Att fiska med barn – knappast kravlöst

Eventuellt har någon observerat att det varit mycket liten aktivitet på den här sidan under de senaste månaderna. Det beror främst på att jag fiskat mycket sparsamt (det blir gärna så med småbarn, hus och jobb) men framförallt så har jag valt att spendera tiden efter fisket tillsammans med familjen istället för framför datorn.

Tydlig kravspecifikation från sonen

Sommarens roligaste fiskepass har jag haft tillsammans med min son, Leo, som nyligen fyllt fem år. Att se glädjen i hans ögon efter att ha fått en flötmetad abborre slår det mest i fiskeväg. Men han har krav, den lille killen. En kväll när han skulle sova summerade han fiskepasset med att räkna upp vilka arter han fått den dagen: ”Abborre, löja, sarv, mört och björkna” och tillade snabbt innan han somnade ”Imorgon vill jag fiska ruda, ål och röding”. En rätt avancerad kravspecifikation från en femåring.

Istället för ruda, ål och röding blev det göstrolling följande kväll och han lyckades landa sina två första gösar innan tröttheten tog överhand.

Vår dotter, Mika, som snart blir tre år nöjde sig i år med ett metpass och lyckades fånga löja och mört på sitt Angry Birds-metspö.

Här kommer ett gäng bilder från sommarens fiskerelaterade aktiviteter.

IMG_2938

Leo vägrade titta in i kameran när jag tog bilden… ”Jag måste ju titta på flötet” förklarade han. Helt rätt!

IMG_3498

Kräftfisket har bitvis varit riktigt bra.

IMG_3451

Att kunna sjösätta båten från sommarstugetomten är inte helt fel…

IMG_3152

Leos första gös! Lite läskig att hålla i…

IMG_2943

Abborrarna är bättre att hålla i tycker han.

IMG_2951

Kräftbete fixat!

IMG_3175

Göstrolling i fullmåne. Den här kvällen fick vi åtta gösar under en timmes fiske.

 

 

By |2016-12-13T07:05:44+00:00augusti 20th, 2015|Abborre, Ål, Björkna, Fiske, Gös, Mört, röding, Ruda, sarv, Trolling|

Nytt sjörekord i Sjöbodasjön

Hade precis packat bilen för en natts ålfiske när det trillade in ett SMS från Jocke Eriksson som besökte vår klubbsjö tillsamman med en polare under helgen. Meddelandet, om en ruda över 2500 gram – den första från sjön, fick mig att styra norrut mot sjön istället för söderöver som först var tanken.

Väl på plats möttes jag av en fiskefrossig Jocke och det är inte konstigt. Efter två tidigare besök utan en enda landad ruda slog han till med ett nytt sjörekord på 2560 gram innan han ens fällt upp håven! Vilken start!

jocke_ruda_2560

Vi fotograferade den klotrunda fisken tog alla mått ännu en gång innan jag bestämde mig för att göra grabbarna sällskap i sjön när jag ändå var på plats. Medan jag riggade mitt första spö hörde jag hur det plaskade till bakom ryggen och kunde se hur Jocke håvade sin andra fisk! Vilken succé! Två granna rudor på en kort stund. Det var inte svårt att identifiera fisken, en vacker ruda som saknar ett öga och därmed döpts till Enöga. Väl i vågsäcken kunde vi konstatera att fisken lagt på sig ordentligt sedan den sist fångades. Nu vägdes den till dryga 1930 gram, ett par hekto mer än senast den fångades. Ett bevis på att fiskarna mår bra och att catch and release fungerar utmärkt.

Snart efter att denna fisk återutatts kom tyvärr regnet och all aktivitet i sjön tycktes dö ut. Med begränsat pepp för rudafiske, man är väl lite bortskämd som har ett hemmavatten med så stora rudor, packade jag ihop och åkte hemmåt istället för att få ett par timmars sömn innan lördagens fiske.

