Släpp ner betet till botten, veva upp en meter eller två och gör lockryck. Går de stora vågor behöver du inte ens göra lockrycken… då sköter sjögången det åt dig. Allt du behöver göra är att hålla hårt i grejorna…

Givetvis ställer fisket, och fiskarna, stora krav på utrustningen. Personligen gillar jag att fiska med en rulle med räkneverksfunktion och en stark, jämn broms. Räkneverket uppskattar jag främst när ekolodet skvallrar om fisk i frivattnet som man vill precisionsfiska på och när man driftar från djupt till grundare vatten. Risken är annars att man släpar betet, på onödigt lång lina, utmed botten och riskerar bottennapp.

Jag har trollingfiskat med Shimanos Tekota-rullar och de funkar även bra till det här fisket. Bromsen är pålitlig och formatet på den nya, mindre, versionen av den är fantastiskt till det här fisket. På den har jag använt Sufix 832 med en nylontafs på 1-1,2 mm sista metern. Orsaken är att den är nötningståligare mot sten, korall och vassa fisktänder är flätlina.

Det här garnityret kräver bra tafsmaterial...

Det här garnityret kräver bra tafsmaterial…

 

Så pass tjockt tafsmaterial kan vara svårt att knyta men med lite träning, en bra tång att dra med och en väl fuktad knut brukar det lösa sig. Jag kör med en helt vanlig betesknut och i båda ändarna av tafsen knyter jag lekanden. Beten byts via fjäderring – aldrig beteslås! Det finns åtskilliga historier om stora fiskar som rätat beteslås…

Glöm inte en stor, mjuk, pärla på huvudlinan – det räddar toppöglan från missöden när stora fiskar ska landas.

Lämna beteslåsen hemma!

Lämna beteslåsen hemma!

När det kommer till spön så krävs det givetvis bra ryggrad för att lyfta en stor, stark fisk från botten. Samtidigt vill man ju ha en kul upplevelse!

Till fisket på Söröya, där vi riktat på torsk och hälleflundra, har jag använt Shimanos spö Aspire 30-50 pund. Ett riktigt trevligt spö med de egenskaper jag uppskattar.

En sak som kan tyckas vara en liten detalj är utrustningens totalvikt. En lång dags fiske är tröttande för armar, axlar och rygg. Ett femtiotals gram skillnad i totalvikt kan tyckas liten men jag uppskattar en viktmässigt lättare utrustning.

Beten då? Till en början så tycker jag att man ska skippa alla former av upphängare och andra typer av flerkrokstackel. Håll det rent, enkelt och effektivt. Oavsett om du väljer att fiska med en stor pirk eller jigg. Jag fiskar nästan uteslutande med jigg och då med Storms Wildeye Giant i shad- eller curlytailmodell. Och då precis som den levereras i förpackningen – dvs utan stingerkrok. Det är ett bete som bevisligen fångar mycket, och stor fisk, och som håller länge! Gummiblandnigen i jiggkroppen är extremt slitstarkt och överlever att utsättas för de vassa och hårda tänder som havets invånare är utrustade med.

Jag är långt ifrån någon havsfiskeexpert men det behövs inte för att få uppleva krafterna från de stora fiskarna nere i det kalla, klara vattnet. Jag har genom åren träffat många som är nyfikna och intresserade av havsfiske men som trott att tekniker och fiskemetoder varit för svåra och därför avstått. Så är det verkligen inte.

Åker du dessutom till en fiskecamp, exempelvis Söröya Gjestehus, så får du all hjälp du kan tänkas behöva gällande fiskplatser och liknande.

Så lämna vassviken för saltvattnet en gång – du kommer inte ångra dig!

Av |2019-05-19T11:47:54+02:00maj 19th, 2019|Fiske, Hälleflundra, Havsfiske, Sej, Torsk|

Fina gäddor efter lång förflyttning

Det är inte helt sällan jag vaknar innan klockan ringer. Framförallt inte när det står gäddfiske på schemat. Men när mobilens alarm är ställt på 03.45 och jag ändå vaknar innan det ilskna pipandet satt fart vet man att fiskesuget är totalt. Så är det den här morgonen…

Klockan är inte ens 05 och det är redan ljust ute. Våren är underbar!

Jag och Stefan Källström ska fiska gädda och vi ska göra det på en plats som kräver en lite längre transport utomskärs. Vi har kollat, och dubbelkollat, prognoserna och de är samstämmiga: mycket svaga vindar och regn. På rampen möts vi av hård vind och sol från klarblå himmel… 100 % fel med andra ord.

Det är nog ingen fara. Vi sticker dit ut ändå, resonerar vi samtidigt som båten fylls med fiskeprylar.

Båten sjösätts, jag klär på mig ett extra lager kläder men skippar stövlarna. Allt för att spara tid då suget att komma ut på sjön är större än min förmåga att tänka rationellt.

Efter tio minuter i hög fart har det stänkt in så pass att jag är genomblöt om fötterna. Och vi är inte ens halvvägs. Stefan torkar vattnet ur ansiktet, vänder sig om och frågar om vi ska köra på plan B istället.
– Det ska vi, svarar jag.

Plan B ger fisk omgående

Efter en snabbkoll på sjökortet beslutar vi oss för att testa ett par områden där vi aldrig tidigare fiskat. Men förutsättningarna ser bra ut tycker vi och dessutom borde vi få lite lä.

Väl på plats kan vi konstatera att solen värmer rätt skönt och i det klara vattnet ser vi hur fjolårsgräset fläckvis täcker botten. Det ser helt enkelt bra ut!

I mitt andra kast för dagen kommer en liten gädda, som skjuten ur en kanon, och klipper en Peto i specialfärgen Smelt on the Beach (läs gärna mitt inlägg om specialfärgerna på Peto och Super Shadow Rap här) bara någon meter från båten. En bra start!

Rapala X-Rap Peto i specialfärgen Smelt on the Beach

Rapala X-Rap Peto i specialfärgen Smelt on the Beach.

Trots idogt kastande bjuder den nya platsen inte på fler kontakter med fisk. Däremot får vi en naturupplevelse i form av hoppande öring ett tiotal meter från båten.

