Två dagars laxfiske i sommarvärme på Ålands hav

Varje år i maj har jag haft för vana att fiska en vecka i Blekinge, med Hasslö som utgångshamn, riktat på stor vandringslax. Det är ett fantastiskt kul fiske när man kommer rätt men då det är stora ytor kan man lika gärna blanka flera dagar i följd utan problem.

I år blev det ingen tur till Blekinge. En av orsakerna till det är att jag i dagsläget inte har båt för att fiska i de vattnen om vädret inte är extremt gynnsamt. Så när min vän Robban frågade om jag ville göra honom sällskap till Sundsveden för att jaga storlax på Ålands hav tackade jag omgående ja. Hans plan var att fiska tio dagar men då jag hade svårt att vara ledig så länge fick jag nöja mig med att mönstra på hans båt lördag-söndag 1-2/6.

Väl på plats fredag kväll bestämde vi oss för att inte ställa klockan allt för tidigt. Det skulle bli en lång dag till havs ändå – det var vi överens om. Strax efter 04 vaknade Robban och hade svårt att somna om. Och jag som inte sov speciellt tungt vaknade inte långt efter honom och snart var vi på väg ut mot de stora djupen och stora laxarna… Så blev det med den sovmorgonen!

Sundsveden, vår utgångshamn, tidig morgon och sen kväll. Lika vackert båda två!

Vi hann nog med två frukostar i den varma morgonsolen innan tröttheten satte in på oss båda. Robban tog en kortare vilopaus och jag följde hans exempel nån timma senare. Då, mitt i vilan, skrek det till i en rulle på babords djuprigg. Robban greppade spöet och konstaterade snart att ”den är inte så stor” i samma sekund som det rev det iväg på den andra riggen. ”– Den där däremot – den är finare” ropade han till mig som kravlade mig ut ur kojen i strumplästen.

Robbans fisk följde relativt med lätt in till båten och lät sig krokas av. En fin fisk kring 8-9 kilo simmade snabbt åter ner i djupet. Min fisk, som klippt en sked fiskad på 45 fot via djuprigg, rusade duktigt och lyckades få med sig inte mindre än tre linor… Av den anledningen blev fighten lidande och det gick relativt snabbt att få fisken i håven. Det i sin tur är ju bara en fördel när fisken ska returneras… Efter ett par snabba bilder, kontroll av längd och vikt, kunde vi återutsätta en fisk på 15,7 kilo fördelat på 112 centimeter.

En grov och fin fisk på 112 cm och 15,7 kilo

En grov och fin fisk på 112 cm och 15,7 kilo

Givetvis fortsatte vi att fiska i det området under en längre tid och på VHFen kunde vi höra spridda rapporter om landade fiskar även om de flesta verkade ha det trögt i det fina lördagsvädret. Allt eftersom lade sig vinden och vi fick söka skydd mot solens strålar under båtens sprayhood.

Efter 16 timmars fiske sökte vi natthamn för att ladda batterierna inför nästkommande dag. Då flera av de vi pratade med i land själva hade haft kontakt med fisk, eller hört andra som haft det, i det område vi fiskade i så bestämde vi oss för att börja dagen där.

Natthamn i skärgården

Efter att ha övernattat på en ö i den åländska skärgården startade vi vår fiske kring 06.00 nästkommande dag. Planen var som sagt att nöta på i det område som hade gett fisk igår. Bitvis såg det riktigt bra ut på ekolodet, med både bete och större fisk, men söndagen förflöt utan ett enda hugg för vår del.

När jag satte mig i bilen för dryga tre timmars färd hemåt var jag ändå nöjd. Två fiskar, varav den ena på över 15 kilo, på två dagars fiske är verkligen inte dåligt. Att de kom i ett dubbelhugg som gjorde att all action koncentrerades till en kort stund på lördagsförmiddagen är fiske efter vandringslax i ett nötskal. Bitvis känns det som att man fiskar i ett tomt hav med 250 meter under kölen och så plötsligt bryts lugnet på en sekund av knarren från en eller flera rullar. Då är all väntan, dötid och frustration som bortblåst på en sekund. Trolling efter vandringslax är beroendeframkallande – så enkelt är det…

By |2018-06-21T07:35:02+00:00juni 21st, 2018|Fiske, Lax, Storfiskregistrering, Trolling|

Gäddfiske toppades med en 12,6-kilos fisk

Gäddfiske på våren – kallt, trögt och helt underbart!

Efter en lång och kall vinter hade längtan efter gäddfiske i öppet vatten, värmande vårsol och köldstela gäddor växt sig rejält stark i början av april. Satellitbilder över isläget på våra sjöar kollades dagligen och rapporter om eventuellt öppna ramper eftersöktes. Det var därför en extremt skön känsla att kunna sjösätta båten i solskenet lördag 7/4 för ett trollingpass.

Vattentemperaturen låg på iskalla 1,2-1,5 grader och bitvis fick jag kryssa mellan isflaken för att inte köra fast paravanerna. Med en trollingfart under 1 knop gäller det att välja beten som trots den låga farten simmar. Valet föll på klassiker som sjunkande 19 cm gammel-Zalt, en uråldrig Westins jätte och de något nyare Platypus. Dessutom fick min nya favorit, Psyklöjan från Xet Lures [kolla in hans Facebook här], simma i det kalla vattnet.

Paravantrolling bland klumpar och flak av is

Så här i början av en säsong är det mest skönt att komma ut och att det inte högg någon fisk under de första timmarna gjorde inte så väldigt mycket. Solen och kaffet värmde skönt och under tystnaden bröts enbart av måsar och gäss. Att trolla med elmotor är en helt annat naturupplevelse än att köra med en bensinmotor. Helt plötsligt hör man tystanden – och fåglarna. Man får ytterligare dimensioner till sitt gäddfiske helt enkelt.

Dagens fångst!

Strax efter lunch såg jag i ögonvrån hur mittenparavanen på styrbord sida tvärstannade för att sedan backa bakåt innan jag hunnit få upp spöet. Ett par tunga knyckar var allt jag hann känna innan årets första fisk tackade för sig…

Ekolodet tecknade stora bågar, både under och vid sidan av båten, men trots idogt nötande på den fläcken hände inget mer. Istället var det när jag vände båtens för mot hamnen och började ”trolla hemåt” som dagens andra hugg kom. En svartröd psyklöja hade fått en gädda på dryga sex kilo att öppna käften. Det var allt som hände den dagen…

Dagen efter gjorde jag en ny satsning och det gick om möjligt ännu sämre… Kort sammanfattat så hade jag ett misstänkt hugg på hela dagen. Och den fisken (om det nu var en fisk…) krokade aldrig. Det var bara paravanen som backade någon meter innan det hela var över. Men det var en fantastiskt fin dag med helt platt vatten!

På väg hem efter ett långt pass på sjön

Kalla nätter – varma dagar

Veckan som följde bjöd på klara kalla nätter och solsken på dagarna. Förhoppningen var att vattentempen skulle gå upp nån halv grad och att isen i ytan skulle försvinna och det visade den sig har gjort nästkommande helg.

Även denna dag satsade jag på trolling med ett gäng kallvattensfavoriter i linänden. Vädret var i princip detsamma som tidigare med helt platt vatten och solsken. Inga enkla förutsättningar för ett bra gäddfiske enligt mina erfarenheter.

Timmarna gick och kaffet i termosen började att sina när en av rullarna knarrade till för en kort sekund. Den yttersta paravanen dök under ytan utan att lösa ut. När jag löste ut den kände jag att det fanns lite mer tyngd än enbart en paravan och en Zalt i andra änden. Rätt snart vältrade sig en välmatad gädda i ytan. Efter att krokarna lossats och längd och vikt fastställts till 102 cm och 7,98 kilo fick hon simma åter ner i det tregradiga vattnet.

Ökat fiskesug trots trögt fiske

Väl hemma igen så var fiskesuget så pass stort att jag kände mig tvungen att ta en dag ledigt från jobbet kommande vecka. Sagt och gjort: tidigt på tisdagsmorgonen sjösattes Starwelden för ytterligare ett pass.

