Storgös i håven; 8,13 kilo

Helgens planerade havsfiske ställdes in då vindprognoserna var på tok för ostabila. I stället fiskade vi gös i lördags, jag och Robban Führ. Eller i alla fall han. Jag blankade och agerade håvmästare.

Vi hade svårt att hitta ekon att fiska på under hela förmiddagen. Och de vi hittade visade inget intresse för våra beten oavsett vad som presenterades för dem. Ett par fiskar steg sakta och inspekterade jiggarna och då steg pulsen… för att sedan dala i takt med att fisken vek av och simmade iväg.

Det var först efter lunch som Robban hittade ett eko och konstaterade att “det är det första vettiga ekot på hela dagen”. Sekunderna senare stod han med bockat spö och fick dansa runt i båten ett halvt varv innan vi kunde se fisken i vattnet. “Det är en gädda” hävdade jag. “Nej, det är en stor gös”, kontrade Robban (som hade rätt). I efterhand inser jag att jag drog slutsatsen av att det måste vara en gädda eftersom gösarna jag får aldrig är så där långa…

Fisken gick i håven och glädjen var stor. Det är intressant hur en fiskedag kan vända från att kännas totalt misslyckad till perfekt på under 30 sekunder. Fisken mättes till fina 93 centimeter och trots sin slanka efterlekskondition pressades vågen till 8130 gram. En riktig praktfisk!

Under den resterande fiskedagen lär Robban mig fiska på alla ekon vi kunde hitta i hopp om att även jag skulle få känna på en storgös. Tyvärr inträffade aldrig det då fiskarna uppträdde precis som på förmiddagen: ointresserat och lojt. Det enda jag fick var en solsvedd nacke och ett sug efter mer gösfiske.

13383608_1196397377037113_1569312937_o

13324203_1196397373703780_1646469992_o

 

 

Av |2016-12-13T07:05:43+01:00juni 8th, 2016|Fiske, Gös, Storfiskregistrering|

En åtta och en 15-kilos landad

Efter fina rapporter från Landsort blev fiskesuget till slut för stort och jag stack upp för ett ensampass i finvädret i mitten av maj.

Jag utgick, som vanligt för min del, från Trosa och båtfärden genom skärgården var magisk i soluppgången. Det är synd att man aldrig riktigt har tid att stanna upp och verkligen njuta av naturens skådespel… Fisket lockar helt enkelt mer.

Havet låg i det närmaste helt platt och betena sattes snabbt ut i det allt mer värmande solskenet. Ett par sälar observerade spektaklet på behörigt avstånd. Och finns det säl så är oftast inte laxen så långt borta…

PÅ VHFen rapporterades det om ett par landade fiskar kring sju kilo och även nån större pjäs som gått loss. Det kändes helt enkelt hett och runt 10.30 morrade det till i en rulle när jag passerade ett tydligt strömstråk med stora betesstim i direkt anslutning. Ett klassiskt laxtillhåll. Fisken, en åttakilos, hade fastnat för/i en Ismo Magnum i min personliga favortifärg vid Landsort: Karvasen. Betet fiskades längst ut på babordssida med endast 20 grams bly framför.

Efter ett luftsprång från laxen och en halvt misslyckad håvning från min sida fick fisken i alla fall skåda Yamarinens insida. Alltid skönt att spräcka nollan för dagen.

När havet ligger så platt som det gjorde denna dag är det väldigt enkelt att se strömstråken i ytan och koncentrera fisket kring dem. Det är ofta väldigt effektivt. Det enda man bör ha i åtanke är att hålla koll på farten om man fiskar i strömmen så att betena rör sig som tänkt.

I samma strömstråk, på samma bete, kom dagens andra hugg kring 14.00 – mitt i eftermiddagskaffet! Det märktes direkt att det var en bättre fisk som klippt betet. Linan lämnade rullen i rätt hög fart innan den stannade och jag kunde börja drilla. Fighten var rätt odramatisk och fisken lät sig styras mot båten utan större problem men som vanligt, när man är ensam, blir det alltid lite extra spännande när man har stor fisk på kort lina när båten.

Efter en del stångade gick fisken i alla fall i håven – eller rättare sagt så simmade den i håven. Om du kikar på filmen nedan så ser du at det är exakt vad den gör när jag lägger ur växeln på motorn.