Stort grattis till Jocke ”Minken” Eriksson till det nya sjörekordet!

By |2016-12-13T07:05:37+00:00juni 3rd, 2005|Fiske, Ruda, Storfiskregistrering|

Årets första ruda från Sjöboda

Nu var det ett par dagar sedan jag blötte en krok och det var egentligen inte tänkt att det skulle ske idag heller. Tanken var att jag, via bil, skulle kolla upp ett gäng sjöar som, åtminstone på kartan, verkar lämpliga för karpisättningar och dessutom kika på ett par åar som även de ser heta ut på kartan.

På väg norrut passerade jag vårt klubbvatten, Sjöbodasjön, och beslöt mig för en kort avstickare för att se om någon spenderat natten där i hopp om att fånga årets första ruda. Jag kom fram precis lagom för att fotografera Joakim Hautalas granna ruda på 1910 gram. Årets första från ”träsket”. Härligt!

SV400003

Eftersom han fiskat hela natten var han på väg hem och aktiviteten i vatten var rätt så god där solen värmde upp det grunda vattnet. Jag beslutade mig för att fiska en stund innan jag åkte vidare. Som bekant går fiskeklockor betydligt mycket snabbare än de man exempelvis använder på arbetsplatser och plötsligt vaknade jag ur upp ur koncentrationen på flötet med kurrande mage och en klocka som visade 16.15. Det korta passet blev sex och en halv timma… Packade ihop och köpte lite mat som intogs medan jag körde runt på diverse små skogsvägar iaktagen av människor som, om man ska tro deras uppsyn, förmodligen aldrig sett en bil innan – i alla fall inte på deras väg och inte de senaste 15 åren…

Ett par vatten såg helt klart intressanta ut och kommer garanterat rendera i ett besök.

Frammåt kvällskvisten ringde klubbkompisen Andreas Lagemyr och vi gjorde upp om att köra ett kvällspass i Sjöboda. Eller rättare sagt, jag skulle köra ett kvällspass eftersom jag skulle upp till jobbet, medan han skulle köra en all-nighter då han var ledig nästa dag.

Till en början hade vi rätt god aktivitet med bubblor från ätande fisk och ett par linpåsimningar, dock inga napp som gick att kroka på. När jag bröt vid 23-tiden hade vi tyvärr inte fått någon av sjöns storväxta men lynniga rudor.

Andreas bytte pegg när jag åkte och lovade att SMSa mig under natten om det hände något som fick spöet att buga. Tyvärr, för Andreas skull, fick jag sova ostört den natten…

By |2016-12-13T07:05:37+00:00maj 25th, 2005|Fiske, Karp, Ruda|

Nytt pass i Sjöbodasjön

Efter exakt en månads uppehåll från rudafisket kändes det som att det var läge att lägga ett pass i vår klubbsjö, Sjöbodasjön, ikväll.

Kvällen var vindstilla och tryckande het med en luftfuktighet och myggaktivitet som fick tankarna att gå till Amazonas och dess moskitos.

Jag kunde omgående konstatera att vattnet aldrig varit högre i sjön under de fem år som jag fiskat där. Ett tillstånd som kan förklaras med sommarens ihållande regnande och att en bäver byggt en damm i sjöns enda, visserligen minimala men ändå, utlopp.

Efter att sparsamt mäskat upp den tänka fiskeplatsen började jag så plocka upp utrustningen. Sjön låg helt spegelblank och ingen aktivitet, varken i form av rullande fisk eller bubblor från ätande fisk, kunde skönjas.

En knapp halvtimme senare börjar så vassen till vänster om mig att gunga märkbart. En fisk är helt klart på gång in mot den lilla glugg i vassen där jag placerat mitt krokbete och en näve pellets och majs som lockbete. Hur konstigt det än kan låta för vissa så är de följande sekunderna oerhört spännande – ska fisken stanna och börja äta eller ska den bara fortsätta förbi? Försiktigt plockar jag upp spöet och håller det i handen för att kunna kroka omedelbart om så behövs.