Den stora skillnaden den här gången var att spinnutrustningen var med. Under söndagen hörde jag nämligen plaskandet från lekande gäddor och tanken var att inleda med ett par timmars trolling för att sedan spinnfiska resten av dagen.

Trollingfisket gav inget på krokarna mer än vass som isen slitit med sig. Bitvis var det så pass mycket av den varan att det var svårt att bedriva ett effektivt trollingfiske. När solen så började värma på lite mer plockade jag in trollingspöna och gick över till spinnfiske. Långsamt fiskade jag av ett område där jag vet att det fångats mycket stor fisk innan och där ekolodet skvallrade om att det här inte var ett ställe där mörtar hängde i onödan. Vissa av ekona var riktigt massiva! Sakta och metodiskt presenterades Zaltar, Bustrar, Platypus och allsköns beten som jag tyckte hade både rätt ”häng” i vattnet och färg. Gäddorna höll inte med. Gäddfiske så här års är inte alltid enkelt.

Tung fisk i håven!

Efter en kortare förflyttning och kombinerad lunch gled jag så upp över en djupkant som går tvärt från tio till två meter och på ekolodets sidoseende funktion kunde jag se att det stod fisk i utkanten av vegetationen. De första fem kasten gav inget annat än bottenkänning och vass på krokarna. Inför det sjätte kastet hakade jag på ett väldigt grundgående tailbete från Wolfcreek som kan fiskas väldigt långsamt precis ovanför den korta vassen. Jag hann inte ta mer än ett par vevtag innan hugget kom! En stor virvel i det grunda vattnet avslöjade att det rörde sig om en bättre fisk. Relativt snällt följde hon med fram till båten där jag hoppades på att få en skymt av henne i det mörka vattnet men hon ville annorlunda och gick ut över djupkanten och stångade på rätt så duktigt.

Jag förberedde håven och styrde långsamt fisken åter mot båten. Vid det här laget var knäna faktiskt rätt så mjuka! När så fisken gled i håvnätet och jag såg proportionerna ville jag bara skrika rakt ut. Men eftersom det passerade en båt några hundra meter bort bet jag mig i läppen. Med småskakiga händer lyckades jag i alla fall väga fisken innan jag ringde min fiskepolare Robban Führ, som fiskade en bit bort, för fotoassistans. I fiskefrossans rus insåg jag att jag inte hade dragit av vågsäcken och vägningen gjordes om igen. Nu med vågen nollad med vågsäcken på. Digitalsiffrorna på vågen visade 12,60 kilo. Eftersom att den andra båten nu försvunnit kostade jag på mig ett halvkvävt ”Yeeeeeeees!”.

Fotohjälp av mig gode vän Robban

Med hjälp av Robban förevigades den 113 centimeter långa fisken på bild. Jag var så otroligt glad att han fanns i närheten och kunde ställa upp! Tillsammans bevittnade vi hur hon majestätiskt gled iväg i det kalla vattnet innan och försvann i mörkret.

Vi fortsatte gemensamt att fiska av samma kant och ett par till gäddor landades. Dessa var av betydligt mindre kaliber men det gjorde inte mig så mycket. Redan vid 15-tiden bröt jag fisket med en skön känsla som bara ett nytt PB kan ge. Att det dessutom innebar en storfiskregistrering på en ny art för mig gjorde inte saken sämre…

Gäddfiske när det är som bäst! 12,6 kilo förleksfisk

Gäddfiske när det är som bäst! 113 cm förleksfisk

Gäddfiske när det är som bäst! En stabil fisk mäts innan den returneras

Gäddfiske när det är som bäst! Spinnfiske på grunt vatten

Gäddfiske när det är som bäst! Release the beast

Gäddfiske när det är som bäst! Let them go - let them grow!

Nu är väl inte våren, eller för den delen vårfisket, över på något vis men det finns så många andra arter som lockar så här års. Etersom jag känner mig väldigt nöjd med mitt gäddfiske på dessa fyra fiskepass är det inte omöjligt att jag nu skiftar fokus. En riktigt stor abborre har länge legat högt på önskelistan…

By |2018-11-22T14:17:04+00:00april 24th, 2018|Fiske, Gädda, Starweld 1674 TL, Storfiskregistrering|

Magiskt vertikalfiske efter röding senaste tiden

I onsdags förra veckan bestämde jag mig för att ge mig ut på Vättern för att vertikalfiska röding under några timmar på eftermiddagen och kvällen. Jag kom ut relativt sent och började leta fisk på positioner där jag tidigare år haft bra trollingfiske efter rödingen sommartid. Rätt så snart hittade jag stora ansamlingar av fisk, och trollingbåtar, men rödingarna visade inget större intresse för betena som presenterades för dem. Jag bestämde mig för att lämna området och sticka ut till ett grund några distans bort för att testa lyckan på ett lugnare ställe…

Efter förflyttningen påbörjade jag ett par timmars letande efter bättre ekon i vattenmassorna. Men tji fick jag! Inte ett spår av varken betesfisk eller större fisk fanns att läsa ut på Lowrance-skärmen. Det var inte mycket att fundera på: de sista timmarna innan mörkret skulle jag fiska i området där jag tidigare sett fisk.

Nästan exakt 19:00 slog jag på ankringsfunktionen på Minn Kotan och började fiska. 15 minuter senare hade jag bränt ett par hugg och returnerat tre fina rödingar! I samma takt som rödingarna högg lämnade trollingfiskarna för att åka in till hamn och jag hade ett makalöst fiske.

Under långa stunder hade jag upp till tio rödingar under båten som jagade både mitt bete och livrädda löjor. Jag tappade en fisk och sekunden efter klippte en ny stor, stark röding betet! Eftersom fisken var så otroligt i stöten började jag att experimentera med tekniker och beten för att eventuellt hitta något nytt men det var snart tydligt att det enbart var Gomuku, i en specifik färg, de ville ha.

Rödingarna var otroligt selektiva och en av de jag landade hade ett knippe små löjor i munnen och på bilden nedan är det kanske inte så svårt att förstå varför just Gomukun fiskade så bra.

Kvällens största fisk, en röding på 4160 gram, bjöd på en riktigt fin fight innan jag kunde håva den. En vacker och väldigt stridbar fisk som fick mitt spö, ett Vertical Pelagio Extreme V2 från BFT, att bekänna färg! För övrigt ett riktigt trevligt spö som jag varmt kan rekommendera. Jag testade ett av mina andra, mjukare spön, men känslan är att jag tappar mer fisk på de mjuka spön.

BFT spöet har en bra ryggrad och är extremt lätt vilket, tillsammans med en lång ändbutt som vilar skönt under armen, gör att man orkar fiska med det oavbrutet i timtal.

Några dagar senare var jag och Stefan Källström ute för att testa fisket igen och förutsättningarna kändes verkligen helt rätt redan på väg mot båten. Det blev intre sämre av att vi efter några minuters fiske hade landat varsin grann fisk – men sedan så dog det ut. Efter mycket kämpande tror jag att jag fick tre fiskar till, varav den ena var den minsta röding jag skådat, under hela kvällen. Betydligt mycket segare fiske men ändå en trevlig kväll i solskenet!

 

By |2018-11-22T13:47:43+00:00juli 25th, 2017|Fiske, röding, Storfiskregistrering, Vertikalfiske|

Äntligen en storgös i håven

Jag har fiskat en hel del gös genom åren men på grund av att jag tidigare haft svårt att sjösätta båten i mindre vatten har satsningarna allt som oftast resulterat i mindre fiskar via trolling. Vintertid har jag även testat ismetet efter gös men med min Starweld har det blivit enklare att sjösätta även i små vatten som håller större fisk.

I söndags bestämde jag mig ovanligt sent för att sticka ut ett par timmar på ett vatten där jag vet att det fångas fin gös då och då på trolling. Eftersom jag dessutom var tvungen att vara hemma igen tidig kväll så bestämde jag mig redan i bilen för var jag skulle fiska. Tanken var att bränna allt krut i ett djupare område i anslutning till flera grundtoppar och en ö, som skulle kunna erbjuda lite lä för den vind om skulle kunna komma under dagen, enligt SMHI.