Fisken var fenklippt och vägdes till 15,37 kilo fördelat på 113 cm. Att det inte hände något mer den dagen spelade mindre roll…

Av |2016-12-13T07:05:44+01:00juni 5th, 2016|Fiske, Landsort, Lax, Storfiskregistrering|

Tre dagars fiske i Hasslö

I onsdags eftermiddag rullade jag och Robban ner till Hasslö för några dagars fiske efter vandringslax. Vi kom ner senare än planerat på grund av ett vägbygge med långa köer i Jönköping och fick inte mer än ett par timmars sömn innan det var dags att lämna hamnen.

Jag hade fått rapporter om bra fiske ute vid Klippbanken och det var dit vi styrde skutan samtidigt som solen snabbt steg över horisonten.

soluppgang_hasslo

Betena sjösattes och vi började söka av området i jakt på varmvattenfläckar och/eller betesfisk. Bitvis såg det riktigt bra ut på ekolodet och temperaturen var dryga graden varmare i ett område där vi valde att koncentrera fisket under förmiddagen.

När inget hänt valde vi på eftermiddagen att fiska oss mot gamla, fiskgivande, positioner och när solen var på väg ner och kvällshimlen färgades svagt rosa skrek det äntligen till i en Tekota-rulle. En Northern King i en egen färg fiskad bakom dipsy diver hade lockat till hugg.

Till en början tyckte jag inte laxen kändes speciellt stor men när den närmade sig båten kunde vi konstatera att det rörde sig om en rätt så hög fisk. Efter ett par snabba bilder och en vägning till 13,97 kilo simmade fisken piggt tillbaks. Bilden på fisken har nån knepig effekt som Robban

lax_1397

Eftersom vi fiskar enligt principen “varannan godkänd fisk” och satt måttet för godkänd fisk till 12 kilo var nästa fisk Robbans. Tyvärr hände inget mer innan mörkret infann sig och vi drog i land för några timmars välbehövlig sömn.

garpahamnen

Nästa morgon låg dimman tät över land men ute på öppet vatten var sikten god när vi styrde ut mot platsen där vi fick fisken kvällen innan. Det tog inte speciellt lång tid (med vandringslax-fiske-mått mätt) innan dagens första fisk drog iväg i ett ythugg. I värmande solsken och på ett nästintill spegelblankt hav landade Robban en lax med en förmodad långlinekrok i munnen. Som tur var så lossade det snabbt och fisken kunde simma vidare.

robban_drillar

Det fortsatte sedan att hugga med ojämna mellanrum under hela förmiddagen och Robban drillade vidare i jakten på “godkänd” fisk. Det enda undantaget var när jag konstaterade att “det sitter nog tång på ditt yttersta spö” och vevade in för att rensa och märkte att det inte var tång utan en näbbgädda nära reggvikt. Det hade varit snyggt att “sno” en reggfisk men det visade sig skilja 50 gram om jag inte minns fel.

robban-lax robban_retur

Den tredje dagens fiske inledde vi, precis som de tidigare, innan solen gått upp. Med bara några få timmars sömn i kroppen satte vi grejorna och började fixa en rejäl frukost med kaffe, smörgås, stekta korvar och köttbullar som vi precis hade hunnit få i oss när det var dags för havets innevånare att äta frukost… Först fram till smörgåsbordet av plåtbitar i form av Ismo och Northern King var en havsöring på 4,9 kilo. Därefter kom ett par laxar på drygt åtta och tio kilo i relativ tät följd. Fina, stridbara, fiskar som alla fick simma åter.

Totalt tror jag att vi hade ett 15-tal kontakter och landade sju fiskar på tre dagars fiske – vilket får anses vara helt ok. Att vädret var fantastiskt gjorde inte saken sämre…

robban_havsoring

lax_i_hav

motljus

 

Av |2016-12-13T07:05:44+01:00maj 9th, 2016|Hasslö, Lax|

Vårens gäddfiske – 10,55 i topp och på film

Under de senaste veckorna har jag riktat mitt fiske efter gädda. Målet har givetvis varit en riktigt stor fisk. En fisk över 12 kilo. Minst…

Jag nådde inte riktigt dit under vårens fiske (inte än i alla fall) men toppade på 10,55 kilo. Under flera av passen har jag filmat med GoPro-kameran och när jag har haft sällskap i båten (min sambo Ulrika var med ett pass) har jag även kunnat filma med telefonen och systemkameran.