Hjärtat går ner i vanlig rytm igen när jag konstaterar att fisken helt sonika valt att passera rakt igenom min uppmäskade plats utan att bry sig om att ens provsmaka. Vassen till höger om gluggen gungar märkbart när fisken plöjer fram och jag tänker, som alltid när det gäller fiskar man aldrig fångar att ”den verkar stor”… Plötsligt så vaknar jag ur mina drömmar när en rejäl turbulens i vattnet får flötet att gunga till. I nästa sekund bryts ytan av ett stråk av bubblor och det står helt klart att det måste ha varit två fiskar som kom in på platsen, den ena simmade rakt förbi medans den andra, klokare fisken, stannade upp för att äta. Under en lång tid har jag nu fisken inne på mäskplatsen och flera gånger gungar det i flötet av fiskens rörelser där nere vid botten. Rejäla bubblor bryter ytan när fisken går loss på bjudgodiset – dock utan att plocka upp krokbetet. Efter ett par minuter beslutar den sig plötsligt för att simma vidare i sitt födosök.

Förbryllad och med hjärtat i halsgropen plockar jag upp betet för att se vad som är fel och möts av en krok och ett bete helt täckt av gröna alger (läs slem). Tråkigt men sant.

När inget mer har hänt kring midnatt plockar jag upp och rullar hemmåt för att hinna med några timmars sömn innan jobbet.

En snabb titt i fiskedagboken visar att det var mitt andra blankpass i sjön i år. Bara två blankpass på sju fisketillfällen i en sjö som knappast kan anses vara lättfiskad. Det gör det ändå rätt så lätt att somna…

By |2013-09-23T13:42:23+00:00augusti 5th, 2004|Fiske, Ruda|

Skräckfilmsstämning vid rudasjön

Trots regn och blåsväder bestämde jag mig för att fiska ruda ikväll – de senaste dagarnas rapporter från klubbkompisar om stora rudor (se www.tusenbroderna.com), gjorde lusten att göra ett pass på de svårflirtade fiskarna för stor för att låta bli.

När jag kom fram till sjön kring 20.00 vräkte regnet fullkomligt ner och första halvtimman fick spenderas i bilen med ett kort undantag för att mäska på den tilltänkta fiskeplatsen.

När väl det värsta regnandet hade upphört lodade jag upp djupet på fiskeplatsen och lade ”rudafällan” på plats.

En otroligt tjock dimma kom så dansande från ängarna och ut över sjön och med den oreanga månen hängande över mig kändes sjön mer som en plats för en skräckfilmsinspelning än ett rudavatten. Jag hade nog inte ens höjt på ögonbrynen om ett gäng varulvar kommit förbi…

Till en början var det dåligt med aktivitet i sjön, eller i alla fall i de delar av sjön jag kunde urskilja i dimman, men frammåt 23-tiden började rudorna så smått att röra på sig. Rullande fiskar, bubblor från botten och vass-strån som pressades åt sidan för att ge plats åt sjöns tjocka invånare.

Kvällens första napp var precis så där otroligt försiktigt att det inte hade funnits en möjlighet att kroka om flötet inte hade varit exakt balanserat och lodat på djupet. Ett försiktigt lyftnapp där flötet höjdes en knapp centimeter över ytan – inte mycket men precis tillräckligt för att avslöja rudan som lyft betet från botten och på så sätt även fått flötet att resa sig. Krokade och kände direkt att det rörde sig om en mindre fisk, inte alls lika tunga bugningar som de större exemplaren brukar kunna åstakomma, utan mer ”småstötigt”. Efter flera kortare rusningar gled så en kort och välbygd ruda in i håven. Det som överaskade var att fisken var helt täckt av lekvårtor trots att leken borde vara över för flera veckor sedan. Avfärdade det hela med att det rörde sig om en ung fisk som troligen kommit lite snett in i fortplantningscykeln.