När jag sjösatte och åkte ut mot den tänkta fiskeplatsen låg sjön helt platt och solen värmde väldigt skönt. Väl framme så var det bitvis packat med betesfisk och i anslutning till stimmen även större fisk. De två första som behagade hugga var dock gäddor. Den första knep en egengjuten vertikaljigg i en mossgrön och koppartonad färgsättning och bjöd på en fin fight. Den andra, även den en gädda – mindre än den första, trängde sig i matkön när jag hade lokaliserat ett stim abborrar och försökte få dem att ta den lilla jiggen… Men gäddan hann före och bjöd även den upp till en fint motstånd på lätta grejor.

... plötsligt sjunger det till i spöet och jag krokar en tung fisk som svarar med att rusa rakt mot botten. Spöet står i en djup båge och jag bara ler!

En kort stund senare visar ekolodet ett bättre eko i frivattnet. Ett gult eko – med ”skägg” under… Det har jag lärt mig att större fisk ofta har på ekolodsbilden. Då det är i princip vindstilla är det inga problem att ”fickparkera” rakt ovanför fisken och släppa jiggen. Nån meter över stannar jag upp betet och darrar lite försiktigt på spötoppen samtidigt som jag ser hur det gula ekot stiger för att i ekolodsbilden ”smälta ihop” med ekot från betet. En kort stund står fisken där och glor på sitt tilltänkta byte. Betraktar, funderar och undrar säkert vad det är frågan om. Och så plötsligt sjunger det till i spöet och jag krokar en tung fisk som svarar med att rusa rakt mot botten. Spöet står i en djup båge och jag bara ler!

Resultatet blir att flätlinan går in i den sidomonterade ekolodsgivaren men relativt snabbt kan jag frigöra den och fighta en fisk som slåss som en tungviktsboxare!
”Det här är en gädda till”, säger jag högt för mig själv samtidigt som fisken fortsätter ner i djupet så att min Shimano Curado 71 HG knarrar överlyckligt. Jag lyckas få stopp på fisken  och tar ett par meter lina på den innan den viker av. Går ut i sidled och in under båten. Återigen är linan otäckt nära ekolodsgivarna…

Jag sätter hårt mot hårt och pressar in fisken och inser i samma sekund som den visar sig att det är en gös – och i mina ögon är den stor!
Jag hör mig själv säga  att – ”Det är en sexa” när fisken ligger besegrad i håven. Vilken grej! Vilken fisk!
Samtidigt som fisken får vila plockar jag fram kamera, våg, vågsäck och måttband. Måtten fastställs till 86 centimeter och 6540 gram. En storfisk. Dessutom tagen på ett eget bete som jag håller på och laborerar med. Fantastiskt kul!

Som tur är så har jag med systemkameran och efter lite riggande står den i rätt höjd på, lite lagom vanskligt balanserat på två Plano-lådor som i sin tur står på en tröja. Ett perfekt stativ – i alla fall när det är vindstilla! Med undantag för ett par bilder när fisken inte alls vill vara med på bild så går det rätt smidigt att plåta fisken med fjärrutlösare och bilderna blir över förväntan.

6540 gram och 86 centimeter – en stor fisk för mig. Framförallt i detta vatten...

6540 gram och 86 centimeter – en stor fisk för mig. Framförallt i detta vatten…

Storfisk förresten – vad är det? Ja, Sportfiskarnas storfiskregistrering är så klart en knivskarp måttstock för det. Men en fisk som är gigantisk i ett vatten kan ju som bekant räknas som en högst medelmåttig fisk i ett annat vatten. Och med tanke på den utveckling som gösfisket haft, i takt med att vertikalfisket har utvecklats, så är så klart inte en fisk på 6540 gram att betrakta som stor. Även om den når över storfiskregistreringsvikt.
Men jag är glad över fångsten! Inte minst med tanke på att jag, i efterhand, fått veta att det inte kommer upp så många gösar över sex i det vattnet per år, och hoppas så klart kunna höja mitt personliga rekord inom kort… Kanske till och med i samma vatten.

 

By |2017-07-05T12:04:34+00:00juli 5th, 2017|Båtliv, Fiske, Gös, Starweld 1674 TL, Storfiskregistrering|

Storgös i håven; 8,13 kilo

Helgens planerade havsfiske ställdes in då vindprognoserna var på tok för ostabila. I stället fiskade vi gös i lördags, jag och Robban Führ. Eller i alla fall han. Jag blankade och agerade håvmästare.

Vi hade svårt att hitta ekon att fiska på under hela förmiddagen. Och de vi hittade visade inget intresse för våra beten oavsett vad som presenterades för dem. Ett par fiskar steg sakta och inspekterade jiggarna och då steg pulsen… för att sedan dala i takt med att fisken vek av och simmade iväg.

Det var först efter lunch som Robban hittade ett eko och konstaterade att ”det är det första vettiga ekot på hela dagen”. Sekunderna senare stod han med bockat spö och fick dansa runt i båten ett halvt varv innan vi kunde se fisken i vattnet. ”Det är en gädda” hävdade jag. ”Nej, det är en stor gös”, kontrade Robban (som hade rätt). I efterhand inser jag att jag drog slutsatsen av att det måste vara en gädda eftersom gösarna jag får aldrig är så där långa…

Fisken gick i håven och glädjen var stor. Det är intressant hur en fiskedag kan vända från att kännas totalt misslyckad till perfekt på under 30 sekunder. Fisken mättes till fina 93 centimeter och trots sin slanka efterlekskondition pressades vågen till 8130 gram. En riktig praktfisk!

Under den resterande fiskedagen lär Robban mig fiska på alla ekon vi kunde hitta i hopp om att även jag skulle få känna på en storgös. Tyvärr inträffade aldrig det då fiskarna uppträdde precis som på förmiddagen: ointresserat och lojt. Det enda jag fick var en solsvedd nacke och ett sug efter mer gösfiske.

13383608_1196397377037113_1569312937_o

13324203_1196397373703780_1646469992_o

 

 

By |2016-12-13T07:05:43+00:00juni 8th, 2016|Fiske, Gös, Storfiskregistrering|

En åtta och en 15-kilos landad

Efter fina rapporter från Landsort blev fiskesuget till slut för stort och jag stack upp för ett ensampass i finvädret i mitten av maj.

Jag utgick, som vanligt för min del, från Trosa och båtfärden genom skärgården var magisk i soluppgången. Det är synd att man aldrig riktigt har tid att stanna upp och verkligen njuta av naturens skådespel… Fisket lockar helt enkelt mer.

Havet låg i det närmaste helt platt och betena sattes snabbt ut i det allt mer värmande solskenet. Ett par sälar observerade spektaklet på behörigt avstånd. Och finns det säl så är oftast inte laxen så långt borta…

PÅ VHFen rapporterades det om ett par landade fiskar kring sju kilo och även nån större pjäs som gått loss. Det kändes helt enkelt hett och runt 10.30 morrade det till i en rulle när jag passerade ett tydligt strömstråk med stora betesstim i direkt anslutning. Ett klassiskt laxtillhåll. Fisken, en åttakilos, hade fastnat för/i en Ismo Magnum i min personliga favortifärg vid Landsort: Karvasen. Betet fiskades längst ut på babordssida med endast 20 grams bly framför.

Efter ett luftsprång från laxen och en halvt misslyckad håvning från min sida fick fisken i alla fall skåda Yamarinens insida. Alltid skönt att spräcka nollan för dagen.

När havet ligger så platt som det gjorde denna dag är det väldigt enkelt att se strömstråken i ytan och koncentrera fisket kring dem. Det är ofta väldigt effektivt. Det enda man bör ha i åtanke är att hålla koll på farten om man fiskar i strömmen så att betena rör sig som tänkt.

I samma strömstråk, på samma bete, kom dagens andra hugg kring 14.00 – mitt i eftermiddagskaffet! Det märktes direkt att det var en bättre fisk som klippt betet. Linan lämnade rullen i rätt hög fart innan den stannade och jag kunde börja drilla. Fighten var rätt odramatisk och fisken lät sig styras mot båten utan större problem men som vanligt, när man är ensam, blir det alltid lite extra spännande när man har stor fisk på kort lina när båten.

