Gårdagskvällen spenderades vid Svartåns kant i jakt på stora sarvar och färnor.
Den första platsen jag tänkt fiska var upptagen av två andra hunters varför jag fick sätta in reservplan B och åka någon mil till på små dammiga grusvägar. Väl framme möts jag av samma syn där… Upptaget!
Solen värmer gott och när jag sätter mig i bilen på nytt för att besöka en tredje plats är jag något modfälld. Platsen ifråga har aldrig släppt ifrån sig en enda vettig fisk för min del. Men det är bara att bita i det sura äpplet, ta tjuren vid hornen och vända det motgång till medgång.
Efter att ha packat ut bilen för tredje gången på samma kväll är fiskepeppet inte lika högt som det var för någon timma sedan. När jag närmar mig ån ser jag dock hur två större sarvar rullar i ytan och vips så är peppet åter.
Tacklar upp mina två Fox Duo-Lite Barbelspön och förser dem med majs respektive bröd innan de läggs ut. Några försiktiga napp och naggade majskorn vittnar om att platsen håller fisk i alla fall – även om de är små.
Temperaturen sjunker i takt med solen och jag sitter huttrande och spanar på spötopparna. Fladdermössen flyger då och då in i linorna – som för att hålla mitt hopp vid liv och koncentrationen på topp.
Runt 23.00 missar jag så ett rejält napp. Svär tyst samtidigt som jag tacklar om och sveper ut den krokförsedda brödbiten i den mörka natten. Ett ordentligt napp – och det bränner man. Så typiskt.
Blyet hinner dock knappt landa på botten innan quivertipen signalerar napp och jag krokar. Det svarar skönt i andra änden och spöet gungar till mjukt och följsamt ett par gånger innan fisken tackar för sig och lossnar… Ännu ett fisklöst pass på den här platsen?
Det majsförsedda spöet signalerar dock napp samtidigt som jag tacklar om det första. Krokningen sitter som den ska och en kort stund efter kan jag kroka av en sarv kring 5-6 hekto i vattenbrynet. Den vackra gyllengula fisken simmar snabbt tillbaks ner i det mörka vattnet.
Därefter följer en halvtimme utan någon som helst aktivitet. De sarvar som tidigare rullat i ytan har slutat visa sig och inte ens den lilla mus som nyfiket cirkulerat kring mig under den senaste timmen visar sig.
23.45 krokar jag ett klockrent sarvnapp och det känns direkt att det är en finare fisk. Den låter sig dock ledas till håven utan större protester. Det är en högryggig fisk som lurats av de tre majskornen på kroken. Rund och tjock om buken är den också.
Samtidigt som jag väger fisken till 1310 gram så nappar det på det andra spöet… Det nappet missar jag dock. Utan säck och utan fotografhjälp, men med fisk inne i bakvattnet, går det nu undan. Vikten dubbelkollas, fisken mäts och ett par bilder med självutlösare tas innan de blodröda fenorna tar fisken tillbaks till sitt rätta element igen.
Snabbt riggas spöna om och jag sitter på helspänn… Jag missar ett par försiktiga napp till rätt så omgående. Men istället för att svära så ler jag. Kvällen är ju redan räddad.
det blir inga mer landade fiskar innan jag bryter och styr bilen hemåt för att få ett par timmars sömn innan arbetet.
Väl hemma kan jag konstatera att blixten slagit väldigt hårt i sidan på fisken och bilderna är allt annat än bra. Att jag ser trött och förvirrad ut spelar mindre roll – det är ju fisken som skall avbildas.
Men man kan ju inte få allt. Jag lyckades ju i alla fall knäcka koden på platsen som tidigare aldrig släppt ifrån sig någon större fisk till mig.
