Röding på vertikalen – sommarens höjdpunkt

30 grader varmt, helt vindstilla och sol från klarblå himmel är sällan något bra väder för fiske på våra breddgrader. Istället förvandlas sportfiskebåtar till badplattformar eller transportmedel mellan stränder och öar. Men, som tur är, finns det undantag och i det här fallet stavas det röding.

Intresset för att vertikalfiska röding har varit stort i många år men det känns som att det är fler än någonsin som ger sig i kast med de prickiga fiskarna just nu. Och det är kanske inte så konstigt. Rödingen bjuder upp till riktigt kul fight på lätt utrustning och att fisket dessutom är som bäst när vädret är som finast gör det knappast sämre. Chansen att klippa en riktigt fin fisk är stor. Antalet landade rödingar över fyra kilo måste vara fler än på många år.

Jag tänkte här dela med mig av mina erfarenheter och tips kring ”badbyxfisket” efter Vätterns vackra rödingar.

 

Jag har trollingfiskat röding under en massa år och främst då på Vättern. Att drilla röding på trollingspön är kul – men att göra det på lätt vertikalutrustning är något helt annat! Även mindre fiskar bjuder upp till bra kamp och dessutom är det ett väldigt visuellt fiske där man på ekolodet ser rödingen jaga efter betena.

Fisketekniken i sig är inte speciellt avancerad. När man har lokaliserat fisken på ekolodet så släpper man helt enkelt ned betet till aktuellt djup och börjar fiska. Antingen genom att pimpla eller så kallad vertical speed jigging. Enkelt uttryckt så vevar man hem betet genom vattenmassorna.

Håll hastigheten!

Väljer man den senare av de två metoderna är det direkt avgörande att hålla ett jämt tempo i sitt vevande. Eller i alla fall aldrig sakta ner. Att öka tempot kan ibland utlösa huggreflexerna hos rödingen. Sänker du farten eller testar ett spinnstopp tappar rödingen allt som oftast intresset helt. Så se till att hålla hastigheten – oavsett om du tar hem betet långsamt eller snabbt.
Håll hela tiden ett öga på ekolodet för att se om rödingarna jagar efter ditt bete. Inte helt sällan stannar de tvärt utan att hugga – då får man börja om. Ibland händer det att de klipper betet i droppet så det gäller att vara koncentrerad hela tiden.

 

En välmatad sommarröding som klippte en Gomoku under ett kvällspass

Utrustning

Jag vet att många fiskar rödingen med samma utrustning som de fiskar abborre med. I mina ögon är det inte optimalt. Jag vill ha en rulle med mer bromsverkan och ett spö med lite mer tryck i. Om inte annat för korta ner tiden jag drillar och därmed också spara fiskens krafter.

Personligen fiskar jag helst med en multirulle med hög utväxling, exempelvis Shimano Curado 71HG, för att kunna hålla hög fart de dagar det krävs för att locka rödingen till hugg. Ladda rullen med en relativt tunn flätlina så påverkas släppen inte lika mycket av undervattensströmmar som om du har en tjock lina. En lina med dimension 0.10 – 0.15 mm funkar utmärkt. Jag kör med Sufix 832 0.13 mm i den nya färgen Coastal Camo som är utvecklad för att synas mindre under vatten. En idealisk lina för rödingfiske i mina ögon!

Som tafs använder jag 1-2 meter Sufix Super 21 fluorocarbon i dimension 0.30-0.40 mm.

 

Hittar man rätt kan fisket vara riktigt actionfyllt!

Jag har genom åren testat ett antal olika spön och kan konstatera att ett spön med medium eller snabb aktion blivit mina favoriter. Är spöet för långsamt missar man många av rödingens försiktiga hugg. Shimanos sjufotare Technium C610XH funkar utmärkt att vertikalfiska både gös och röding med. Det har en snabb toppig aktion och tillräckligt med kraft samtidigt som det väger lite och är skönt att fiska långa pass med. Kolla in det!

Var hittar man fisken

Rödingen älskar kallvatten och under vintern får man dem ofta helt ytligt vid trollingfiske. Under sommaren, när ytvattnet värmts upp, håller sig rödingen helst under språngskiktet och ofta relativt bottennära.

Precis som alla andra predatorer håller sig gärna rödingen i närheten av betesfisken. Friliggande grynnor, undervattensåsar och andra typer av strukturer i anslutning till stora djup är klassiska ställen. Branter, även svagt sluttande sådana, är också ställen där fisken gärna uppehåller sig. Jag brukar börja söka rödingen där det är mellan 20-40 meter djupt.

Och när vi ändå är inne på var man hittar fisken… håll koll på var du INTE får fiska. Vättern har ett antal förbuds- och fredningsområden där fiske är förbjudet under hela, eller delar av, året. På vattern.org finns all information kring detta.

Min gode vän, och storfiskaren, Robban Führ under ett kvällspass efter röding

Ju fler desto bättre

När man hittar fisken på ekolodet så är det en stor fördel om det är flera rödingar på plats. Då kan man trigga deras jaktbeteende och få dem att avundsjukt tävla om betet. Det är ytterst sällan jag fiskar på ensamma ekon.

