Idag hade jag trevligast möjliga sällskap i båten när min sambo, Ulrika, gjorde sitt årliga fiskepass. Det brukar inte bli så många fler än ett nämligen … Målet för dagen var att hon skulle få sätta nytt personligt rekord på gädda. Det tidigare, drygt 10 år gamla, låg på beskedliga 3500 gram.
Förleksfiske efter gädda brukar ju som bekant kunna vara segdragna historier och är det dessutom bleke så är förutsättningarna inte direkt de bästa. Men det passade Ullis som hand i handske då hon uppskattar lugnt väder och sol högre än stora fiskar. I min värld får det gärna blåsa, regna och hagla – bara en stor fisk hugger. Hur som helst så valde vi Vänern som arena då det känns som att det är enklare att komma i kontakt med fisk där än på exempelvis Vättern under lugna finvädersdagar.
Ullis valde med stor omsorg ut vilka beten hon ville sjösätta och det tog inte speciellt lång tid innan dagen första fisk högg en långsamt fiskad wobbler där ekolodet visade 12 meter till botten. Efter en fight där fisken visade sig i ytan ett par gånger, till Ullis skräckblandade förtjusning, kunde jag håva en vacker gädda på 93 cm och 5,6 kilo.
Uppdraget slutfört, innan det ens hade börjat, kändes det som…
Under några timmar högg det väldigt tätt och vi kunde summera ett 20-tal landade gäddor, med en toppfiske på 6200 gram som jag var ofin nog att ta, när fiskedagen var över. Och Ullis snackade beten, färger och fiskedjup som om hon aldrig gjort annat än jagat sjövarg.
Bästa betet för dagen var gummibeten från Monsterfish Lures