Nu har jag klippt ihop det till sju minuter gäddfilm för den som är intresserad. Ta det för vad det är: en amatörfilm.

I filmen syns ett nytt gummibete som en polare till mig tillverkar. Kolla in det på Monsterfish Lures Facebooksida

[länk här] – att det levererar kan jag gå i god för…

 

Av |2016-12-13T07:05:44+01:00april 20th, 2016|Fiske, Gädda|

Finväder och förleksfiske efter gädda

Idag hade jag trevligast möjliga sällskap i båten när min sambo, Ulrika, gjorde sitt årliga fiskepass. Det brukar inte bli så många fler än ett nämligen … Målet för dagen var att hon skulle få sätta nytt personligt rekord på gädda. Det tidigare, drygt 10 år gamla, låg på beskedliga 3500 gram.

Förleksfiske efter gädda brukar ju som bekant kunna vara segdragna historier och är det dessutom bleke så är förutsättningarna inte direkt de bästa. Men det passade Ullis som hand i handske då hon uppskattar lugnt väder och sol högre än stora fiskar. I min värld får det gärna blåsa, regna och hagla – bara en stor fisk hugger. Hur som helst så valde vi Vänern som arena då det känns som att det är enklare att komma i kontakt med fisk där än på exempelvis Vättern under lugna finvädersdagar.

Ullis valde med stor omsorg ut vilka beten hon ville sjösätta och det tog inte speciellt lång tid innan dagen första fisk högg en långsamt fiskad wobbler där ekolodet visade 12 meter till botten. Efter en fight där fisken visade sig i ytan ett par gånger, till Ullis skräckblandade förtjusning, kunde jag håva en vacker gädda på 93 cm och 5,6 kilo.

Uppdraget slutfört, innan det ens hade börjat, kändes det som…

ullis_gadda_5600

Under några timmar högg det väldigt tätt och vi kunde summera ett 20-tal landade gäddor, med en toppfiske på 6200 gram som jag var ofin nog att ta, när fiskedagen var över. Och Ullis snackade beten, färger och fiskedjup som om hon aldrig gjort annat än jagat sjövarg.

Bästa betet för dagen var gummibeten från Monsterfish Lures

[länk här], rejäla beten med en skönt vaggande gång som verkar falla gäddmadamer i smaken, och Double D från Esox Research Company [länk här].

Av |2016-12-13T07:05:44+01:00april 3rd, 2016|Fiske, Gädda|

Actionfiske på Vänern – till slut

I förrgår valde jag Vättern framför Vänern i min gäddjakt. I inlägget jag skrev då hävdade jag att Vänern ofta bjuder på ett mer actionfyllt fiske med många hugg… Det uttalandet fick jag i det närmaste käka upp idag.

Lämnade ett riktigt dimmigt Örebro runt 06:00 och hoppades innerligt att dimman inte skulle hålla i sig ute på sjön. Som tur var så släppte dimman sitt grepp redan efter ett par mil och hela fiskedagen bjöd på sol och vind från syd. Jag valde att förlägga fisket i ytterskärgården för att möta upp gäddor som samlats utanför djupbranterna inför den stundande leken. Precis som häromdagen valde jag en mix av wobbler och gummibeten – främst från Monsterfish Lures.

Mängder av betesstim avtecknades på ekolodet och det kändes som att “konkurrensen” från levande bete var stenhård. Förmiddagen förflöt utan ett enda hugg. Det mest spännande som inträffade var när ett bete gick i botten…

IMG_5073

70 centimeter och rund om magen…

Men så, strax efter 12:00, beslöt sig gäddorna tillsynes gemensamt för att det var dags för lunch. Under tre timmar högg det i det närmaste hela tiden. Jag hann bara drilla, kroka av och sätta ut betet igen innan det högg på nytt. Inga jättestora fiskar, de flesta mellan 4-6 kilo, men trinda om magen och riktigt aggressiva. Dagens största, landade fisk, vägde in på 8,54 kilo och mätte exakt 100 cm.