Straxt efter midnatt kom så kvällens andra napp och tillika kvällens andra fisk med lekvårtor! Den här gången rörde det sig om en äldre fisk, vikt 1810 gram, som även den alltså hade kroppen täckt av lekvårtor. Lite förbryllad säckade jag fisken och hoppades på att regnet skulle upphöra så jag kunde plåta den (digitalkameror ihop med regn och fuktigt väder är ingen bra kombination).

Tyvärr slutade det aldrig regna, tvärtom så ökade bara regnet i omfattning, och till slut var det bara att plocka ihop och åka hem och fundera på vad rudorna håller på med.

By |2013-09-23T11:45:49+00:00juli 5th, 2004|Fiske, Ruda, Storfiskregistrering|

Smakstart på kvällens rudafiske

Massor med jobb och fotbolls-em på TV har satt käppar i fiskehjulet den senaste tiden. Idag stack jag dock direkt efter jobbet för några timmars rudafiske. Efter att ha lodad upp djupet tacklade jag upp det första spöet och lade ut. Under de få sekunder som det tar att beta på det andra spöet med ett par majskorn börjar det första flötet vandra i sidled… Krokar omgående och en liten ruda kring 1200 gram glider i håven efter 10 sekunders fiske. Tackar för den smakstarten och lutar mig lugnt tillbaks och bara njuter av den nedgående solens värmande strålar.

En kvart senare avslöjar ett bubbelstråk att ännu en ruda är på väg in mot den plats som jag mäskat upp med ett par mäskbollar i golfbollsstorlek och en halv näve majs. Ett klockrent lyftnapp följer och jag krokar och landar kvällens andra fisk – denna ännu mindre än den tidigare. Lite överaskad, då jag aldrig fått ruda under 1650 gram tidigare i sjön, fortsätter jag fiska. 10 minuter efter att den andra fisken landats börjar mitt ena flöte vandra karaktärisktiskt i sidled och ännu en ruda i kilosklassen får syna insidan av håven innan den släpps tillbaks.

Aktiviteten i samband med mäskplatsen är stundtals mycket stor med flera fiskar som är inne och äter. Två fiskar som får spöna att gunga skönt i krokningen går dessvärre fast i vegetationen och ett par napp till missas under kvällen och natten.

Nöjd med antalet landade fiskar bryter jag fisket vid 01-tiden och åker hem.

By |2013-09-23T11:26:19+00:00juni 17th, 2004|Fiske, Ruda|

Kvällspass i Sjöbodasjön

Efter pingst har fisket legat nere ett par dagar men i onsdags kväll kändes det som att det var läge för ett nytt besök i klubbsjön, Sjöbodasjön. Den senaste tiden har det fiskats rätt mycket i sjön och ett par tre fiskar kring 2-kilo har kommit upp.

När skymningen föll kom aktiviteten igåg ordentligt och vid ett par tillfällen hade jag flera fiskar inne på mäskplatsen dock utan att någon av dem behagade nappa. Rudorna verkade ikväll vara på gång att leka. Merparten av de fiskar jag såg och även hörde plasken från var samlade på små ytor långt inne i vassen.

Frustrerad över att inte ha haft ett enda napp när klockan slagit midnatt och den tänkta fisketiden runnit ut beslöt jag mig för att fiska en stund till – en natt utan sömn ska man väl klara av och ändå kunna jobba. Strax innan två kom så nappet som fick mig att plocka ihop och åka hem och sova. En tillsynes utlekt ruda på 1750 gram och 42 cm avslöjade att den plockat upp krokbetet genom ett klockrent lyftnapp. Årets tredje ruda över 1700 gram för min del.

Egentligen skulle jag ha velat fiska till gryningen men ska man kunna sköta jobbet också är det aldrig fel med ett par timmars sömn.