Efter en del stångade gick fisken i alla fall i håven – eller rättare sagt så simmade den i håven. Om du kikar på filmen nedan så ser du at det är exakt vad den gör när jag lägger ur växeln på motorn.

Fisken var fenklippt och vägdes till 15,37 kilo fördelat på 113 cm. Att det inte hände något mer den dagen spelade mindre roll…

By |2016-12-13T07:05:44+00:00juni 5th, 2016|Fiske, Landsort, Lax, Storfiskregistrering|

Bra start på vårfisket: regg-öring i håven

Efter en vinter där stor del av den lediga tiden gått åt till husrenovering var det skönt att komma ut på sjön igen – i det här fallet Vänern. Vi hade planerat för en tvådagarstur, jag och Robban Führ, men vindprognoserna för lördagen var så skiftande så vi valde att besöka Sportfiskemässan istället.

Solen hade redan gått upp när vi sjösatte Robbans Nora 20 i Laxhall för vidare färd ut mot silverfiskarna. En blandning av laxfällor i form av löja och plastbeten sjösattes bakom båten och i takt med att solen värmde och vinden avtog blev det riktigt vårlikt.

På ekolodet visades bitvis stora mängder betesfisk och framförallt rejäla bågar under betesstimmen och strax efter att den tredje koppen morgonkaffe hade intagits kom dagens första hugg.  Efter en kortare rusning och lite stångande på lång lina följde fisken relativt snällt med till det väntande håvgarnet. 6,54 kilo fördelat på 83 centimeter öring blänkte vackert i vårsolen. En finfin start på dagen – och på vårfisket.

mogge_oring_6540gram

En ytligt fiskad Strike Pro Scooter Minnow färg 905G, hade lurat en öring att öppna gapet. Scooter Minnow har snabbt blivit en favorit, både på Vänern och Vättern, med sin snabba, flyende, gång.

Solen värmde, kaffe konsumerades och framtida fisken planerades i väntan på nästa hugg… Under resten av dagen, fram till 17:00 då vi plockade ihop, hade vi kontakt med 5-6 fiskar till varav ett par var för korta i rocken och andra var ofina nog att spotta ut betena efter bara en kort stund.

Inget racer-fiske men öringen räddade dagen gott och väl…

strike_pro_drillning

By |2016-12-13T07:05:44+00:00mars 21st, 2016|Fiske, Lax, Öring, Storfiskregistrering|

Videoklipp där vi landar laxar på 17,02 och 15,12 kilo

Trots strul med batterier i kamerorna så fick jag ihop tillräckligt material för att klippa ihop drygt åtta minuter film från vårt fiske i södra Östersjön förra veckan.

Klippen är filmade med två GoPro-kameror, en Hero2 och en Hero3, och redigerade i all enkelhet i iMovie. Toppfiskarna, 17,02 och 15,12, finns i alla fall med. Så kika gärna!

 

By |2016-12-13T07:05:49+00:00maj 16th, 2013|Fiske, Storfiskregistrering, Video|

Laxfisket i Hasslö summerat; toppar på 17,02 och 15,12

Vi var riktigt taggade när vi lämnade Örebro runt 17-tiden på fredagskvällen, jag och Clas. Förra årets fiske gav honom mersmak och för egen del var det sjätte året i rad som jag rattade bilen de 45 milen söderut. På vägen ner fick vi rapporter om hur fisket varit den senaste tiden. Det var allt från team med många blankdagar till andra som talade om att ”hela bukten är full med fisk” så vi insåg att det, som vanligt, handlar om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle för att få uppleva storlaxarnas tunga rusningar.

Klockan visade 02.00 och termometern minus två grader när båten var sjösatt och vi kröp till kojs för att tillgodogöra oss ett par timmars sömn. Från Clas kojplats började snarkningarna i samma sekund som dragkedjan på sovsäcken drogs upp. Inte så konstigt kanske med tanke på att han haft svårt att sova natten innan på grund av laxfeber. Strax efter 04.00 väckte jag honom genom att öppna kapellet och släppa in den kalla luften i båten… Nu skulle det dras storlax!

Första dagen: mellan hopp och förtvivlan

Vi valde att testa gamla beprövade platser där vi förra året landat bland annat en lax på styva 14 kilo och det började bra. Efter bara någon timmes fiske knarrade det till i en rulle och en lax runt fem-sex kilo kunde krokas av bakom båten. Efter det hände ingenting! Vi letade varmvatten, böt beten, böt krokar på betena, fiskade i olika hastigheter och över olika djup utan att få något mer. Trötta, med enbart ett par timmars sömn i kroppen, och med svansen mellan benen gled vi i hamn runt 19-tiden och kunde konstatera att jag glömt gasolkökets alla kastruller. Vi firade vårt misslyckande med att äta kall mat.

Dag två: hugg omgående!

Ny dag, nya möjligheter. Jag tog mitt ansvar som kapten och styrde kosan mot en position längre österut än under gårdagen utan att egentligen överlägga med besättningen. Här hittade vi varmvatten och det gick inte mer än femton minuter innan Clas drillade en femkiloslax i morgonsolen. Allt kändes klockrent; varmvatten, huggvillig fisk, inte en båt i sikte och solen som värmer.

_MG_7490

Fisken, som tog en Ismo Magnum i vår favoritfärg, returnerades och därefter hände absolut inget mer den dagen. I hamnen avnjöts återigen kall mat och vi diskuterade morgondagens fiske utan att känna oss riktigt övertygade om vart vi skulle ta vägen.

Dag tre: strålade väder och spegelblankt hav

De två föregående dagarnas pass låg kring 12 timmar vilket vi ansåg vara på tok för kort för att lyckas. 03.45 på måndagsmorgonen ringde klockan och vi studsade upp utan problem. Man kan lätt konstatera att det finns olika typer av måndagsmorgnar… Den här bjöd på en fantastisk soluppgång och ett hav som låg platt. Precis som tidigare så bytte vi beten, letade betesfisk och jobbade mycket aktivt för att lyckas – men de stora fiskarna uteblev. En lax som var ett par centimeter större än skeden den högg på var tillsammans med en åttakilos det enda som behagade hugga.

IMG_7878

I hamn, 16 timmar senare, kunde vi konstatera att det var fler än vi som haft svårt att få fisken att hugga. Undantaget var våra brygg-grannar i Team Ajax som hade returnerat flera granna fiskar.

Kall kvällsmat var inte att tänka på och vi stack till Karlshamn för att käka hamburgare och tanka bensindunkarna. Clas köpte även med tio cheesburgare som skulle funka som matsäck nästkommande dag.

Fjärde dagens fiske: Äntligen storlax i båten

Under gårdagen hade vi i alla fall lokaliserat varmare vatten och när vi lämnade hamn runt 03.30 så visste vi exakt var vi skulle. Autopiloten skötte jobbet medan jag och Clas diskuterade vad vi skulle göra annorlunda idag. Skrockfulla som vi är så offrades en del av matsäcken till laxgudarna samtidigt som betena sjösattes bakom båten.

Runt halv elva, när Clas tog sin förmiddagstupplur, löste ett av spöna på babordssida ut och rullen tog ton. Instinktivt tog jag spöet, trots att det var Clas tur att drilla. Nyvaken och lätt förvirrad sa han i alla fall att ”drilla den du” och jag styrde snart in en åttakilos i håvnätet. Den fick det tveksamma nöjet att hamna i igloo-boxen. Skrockfullheten tog överhanden och jag sa något i stil med att ”vi behöver en lax i lådan” för att lyckas…

Lunchen, kalla cheeseburgare, intogs i solskenet och våra ansikten gick mer och mer åt det rödbrända hållet… Clas bestämde sig för att det var dags för att sova middag och jag satte kurs mot ett position där vi någon timma tidigare haft bra med betesfisk. Det låg ett gäng båtar precis på den platsen och motvilligt styrde jag skutan en bit österut.