Vi bestämmer oss för att göra en förflyttning och testa nya platser. Ingenting händer och givetvis kommer tankarna smygande. Om vi bara kunnat fiska där vi ville…

Ett antal grynnor kanter finkammas med olika beten, från olika håll och i olika hastigheter. Resultatet är minst sagt skralt… Jag får en gädda i fyrakilosklassen på en rödsvart Otus och har en följare i samma storlek som lojt vänder vid båten.

Stefan missar en fisk som lämnar tandmärken i stjärten på hans Otus och konstaterar uppgivet att han inte har något flyt för tillfället. När jag påminner honom om hur han skåpade ut mig totalt under vårt senaste abborrfiske tillsammans [läs om det här] ser han lite nöjdare ut.

Lång förflyttning ger resultat

Ser du vad jag ser? Stefan blickar ut mot öppet vatten och pekar. Håller det inte på att lägga sig..?

Han har rätt. Sjön som tidigare gått vit lägger sig. Vi bestämmer oss omgående för att göra en lång förflyttning trots att halva dagen har gått.

Väl på plats fortsätter jag fiska med min rödsvarta Otus. Då det är djupare här väljer jag att förtynga den med 25 gram via Storms smidiga viktningssystem; R.I.P Adapter.

Det tar inte många kast innan den första fisken på den nya platsen hugger. På lång lina, efter ett par snabba vevtag, hugger gäddan strax över botten. Mothugget sitter där det ska och efter en bra fight kan jag snart lyfta in en lång fisk som börjat äta upp sig efter leken. Hon får snabbt återvända ner i vattnet efter ett par bilder.

Ännu en gädda som låtit sig luras av årets succébete Rapala Otus.

En kort stund senare återupprepas det hela och på nytt gungar det skönt i mitt Yasei Pike-spö. Samma bete, den rödsvarta Otusen, har lockat till hugg. Fisken går tungt och stångar i djupet innan den glider in i håvnätet. Proceduren med fotografering och återutsättning upprepas. Skönt att förflyttningen ger resultat!

Strax över botten klippte hon betet…

En lång, starkt och vacker sjövarg.

På vägen hem över vattenvidderna kan vi inte riktigt släppa tanken; Tänk om vi kunnat fiska vår plan A hela dagen…

På väg mot hamnen i betydligt lugnare väder.

Av |2019-06-03T08:48:18+02:00maj 3rd, 2019|Fiske, Gädda|

Rapala RCD – en riktigt bra våg till fisket

Som gammal art- och gramjägare har jag testat ett otal olika vågar, både digitala och fjädervågar, genom åren. En del bra har varit bra men haft den gemensamma nämnaren att de varit lite klumpiga att släpa på. Andra har varit direkt usla.

Jag minns speciellt en våg som jag använde under ett riktigt bra fiskepass när fiskarna såg fina ut men inte riktigt nådde upp i de vikter jag tyckte de borde göra… Dagen efter kontrollvägde jag den och kunde konstatera att den visade för lite. Den vågen hamnade i metallskroten.

Sedan ett knappt år tillbaks har jag använt mig av Rapalas våg RCD upp till 25 kilo och är riktigt nöjd. Nöjd var även Sportfiskarnas Håkan Brugård när han testade vågen i jämförelse med högkvalitativa referensvågar. Han gav den ”med beröm godkänt” och konstaterade att den visade exakt rätt på vikterna ända upp till max. Rapala RCD är med andra ord godkänd för storfiskregistrering.

Att Rapala RCD även kan lagra vikter, visa temperaturen och har en kombinerad flasköppnare/ögla att hänga vågen i är bara bonusar på en redan bra produkt.

Vad är då en bra våg?

Nummer ett är givetvis att den väger korrekt och att den klarar de vikter man hoppas kunna uppnå. Jag har varit med om att bottna en våg med en fisk jag fick och det är en intressant upplevelse. Nu valde vi att avliva den fisken, en lax på 26,5 kilo, så vikten kunde ändå fastställas i land på krönt våg. Men om man vill släppa tillbaks en fisk och ändå få en korrekt vikt gäller det att ha lite marginal för drömfiskar.

Stefan Källström och jag med mitt livs fisk. En lax på 26,5 kilo som fick vågen att slå i botten.

Stefan Källström och jag med mitt livs fisk. En lax på 26,5 kilo som fick vågen att slå i botten.

Mer då? Smidigheten tycker jag är avgörande. Det kanske inte är lika viktigt när man fiskar i båt som från land eller isen. Om vågen lätt får plats i innerfickan under kalla dagar på isen så kommer batterierna räcka längre. Och det är större chans att den faktiskt kommer med ut på de spontana passen efter åkanten, till sutarsjön eller vad det än nu må vara.

Inte helt sällan ser man inlägg på sociala medier där man ber om hjälp att uppskatta vikten på en fisk utifrån en bild på grund av att man glömd vågen. Med en våg som är marginellt större än en mobiltelefon finns det ingen anledning att inte ha med den – om man nu är intresserad av den exakta vikten.

 

Är vikten viktig?

Det är så klart en personlig fråga. För vissa är längden allt och för mig är vikten mest intressant. I mina ögon är en fisk stor när den har både längd och vikt. Vad som sedan är en stor fisk varierar från olika vatten – men det är en annan diskussion.

Ska man ändå väga fisken så gäller det att göra det så skonsamt som möjligt. Mindre fiskar vägs enkelt i plastpåsar. Till större arter behövs någon form av vågsäck. Rapalas Weigh and release-mat är ett perfekt hjälpmedel. Kolla in Jonthan Nellfors video om älvfiske där han även demonstrerar vågsäcken.

Av |2019-06-03T08:51:46+02:00april 30th, 2019|Fiske, Fiskeprylar, Teknik|

Förleksfiske med överraskning och spaghettiben

Att förleksfiske efter gädda under långa stunder kan vara en händelselös syssla är ingen överdrift. Det kan nog de flesta som gett sig i kast med det skriva under på. De senaste veckornas fiske har för min del präglats av hårda och kalla nordanvindar vilket knappast gjort fisket enklare.