By |2013-09-23T11:23:11+00:00juni 2nd, 2004|Fiske, Ruda, Storfiskregistrering|

Nytt PB på ruda i kväll

Kom upp till Sjöbodasjön redan kring 16-tiden och precis som tidigare kvällar blåste det allt för hårt för att det skulle gå att flötmeta. Mäskade försiktigt upp en plats där jag tänkt fiska och gick sedan runt i stort sett hela sjön för att se om jag kunde se några bubbelstråk från ätande fisk. När vinden lagt sig så pass att det gick att fiska var klockan runt 20:00 och jag hade inte sett någon överdriven aktivitet i vattnet – återvände därför till platsen som jag mäskat upp tidigare.

Ju längre kvällen gick dessto kallare blev det och i takt med temperaturen sjönk också mitt hopp om att kunna plocka en ruda ikväll.

Vid 23-tiden rök sjön otroligt mycket och det så råkallt och ruggigt att jag övrvägde att plocka ihop allt och åka hem. Bet dock ihop och plötsligt gungade det till i mitt ena flöte. Plötsligt kändes det oerhört hett; både fiskemässigt och temperaturmässigt men inget mer inträffade. Beslöt att kasta ut en liten, liten mäskboll för att uppehålla en eventuell fisk medan jag betade om och satte på nytt fräscht bete. Det tog inte många minuter efter det att jag fått ut krokbetet i vattnet igen innan flötet vandrade i sidled och markerade att en fisk nappat. Krokade och kände omgående att det rörde sig om en fin fisk. Efter ett par rejäla körningar i vegetationskanten kunde jag håva en rejäl fisk och nöjd kunde jag konstatera att det rörde sig om en ”tvåa”. Upphetsat mätte jag fisken till 46 cm och insåg att den klarade tvåkilos-gränsen med råge. Hängde vågnätet på vågen och digitalvågen visade 2390 gram! Nytt PB och tangerat sjörekord – aldrig tidigare har det känts så skönt att jag inte gav upp när kylan bet som värst!

Efter ett par snabba bilder i ljuset från bilens helljus fick fisken simma tillbaks för att äta upp sig och kanske pressa vågen över 2500 gram nästa gång den fångas…

mogge_ruda_2390

ruda2390_2_2 ruda2390_1

By |2016-12-13T07:05:38+00:00maj 23rd, 2004|Fiske, Ruda, Storfiskregistrering|

Blankpass i rudasjön

Precis som igår fick jag vänta ut vindarna innan jag kunde börja fiska efter rudorna i vår klubbsjö. Ikväll var det betydligt kallare och mindre aktivitet i sjön. Nästan inga fiskar som rullade och det enda misstänkta, mycket försiktiga, nappet resulterade inte i något mer än ett hål i luften när jag försökte kroka…

By |2013-09-23T11:16:27+00:00maj 21st, 2004|Fiske, Ruda|

Ruda på 1940 gram från Sjöbodasjön

Trots att det blåste rätt så hård när jag slutade jobbet beslöt jag mig för att åka upp till Sjöbodasjön och invänta att vinden skulle mojna – som den brukar göra nattetid. Runt 21-tiden hade viden lagt sig så pass att det gick att bedriva effektivt fiske efter rudorna, något som är omöjligt när det blåser eftersom de oftast nappar så försiktigt.

Relativt omgående fick jag in ett par fiskar på mäskplatsen men dessvärre brände jag den första fisken som efter krokningen gungade tungt och fint innan kroken bara lossnade. Samtidigt som det kändes trist att tappa den så gav det hopp om lyckat fiske.

Vid 22-tiden kom så ett klockrent ruda-napp när flötet lyftes och sedan började vandra i sidled. Krokade snabbt och satte direkt press på fisken eftersom den var på väg rakt in i vegetationen. Dock gick det inte att undvika att fisken fick fast och jag fick kliva ut i vattnet för att kunna håva den i särklass tjockaste rudan jag någonsin sett. Endast 41 cm lång tyngde den ändå vågen till fina 1940 gram och gav mig en smakstart på årets rudafiske.

