Den här vintern har präglats av hårda vindar och total avsaknad av is i mina hemtrakter kring Örebro. Ett dilemma för oss sportfiskare. Av den anledningen har mycket tid lagts på planering, utrustningsvård och ständig koll på väderprognoser. Allt med förhoppningen om att det skulle uppstå en lucka i blåsandet som gav möjlighet till gäddfiske från båt.

Prognosen inför helgen, och framförallt söndagen, såg nästan för bra ur för att vara sann. Svaga vindar, sol och några plusgrader innebar att bilen packades och båttrailern kopplades till dragkroken. Äntligen!

I hamnen blåser det ännu mindre än väntat och jag sjösätter och styr båten mot den första fiskeplatsen.  

Sol och vindstilla – äntligen storfiskväder!

När solen stiger över trädtopparna och strålarna värmer så känns det nästan som vår. Sjön ligger spegelblank och himlen är klarblå. Jag vet att många inte uppskattar den typen av väder för gäddfiske – men jag gör det.

I mina ögon är det storfiskväder – i alla fall så här års.

Inledningsvis fiskar jag på en fjärd där betesfisken står packad på branterna. Ett fåtal större ekon syns bland stimmen men de visar inget större intresse för betena. Vattnet är riktigt kallt, bara 2,5 grad, och jag bestämmer mig relativt snart för att ge upp platsen och söka betesfisk och varmare vatten.

Varmare vatten hittar jag rätt snart men betesfisken är som bortblåst… Visst finns det mindre stim – men inte de större koncentrationer jag hoppats på och tyvärr verkar de ohotade av stora, elaka sjövargar…

Djupt, långsamt och tålmodigt

Kring tvåtiden hittar jag så äntligen en lite större koncentration av betesfisk. På sexton meters djup står de parkerade. Och i utkanten av stimmet tecknas ekon av större individer … Det är här jag ska spendera resten av fiskedagen tänker jag för mig själv. Att fiska på djupt och långsamt är tidskrävande, och i viss mån även tålamodskrävande, men det finns ingen anledning att stressa vidare utan att ha testat alla tänkbara angreppsvinklar på stimmet.

Ett hugg – en fisk

Efter någon timma kommer så årets första gäddhugg. Stenhårt klipper den en långsamt fiskad X-Rap Otus i mörtfärgen ROL. Fisken går rakt i sidled med tunga knyckar och det känns som en bättre fisk! När så stjärtfenan bryter den spegelblanka ytan ser jag längden på fisken. – Den är rätt lång, säger jag för mig själv och förbereder håven. Väl i håven kan jag konstatera att den är rätt lång men framförallt är den tjock. Magen är välfylld och uppenbarligen har den levt gott på betesstimmet.

Avkrokningsmattan blöts, vågsäcken plockas fram och måttbandet rullas upp medan fisken vilar i håven. Det är dags att kolla vad årets första gädda har för mått…

Jag och min vän Robban Führ har en överenskommelse om fotohjälp; är vi ute på samma vatten samtidigt och någon av oss landar en fisk över tio kilo så assisterar vi varandra med fotografering. Det har jag skrivit om tidigare här »

Och Robban är ute på sjön – det vet jag. Så han får ett samtal och svarar att han kommer direkt. Fisken väger nämligen in på 10,22 kilo och med en längd på 108 centimeter så är det en gädda i utmärkt kondition som avbildas i eftermiddagens sista solstrålar.

Ett hugg, en fisk. En fin start på ett fiskeår som jag har stora förhoppningar inför!

För en dryg vecka sedan var det äntligen dags för höstens första spinnpass efter gädda. Efter att ha snackat om det en längre tid fick vi till slut ihop ett pass tillsammans, jag och Robin Stockhaus, butikschef på Sporting. Tillsammans med skicklige betesbyggaren och gäddfiskaren Mikael ”Sippa” Carlsson var målet inställt på stor fisk.

När vi lämnade bryggan var vi alla tre rörande överrens om att vädret inte riktigt var på vår sida. Hårda nordliga vindar och en genomgrå himmel hade ingen av oss på önskelistan … Men då får man göra det bästa av det och anpassa sig efter situationen.

Det första stoppet, en relativt smal vik med massor av vegetation, låg i lä och vi slapp den kalla vinden. Utifrån tanken att fisken borde vara rätt svårflörtad och trög valde jag Rapalas Otus, den stora modellen, i den perfekta mörtimitationen ROL – en magisk färg som Nellfors skrivit en lång, och välförtjänt, kärleksförklaring till här!

