Fem gånger har jag varit anmäld till tävlingen Jullaxen utan att kunna medverka. Antingen har sjukdomar eller hårda vindar satt stopp för fisket men i år gick det i lås och jag och Robban Führ fiskade ihop.

Riktigt hårda vindar har gjort det svårt att komma ut på trollingfiske efter lax på Vänern och Vättern under hela hösten. Jag tror vi var rätt många som kollade vindprognoserna i appar och på webben inför helgens fisketävling. Visst var vindarna rätt friska men de kom från rätt håll – sett från utgångshamnen Granvik.

Tävlingsreglerna för Jullaxen är enkla: största lax tar hem prissumman på 10 000:- och överskjutande pengar går till insamlingsstiftelsen Mer lax i Vättern. Så även förlorare blir vinnare… I det långa loppet.

Vi åkte ner fredag kväll och hade en relativt klar taktik när vi väcktes av telefonens larm 05:00. En bra stund innan det ljusnat lämnade vi hamnen och styrde norrut mot tilltänkta fiskeplatser i skapligt skydd från västanvinden.

En blandning av löja och plastbeten sjösattes och i ett område där ekolodet skvallrade om både spigg i ytan och bågar på djupet. Det såg helt enkelt bra ut. Och det dröjde heller inte länge innan en löja fiskad via djuprigg attackerades. En röding, vacker tomteröd, kunde returneras och en kort stund senare återupprepades proceduren. Hugg, röding, retur. Hugg, röding, retur. Kring 10:30 hade vi släppt åter 5-10 rödingar utan att se röken av en lax. Dessutom hade vi noterat försiktiga hugg och söndertuggade löjor som vi förmodade hade attackerats av röding. Och det var ju inte riktigt vad vi var ute efter.

rodingretur

En röding fotograferas snabbt (därav den suddiga bilden) innan den återutsätts.

Vinden hade avtagit markant och i skydd av Röknen bytte vi sida av sjön och förlade eftermiddagspasset på sjöns östra kant. Här var rödingarna lika talrika men fetare, mer välkonditionerade och inte alls tomteröda. Men de var inte laxar. Även här såg det riktigt bra ut i vattnet med betesfisk precis i ytan och även i spridda skurar på 5-15 meters djup och en hel del bågar på ekolodet. Men bara röding och öring. Fina fiskar, absolut. Men inget man vinner en laxfisketävling på.

Det roliga med en tävling där bara största fisk gäller är att man har chans in i det sista – till skillnad mot en tävling där totalvikten räknas. Det gjorde att vi låg kvar i samma område och hoppades in i det sista. Men det hjälpte inte. När vi plockade ihop för dagen kunde vi räkna in ett par öringar och ett femtontal rödingarmen ingen lax. Det skulle visas sig att vi inte var ensamma om det. Av 40 båtar var det endast 11 som vägde in lax och Team Noll Koll tog hem segern med en lax på 6,17 kilo.

Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till Peter Jansson, Team 88:an, för ett väl genomfört arrangemang. Bra jobbat! Jag hoppas att du orkar hålla i spakarna nästa år också.