För att ha en chans att lyckas med det tidiga vårfisket i större vattendrag använder jag ekolodet mycket mer aktivt, och till viss del lite annorlunda, än under andra tider på året. När vattnet är kallt och gäddorna ofta står och trycker letar jag helt enkelt efter större ekon med hjälp av sidoseende ekolod. Och där fisken finns koncentrerar jag mitt fiske.

Betesfisk lockar predatorer

I ett av de vatten som jag ofta fiskar i har enorma mängder braxen samlats och uppehållit sig på ungefär samma plats under ett par veckor. Faktum är att det bitvis varit så mycket braxen att ekolodssignalen inte nått botten.

Senast jag var där kunde jag tydligt se hur ett antal större individer tryckte vid botten ett tiotal meter från det gigantiska stimmet av braxen. Och givetvis var jag tvungen att se om de gick att locka till hugg…

I det första kastet räknade jag ner betet till botten och hann inte ta mer än ett par vevtag innan hugget kom. Hårt, distinkt och utan pardon klippte gäddan en långsamt fiska blåorange Otus (färgkod BGH).

En stor fördel med Rapala X-Rap Otus är just att den kan fiskas extremt långsamt, och snabbt om så önskas, samtidigt som den bibehåller gången. Redan i droppet fiskar den då den sjunker horisontellt med svansen vaggande.

I nästa kast återupprepades det hela och tätt över botten kom hugget. Lika hårt och distinkt följt av gäddans karaktäristiska huvudskakningar. Kul! Även om fiskarna knappast var några monster så gav de ökat pepp efter många händelselösa timmar.

 

Fisken krokades av i ytan och proceduren upprepades. Betet landade i vattnet, jag räknade sekunderna den sjönk för att kunna fiska den precis så bottennära som tidigare och resultatet blev detsamma. Ett stenhårt hugg! Men nu uteblev huvudskakningarna och fisken höll botten mycket bättre… Det var en gös på knappa fem kilo som fattat tycke för Otusen. Inte riktigt vad jag hoppats på men en kul överraskning.

Dagens fångst – på bild

En ännu roligare överraskning bjöd min fiskekompis Robert Führ på en stund senare. Mitt under en förflyttning ringde han och undrade om jag hade lust att hjälpa till att fotografera en större fisk han precis landat. Självklart vände jag båten och satte kurs mot hans position.

Nästan exakt ett år tidigare var rollerna de omvända när han fick komma och hjälpa mig att fotografera en fisk på 12,6 kilo. Nu var det min tur att hjälpa till.

Väl på plats möttes jag av en leende fiskekamrat med en fin gädda i håven. Tillsammans fastställde vi längden till 115 centimeter och vikten till fina 12,2 kilo innan hon fick friheten åter.

Det är den typen av fiskar som gör varje pass, hur händelselöst det än må vara, spännande och varje kasst utan hugg värt att återupprepa.

Ut och testa dina vatten! När du som minst anar det kan hugget som förvandlar knäna till spaghetti komma!

 

Och du… följ mig gärna på Instagram för mer fiske! På instagram.com/moggelewin hittar du mig.

Av |2019-06-03T08:54:38+02:00april 12th, 2019|Fiske, Gädda, Storfiskregistrering|

Specialfärger på Peto och Super Shadow Rap ute nu

Vi är nog många som har Rapalas X-Rap Peto eller Super Shadow Rap som förstaval under vårt gäddfiske. Båda betena har genererat otroligt mycket, och stor, gädda! Gången på båda betena är riktigt fina och färgsättningarna är magiska. Och nu finns det fyra helt nya!

Under kommande vecka dyker UV5, Robot Roach, Smelt on the Beach och Tånglake Motoroil upp hos din lokala, eller digitala, sportfiskebutik. Det skulle inte förvåna mig om de finns att shoppa hos någon av butikerna på Sportfiskemässan kommande helg. Men vänta inte för länge – alla färgerna släpps nämligen i en begränsad upplaga.

Mörten – alla gäddors favoritsnack! Här är den utrustad med glitter i tailen vilket gör att den uppmärksammas lite extra. Jag gillar verkligen djupet det ger med fjällmönstret ovanpå glitterpaddeln. När den här simmar förbi kommer gäddorna inte hålla käft!

Djupt kopparröd med gul buk och en kontrasterande svart stjärt. UV5 är grym och påminner en del om sarv eller liten sutare. Och om du lyser på den med en UV-lampa så blir den ännu grymmare!

Smelt on the Beach – en färgsättning som bör finnas hos alla som fiskar gädda pelagiskt bland nors-stimmen. Exempelvis i Vänern eller Mälaren!

Tånglaken är en personlig favorit i klart vatten och en färg som gav mig en gädda på 12,6 kilo förra våren. En klassisk färg i Blekinge!

Specialfärgerna kommer både på Super Shadow Rap och X-Rap Peto!

Av |2019-06-03T08:56:37+02:00mars 24th, 2019|Fiske, Gädda, Tips & Tricks|

Välj rätt krok till dina beten

Sportfiske är i många avseenden en hobby, eller livsstil om man så vill, omgärdad av detaljer. Och det är kanske inte så konstigt – slarvar man det minsta med detaljerna kring sin utrustning minskar chansen att landa drömfisken radikalt. Så här i gränslandet mellan vinter- och vårfisket är det hög tid att se över utrustningen som ska användas i öppet vatten.

För många är det självklart att byta lina, knyta fräscha tafsar och stingers och byta ut oskarpa krokar. I olika forum snackas det om favoritlinor, rullar och spön – men just krokarna får förhållandevis lite uppmärksamhet. Lite märkligt kan jag tycka då det är en extremt viktig detalj i allt fiske.

Oavsett om man spinnfiskar eller trollar är skarpa krokar A och O.

Oavsett om man spinnfiskar eller trollar är skarpa krokar A och O.

En krok är en krok är en krok…

I höstas hade jag en ”lagom fiskeintresserad” kompis med ut på ett spinnfiskepass efter gädda. Jag bytte krokar på ett bete, men var inte helt nöjd eftersom jag inte hittade exakt rätt modell att byta till, när han ställde frågan:
Spelar det någon roll vilken krok du väljer? Så länge det är rätt storlek alltså…

Ja, i vissa fall kan det faktiskt göra det. Ett betes egenskaper kan påverkas relativt mycket av krokvalet. Byter du till en tyngre trekrok kanske betet blir sjunkande istället för svävande. En bakre trekrok med ett brett gap kan hämma gången på betet och om gapet är för smalt kommer det att kroka sämre. Jämför gärna ett gäng olika 2/0 nästa gång du är i din lokala fiskebutik så kommer du se hur olika de kan se ut.