I andra kastet hade jag en försiktig, men samtidigt distinkt, smäll på betet.
– Jag hade hugg, meddelade jag.

De andra två i båten trodde mig knappt. Hugg i andra kastet och dessutom under kassa förutsättningar… De tittade på mig och ner i vattnet. Där, tätt bakom betet simmade en fin gädda med helt rätt proportioner, men vände utan att hugga igen precis vid båtkantet. Reporna i Otusens stjärt talade sitt tydliga språk.

Även om viken sedan inte levererade mer än ytterligare missade hugg så värmde det ändå lite i snålblåsten.

Förändring i vädret – mer fart på gäddorna!

Vik efter vik, djupvass efter djupvass och grynna efter grynna finkammades utan nämnvärda resultat. Så, efter ett par timmar, bröt solen igenom.

Pang! Utan pardon klippte en mindre gädda Sippas bete. En kort stund senare landade Robin en vacker fisk och vi hade även några hugg. Allt efter väderförändringen.

En större gräsbeklädd vik var nästa mål. Tyvärr stod inte fiskarna där och efter flera drifter och mängder av kast låg pannorna återigen i djupa veck.

Vi beslöt oss för att testa en plats där jag under vårfisket landat flera tiokilosfiskar.

Vinden låg rakt på och ytvattnet var en halv grad varmare än på övriga ställen vi testat vilket gjorde att det kändes rätt så hett. Då vattnet dessutom var grumligare här bestämde jag mig för ett bete som märks lite mer i vattnet än Otus – dess kaxigare lillebror Peto. Gången hos Peto är lite ettrigare och den flyttar mer vatten – vilket gör att gäddan lättare lägger märke till den. Valet föll på en färg som tagits fram speciellt till YouTube-produktionen Gäddfemman. Jag tror att det officiella namnet från Rapala är Zombie Perch Glitter Whitefish – men den kallas Snaskargösen. Oavsett namn så är det ett kontrastbete med rejält med glitter i! Sådana färger på beten gillar jag – och det gör gäddorna med.

Vårviken levererar

Efter några kasst får jag så ett hugg på kort lina. Jag säger inget till de andra eftersom det känns som en riktigt liten fisk. Jag tänker att den krokar jag av utan att de märker det. Men så kommer den upp till ytan och visar sin rejäla skalle i flera försök att komma loss. Vattnet stänker, fisken dyker och Robin plockar fram håven. När hon är landad kan vi konstatera att det är en fisk på 105 centimeter men konditionen är inte den bästa. Kanske är det den stora bölden i munnen som ställt till det. Kan det vara en gammal krokskada som blivit inflammerad? Vi uppskattar vikten till 7-7,5 kilo. Inte vad vi siktade på… men det är ändå en välkommen fisk!

Under dagens sista timmar hittar vi så ett område med mycket gräs och fisk. Tyvärr är de inte riktigt så huggvilliga som man kan önska och följer bara lojt efter betena oavsett vad som presenteras för dem.

Fiske – mer än bara hugg

Åter på bryggan är kan vi konstatera att det varit ett riktigt trevligt pass. Att fiska tillsammans med andra likasinnade ger så otroligt mycket, både i form av kunskap och skratt – även om fisket inte är på topp!

Personligen så kommer jag låna en massa smarta idéer från Sippa när det gäller lösningar i båten då vi kör samma modell av Starweld!

Ut och jaga sjövargarna!

Det är inte helt sällan jag vaknar innan klockan ringer. Framförallt inte när det står gäddfiske på schemat. Men när mobilens alarm är ställt på 03.45 och jag ändå vaknar innan det ilskna pipandet satt fart vet man att fiskesuget är totalt. Så är det den här morgonen…

Klockan är inte ens 05 och det är redan ljust ute. Våren är underbar!

Jag och Stefan Källström ska fiska gädda och vi ska göra det på en plats som kräver en lite längre transport utomskärs. Vi har kollat, och dubbelkollat, prognoserna och de är samstämmiga: mycket svaga vindar och regn. På rampen möts vi av hård vind och sol från klarblå himmel… 100 % fel med andra ord.

– Det är nog ingen fara. Vi sticker dit ut ändå, resonerar vi samtidigt som båten fylls med fiskeprylar.