Dessvärre tappade jag en fisk som kändes riktigt, riktigt bra under de få sekunder som jag fick “känna på” den. På det mittersta spöet på babords sida fiskade jag en Monsterfish i färgen Stora Röknen

[se bild nedan] och i ögonvrån kunde jag se hur spöparavanen fullkomligt slets bakåt vid hugget. Tyngden av fisken gjorde det svårt att få spöet ut spöhållaren och därefter fick jag bara känna på ett par korta rusningar som fick Regal X-Power spöet att bocka rejält innan krokarna tappade sitt fäste… Det är ingen idé att försöka beskriva den känsla av tomhet som upplevs när en förmodad storfisk går om intet – det finns liksom inte ord för det…

Idag hann jag dock inte gräma mig speciellt länge över det innan nästa knarrande rulle fick mig på andra tankar…

stora_roknen

Monsterfish Lures “Stora Röknen”

 

IMG_5099

Gädda med någon form av skada på kroppen.

Av |2016-12-13T07:05:44+01:00mars 24th, 2016|Fiske, Gädda|

Gäddfiske på Vättern idag

Under gårdagskvällen hade jag svår beslutsångest gällande val av sjö och vad jag skulle fiska efter. Söndagens fina öring gav mersmak och jag var lite sugen på att se om det skulle gå att lura upp någon mer… Samtidigt lockar gäddfisket så här års – både i Vänern och Vättern.
I Vänern bjuds det oftare på ett mer actionfyllt fiske med 20-50 gäddor på en dag medan Vättern på sin höjd släpper ifrån sig en handfulll… Men chansen till en riktigt stor känns större i Vättern och idag fick det fälla avgörandet.

Eftersom isen forfarande ligger vid de flesta ramper i norra skärgården valde jag att lägga i båten i Medevi och åka de fem distansen NV till andra sidan. Med tanke på att sjön i det närmaste låg spegelblank på morgonen så var det inget svårt beslut.

Från 07.00 till 17.30 simmade sex beten av varierande färg, form och material bakom båten utan att så mycket som en liten gäddsnipa behagade provsmaka. De mest spännande betena jag testade under dagen har en Marcus Brännström, klubbkompis i SG Tusenbröderna, tagit fram. De går under namnet Monsterfish Lures och har en riktigt fin vaggande, lugn, gång som går att laborera med beroende på hur man placerar krokarna och vilken infästning man använder. Jag testade både shallowskruv och BFTs flexhead
[se här] och gillar verkligen hur betet rör sig i vattnet. Jag lovar att det kommer att simma många timmar bakom båten i vår… Bilder på betet finns här under och Monsterfish Lures finns på Facebook [länk här].

Vattentemperaturen pendlade mellan 2,3 och 2,8 grader och under större delen av dagen sken solen från blå himmel. Först under seneftermiddagen drog molnen in och färgade omgivningarna i grått.

platt_som_en_pannkaka

Monsterfish Lures – fler färger finns givetvis att tillgå

5

4

6

 

 

Av |2016-12-13T07:05:44+01:00mars 22nd, 2016|Fiske, Gädda|

Bra start på vårfisket: regg-öring i håven

Efter en vinter där stor del av den lediga tiden gått åt till husrenovering var det skönt att komma ut på sjön igen – i det här fallet Vänern. Vi hade planerat för en tvådagarstur, jag och Robban Führ, men vindprognoserna för lördagen var så skiftande så vi valde att besöka Sportfiskemässan istället.

Solen hade redan gått upp när vi sjösatte Robbans Nora 20 i Laxhall för vidare färd ut mot silverfiskarna. En blandning av laxfällor i form av löja och plastbeten sjösattes bakom båten och i takt med att solen värmde och vinden avtog blev det riktigt vårlikt.

På ekolodet visades bitvis stora mängder betesfisk och framförallt rejäla bågar under betesstimmen och strax efter att den tredje koppen morgonkaffe hade intagits kom dagens första hugg.  Efter en kortare rusning och lite stångande på lång lina följde fisken relativt snällt med till det väntande håvgarnet. 6,54 kilo fördelat på 83 centimeter öring blänkte vackert i vårsolen. En finfin start på dagen – och på vårfisket.

mogge_oring_6540gram

En ytligt fiskad Strike Pro Scooter Minnow färg 905G, hade lurat en öring att öppna gapet. Scooter Minnow har snabbt blivit en favorit, både på Vänern och Vättern, med sin snabba, flyende, gång.