I franska VMCs sortiment finns det, bokstavligt talat, en krok för varje situation och art. Och det kanske inte är så konstigt då man grundades 1910 och varit världsledande i många år.

VMC Rapala Pike Series

Vill du vara säker på att dina beten fiskar precis så bra som de är utvecklade att göra? Att de får rätt ”häng”, krokar som bäst och rör sig som de ska. Köp då rätt typ av krok.

Till Rapala Pike Series finns nu 5- och 25-pack av de VMC-krokar som används på samtliga beten i serien. Så nu finns det ingen anledning för Peto, Shadow Rap och Scoop att inte simma så bra som de kan – eller att missa hugg på grund av fel eller slöa krokar.

 

Rapala Super Shadow Rap – ett bete som på kort tid lockat mängder med stora gäddor till hugg!

VMC 4551 Rapala Pike Series finns i både 5- och 25-pack i storlekarna 2/0 och 3/0.

VMC 4551 Rapala Pike Series finns i både 5- och 25-pack i storlekarna 2/0 och 3/0.

Av |2019-06-03T08:59:35+02:00mars 15th, 2019|Fiske, Gädda|

Gäddtrolling under våren – mina tankar

De senaste dagarnas mildväder har åtminstone fått mig att hoppas på att det inte är så långt kvar tills dess att man kan fiska i öppet vatten. Här har jag samlat några av mina tankar kring gäddtrolling under den första tiden efter att isen släppt.

Under mörka vardagskvällar finns mycket tid för planering och vård av utrustning inför den kommande säsongen. Rullarna får nya fräscha linor, tafsar knyts och betenas krokar kontrollerats åtskilliga gånger. Sjökort, både digitala och pappersvarianter, specialstuderas i jakten på den perfekta viken, grynnan eller sundet.

Det är alltid med en stor känsla känsla av förhoppning, frihet och lycka som jag sjösätter båten i öppet vatten för första gången efter att isen släppt sitt grepp. Vinterns alla teorier skall nu omsättas i praktik.

För min del börjar jag alltid vårfisket från båt så snart isen gått och då med pelagisk gäddtrolling. Jag tycker att det är ett utmärkt sätt att lokalisera både bete och gädda samtidigt som man har chans att fånga fisk.

Kallt vatten kräver lugna beten

Yttemperaturen är oftast inte mer än någon enstaka grad och det är inte ovanligt att man får kryssa bland isflaken. I så låga temperaturer är nyckeln till framgång att fiska långsamt och välja beten som simmar även om man bara fiskar i en knops fart.

Nya Rapala X-Rap Otus är ett sådant bete. Den långa (betet är 25 cm i utsträckt läge) curly tailen rör sig otroligt fint redan i riktigt låga farter. Kolla in den här videon nedan så förstår du varför den levererat så bra under testfisket.

Jag är helt säker på att Otus kommer att bidra till att många gäddfiskare höjer sina personbästan under 2019. Här nedan ser du några av alla de färger som finns.

Även Rapalas klassiska gäddbete Super Shad Rap är ett riktigt bra kallvattensbete i mina ögon. Det har rejält många spinn- och trollingfångade storgäddor på sitt samvete. I låga farter har Super Shad Rap precis den där lugna, vaggande gången som gäddorna bara inte kan låta bli…

Pelagiskt trollingfiske

Under vårvintern handlar det sällan om något mängdfiske. I vissa av de vatten jag fiskar i får man vara nöjd med ett hugg per pass. Chansen att ta en riktigt stor fisk uppväger alla händelselösa timmar om du frågar mig.

Jag lägger oftast mina första pass ute på frivattnen, utanför de skärgårdsvikar som gäddorna senare leker i, och söker då betesstim, bottenstrukturer eller större individer på ekolodet.
Ser det bra ut på skärmen så koncentrerar jag givetvis mitt fiske där. Men faktum är att flera av mina större gäddor huggit där det varit helt rent på ekolodsskärmen… De har troligen varit på väg in mot lekområden när det plötsligt dykt upp en möjlighet till en munsbit. Inte sällan har det upprepats flera gånger per säsong – år efter år. Det finns helt enkelt en anledning till att gäddan simmar just där…

Gäddtrolling bland isflak

Gäddtrolling bland isflak

Precisionsfiske över botten

Innan gäddan går in i lekvikarna samlas de som bekant på djupkanterna utanför. Ibland avslöjar ekolodet att större fiskar trycker mot botten, gärna i anslutning till stora betesstim, då kan det vara en god idé att fiska där de är – nära botten.

Med hjälp av ett stort päronbly, 100-200 gram, och en räkneverksrulle som Shimano Tekota kan man placera betet exakt där man vill ha det.
Släpp ut betet några meter, sätt fast päronblyet med gummisnodd eller liknande och håll koll på räkneverket när du släpper ner. Därefter sätter du linan i paravanens utlösare. På så sätt kommer du fiska betet på exakt det djup du önskar rakt under din paravan.

Storms R.I.P Roach är bete som funkar utmärkt att fiska på detta vis. Det är en mörtimitation i perfekt storlek (21 cm och 127 gram) för stora, hungriga vårgäddor.

Samma bete funkar också bra att fiska ytligt över stora djup. Den breda siluetten gör den lätt för gäddorna i djupet att upptäcka den och smyga sig på underifrån…

Snabb hantering är A och O

För att säkerställa att vi har ett bra framtida fiske så gäller det att hantera fisk som ska returneras snabbt och rätt. En snabb och enkel avkrokning i vattnet är givetivis att föredra. För det finns en massa bra verktyg. Ett personligt favoritverktyg är Rapalas kroklossare som jag blev förälskad i redan vid första testet! Den är både stark och har ett riktigt bra grepp – även med händer hala av fiskslem.