Båten sjösätts, jag klär på mig ett extra lager kläder men skippar stövlarna. Allt för att spara tid då suget att komma ut på sjön är större än min förmåga att tänka rationellt.

Efter tio minuter i hög fart har det stänkt in så pass att jag är genomblöt om fötterna. Och vi är inte ens halvvägs. Stefan torkar vattnet ur ansiktet, vänder sig om och frågar om vi ska köra på plan B istället.
– Det ska vi, svarar jag.

Plan B ger fisk omgående

Efter en snabbkoll på sjökortet beslutar vi oss för att testa ett par områden där vi aldrig tidigare fiskat. Men förutsättningarna ser bra ut tycker vi och dessutom borde vi få lite lä.

Väl på plats kan vi konstatera att solen värmer rätt skönt och i det klara vattnet ser vi hur fjolårsgräset fläckvis täcker botten. Det ser helt enkelt bra ut!

I mitt andra kast för dagen kommer en liten gädda, som skjuten ur en kanon, och klipper en Peto i specialfärgen Smelt on the Beach (läs gärna mitt inlägg om specialfärgerna på Peto och Super Shadow Rap här) bara någon meter från båten. En bra start!

Rapala X-Rap Peto i specialfärgen Smelt on the Beach.

Trots idogt kastande bjuder den nya platsen inte på fler kontakter med fisk. Däremot får vi en naturupplevelse i form av hoppande öring ett tiotal meter från båten.

Vi bestämmer oss för att göra en förflyttning och testa nya platser. Ingenting händer och givetvis kommer tankarna smygande. Om vi bara kunnat fiska där vi ville…

Ett antal grynnor kanter finkammas med olika beten, från olika håll och i olika hastigheter. Resultatet är minst sagt skralt… Jag får en gädda i fyrakilosklassen på en rödsvart Otus och har en följare i samma storlek som lojt vänder vid båten.

Stefan missar en fisk som lämnar tandmärken i stjärten på hans Otus och konstaterar uppgivet att han inte har något flyt för tillfället. När jag påminner honom om hur han skåpade ut mig totalt under vårt senaste abborrfiske tillsammans [läs om det här] ser han lite nöjdare ut.

Lång förflyttning ger resultat

– Ser du vad jag ser? Stefan blickar ut mot öppet vatten och pekar. Håller det inte på att lägga sig..?

Han har rätt. Sjön som tidigare gått vit lägger sig. Vi bestämmer oss omgående för att göra en lång förflyttning trots att halva dagen har gått.

Väl på plats fortsätter jag fiska med min rödsvarta Otus. Då det är djupare här väljer jag att förtynga den med 25 gram via Storms smidiga viktningssystem; R.I.P Adapter.

Det tar inte många kast innan den första fisken på den nya platsen hugger. På lång lina, efter ett par snabba vevtag, hugger gäddan strax över botten. Mothugget sitter där det ska och efter en bra fight kan jag snart lyfta in en lång fisk som börjat äta upp sig efter leken. Hon får snabbt återvända ner i vattnet efter ett par bilder.

Ännu en gädda som låtit sig luras av årets succébete Rapala Otus.

En kort stund senare återupprepas det hela och på nytt gungar det skönt i mitt Yasei Pike-spö. Samma bete, den rödsvarta Otusen, har lockat till hugg. Fisken går tungt och stångar i djupet innan den glider in i håvnätet. Proceduren med fotografering och återutsättning upprepas. Skönt att förflyttningen ger resultat!

Strax över botten klippte hon betet…

En lång, starkt och vacker sjövarg.

På vägen hem över vattenvidderna kan vi inte riktigt släppa tanken; Tänk om vi kunnat fiska vår plan A hela dagen…

På väg mot hamnen i betydligt lugnare väder.

Sportfiske är i många avseenden en hobby, eller livsstil om man så vill, omgärdad av detaljer. Och det är kanske inte så konstigt – slarvar man det minsta med detaljerna kring sin utrustning minskar chansen att landa drömfisken radikalt. Så här i gränslandet mellan vinter- och vårfisket är det hög tid att se över utrustningen som ska användas i öppet vatten.

För många är det självklart att byta lina, knyta fräscha tafsar och stingers och byta ut oskarpa krokar. I olika forum snackas det om favoritlinor, rullar och spön – men just krokarna får förhållandevis lite uppmärksamhet. Lite märkligt kan jag tycka då det är en extremt viktig detalj i allt fiske.