Solen värmde, kaffe konsumerades och framtida fisken planerades i väntan på nästa hugg… Under resten av dagen, fram till 17:00 då vi plockade ihop, hade vi kontakt med 5-6 fiskar till varav ett par var för korta i rocken och andra var ofina nog att spotta ut betena efter bara en kort stund.

Inget racer-fiske men öringen räddade dagen gott och väl…

strike_pro_drillning

Av |2016-12-13T07:05:44+01:00mars 21st, 2016|Fiske, Lax, Öring, Storfiskregistrering|

Ge nytt liv åt gamla beten

Jag tror att vi alla har dem: betena som aldrig får simma. Jag har dem i alla fall! En hel hög till och med. Men istället för att låta dem ligga och skramla och damma i betesboxen så finns det ett utmärkt sätt att ge dem nytt liv. Och det stavas omlackering!
Förra vintern lackade jag själv om en rad Ismo, Northern King och andra skedar inför fisket efter vandringslax. Resultatet av mitt eget kladdande i garaget blev väl sådär… Att få till enklare färgsättningar och i viss mån även övertoningar går rätt bra. Men när det kommer till lite mer avancerade mönster och smådetaljer är det svårare utan rätt utrustning.

Det var då jag kontaktade Patrik Näs på Jämtlands Fiskeverkstad via Facebook
[länk här]. Jämtlands Fiskeverkstad ligger bakom den grymma skeden Trophy Spoon och Patrik lackar även om beten. Jag skickade ett gäng skedar som samlat inte använts på några år tillsammans med skisser på hur jag hade tänkt mig att de skulle. Jag refererade färgerna till andra beten och angav önskemål om flash-tejp och liknande. Lite drygt en vecka senare levererade brevbäraren ett paket med fantastiska skedar som istället för att samla damm fick simma en hel del i både Blekinge och Nynäshamns-vattnen!

Att det dessutom, i mina ögon, var till ett riktigt bra pris gjorde ju inte saken sämre. Nedan syns resultatet av ett par av mina egna färgsättningar.

Så istället för att låta metallen ligga och skramla kan du själv, eller med hjälp av ett riktigt proffs, återuppliva beten från de döda. Eller som jag uttryckte det till Patrik när jag såg det slutgiltiga resultatet: “Du gör ju supermodeller av gamla grisar…”

utslappet

Grönt och gult är en favorit i de flesta vatten och det ett ilsket orangea avslutet känns helt rätt när vandrarna närmar sig lekälven. Den här färgen kallar jag Utsläppet – dels för att den ser ut som ett giftutsläpp giftiga färger och svarta rökpelare men också för att det högg en lax på utsläpp första gången jag testade den.

bcps

En blå och chartreuse makrill med en kontrasterande huggfläck i rosa på bakdelen.

giftsillen

Mer grönt och gult – här på flashtejp. Går under namnet Giftsillen i min låda… :-)

alla_tre

Här är mina tre favoriter bland de färger jag designade. Kanske kommer det fler inlägg under vintern med andra färgkombinationer jag gjort.

Är du sugen på att plocka fram färgpennorna och börja labba? Här kan du ladda ner en mall att skriva ut och rita på ›

SKISSA

 

Av |2016-12-13T07:05:44+01:00januari 11th, 2016|Fiske, Tips & Tricks|

Boktips: Fisk & skaldjur av Myllymäki

Jag vill bara dela med mig av ett fantastiskt boktips så här i juletider. Bokförlaget Natur & Kultur har gett ut flera riktigt bra, och snygga, kokböcker av Tommy Myllymäki. Senast i raden av mästerverk är Fisk & Skaldjur med fantastiska bilder av Charlie Drevstam.

Boken innehåller totalt 80 recept och inkluderar allt från “vardagsmat” till lyxigare varianter – men med ingredienser som du kan hitta i vanliga matvarubutiker. Det många recept på lax, röding, gös och andra arter som vi kan fånga själva (egenfångat smakar som bekant alltid bäst) men också mer exotiska arter. Och då gäller ju så klart att man väljer fisk som är MSC-märkt – men det gör du väl redan?