Så kom det efterlängtade korta knarret och den efterföljande tystnaden när linan slets ur linutlösaren och innan linbåten sträckts upp… Därefter vrålade det ut 300 fot lina innan Clas fattat vad som var på gång och fått tag i spöet. Utan skor stod han nu med en ursinnig lax i andra änden av linan. När den väl stannat upp så lät den sig sakta men säkert tvingas närmare båten. Ett par gånger vände den och tog med lätthet hundra fot – på typiskt storlaxvis.

Jag plockade upp riggarna, dipsyspöna och förberedde håven. Efter flera dagars väntan har man liksom inte råd att bränna en fin fisk på grund av att den går in i nått annat spö eller så…

_MG_7466

På femtio fots avstånd, precis så jag kunde se den höga sidan i vattnet, gick den en lång stund och vägrade låta sig betvingas.

”Den är star för att vara en tolvkilos” sa Clas och jag vände mig bara om, från min håvningsposition i motorbrunnen, och replikerade att ”Den här är mycket större än tolv kilo”…

Lungt och metodiskt styrde Clas fisken mot båten och så snart jag kunde nå den med håven så gick den i. Tillsammans kunde vi lyfta ombord en 116 centimeter lång och riktigt grov fisk. En fisk som flera timmar senare kunde vägas till 17.02 kilo.

_MG_7492

_MG_7552

_MG_7508

Drillningen tog 20-25 minuter och fisken tog en Ismo Magnum i blått och gult fiskad bakom 25 gram bly.

Obligatoriskt kramkalas utbröt och det kände som att resan var räddad. Det är laxar i den här kalibern som är målet – men som bekant så kan man ju inte välja storleken på fisken som hugger.

Resten av fiskepasset förflöt utan att något mer hände – men det kändes som om det kvittade…

Dag fem: Inblåsta

Det var en hård ostlig vind vi vaknade till och enbart en handfull båtar beslutade sig för att ge sig ut på havet. Vi valde att proviantera, besöka Laxens Hus i Mörrum och snacka taktik med polare på bryggan. En trevlig dag även om den inte spenderades till havs.

_MG_7693

Flugfiskare i Mörrumsån

_MG_7706

Grotesk lax kring 33 kilo (om jag inte minns fel) i Laxens Hus.

_MG_7751

Bryggsegling och taktiksnack med grannarna i Team Fettfena.

Dag sex: Tjocka och riktigt bra fiske

Utvilade efter en dag på landbacken lämnade vi hamnen innan 04.00 och hade då lugnt hav och god sikt. Ett par timmar senare hade förutsättningarna ändrats rejält.

Vi sökte fisken ungefär i samma område som vi tog 17,02an i förrgår när en oroligt tjock dimma rullade in. Under ett par timmar hade vi endast 30-40 meters sikt och vi fick korta paravanlinorna och hålla oss i samma område hela tiden med förhoppning om att resterande båtar gjorde samma sak – på sitt håll.

Ett  fin lax kring 5-7 kilo returnerades och nästa gång vi passerade samma område så föll ett tungt hugg över en ytligt fiskad Ismo Magnum. 400 fot försvann i ett nafs från rullen och en segdragen fight tog vid. Clas rattade båten och höll utkik medan jag försökte betvinga laxen. Under drillningen dyker så en båt upp i dimman och vi busvisslar för att göra dem uppmärksamma på var vi är. Det visare sig vara ett par bekanta och de ligger så nära så att vi kan ropa till varandra… Lite väl spännande.

Jag tar mer lina än laxen och efter några kortare utras mot slutet så kan Clas håva en fet lax på 15.12 kilo. Jubel utbryter och vi enas om att inte plåta fisken förrän dimman lättar och vi faktiskt ser vad vi har för båtar kring oss…

Det tar några timmar innan dimslöjorna skingras och solen bryter igenom. Då inser vi att vi är relativt ensamma på platsen, som tur är, och en fotosession kan vidta.

IMG_7843

Stor lax och rödbränd kille…

Vi får rapporter från Mattias ”Trooper” Pettersson om varmare vatten på en position tre distans söder om oss och vi beslutar oss för att ge det en chans. Vi hinner inte ens fram till positionen som Matte tagit tre tiokilos innan vi åker in i ett dubbelhugg mitt i ett strömvred. En fisk bränns och den andra, en tiokilos, dunsar i båtbotten.

Självfallet vänder vi om och passerar positionen igen. Varje gång vi passerar strömvredet hugger det. På ytan, på riggen och på dipsy. Nästa fisk väger 11,8 kilo och faller som de övriga för en Ismo Magnum i specialfärg.

Precis innan vi kommer till positionen för tredje gången säger Clas att han måste kissa. ”Är du säker?”, svarar jag. ”Det hugger snart”. Hans ansiktsutryck och hållning avslöjar att han måste det … Jag säger att ”innan jag räknat ner till tio så hugger det” och börjar: 10, 9, 8, 7, 6, 5, 4, 3, 2 och på ett så vrålar det iväg! Två spön gungar och flätlinan fullkomligt forsar ut från rullen på dipsyspöet. 300 fot försvinner innan Clas lyckas bromsa silverpilen. Den andra fisken, som tog ett bete på riggen, går loss och jag får inrikta mig på att agera håvmästare. Snart ligger en 13,2 kilos lax i håvgarnet och vi bara garvar. Vilken skillnad från fisket i början på veckan.

Ytterligare två laxar över tio kilos landas innan vi beslutar oss för att bryta upp redan runt 17.30. Orsaken är att en av de stora fiskar som vi försöker returnera inte klarar sig och det känns oansvarigt att åka runt och kroka fisk som man inte kan returnera på ett bra sätt.

Dag sju: Motivationen sviktar

Var vi skulle börja fiska rådde det aldrig några tvivel om. När klockan ringde styrde vi självklart till samma plats som dagen innan och rätt omgående drog vi på en skaplig fisk som fick friheten åter. Men ryktet har spridit sig och snart är det en mängd båtar och vi glider sakta österut. Ytterligare två fiskar i samma kaliber, runt sex-sju kilo, landas och returneras innan vi beslutar oss för att bryta och åka hem. Vi kände oss helt enkelt väldigt nöjda med veckans fiske även om inledningen var seg.

Vi filmade en hel del under veckan och resultatet av det ser du här nedan.

Hasslö 2013 from Mogge Lewin on Vimeo.

 

IMG_7826

En av flera ”tior”

_MG_7617

17.02 i hamn

_MG_7634

Riktig hängbuk på den

_MG_7667

Två team på väg in efter en fin dag till havs

_MG_7576

Det sliter att fiska 16-18 timmar i sträck

_MG_7485

Lång, smal och silverblank

IMG_7791

Närbild på lax

_MG_7730

Flugfiskare i Mörrum

By |2016-12-13T07:05:49+00:00maj 14th, 2013|Fiske, Storfiskregistrering|

Storlaxrapport från Hasslö – 17 kilos i båten

Efter ett par dagar med trögt fiske för vår del så kom äntligen hugget vi är här för… Runt lunch löste ett av ytspöna på babordssida ut och rullen tog ton. Efter en lång och segt kamp, i uppskattningsvis 20 minuter, så kunde jag håva nytt PB för Clas. 17020 gram vägde den 116 centimeter långa fisken.

En längre rapport med fler bilder och ett videoklipp kommer senare i veckan.

20130507-212425.jpg

By |2013-05-07T21:28:17+00:00maj 7th, 2013|Fiske, Storfiskregistrering|

Trollingfiske med betesfisk

Trollingfiske med betesfisk är långt ifrån någon nyhet och personligen började jag mina första trevande försök i slutet av 1990-talet. Då fanns endast en enda typ av beteshållare att tillgå i vår lokala sportfiskebutik och vi, jag och min kumpan Clas, fick aldrig riktigt till det med löjorna och plastbetena knöts allt oftare på igen.

Under ett par år kring millenieskiftet dominerades Laxcup Vättern av ett par finska team som verkligen behärskade löjfisket. Bland en del svenska trollingfiskare, som föredrog wobbler, muttrades det rejält. Man kallade det finnarna håll på med för ”mete” och på bryggorna ryktades det om att de minsann ”mäskat upp ett område med hundratals döda löjor” för att sedan fiska där. Oavsett hur de gjorde  och vad man valde att kalla tekniken så talade fångstresultaten sitt tydliga språk. Och det gjorde att jag bestämde mig för att ge det ett ärligt försök. Problemet då var att det inte fanns så mycket instruktionsvideos på YouTube eller på bloggar. Så man fick helt enkelt hålla ögon och öron öppna i hamnar och sportfiskebutiker.