Rapala Pro Guide Jonathan Nellfors tipsar om fler bra verktyg här »

Vårväder och gäddfiske

Under våren har jag haft mina bästa trollingpass efter gädda i solsken och vindstilla förhållanden. Väder som jag under resterande del av året inte förknippar med gädda. Det gör det ju inte mindre njutbart att solen värmer och gäddorna hugger.

Att ljudlöst glida fram med hjälp av elmotorn över spegelblanka vattenvidder där man vet att riktigt stora gäddor simmar är magiskt. Det är minnen från sådana dagar som gör att man uthärdar vintermörkret. Och nu är det förhoppningsvis inte så långt kvar…

 

Av |2019-06-03T09:04:57+02:00februari 14th, 2019|Fiske, Gädda, Tips & Tricks, Trolling|

Gäddfiske med Peto – den finska besten

Ingen kan väl ha missat Rapalas succébete X-Rap Peto – den finska besten. När Mathias Holgersson och Mikko Seppänen vann Pike Fight 2018 så landade de, bland många andra gäddor, två fiskar på 114 och 118 centimeter under sista dagens fiske på just Peto. Under 2018 har Peto varit det dominerande beten även i min båt när det gäller spinnfiskade gäddor. Både i grunda vikar och över djupare vatten har den levererat fisk. Och en stor del av styrkan i betet är just hur mångsidigt det är.

X-Rap Peto – det bästa av två världar

Hårdbeten har, i mina ögon, två stora fördelar. De kastar längre och mer precist samtidigt som de krokar bättre än mjukbeten. I alla fall de dagar gäddan hugger mer försiktigt. Den stora fördelen med mjukbeten är givetvis att de rör sig oerhört fisklikt. I X-Rap Peto har Rapala kombinerat de två betestypernas fördelar och skapat ett bete som snabbt blivit en favorit vid spinnfisket för mig.

Ytterligare en fördel med Peto är att den går att fiska både riktigt långsamt och supersnabbt. Att fiska riktigt långsamt på grunda vatten är riktigt spännande och kan vara väldigt effektivt. Inte helt sällan avslöjar gäddan sig innan hugget via en virvel i det grunda vattnet. Vill man fiska betet djupare så går det givetvis att låta den sjukna och ”räkna ner den” till rätt djup. Men om man vill vara mer effektiv och nå rätt fiskedjup snabbare så är Storms viktningssystem R.I.P Multi Depth Screwsystem lösningen. Med utbytbara vikter kan du enkelt anpassa fiskedjupet efter rådande situation.

Favoriter till gäddfisket; Shimano Tranx, Yasei Pike och Rapala Peto

Favoriter till gäddfisket; Shimano Tranx, Yasei Pike och Rapala Peto

Fiska från ytan och ner

Under mitt senaste spinnfiskepass, precis innan isen omöjliggjorde sjösättning, uppstod exakt en sådan situation.

Via ekolodet kunde jag se hur två större fiskar parkerat i utkanten av ett jättelikt betesstim i en djuphåla. Stimmet sträckte sig ända från botten på 14 meter upp till ett par meter under ytan. På fyra meters djup patrullerade gäddorna. I en sådan situation fiskar jag alltid av platsen från ytan och nedåt – allt för att inte riskera att träffa gäddorna med sjunkande linor.

För varje kast lät jag betet simma lite djupare och i det femte eller sjätte kastet på den här platsen så kommer hugget. Hårt, distinkt och helt utan pardon klipper gäddan min Rapala Peto i färgen Olive Green (OG).

Det är ingen jättestor gädda men den är fin kondition och det är tydligt att den tullat på det stora stimmet av betesfisk under oss. Efter att fisken krokats av återfår den sin frihet och simmar ner i det klara vattnet för att fortsätta sätta skräck i mörtarna där nere.

En gädda med fina proportioner

En gädda med fina proportioner

Rapalas kroklossare och Weight & Release Mat är två riktigt bra tillbehör

Rapalas kroklossare och Weight & Release Mat är två riktigt bra tillbehör

Grundvattensfiske

Tack vare att Peto sjunker långsamt så går den att fiska över riktigt grunda vatten. Under vissa perioder står gäddan riktigt grunt och då är det avgörande att ha beten som kan fiskas där. Min största gädda i år, en fisk på 113 cm och 12,6 kilo, stod precis i utkanten av stubbvassen på 50-60 centimeters djup. Hugget kom efter bara ett par vevtag och det blev så där stumt i andra änden som bara ett hugg från en större fisk kan ge.

Gäddan på 113 centimeter och 12,6 kilo stod på riktigt grunt vatten

Gäddan på 113 centimeter och 12,6 kilo stod på riktigt grunt vatten

Glupsk abborre på Peto

Fisket med Peto har under året bjudit på mängder av fina gäddor, se bara på www.rapalapike.se, men också abborre! Under förleksfisket i våras överraskades min vän Stefan Källström av en glupsk abborre när vi fiskade gädda tillsammans. I anslutning till ett gräsbevuxet grundparti klippte en kilosfisk hans Peto i färgen Hot Tiger Pike. En riktigt trevlig bonusfisk!

En trevlig överraskning vid gäddfiske!

En trevlig överraskning vid gäddfiske!

Det här inlägget är även publicerat på https://www.rapalaproguide.se/

Av |2018-12-28T14:42:25+01:00december 28th, 2018|Fiske, Gädda, Rapala, Rapala Pro Guide, Storfiskregistrering|

Inspirerande samarbete med Rapala och Shimano

För en tid sedan fick jag frågan om jag ville bli medlem i Rapala Pro Guide-teamet och självklart svarade jag ja. Det känns väldigt hedrande att få representera flera av världens största, och bästa varumärken, när det gäller fiskeutrustning; Rapala, Shimano, Storm med flera. Att dessutom få göra det tillsammans med andra riktigt skickliga fiskare gör det extremt inspirerande – blandat med en smula prestationsångest. Det är helt fantastiska fångster som radas upp av mina nya teamkompisar på rapalaproguide.se

Samarbetet innebär bland annat att jag haft förmånen att få provfiska en del av nästa års nyheter. Bland annat ett bete som jag tror kommer att resultera i många stora gäddor i vår… Det kan jag dessvärre inte berätta något om ännu – men det jag kan berätta om är Shimanos kommande spinnspö: Yasei Pike 260 Extreme.