Gissningsvis har du ett fiskeintresse eftersom du “sladdat in” på min sida. Kanske har du ett matlagningsintresse? Eller så kanske du tycker om att bli bjuden på god mat. Köp boken till dig själv eller till någon i din närhet och följ de enkla recepten så blir det en garanterad succé.

Här kan du provläsa boken ›

Ett par snabba bilder med mobilkameran bjuder jag på nedan – även om det inte på långa vägar gör boken rättvisa.

 

myllymaki

Av |2016-12-13T07:05:44+01:00december 23rd, 2015|Mat & Dryck|

Jullaxen 2015 – laxfattigt men bra arrangemang

Fem gånger har jag varit anmäld till tävlingen Jullaxen utan att kunna medverka. Antingen har sjukdomar eller hårda vindar satt stopp för fisket men i år gick det i lås och jag och Robban Führ fiskade ihop.

Riktigt hårda vindar har gjort det svårt att komma ut på trollingfiske efter lax på Vänern och Vättern under hela hösten. Jag tror vi var rätt många som kollade vindprognoserna i appar och på webben inför helgens fisketävling. Visst var vindarna rätt friska men de kom från rätt håll – sett från utgångshamnen Granvik.

Tävlingsreglerna för Jullaxen är enkla: största lax tar hem prissumman på 10 000:- och överskjutande pengar går till insamlingsstiftelsen Mer lax i Vättern. Så även förlorare blir vinnare… I det långa loppet.

Vi åkte ner fredag kväll och hade en relativt klar taktik när vi väcktes av telefonens larm 05:00. En bra stund innan det ljusnat lämnade vi hamnen och styrde norrut mot tilltänkta fiskeplatser i skapligt skydd från västanvinden.

En blandning av löja och plastbeten sjösattes och i ett område där ekolodet skvallrade om både spigg i ytan och bågar på djupet. Det såg helt enkelt bra ut. Och det dröjde heller inte länge innan en löja fiskad via djuprigg attackerades. En röding, vacker tomteröd, kunde returneras och en kort stund senare återupprepades proceduren. Hugg, röding, retur. Hugg, röding, retur. Kring 10:30 hade vi släppt åter 5-10 rödingar utan att se röken av en lax. Dessutom hade vi noterat försiktiga hugg och söndertuggade löjor som vi förmodade hade attackerats av röding. Och det var ju inte riktigt vad vi var ute efter.

rodingretur

En röding fotograferas snabbt (därav den suddiga bilden) innan den återutsätts.

Vinden hade avtagit markant och i skydd av Röknen bytte vi sida av sjön och förlade eftermiddagspasset på sjöns östra kant. Här var rödingarna lika talrika men fetare, mer välkonditionerade och inte alls tomteröda. Men de var inte laxar. Även här såg det riktigt bra ut i vattnet med betesfisk precis i ytan och även i spridda skurar på 5-15 meters djup och en hel del bågar på ekolodet. Men bara röding och öring. Fina fiskar, absolut. Men inget man vinner en laxfisketävling på.

Det roliga med en tävling där bara största fisk gäller är att man har chans in i det sista – till skillnad mot en tävling där totalvikten räknas. Det gjorde att vi låg kvar i samma område och hoppades in i det sista. Men det hjälpte inte. När vi plockade ihop för dagen kunde vi räkna in ett par öringar och ett femtontal rödingarmen ingen lax. Det skulle visas sig att vi inte var ensamma om det. Av 40 båtar var det endast 11 som vägde in lax och Team Noll Koll tog hem segern med en lax på 6,17 kilo.

Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till Peter Jansson, Team 88:an, för ett väl genomfört arrangemang. Bra jobbat! Jag hoppas att du orkar hålla i spakarna nästa år också.

 

 

Av |2016-12-13T07:05:44+01:00december 21st, 2015|Fiske, röding|

Gårdagens bästa bete – en nyhet från Strike Pro

Gårdagens pass på Vättern, med Hästholmen som utgångshamn, var en tillställning som bitvis var rätt kylslagen. Om det berodde på den ihållande nordanvinden eller det faktum att jag glömde termosen med värmande kaffe på köksbänken låter jag vara osagt…

Under morgontimmarna hade jag endast två hugg som resulterade i fast fisk; en liten öring och en riktigt fet och vacker tomteröding. Båda krokades av i vattnet och fick simma hem igen.