Efter närmare 15 år tycker jag ändå att jag har rätt bra kläm på trollingfiske med betesfisk och eftersom det då och då kommer frågor via mail så tänkte jag dela med mig av mina erfarenheter och tankar. Som vanligt så vill jag betona att det är mina personliga reflektioner och inga absoluta sanningar som förmedlas. Men förhoppningsvis så finner någon eller några det intressant.

skallar

Beteshållare

När jag började fiska med beteshållare så fanns som sagt endast Anchovy Special att tillgå. Den finns fortfarande, och funkar riktigt bra, men utbudet har breddats rätt rejält. Jag tänkte nämna några av de som jag har mest erfarenhet av.

Anchovy Special & Super Herring Special

anchovy

Anchovy Special är en hållare som är lätt att arbeta med då den har en styrfena på ena sidan som ger en rätt så snäv rotation. 1-2 varv per sekund skall den snurra när den är rätt tacklad.

Hållaren funkar för betesfisk mellan 10-15 cm och funkar i farter upp till två knop.

Finns i en uppsjö färger där Army truck och Splatter Charteuse är två av mina favoriter.

Super Herring Special är samma typ av hållare men för större betesfisk. Super Herring har jag använt vid gösfiske med gott resultat.

30 sekunder in i det här filmklippet kan du själv se rörelsemönstret för dessa beteshållare [klicka här].

vk_infastning

VK Rax

VK-skallarna finns i två olika storlekar, en standard och en mindre, anpassade efter betesfiskens storlek.

Hålen på hållaren (se bild till höger) ger betet olika gång beroende på vilket, eller vilka, man använder. Motsvarande hål finns på varje sida av hållaren för att ge betet rotation åt höger eller vänster.

Nummer ett ger en stor, vid, rotation som jag personligen gillar väldigt mycket. Lugna rullande rörelser lockar ofta stor fisk till hugg enligt mina erfarenheter.

När det gäller hålen på skallens sida så ger hål tre en vid rotation (inte lika vid som nummer ett) än nummer fem.

Att kombinera hålen, t.ex. in genom fyra och ut genom fem, ger riktigt spännande, irrationellt, resultat. Ibland kan man få till att betesfisken simmar i en åtta. Testa gärna det!

Framförallt UV-skallarna har funkat riktigt bra under vinterfisket på Vättern för min del.

Här finns ett YouTube-klipp med exempel på ett antal olika riggningar [klicka här]

salsa_watermelon

Salsa

Salsa-hållarna är en produkt utvecklad av löjfiskare i vårt östra grannland Finland. De är, om jag förstått det rätt, handmålade och inte helt sällan kan man hitta speciallackerade varianter på butikshyllorna.

Salsas beteshållare är extremt lätta att rigga och få en bra gång på. Precis som VK har den ett antal utgångshål för att justera vidden på rotationsmönstret. Hålet längst fram ger tätare cirklar medan det bakersta ger större, vidare, rotationer.

Rätt riggad gör den nästan ett stopp varje varv. Klicka här för att se ett filmklipp på rörelsemönstret [klicka här]

Jag gillar Salsa just för att de är lätta att få till ett bra rörelsemönster med. De är helt enkelt snabba att jobba med och då får också betesfisken spendera mer tid i vattnet. Nackdelen är att de är rätt så små vilket får till följd att det är svårt att få plats med större betesfisk.

jdf

JDF by OK´i

JDF från OKí är en väldigt lättfiskad, och bra, löjskalle med flera riktigt bra färgvarianter, t.ex. Gold Glow Shrimp (överst på bilden) och Blue Fever (i mitten).

De här skallarna fiskar effektivt från start, med ett rätt snävt rörelsemönster, men de är också lätta att anpassa själv och hitta ett eget rörelsemönster på. Plasten är relativt mjuk och spricker inte när man gör egna hål. Mer om det lite längre ner i det här inlägget.

JDFen finns i en storlek och passar bra till lite större betesfisk.

 

stefan_haller

Rigga rätt – och du har ett dödligt effektivt bete!

Trä in betesfiskens huvud i hållaren och lås den med en eller två tandpetare. Flera beteshållare har dubbla hål att låsa fisken i och jag använder båda samtidigt för att säkerställa att fisken inte ändrar position i hållaren. Om man sticker tandpetaren, eller den plastpinne som levereras med vissa hållare, genom ögat på betesfisken så kommer gången garanterat att förändras eftersom det inte finns något som håller fast efter en stund.

Kroken fästs i sidan på betesfisken, ungefär i sidolinjen och strax bakom ryggfenan, och krokskaftet skall ligga tätt mot fiskkroppen. Fiskar du med ett tvåkrokstackel skall den bakre kroken hänga löst strax framför betesfiskens stjärtfena. Hamnar den för långt bak är det risk att den krokar fast i fenan och gången hämmas. Tänk på att i Vättern får dina beten endast förses med en krok. Inga dubbelkrokade tackel här med andra ord!

Lås linan med det medföljande gummibandet eller med en tandpetare, beroende på modell av beteshållare, och spänn försiktigt linan. Betesfisken skall få en svag böj för att den skall rotera. Det är här man får laborera. Ibland ger ytterst små justeringar stora skillnader i vattnet. Så testa dig fram.

Det är viktigt att linan låses hårt, framförallt om det går grov sjö, för att gången inte skall förändras under fisket. Ju mer det drar i linan ju mer böj får betesfisken och till slut har man en propeller i form av en löja bakom båten…

Rotationshastigheten, eller kanske snarare mönstret, är viktigt att hålla koll på. Jag försöker i möjligaste mån få mina betesfiskar att röra sig olika från varandra för att hitta det som funkar för dagen. Därför varvar jag VK Rax-skallar som kan ge metervida, lugna, rotationer med Anchovy Specials täta, mer ettriga, rotationsmönster.

hardmono

Tafsmaterialet – oerhört viktigt

Jag knyter mina löjtackel nästan helt uteslutande med Berkleys Trilene fluorocarbon – en lina som jag använt i mängder med år och alltid varit nöjd med. Den är nötningstålig, stark även i tunnare dimensioner och samtidigt följsam. En svårslagen kombination.

Dimensionen anpassas självfallet efter betets storlek, antal krokar, typ av beteshållare och givetvis vilken fisk jag är ute efter.  Till lax- och öringfisket i Vänern och Vättern använder jag oftast tafsmaterial i dimensionen 0.30-0.40 mm.

Det finns dock tillfällen när jag fiskat löja bakom en dodger med hård gång då jag använt mig av grövre och styvare tafsmaterial som t.ex. Climax Hard Mono. Anledningen till det är att ett styvare tafsmaterial ger en extra kick åt löjan bakom dodgern och vissa dagar är det att föredra.

cc6skalle

Måla om och skapa egna favoriter

Många redskapsbutiker översvämmas av beteshållare i olika färgvarianter men det är inte säkert att de önskemål man själv har finns att få tag på. Ett par av mina absoluta favoriter är egenmålade Salsa-skallar. Bland annat den varianten på bilden ovan. Det är en egenmålad version av Bombers klassiska färg CC6 som visat sig mycket gångbar framförallt i vårsolen. Den fixade jag till med svart tusch, spraylack och lite guldglitter från Panduro hobby. Jag har fiskevänner som i princip är vip-kunder hos sminkbutikerna i stan. Hyllorna med nagellack kan nämligen innehålla riktigt spännande material om man vill skapa egna färgkombinationer.

Det enda man behöver tänka på när man målar om sina hållare är att linhålen inte fylls med färg. Sätt en tandpetare i varje hål så är problemet avhjälpt.