Ett grymt spö som jag med lätthet kastat riktigt stora trä- och gummibeten med utan att det för den skull kompromissar det minsta i känsla. Jag upplever att många spön man kan kasta större beten med blir väldigt “stolpiga” och tråkiga att drilla fisk med. Så är inte fallet med Yasei Pike 260 Extreme. Att spöet är stilrent och snyggt är ju bara en bonus!

Shimano Yasei Pike, Shimano Tranx och Rapala Peto – en grym kombination för gäddfiske

Shimano Yasei Pike, Shimano Tranx och Rapala Peto – en grym kombination för gäddfiske

Mer kraft med bättre grepp

Jag upplever att Shimano Yasei Pike krokar utmärkt, även på lång lina, och är riktigt skönt att drilla fisk på. Rullfästet är av typen “gevärsmodell”, eller Fuji Palming Grip som det heter, och innebär att spöets “trigger” hamnar bakom handen istället för det klassiska mellan pekfinger och långfinger. Det ger en större kraft vid mothugg och ett grepp som avlastar handleden på ett bättre sätt. Med andra ord orkar man fiska längre… Jag har en Shimano Tranx 301 på spöet och tycker att det är en perfekt kombination! Tillsammans med Rapala Peto i färgen OG har det stått för merparten av gäddfångsterna i min båt under hösten.

Jag tror att Yasei Pike kan bli ett favoritspö för många gäddfiskare 2019. Kika in filmen nedan där Rapala Pro Guide Mathias Holgersson fiskar just med Yasei Pike.

Fler inlägg på rapalaproguide.se

Framöver så kommer jag även att skriva på rapalaproguide.se – så håll utkik där om du vill läsa mer om mitt fiske. Där du bland annat kan läsa ett färskt inlägg om laxtrolling vintertid på Vättern;  https://www.rapalaproguide.se/2018/12/laxtrolling-pa-vattern_-_mina-betesval/ Högaktuellt med andra ord!

Av |2018-12-20T15:25:03+01:00december 17th, 2018|Fiske, Fiskeprylar, Gädda, Rapala Pro Guide|

Laxtrolling på Vättern – mina betesval

När dagarna blir korta, kalla och naturen tecknas i blyertsgrått så kommer alltid suget efter laxtrolling smygande hos mig. Det är något magiskt över stora, stålblanka laxar som jagar runt i spiggstimmen – ofta så ytligt att man ser stjärtfenor och ryggar bryta ytan. Då kan jag lova att pulsen stiger…

Stålblank lax fångad vid laxtrolling i Vättern

Stålblank lax fångad i Vättern i december.

Inte helt sällan säger vi att ”stora beten ger stora fiskar” och i många fall stämmer det. Men när det kommer till laxtrolling på Vättern, framförallt vintertid, så är det ofta precis tvärtom. Det är de små betena som levererar stor fisk. Orsaken är givetvis att lax, öring och röding kalasar i stora stim av spigg och helt enkelt ratar större beten. Då gäller det att anpassa sitt betesval efter laxens födosök. Match the hatch, som amerikanerna säger. Ett enkelt sätt är så klart att anpassa storleken på betet man väljer – men också färgsättning och djupgåendet kan spela in.

Naturliga färger fiskar bäst – i min båt

Personligen så föredrar jag beten i naturlig färgsättning, gärna med inslag av grönt och gult, när jag jagar laxen i spiggstimmen. Rapalas X-Rap Countdown och Original finns i perfekta storlekar för laxtrolling, 5 och 7 cm, och i massor av heta färger för att locka stora fiskar till hugg. X-Rap Countdown sjunker dessutom väldigt förföriskt och vaggande – precis som en skadad liten fisk. Så i exempelvis i innerkurvor, när betet tappar fart och sjunker, triggas laxens huggreflexer av det vaggande rörelsemönstret. Inte helt sällan hugger det även när man sänker farten för att håva! Så var beredd – det är inte ovanligt att laxen klipper betet när det känns som att båten nästan är helt stilla!

När vattentemperaturen är riktigt låg knyter jag gärna på silverkromade beten. Jag upplever att de blixtrande blanka sidorna funkar bäst i kalla vatten och kan ibland vara skillnaden på succé och fiasko.

Rapala X-Rap Countdown i naturliga färger är laxmagneter vid laxtrolling

Rapala X-Rap Countdown i naturliga färger är laxmagneter!

Innan du ger dig ut på laxtrolling är det inte fel att kika i boxarna med abborre-beten. Där kan du hitta beten som även funkar för laxfisket. Bland annat Shadow Rap Shad, som är ett magiskt bete till abborre, attraherar laxen.

Shadow Rap Shad - ett bete som fångar fisk vid laxtrolling

Shadow Rap Shad – ett bete som fångar fisk!

Fiska där laxen jagar

Ibland händer det att laxen ratar beten som går för djupt när de jagar i ytvattnet. Det kan räcka med nån meter så struntar laxen betet. Jag upplever att så oftast är fallet när det är riktigt svaga vindar och sjön ligger som en spegel. Då får man välja beten som går ytligt eller fiska med kortare linlängder för att få betet att simma i huggzonen. Det här gäller främst under vinterfisket – när vattnet är varmare och ligger platt söker jag fisken djupare.

Kromade beten är en favorit i riktigt kallt vatten vid laxtrolling

Kromade beten är en favorit i riktigt kallt vatten

För att få bästa gång på små beten fiskar jag alltid med en tafs av fluorocarbon som jag knyter betena i. En öppen knut, som Rapala-knuten, ger betet maximalt rörelseutrymme och påverkar inte gången som exempelvis ett beteslås kan göra. Jag använder Sufix Super 21 Fluorocarbon, 0,35 mm, till laxtrolling på Vättern.  Att fluorocarbonen i princip är helt osynlig i vattnet och dessutom extra nötningstålig mot fisktänder gör valet enkelt.

Gryning och skymning är klassiska huggperioder vid laxtrolling

Gryning och skymning är klassiska huggperioder.