Vid flera tillfällen under förmiddagen såg jag hur fisk högg på betena fiskade via djuprigg utan att fastna. Gissningsvis var det mindre rödingar som inspekterade betena lite försiktigt. Senare under dagen högg de mer rejält och jag returnerade en handfull fiskar och behöll en vacker och välkonditionerad fisk till julbordet. Lax i all ära – men på matbordet har den, enligt mina smaklökar, svårt att hävda sig mot sin mindre kusin rödingen.

Apropå lax så brände jag en skaplig fisk som hoppade ett par gånger bakom båten innan krokfästet tappade sitt grepp. Men sådant är fisket ibland; man tappar fler än man landar.

Dagens bästa bete var utan tvekan Strike Pro Scooter Minnow i en mindre storlek än den som finns i butik nu. Den nya modellen, som kommer under vårvintern, är 9cm och väger inte mer än 6,5 gram. Traditionellt sett har wobblers med sadelnos-sked  tillverkats i balsa för att vara så lätta som möjligt och ge betetet en flyende gång. Tyvärr kan fångstgivande balsa-beten bli rätt så sargade efter en tid men här har Strike Pro och CWC tagit fram ett bete med samma egenskaper och som dessutom tål hårda tag.

Här under finns en bild på en av de färgvarianter som jag testade igår och som funkade bäst. Det är svårt med färgåtergivningen på den här typen av beten och jag skulle nog säga att den är något mörkare (framförallt över ryggen) och jag upplever den mer åt det gröna, spiggaktiga, hållet. En grym wobbler med en fin flyende gång som uppenbarligen tilltalar blankfiskarna. Bilden är klickbar om man önskar se den i större format.

En annan nyhet från CWC som kommer senare i år är Inquisitor, en åttacentimeters tungstensviktad wobbler, men en rejäl side-to-side gång enligt Mats i Team Ajax som testat den. Resultatet lät inte vänta på sig när en lax på 9,15-kilos klippte betet förra veckan.

Hans rapport finns här; http://ajax-mats.blogspot.se/
_MG_8570_2

Av |2016-12-13T07:05:44+01:00december 14th, 2015|Fiske, Fiskeprylar, Lax, Öring, röding|

Fantastisk öring fångad…

Det är säkert flera av er som sett klippet på den fantastiska öring som fångats på video av FiskaGävleborg. Nedan visas videoklippet som jag lånat från deras Facebook-sida. Det kan ta lite tid att ladda ibland… Så häng kvar!

Så här skriver de om filmen på sin Facebook-sida:
Det här praktexemplaret av öring på 109 cm passerade fiskräknaren i Strömsbro i helgen. Vikten uppskattas till ca 15-16 kg, beräknat på en konditionsfaktor 1,2.

Uppdatering: Sportfiskarna har mer info kring detta på sin sin hemsida! Kika på http://www.sportfiskarna.se/Om-oss/Aktuellt/ArticleID/5364 Där reviderar Mats Hebrand, Projektansvarig på Fiskevårdsteknik AB, vikten på fisken till 11,5-14,5 kilo.

 

<div id=”fb-root”></div><script>(function(d, s, id) {  var js, fjs = d.getElementsByTagName(s)[0];  if (d.getElementById(id)) return;  js = d.createElement(s); js.id = id;  js.src = “//connect.facebook.net/sv_SE/sdk.js#xfbml=1&version=v2.3″;  fjs.parentNode.insertBefore(js, fjs);}(document, ‘script’, ‘facebook-jssdk’));</script><div class=”fb-video” data-allowfullscreen=”1″ data-href=”https://www.facebook.com/205894739475659/videos/944221325642993/”><div class=”fb-xfbml-parse-ignore”><blockquote cite=”https://www.facebook.com/205894739475659/videos/944221325642993/”><a href=”https://www.facebook.com/205894739475659/videos/944221325642993/”></a><p>Det här praktexemplaret av öring på 109 cm passerade fiskräknaren i Strömsbro i helgen. Vikten uppskattas till ca 15-16 kg, beräknat på en konditionsfaktor 1,2.</p>Posted by <a href=”https://www.facebook.com/pages/FiskaG%C3%A4vleborg/205894739475659″>FiskaGävleborg</a> on den 29 september 2015</blockquote></div></div>2015