Men varför nöja sig med glitter och nagellack när man ändå är igång? Ta fram en nål eller ett tunt borr (här funkar en bolieborr bra för alla karpfiskare) och skapa egna genomföringar för linan i dina beteshållare. Plötsligt har du inte hållare som ser annorlunda ut och rör sig annorlunda också! Snacka om äss i rockärmen! Var noga med att slipa ner eventuella vassa kanter efter håltagningen så att inte linan skavs av.

Tänk på att nya genomföringar inte bara ger förändrat rörelsemönster. Även fartregistret ändras.

Jag har en variant av OK’i där jag borrat hål uppe på toppen av skallen, mitt i skarven som finns där, som fiskat riktigt bra.

Betesfisk

Till största del så riggar jag benlöja i mina beteshållare men även små mörtar, nors och siklöja används.

loja

Löja

Löjan är mitt favoritbete  och jag fångar den främst i hamnbassänger under höst och tidig vinter. Under våren samlas löjan för att leka och är då enkel att fånga stora mängder av. Tyvärr är den sämre som betesfisk då eftersom de är mjuka i köttet och de romfyllda magarna spricker lätt under trollingfiske.

Var rädd om de löjor du fångar. De silverglänsande fjällen är ”fiskmagneter” och ju fler fjäll dina betesfiskar får behålla desto bättre kommer de fiska. Det allra bästa är att meta upp sin betesfisk. På så sätt vet man att fjällen förblir oskadda.

Oavsett fångstmetod så avlivar jag mina löjor i genom att lägga dem i en hink med kraftigt saltat vatten. Det dödar dem snabbt och får till följd att de inte stressar upp varandra. Löjor som simmar omkring i en hink under en lång tid tappar garanterat fjällen. Använder du saltat vatten så drar löjorna även åt sig lite salt vilket medför att de blir lite hårdare i köttet och att fjällen verkar sitta kvar bättre.

Jag fryser in mina löjor styckvis för att fenorna skall hålla sig så hela som möjligt. När de är frysta så förpackar jag dem i plastpåsar med tio i varje.

nors

Nors

Norsen är enklast att fånga under våren då den samlas för lek. På rätt plats kan man med sänkhåv eller kastnät fylla hela sitt årsbehov på en kort stund. Problemet, precis som med löjan, är att de blir mjukare i bukdelarna under den här tiden på året. Men det kan ändå vara värt att håva nors och välja ut de som verkar vara mest hållbara. Tänk även på att norsen är ett utmärkt bete vid lakpimpling…

Den karaktäristiska doften av gurka gör att norsen känns extra spännande att använda… doftspår i vattnet är ju aldrig fel.

Problemet med norsen är att den inte är så fast i köttet och därmed heller inte lika hållbar som benlöjan. De kräver därför att man ser över sina beten oftare. Det lösa köttet kan även göra att den är svår att rigga i beteshållarna och få en bra gång. Men det kan avhjälpas genom att sticka in tandpetare i fiskkroppens längdriktning. På så sätt får man en stadigare betesfisk att jobba med.

Personligen använder jag helst nors under mulna dagar. Men ingen regel utan undantag.

vkflasher

Lockblänken: Flasher och dodger

På djupriggarna använder jag gärna flasher eller dodger framför betesfisken för att få lite mer liv och rörelse där nere i djupet. Standardriggningen innebär att det spö som fiskas djupast förses med dodger eller flasher medan det stackade spöet fiskas rent.

Tafslängden är vanligtvis 2-3 gånger lockblänkets längd men ibland får man laborera lite för att hitta rätt.

Använder du kort tafs mellan lockblänket och betet behöver du inte rigga betet så att det får någon egen gång – det sköter lockblänket. Då brukar jag använda beteshållare som möjliggör justeringar av gången, t.ex VK eller Salsa, och använder den infästning som ger minst yvig gång.

VK har i dagsläget två flashers, en traditionell (som syns på bilden ovan) och en ledad, som är anpassade just till löjfiske. Jag tycker de funkar riktigt bra och ofta är de förstahandsval för mig.

En stor flasher eller dodger kan ta bort en del av känslan av att drilla fisken – men det är en nackdel man helt enkelt får leva med.

Men flasher och dodgers kan givetvis även användas på spön som fiskas via spöparavan eller pulka.

oring7_5

Tillbehör till tillbehören

Beteshållarna i sig är väldigt justerbara och man kan lätt anpassa gången. Men vill man ha mer radikala förändringar så kan man montera en tratt på tafsen. Tratten, som finns avbildad här ovan, ger betet en oregelbunden gång. Oftast monterar jag den 1-5 centimeter framför betet, med ett lekande som stopp, men den fiskar även effektivt helt nere vid betesfisken. Laxen på bilden, på styva nio kilo, är ett bra bevis på det.

För att skydda knuten vid lekandet använder jag en gummipärla. Just gummipärlor kan användas till fler saker när man trollar med betesfisk. Vissa tackel knyter jag med en eller ett par självlysande pärlor mellan krokarna eller ovanför dem.

Om man vill undvika att tvinna huvudlinan så kan man använda någon form av styrfena. Jag använder själv aldrig det eftersom jag aldrig haft problem med lintvinning. Dessutom minimerar man antalet knutar på huvudlinan när man skippar det. Istället använder jag riktigt kvalitativa kullagerlekanden som t.ex. BFTs.

forvaring

Förvaring av tackel

Att ha ett antal färdigknutna tackel när man åker ut på sjön är en självklarhet. När man väl är ute finns det bättre saker att hålla på med än att knyta tackel. Drilla fisk till exempel.

Jag förvarar mina tackel lindade runt rörisolering som på bilden ovan. Rörisoleringen kapar jag i lämplig längd och förvarar dem sedan i en plastlåda med lock. Jag vet att en del föredrar att förvara sina tackel uppspända, raka, för att undvika att linan blir böjd. Men jag upplever inte att Berkley Trilene har något direkt rullminne så jag har aldrig sett det som ett problem.

bomber_loja

Plast eller löja?

Frågan är om man verkligen måste välja mellan plast eller löja? Många påstår det. Jag håller inte med. Nog för att jag oftast fiskar antingen eller men det går faktiskt att kombinera. Som vid allt annat trollingfiske så handlar det att hitta en fart som får betena att röra sig optimalt och som de jagande rovfiskarna gillar och det finns konstgjorda beten som funkar utmärkt i samma fartregister som en tacklad betesfisk.

Funkar det då?

Att fiska med naturligt bete är absolut ingen garanti för att fånga fisk – om nu någon skulle tro det… Ibland är plastbeten överlägsna de naturliga original som de försöker efterlikna. Men jag upplever att jag, i mitt fiske, ofta fångar större fisk med naturliga beten knutna i linänden. Ett par exempel på fiskar fångade via trollad löja ser du här nedan.

oring_7470

dubbelhugg_oringar

lax_9160_oki

oring_8910_oskarp

By |2018-06-20T07:38:16+00:00februari 8th, 2013|Fiskeprylar, Lax, Nors, Öring, Storfiskregistrering, Tips & Tricks, Trolling|

Finfiske på Vättern

Passade på att ta ledigt en dag mitt i veckan för att köra ett pass på Vättern under gårdagen. Att trängas med ett 50-tal båtar, som i lördags, är knappast optimalt – men så här mitt i veckan brukar det vara lite lugnare. Väl framme i Granvik kunde jag konstatera att det bara var ett par ekipage till på plats… Perfekt!

Planen var att fiska ett par ”nya” platser under dagen för att vara på plats på favoritstället lagom tills dess att det började skymma. Egentligen inträffade knappt skymningen denna dag eftersom det var grått och dimmigt hela dagen. Man kan säga att det gick från svagt till inget ljus runt femtiden.

_MG_6192

Morgontimmarna blev intensiva med ett antal fina rödingar som fattade tycke för mina löjor. Samtliga fiskar, säkert 10-15 stycken, var förmodligen godkända men då de var rejält lekfärgade krokades de av i vattnet. Endast en behövde jag näta för att kunna lossa krokarna på.

Löjorna minskade i rask takt och jag förbannade mig själv för att inte tagit med fler än de 25 som nu var fallet. Det var inte långa stunder som de lämnades oattackerade där nere i djupet trots att jag lämnade de platser som bara verkade hålla röding.