Rödingens huggperioder är ofta väldigt markanta. Efter händelselösa timmar när fiskarna retfullt jagar efter betena utan att hugga kan man plötsligt landa flera fiskar på rad. Så om du hittat fisk är det en bra idé att stanna kvar… förr eller senare kommer de börja äta.

Personligen har jag haft mina absolut bästa fiskepass efter röding sent på kvällarna.

Betesval – hårt eller mjukt

Oavsett om du väljer att fiska med skeddrag, pirk eller jigg finns det ett krav på Vättern; betet får endast ha en krok. En trekrok går givetvis bra – men inte fler.

Rödingarna har en tendens att nypa och dra i betena. Av den anledningen är skeddrag eller pirkar mycket effektiva medan en traditionellt riggad jigg kan vara svår att kroka fisken på. Riggar man däremot mjukbetena med en stinger ökar krokningsfrekvensen markant. Kroken ska sitta så långt bak det någonsin går utan att betets gång hämmas. Har du en traditionell jiggskalle med krok klipper du helt enkelt av kroken om du ska fiska med stinger på Vättern. Detta eftersom det enbart är tillåtet med en krok per bete.

Personligen uppskattar jag beten som sjunker snabbt för att på så sätt fiska mer effektivt på fiskar jag ser på ekolodet. Därför fiskar jag till största del med hårdbeten. Gomuku Spoon Jig från Storm är ett sådant bete och det är nog ett av de beten som det fångas mest beten på i Vättern. En modern klassiker skulle man kunna säga.

Storms Gomuku-beten är riktiga rödingmagneter

Var rädd om fisken för framtiden

Träffar man helt rätt och rödingarna verkligen är i stöten så finns chansen, eller kanske risken, att man krokar en väldig massa fisk. Då förespråkar jag att man riggar om betena med enkelkrok för en snabbare och mer skonsam hantering vid återutsättning. Klämmer man dessutom in hullingen så underlättar det rejält!

Kroka av fiskarna direkt i vattnet eller använd dig av en knutlös håv med gummerat nät för att skona fiskens slemskikt. Rapala har sådana håvar i flera olika storlekar.

En rejäl röding vilar säkert i håven.

Tre avslutande tips

Vill man testa att fiska de vackra och stridbara rödingarna i Vättern finns det några saker som kan vara bra att tänka på.

Ta med is

Frys in vatten i PET-flaskor och ta med varma dagar på sjön. Dels funkar det att tina och drick men framförallt så kan du hålla eventuell matfisk fräsch.

Parasoll eller annat solskydd

Solen steker på duktigt under vindstilla och soliga dagar på sjön. Ett bra tips är att montera ett parasoll i båten för att komma undan solens strålar. Om vinden omöjliggör det så är en långärmad t-shirt och en tunn buff, exempelvis Rapala Neck Gaiter, ett bra solskydd.

Reglerna

Se till att ha koll på hur och var du får fiska. Tänk också på att det finns begränsningar både i antal (2 st/person/dag) och i storlek (minst 50 cm) på de rödingar du eventuellt behåller. Uppdaterade regler hittar du på http://www.vattern.org/fisk-och-fiske/fiska-i-vattern/regler/

 

By |2019-08-14T11:45:43+01:00augusti 14th, 2019|Fiske, röding, Teknik, Vertikalfiske|

Magiskt vertikalfiske efter röding senaste tiden

I onsdags förra veckan bestämde jag mig för att ge mig ut på Vättern för att vertikalfiska röding under några timmar på eftermiddagen och kvällen. Jag kom ut relativt sent och började leta fisk på positioner där jag tidigare år haft bra trollingfiske efter rödingen sommartid. Rätt så snart hittade jag stora ansamlingar av fisk, och trollingbåtar, men rödingarna visade inget större intresse för betena som presenterades för dem. Jag bestämde mig för att lämna området och sticka ut till ett grund några distans bort för att testa lyckan på ett lugnare ställe…

Efter förflyttningen påbörjade jag ett par timmars letande efter bättre ekon i vattenmassorna. Men tji fick jag! Inte ett spår av varken betesfisk eller större fisk fanns att läsa ut på Lowrance-skärmen. Det var inte mycket att fundera på: de sista timmarna innan mörkret skulle jag fiska i området där jag tidigare sett fisk.

Nästan exakt 19:00 slog jag på ankringsfunktionen på Minn Kotan och började fiska. 15 minuter senare hade jag bränt ett par hugg och returnerat tre fina rödingar! I samma takt som rödingarna högg lämnade trollingfiskarna för att åka in till hamn och jag hade ett makalöst fiske.

Under långa stunder hade jag upp till tio rödingar under båten som jagade både mitt bete och livrädda löjor. Jag tappade en fisk och sekunden efter klippte en ny stor, stark röding betet! Eftersom fisken var så otroligt i stöten började jag att experimentera med tekniker och beten för att eventuellt hitta något nytt men det var snart tydligt att det enbart var Gomuku, i en specifik färg, de ville ha.