Oavsett om man spinnfiskar eller trollar är skarpa krokar A och O.

En krok är en krok är en krok…

I höstas hade jag en ”lagom fiskeintresserad” kompis med ut på ett spinnfiskepass efter gädda. Jag bytte krokar på ett bete, men var inte helt nöjd eftersom jag inte hittade exakt rätt modell att byta till, när han ställde frågan:
Spelar det någon roll vilken krok du väljer? Så länge det är rätt storlek alltså…

Ja, i vissa fall kan det faktiskt göra det. Ett betes egenskaper kan påverkas relativt mycket av krokvalet. Byter du till en tyngre trekrok kanske betet blir sjunkande istället för svävande. En bakre trekrok med ett brett gap kan hämma gången på betet och om gapet är för smalt kommer det att kroka sämre. Jämför gärna ett gäng olika 2/0 nästa gång du är i din lokala fiskebutik så kommer du se hur olika de kan se ut.

I franska VMCs sortiment finns det, bokstavligt talat, en krok för varje situation och art. Och det kanske inte är så konstigt då man grundades 1910 och varit världsledande i många år.

VMC Rapala Pike Series

Vill du vara säker på att dina beten fiskar precis så bra som de är utvecklade att göra? Att de får rätt ”häng”, krokar som bäst och rör sig som de ska. Köp då rätt typ av krok.

Till Rapala Pike Series finns nu 5- och 25-pack av de VMC-krokar som används på samtliga beten i serien. Så nu finns det ingen anledning för Peto, Shadow Rap och Scoop att inte simma så bra som de kan – eller att missa hugg på grund av fel eller slöa krokar.

Rapala Super Shadow Rap – ett bete som på kort tid lockat mängder med stora gäddor till hugg!

VMC 4551 Rapala Pike Series finns i både 5- och 25-pack i storlekarna 2/0 och 3/0.

Under de senaste veckorna har jag riktat mitt fiske efter gädda. Målet har givetvis varit en riktigt stor fisk. En fisk över 12 kilo. Minst…

Jag nådde inte riktigt dit under vårens fiske (inte än i alla fall) men toppade på 10,55 kilo. Under flera av passen har jag filmat med GoPro-kameran och när jag har haft sällskap i båten (min sambo Ulrika var med ett pass) har jag även kunnat filma med telefonen och systemkameran.

Nu har jag klippt ihop det till sju minuter gäddfilm för den som är intresserad. Ta det för vad det är: en amatörfilm.

I filmen syns ett nytt gummibete som en polare till mig tillverkar. Kolla in det på Monsterfish Lures Facebooksida

Idag hade jag trevligast möjliga sällskap i båten när min sambo, Ulrika, gjorde sitt årliga fiskepass. Det brukar inte bli så många fler än ett nämligen … Målet för dagen var att hon skulle få sätta nytt personligt rekord på gädda. Det tidigare, drygt 10 år gamla, låg på beskedliga 3500 gram.

Förleksfiske efter gädda brukar ju som bekant kunna vara segdragna historier och är det dessutom bleke så är förutsättningarna inte direkt de bästa. Men det passade Ullis som hand i handske då hon uppskattar lugnt väder och sol högre än stora fiskar. I min värld får det gärna blåsa, regna och hagla – bara en stor fisk hugger. Hur som helst så valde vi Vänern som arena då det känns som att det är enklare att komma i kontakt med fisk där än på exempelvis Vättern under lugna finvädersdagar.

Ullis valde med stor omsorg ut vilka beten hon ville sjösätta och det tog inte speciellt lång tid innan dagen första fisk högg en långsamt fiskad wobbler där ekolodet visade 12 meter till botten. Efter en fight där fisken visade sig i ytan ett par gånger, till Ullis skräckblandade förtjusning, kunde jag håva en vacker gädda på 93 cm och 5,6 kilo.

Uppdraget slutfört, innan det ens hade börjat, kändes det som…

Under några timmar högg det väldigt tätt och vi kunde summera ett 20-tal landade gäddor, med en toppfiske på 6200 gram som jag var ofin nog att ta, när fiskedagen var över. Och Ullis snackade beten, färger och fiskedjup som om hon aldrig gjort annat än jagat sjövarg.

Bästa betet för dagen var gummibeten från Monsterfish Lures