Precis innan 10.00 så skrek det till i en av rullarna på babords djuprigg och frenesin i ljudet gjorde att jag kunde utesluta röding. Fisken stångade på bra i djupet innan den bestämde sig för att byta taktik och istället simma ifrån båten. På fem-sex meters avstånd gick den så och stångades utan att låta sig betvingas. Att det var en lång och högryggig lax var det ingen tvekan om. Till slut satte jag allt på ett kort och pressade den mot båten för att försöka ”tjuvhåva” den. Det är sällan en bra idé ens när man är två i båten – att göra det ensam är i det närmaste dömt att misslyckas… Så där stod jag med en tuggad löja i näven och såg en riktigt grann lax vika av och dyka ner i djupet.

Kring lunch avtog huggruschen en aning för att sedan komma igång igen runt tvåtiden. Ett dubbelhugg av två fina öringar inledde och sedan rullade det på med lekfärgade rödingar och öringar. Löjorna i asken var slut och den riktigt heta perioden, den i skymningen, närmade sig. Samtliga plastbeten, utom ABUs Vättern-klassiker Terminator, ratades konstigt nog.

_MG_6239

Jag hade redan tidigare bestämt mig för var jag skulle fiska den sista timmen men nu insåg jag att jag aldrig skulle hinna dit i trollingfart så jag fick riva allt och åka ett par distans i full fart.

Ett spö med löja som tidigare fiskats i ytan, och därmed ”överlevt”, sattes på riggen och sänktes ner… Därefter fortsatte jag rigga ut resterande spön – men hann bara få ut två till innan det högg på riggen.

Den här fisken bjöd på samma typ av tunggung som den haf tappade på förmiddagen och försökte även att simma ifrån båten. Men den här gången skulle jag inte försöka håva en fisk som inte är ”klar”. Så den fick gå och stångas på tio meter lina en bra stund innan jag ens tänkte på att försöka håva. Jag gillar verkligen min Fox Rage-håv men den är inte det smidigaste alternativet när man är ensam i båten. Faktum är att den är rätt tung och otymplig. Eller så är det jag som är svag och osmidig – det låter jag vara osagt.

När så nätmaskorna slöts om fisken kunde jag konstatera att det var en fisk av samma kaliber som jag tidigare brände. Så det blev lite plåster på såren i alla fall. På bryggan, en dryg timma senare, vägdes den till 8,58 kilo på min digitala Super Samson-våg.

Eftersom jag var ensam ombord, och lämnat fjärrutlösaren hemma, så blev det inga snygga bilder ihop med fisken tyvärr.

_MG_6249

En händelserik dag som kröntes med en grann lax i elfte timman summerad med ett kort filmklipp nedan. Tyvärr så blev det imma i kamerahuset efter det att jag tvingats ladda kamerabatteriet tidigare under dagen. Inför nästa tur skall ”anti-fog”, ett slags skydd mot imma, införskaffas. De små ”inläggen” hjälper till att förhindra att kamerahuset immar igen även i låga temperaturer och kalla områden med hög fuktighet – som en dag med fint duggregn på Vättern. Finns att beställa här ›

Skitfiske på er – ni som ska ut!

 

 

By |2016-12-13T07:04:58+00:00januari 10th, 2013|Fiske, Storfiskregistrering|

Nytt pb på sarv

Gårdagskvällen spenderades vid Svartåns kant i jakt på stora sarvar och färnor.

Den första platsen jag tänkt fiska var upptagen av två andra hunters varför jag fick sätta in reservplan B och åka någon mil till på små dammiga grusvägar. Väl framme möts jag av samma syn där… Upptaget!
Solen värmer gott och när jag sätter mig i bilen på nytt för att besöka en tredje plats är jag något modfälld. Platsen ifråga har aldrig släppt ifrån sig en enda vettig fisk för min del. Men det är bara att bita i det sura äpplet, ta tjuren vid hornen och vända det motgång till medgång.
Efter att ha packat ut bilen för tredje gången på samma kväll är fiskepeppet inte lika högt som det var för någon timma sedan. När jag närmar mig ån ser jag dock hur två större sarvar rullar i ytan och vips så är peppet åter.
Tacklar upp mina två Fox Duo-Lite Barbelspön och förser dem med majs respektive bröd innan de läggs ut. Några försiktiga napp och naggade majskorn vittnar om att platsen håller fisk i alla fall – även om de är små.
Temperaturen sjunker i takt med solen och jag sitter huttrande och spanar på spötopparna. Fladdermössen flyger då och då in i linorna – som för att hålla mitt hopp vid liv och koncentrationen på topp.

rods

Runt 23.00 missar jag så ett rejält napp. Svär tyst samtidigt som jag tacklar om och sveper ut den krokförsedda brödbiten i den mörka natten. Ett ordentligt napp – och det bränner man. Så typiskt.
Blyet hinner dock knappt landa på botten innan quivertipen signalerar napp och jag krokar. Det svarar skönt i andra änden och spöet gungar till mjukt och följsamt ett par gånger innan fisken tackar för sig och lossnar… Ännu ett fisklöst pass på den här platsen?
Det majsförsedda spöet signalerar dock napp samtidigt som jag tacklar om det första. Krokningen sitter som den ska och en kort stund efter kan jag kroka av en sarv kring 5-6 hekto i vattenbrynet. Den vackra gyllengula fisken simmar snabbt tillbaks ner i det mörka vattnet.
Därefter följer en halvtimme utan någon som helst aktivitet. De sarvar som tidigare rullat i ytan har slutat visa sig och inte ens den lilla mus som nyfiket cirkulerat kring mig under den senaste timmen visar sig.
23.45 krokar jag ett klockrent sarvnapp och det känns direkt att det är en finare fisk. Den låter sig dock ledas till håven utan större protester. Det är en högryggig fisk som lurats av de tre majskornen på kroken. Rund och tjock om buken är den också.
Samtidigt som jag väger fisken till 1310 gram så nappar det på det andra spöet… Det nappet missar jag dock. Utan säck och utan fotografhjälp, men med fisk inne i bakvattnet, går det nu undan. Vikten dubbelkollas, fisken mäts och ett par bilder med självutlösare tas innan de blodröda fenorna tar fisken tillbaks till sitt rätta element igen.
Snabbt riggas spöna om och jag sitter på helspänn… Jag missar ett par försiktiga napp till rätt så omgående. Men istället för att svära så ler jag. Kvällen är ju redan räddad.
mogge_sarv_1310
det blir inga mer landade fiskar innan jag bryter och styr bilen hemåt för att få ett par timmars sömn innan arbetet.
Väl hemma kan jag konstatera att blixten slagit väldigt hårt i sidan på fisken och bilderna är allt annat än bra. Att jag ser trött och förvirrad ut spelar mindre roll – det är ju fisken som skall avbildas.
Men man kan ju inte få allt. Jag lyckades ju i alla fall knäcka koden på platsen som tidigare aldrig släppt ifrån sig någon större fisk till mig.
By |2016-12-13T07:05:14+00:00april 16th, 2009|Fiske, sarv, Storfiskregistrering|

Öring 8850 gram


I lördags var Robban och Jerker ute på Vänern och släpade beten efter Robbans båt. Dagen kröntes med en öring som i land, flera timmar senare, vägdes till 8850 gram dvs bara 60 gram under mitt klubbrekord. Hade den kunnat vägas exakt på sjön hade den givetvis pressat vågen längre än så – men å andra sidan hade jag samma förutsättningar när jag 5 år och två dagar tidigare tog det nuvarande klubb- och personliga rekordet på 8910 gram – även den i Robbans båt.

För egen del blev det inget fiske i helgen. Dock så flyttade jag båten från sommarstugan och 5 mil utanför stan till värmen på jobbet. Det innebär att jag har båten ett par minuter hemifrån och allt fiske och all typ av båtvård förenklas avsevärt. Dessutom mår båt och motor bättre av tjugo graders värme inomhus än utomhus under de närmaste kalla månaderna.

By |2016-12-13T07:05:18+00:00november 3rd, 2008|Fiske, Öring, Storfiskregistrering|