Rödingarna var otroligt selektiva och en av de jag landade hade ett knippe små löjor i munnen och på bilden nedan är det kanske inte så svårt att förstå varför just Gomukun fiskade så bra.

Kvällens största fisk, en röding på 4160 gram, bjöd på en riktigt fin fight innan jag kunde håva den. En vacker och väldigt stridbar fisk som fick mitt spö, ett Vertical Pelagio Extreme V2 från BFT, att bekänna färg! För övrigt ett riktigt trevligt spö som jag varmt kan rekommendera. Jag testade ett av mina andra, mjukare spön, men känslan är att jag tappar mer fisk på de mjuka spön.

BFT spöet har en bra ryggrad och är extremt lätt vilket, tillsammans med en lång ändbutt som vilar skönt under armen, gör att man orkar fiska med det oavbrutet i timtal.

Några dagar senare var jag och Stefan Källström ute för att testa fisket igen och förutsättningarna kändes verkligen helt rätt redan på väg mot båten. Det blev intre sämre av att vi efter några minuters fiske hade landat varsin grann fisk – men sedan så dog det ut. Efter mycket kämpande tror jag att jag fick tre fiskar till, varav den ena var den minsta röding jag skådat, under hela kvällen. Betydligt mycket segare fiske men ändå en trevlig kväll i solskenet!

 

By |2018-11-22T13:47:43+01:00juli 25th, 2017|Fiske, röding, Storfiskregistrering, Vertikalfiske|

Pelagiskt prickskytte – ett beroendeframkallande fiske

I och med båtbytet för snart ett år sedan så har jag skiftat fokus en del i mitt fiske. Efter 19 års trollingfiske är det numer “back to basics” med fokus på gädda, abborre och gös – även om metoderna och utrustningen ändrats en del… Givetvis föll det sig naturligt att till slut ge sig i kast med vertikalfiske när man har en båt som funkar perfekt just till det. Jag har tidigare bara åkt med andra för att se och lära. Visst har det varit både trevligt och intressant men det går, så klart, inte att jämföra med att fiske själv från egen båt.

Efter den första riktiga satsningen, i början av maj, var jag helt fast! Inte för att jag lyckades överdrivet väl eller fick någon extremt stor fisk utan på grund av spänningen! Att på ekolodet se en rovfisk stiga mot betet, inspektera det och eventuellt hugga är otroligt mycket mer spännande än man kan tro. Det går närmast att jämföras med det visuella i att fiska färna med flytbröd eller när bubblorna från ätande sutare närmar sig ditt flöte… Det är så spännande att man nästan glömmer bort att andas! När sedan fisken helt ointresserat viker av, utan att ens provsmaka betet, då är frustrationen hög och svordomarna ligger nära till hands.

Under det där första riktiga passet i maj lyckades jag till slut locka ett tiotal gösar till hugg trots bleke och strålande solsken. Nästan omgående när jag kom ut på sjön hittade jag ett större stim med betesfisk och i utkanten av det ett tydligt eko. Ett eko som visade stort intresse för en 8″ Westin twinteez i färgen Baitfish. Utan pardon klippte gösen jiggen och några sekunder senare låg den i håven… lika förvånad som mig. Skulle det verkligen vara så här enkelt?

Drygt nio timmar och noll hugg senare hade jag svar på frågan: Nej, det är inte så enkelt. Fiske är alltid fiske och i slutänden så är det ju som bekant fisken som bestämmer spelreglerna. Vill den inte käka så spelar det liksom ingen roll vad vi försöker med…

Men så lagom när självförtroendet nått nya bottennivåer hittade jag ett djupare område i sjön där betesfisken stod högt upp i frivattnet. Och under dem tecknade ekolodet större ekon som senare skulle visa sig vara gös och gädda.

Plötsligt kunde jag se på skärmen hur betesstimmen splittrades upp av jagande fisk och när min jigg närmade sig ekona där under attackerades den med samma beslutsamhet som på morgonen. Under en hektisk timma landade och återutsatte jag nio gösar och två gäddor. Dessutom tappade jag ett par fiskar varav en kändes riktigt fin…

 

Att plåta själv, med telefonen, är ingen lek tillsammans med en arg gös.

Att plåta själv, med telefonen, är ingen lek tillsammans med en arg gös.

Efter det inledande passet var jag fast i vertikalfisketräsket. Med allt vad det innebär i form av nya inköp av prylar och letande efter nya, spännande vatten…

Jag var inte helt säker på att vertikalfisket efter gös skulle vara något för mig. Egentligen vet jag inte varför eftersom jag hittills inte testat något fiske som inte tilltalat mig… Kanske var det plånboken som hoppades på att jag inte skulle fastna för fisket. Men nu är beroendet ett faktum och hålet i plånboken växer bara för var dag…

By |2017-07-04T13:33:22+01:00juli 4th, 2017|Båtliv, Fiske, Gös, Starweld 1674 TL, Vertikalfiske|