Av |2019-06-03T08:29:20+02:00december 17th, 2018|Fiske, Lax|

Två dagars laxfiske i sommarvärme på Ålands hav

Varje år i maj har jag haft för vana att fiska en vecka i Blekinge, med Hasslö som utgångshamn, riktat på stor vandringslax. Det är ett fantastiskt kul fiske när man kommer rätt men då det är stora ytor kan man lika gärna blanka flera dagar i följd utan problem.

I år blev det ingen tur till Blekinge. En av orsakerna till det är att jag i dagsläget inte har båt för att fiska i de vattnen om vädret inte är extremt gynnsamt. Så när min vän Robban frågade om jag ville göra honom sällskap till Sundsveden för att jaga storlax på Ålands hav tackade jag omgående ja. Hans plan var att fiska tio dagar men då jag hade svårt att vara ledig så länge fick jag nöja mig med att mönstra på hans båt lördag-söndag 1-2/6.

Väl på plats fredag kväll bestämde vi oss för att inte ställa klockan allt för tidigt. Det skulle bli en lång dag till havs ändå – det var vi överens om. Strax efter 04 vaknade Robban och hade svårt att somna om. Och jag som inte sov speciellt tungt vaknade inte långt efter honom och snart var vi på väg ut mot de stora djupen och stora laxarna… Så blev det med den sovmorgonen!

Sundsveden, vår utgångshamn, tidig morgon och sen kväll. Lika vackert båda två!

Vi hann nog med två frukostar i den varma morgonsolen innan tröttheten satte in på oss båda. Robban tog en kortare vilopaus och jag följde hans exempel nån timma senare. Då, mitt i vilan, skrek det till i en rulle på babords djuprigg. Robban greppade spöet och konstaterade snart att “den är inte så stor” i samma sekund som det rev det iväg på den andra riggen. “– Den där däremot – den är finare” ropade han till mig som kravlade mig ut ur kojen i strumplästen.

Robbans fisk följde relativt med lätt in till båten och lät sig krokas av. En fin fisk kring 8-9 kilo simmade snabbt åter ner i djupet. Min fisk, som klippt en sked fiskad på 45 fot via djuprigg, rusade duktigt och lyckades få med sig inte mindre än tre linor… Av den anledningen blev fighten lidande och det gick relativt snabbt att få fisken i håven. Det i sin tur är ju bara en fördel när fisken ska returneras… Efter ett par snabba bilder, kontroll av längd och vikt, kunde vi återutsätta en fisk på 15,7 kilo fördelat på 112 centimeter.

En grov och fin fisk på 112 cm och 15,7 kilo

En grov och fin fisk på 112 cm och 15,7 kilo

Givetvis fortsatte vi att fiska i det området under en längre tid och på VHFen kunde vi höra spridda rapporter om landade fiskar även om de flesta verkade ha det trögt i det fina lördagsvädret. Allt eftersom lade sig vinden och vi fick söka skydd mot solens strålar under båtens sprayhood.

Efter 16 timmars fiske sökte vi natthamn för att ladda batterierna inför nästkommande dag. Då flera av de vi pratade med i land själva hade haft kontakt med fisk, eller hört andra som haft det, i det område vi fiskade i så bestämde vi oss för att börja dagen där.

Natthamn i skärgården

Efter att ha övernattat på en ö i den åländska skärgården startade vi vår fiske kring 06.00 nästkommande dag. Planen var som sagt att nöta på i det område som hade gett fisk igår. Bitvis såg det riktigt bra ut på ekolodet, med både bete och större fisk, men söndagen förflöt utan ett enda hugg för vår del.

När jag satte mig i bilen för dryga tre timmars färd hemåt var jag ändå nöjd. Två fiskar, varav den ena på över 15 kilo, på två dagars fiske är verkligen inte dåligt. Att de kom i ett dubbelhugg som gjorde att all action koncentrerades till en kort stund på lördagsförmiddagen är fiske efter vandringslax i ett nötskal. Bitvis känns det som att man fiskar i ett tomt hav med 250 meter under kölen och så plötsligt bryts lugnet på en sekund av knarren från en eller flera rullar. Då är all väntan, dötid och frustration som bortblåst på en sekund. Trolling efter vandringslax är beroendeframkallande – så enkelt är det…

Av |2018-06-21T07:35:02+02:00juni 21st, 2018|Fiske, Lax, Storfiskregistrering, Trolling|

Gäddfiske toppades med en 12,6-kilos fisk

Gäddfiske på våren – kallt, trögt och helt underbart!

Efter en lång och kall vinter hade längtan efter gäddfiske i öppet vatten, värmande vårsol och köldstela gäddor växt sig rejält stark i början av april. Satellitbilder över isläget på våra sjöar kollades dagligen och rapporter om eventuellt öppna ramper eftersöktes. Det var därför en extremt skön känsla att kunna sjösätta båten i solskenet lördag 7/4 för ett trollingpass.

Vattentemperaturen låg på iskalla 1,2-1,5 grader och bitvis fick jag kryssa mellan isflaken för att inte köra fast paravanerna. Med en trollingfart under 1 knop gäller det att välja beten som trots den låga farten simmar. Valet föll på klassiker som sjunkande 19 cm gammel-Zalt, en uråldrig Westins jätte och de något nyare Platypus. Dessutom fick min nya favorit, Psyklöjan från Xet Lures [kolla in hans Facebook här], simma i det kalla vattnet.

Paravantrolling bland klumpar och flak av is

Så här i början av en säsong är det mest skönt att komma ut och att det inte högg någon fisk under de första timmarna gjorde inte så väldigt mycket. Solen och kaffet värmde skönt och under tystnaden bröts enbart av måsar och gäss. Att trolla med elmotor är en helt annat naturupplevelse än att köra med en bensinmotor. Helt plötsligt hör man tystanden – och fåglarna. Man får ytterligare dimensioner till sitt gäddfiske helt enkelt.

Dagens fångst!