Klicka här för att komma vidare till FiskaGävleborgs Facebook-sida ›››

Av |2015-10-01T14:47:16+02:00september 30th, 2015|Fiske, Video|

Testat: SupraCruz spöparavan från Ghost Tackle

Jag har testat en uppsjö spöparavaner sedan jag började trollingfiska i slutet av 1990-talet. Alltifrån svindyra USA-importer och massproducerade asiatiska plastbitar till handbyggda monsterparavaner (med vilka man kunde bogsera runt femkilosfiskar utan att det märktes…). En del har funkat bättre än andra. Förvånansvärt många har varit bedrövligt dåliga… Den gemensamma nämnaren är ofta att de som drar ut bra i sidled väger mycket och därmed är väldigt trista att drilla fisk med. Men så behöver det inte vara – längre…

Den perfekta spöparavanen – finns den? 

Redan förra året hade jag nöjet att provfiska prototypen till SupraCruz-paravanen under trollingfiske efter vandringslax i Blekinge. Och jag gillade den direkt. Sedan dess har jag väntat på att den skulle börja produceras i större upplaga och nu  finns den att köpa på http://www.ghosttackle.se.

Paravanen drar väldigt bra utan att för den skull bli stötig och ryckig. Orsaken till det är utformningen, och infästningen, av vingen. Den flexar och är mer förlåtande än en traditionell stum vinge i metall. På hemsidan beskriver Ghost Tackle det hela så här: “Den patenterade återfjädrande vingen, signumet för Ghostparavaner, återfinns på SupraCruz i en annorlunda, effektivare och nu mycket hållbar version, där fjädringen mestadels beror på att vingen sitter mellan bussningar av RTV-silikon.”

Även rodret, eller kölen om man så vill, är tillverkat av transparent polycarbonatplast vilket gör att vikten hålls nere. Men luras inte att tro att den inte tål hårda tag: att trampa på den är inga som helst problem. Tro mig, jag har testat…

tre_paravaner

SupraCruz finns i tre färger (vit, fluogul och fluoröd) och i två storlekar: small och medium. De levereras med Scotty® Power Mini Grip Plus linklämma samt Berkley® Easy Clip™ beteslås monterade som standard.

Jag har fiskat uteslutande med mediumstorleken och tycker att den har funkat bra även på mindre fisk. Den är så pass lätt och känslig att även mindre fiskar som satt tänderna i betet upptäcks. För ett par år sedan hade jag ett pass där det satt fyra smågösar på betena utan att det märktes på paravanerna. Det händer inte längre…

Under mitt senaste pass tvingade jag med flit paravanen att dyka. Inte heller då upplevs den som speciellt tung att veva in. När det hänt med andra paravaner har jag fått sluta veva och låta den flyta upp igen… Det behövs inte med SupraCruz.

Att kölen är av plast tycker jag känns mer skonsamt mot linan är metall. Men jag har aldrig upplevt att linan skavts sönder med andra paravaner heller – så det är kanske inget större problem.

Svaret på min inledande fråga: Den perfekta spöparavanen – finns den? måste nog bli att den här är så pass nära perfekt man kan tänka sig att komma. Orsaken till att jag inte vill kalla den perfekt är att jag vet att Per Koch-Schmidt, mannen bakom SupraCruz, är både en skicklig fiskare och produktutvecklare och kommer alltid med smarta förbättringar. Som Catch n´Release-linutlösaren till exempel… För den har du väl inte missat? Klicka i så fall här ›

 Jag vill bara klargöra att jag på intet sätt är sponsrad eller har fått betalt av Ghost Tackle för detta. Jag har köpt mina paravaner för egna pengar.

Till hemsidan!

Passa på! Just nu 10 % rabatt!

När detta skrivs har Ghost Tackle 10 % rabatt på alla köp över 1000:- Mer info finns på deras hemsida!
Till hemsidan!
Av |2016-12-13T07:05:44+01:00september 4th, 2015|Fiskeprylar, Tips & Tricks|
Byt glidfält
Till toppen