Strax efter lunch såg jag i ögonvrån hur mittenparavanen på styrbord sida tvärstannade för att sedan backa bakåt innan jag hunnit få upp spöet. Ett par tunga knyckar var allt jag hann känna innan årets första fisk tackade för sig…

Ekolodet tecknade stora bågar, både under och vid sidan av båten, men trots idogt nötande på den fläcken hände inget mer. Istället var det när jag vände båtens för mot hamnen och började “trolla hemåt” som dagens andra hugg kom. En svartröd psyklöja hade fått en gädda på dryga sex kilo att öppna käften. Det var allt som hände den dagen…

Dagen efter gjorde jag en ny satsning och det gick om möjligt ännu sämre… Kort sammanfattat så hade jag ett misstänkt hugg på hela dagen. Och den fisken (om det nu var en fisk…) krokade aldrig. Det var bara paravanen som backade någon meter innan det hela var över. Men det var en fantastiskt fin dag med helt platt vatten!

På väg hem efter ett långt pass på sjön

Kalla nätter – varma dagar

Veckan som följde bjöd på klara kalla nätter och solsken på dagarna. Förhoppningen var att vattentempen skulle gå upp nån halv grad och att isen i ytan skulle försvinna och det visade den sig har gjort nästkommande helg.

Även denna dag satsade jag på trolling med ett gäng kallvattensfavoriter i linänden. Vädret var i princip detsamma som tidigare med helt platt vatten och solsken. Inga enkla förutsättningar för ett bra gäddfiske enligt mina erfarenheter.

Timmarna gick och kaffet i termosen började att sina när en av rullarna knarrade till för en kort sekund. Den yttersta paravanen dök under ytan utan att lösa ut. När jag löste ut den kände jag att det fanns lite mer tyngd än enbart en paravan och en Zalt i andra änden. Rätt snart vältrade sig en välmatad gädda i ytan. Efter att krokarna lossats och längd och vikt fastställts till 102 cm och 7,98 kilo fick hon simma åter ner i det tregradiga vattnet.

Ökat fiskesug trots trögt fiske

Väl hemma igen så var fiskesuget så pass stort att jag kände mig tvungen att ta en dag ledigt från jobbet kommande vecka. Sagt och gjort: tidigt på tisdagsmorgonen sjösattes Starwelden för ytterligare ett pass.

Den stora skillnaden den här gången var att spinnutrustningen var med. Under söndagen hörde jag nämligen plaskandet från lekande gäddor och tanken var att inleda med ett par timmars trolling för att sedan spinnfiska resten av dagen.

Trollingfisket gav inget på krokarna mer än vass som isen slitit med sig. Bitvis var det så pass mycket av den varan att det var svårt att bedriva ett effektivt trollingfiske. När solen så började värma på lite mer plockade jag in trollingspöna och gick över till spinnfiske. Långsamt fiskade jag av ett område där jag vet att det fångats mycket stor fisk innan och där ekolodet skvallrade om att det här inte var ett ställe där mörtar hängde i onödan. Vissa av ekona var riktigt massiva! Sakta och metodiskt presenterades Zaltar, Bustrar, Platypus och allsköns beten som jag tyckte hade både rätt “häng” i vattnet och färg. Gäddorna höll inte med. Gäddfiske så här års är inte alltid enkelt.

Tung fisk i håven!

Efter en kortare förflyttning och kombinerad lunch gled jag så upp över en djupkant som går tvärt från tio till två meter och på ekolodets sidoseende funktion kunde jag se att det stod fisk i utkanten av vegetationen. De första fem kasten gav inget annat än bottenkänning och vass på krokarna. Inför det sjätte kastet hakade jag på ett väldigt grundgående tailbete från Wolfcreek som kan fiskas väldigt långsamt precis ovanför den korta vassen. Jag hann inte ta mer än ett par vevtag innan hugget kom! En stor virvel i det grunda vattnet avslöjade att det rörde sig om en bättre fisk. Relativt snällt följde hon med fram till båten där jag hoppades på att få en skymt av henne i det mörka vattnet men hon ville annorlunda och gick ut över djupkanten och stångade på rätt så duktigt.

Jag förberedde håven och styrde långsamt fisken åter mot båten. Vid det här laget var knäna faktiskt rätt så mjuka! När så fisken gled i håvnätet och jag såg proportionerna ville jag bara skrika rakt ut. Men eftersom det passerade en båt några hundra meter bort bet jag mig i läppen. Med småskakiga händer lyckades jag i alla fall väga fisken innan jag ringde min fiskepolare Robban Führ, som fiskade en bit bort, för fotoassistans. I fiskefrossans rus insåg jag att jag inte hade dragit av vågsäcken och vägningen gjordes om igen. Nu med vågen nollad med vågsäcken på. Digitalsiffrorna på vågen visade 12,60 kilo. Eftersom att den andra båten nu försvunnit kostade jag på mig ett halvkvävt “Yeeeeeeees!”.

Fotohjälp av mig gode vän Robban

Med hjälp av Robban förevigades den 113 centimeter långa fisken på bild. Jag var så otroligt glad att han fanns i närheten och kunde ställa upp! Tillsammans bevittnade vi hur hon majestätiskt gled iväg i det kalla vattnet innan och försvann i mörkret.

Vi fortsatte gemensamt att fiska av samma kant och ett par till gäddor landades. Dessa var av betydligt mindre kaliber men det gjorde inte mig så mycket. Redan vid 15-tiden bröt jag fisket med en skön känsla som bara ett nytt PB kan ge. Att det dessutom innebar en storfiskregistrering på en ny art för mig gjorde inte saken sämre…

Gäddfiske när det är som bäst! 12,6 kilo förleksfisk

Gäddfiske när det är som bäst! 113 cm förleksfisk

Gäddfiske när det är som bäst! En stabil fisk mäts innan den returneras

Gäddfiske när det är som bäst! Spinnfiske på grunt vatten

Gäddfiske när det är som bäst! Release the beast

Gäddfiske när det är som bäst! Let them go - let them grow!

Nu är väl inte våren, eller för den delen vårfisket, över på något vis men det finns så många andra arter som lockar så här års. Etersom jag känner mig väldigt nöjd med mitt gäddfiske på dessa fyra fiskepass är det inte omöjligt att jag nu skiftar fokus. En riktigt stor abborre har länge legat högt på önskelistan…

Av |2018-11-22T14:17:04+01:00april 24th, 2018|Fiske, Gädda, Starweld 1674 TL, Storfiskregistrering|