Det har, på olika websidor, ältats fram och tillbaks huruvida doft- och smaksprayer ger fler napp eller ej. Själv är jag mycket possitivt överaskad av Energy Baits spayer och kan bara konstatera att de störtsa tre metfiskar (har inte testat sprayerna på trollingbeten – än…) jag fått i år; sarv 1230 gram, färna 2510 gram och nu rudan på 1940 gram, har jag fångat på boostade beten. Huruvuda det hade nappat utan spray eller inte kan man ju aldrig veta men jag kommer aldrig att fiska utan att ha dem med mig i alla fall.

mogge_ruda_1940

By |2016-12-13T07:05:38+00:00maj 20th, 2004|Fiske, Ruda, Storfiskregistrering|

Från sutarfiske, till gräskarp och ruda – med samma klena resultat

Lämnade Sörtjärn kring 11-tiden och åkte för att fiska gräskarp. Dessvärre var det, precis som tidigare när jag besökt sjön, bara regnbåge som intresserad sig för brödet som presenterades på ytan.

För att avsluta fiskehelgen på ett värdigt sätt stack jag upp till Sjöbodasjön för att försöka lura årets första ruda. Trots en hel del aktivitet i vattnet var det ingen fisk som behagade nappa och två dygns blankning var ett faktum…

By |2013-09-23T11:13:12+00:00maj 15th, 2004|Fiske, Karp, Ruda, Sutare|

Ruda på 2240 gram i Sjöbodasjön

Jag och klubbkompisen Per Wegelius spenderade torsdagskvällen vid Sjöbodasjön. Efter den senaste tidens kalla väder kändes det som en bra idé att lägga ett pass på ruda där nu när värmen (tillfälligt?) är tillbaka.

På min fiskeplats hade jag aktivitet redan när jag kom dit och det kändes som om det fanns chans att plocka en eller ett par fiskar under kvällen.

Första två kontakterna med fisk missades och straxt där efter sa Per ”Nu är det en där…”

Samtidigt som jag vände blicken åt hans håll signalerade flötet napp och i mothugget svarade det rejält i andra ändan av linan.

Efter en kort fight gled den in i håven och jag såg direkt att det var samma fisk som jag fångade 16/6. Ett stort ärr på fiskens ena sida gör den lätt att känna igen. Lika lång som sist, 45 cm, men 70 gram tyngre pressade den vågen till stadiga 2240 gram.

Per tog senare en riktigt liten ruda också, med sina 570 gr var det den tveklöst minsta fisk jag sett i sjön (jag vet att andra sett ännu mindre fisk) medan jag fick föra in ett blankpass i fiskedagboken.

per_ruda-2240

By |2016-12-13T07:05:40+00:00september 4th, 2003|Fiske, Ruda|

Ruda 1770 gram

ruda_1770Sedan senaste uppdateringen känns det som om hösten har kommit på allvar med kallt väder och förkylning. Dock gjorde jag ett försök på rudorna i Sjöboda innan vattentempen hunnit ner alltför lågt och de kalla nätterna blir riktigt kolsvarta.

När jag kom till sjön kring 20.00 var det ordentlig aktivitet och det dröjde inte länge innan den första rudan provsmakade krokbetet och en kort och klotrund fisk fick syna världen ovan vattnet innan den fick simma åter. 39 cm kort och 1770gr tung så var det en av de rundare rudor jag fått i år.

Efter 21.00, när mörkret lagt sig, var det som att lägga locket på totalt – inte ett spår av fisk, inte en rullning, inga bubblor och givetvis inga mer napp innan jag bröt kring 23.00 och packade ihop. Ett kort pass som gav en kort ruda.

By |2016-12-13T07:05:40+00:00augusti 30th, 2003|Fiske, Ruda|

Rudafiske med 1670 i topp

Körde ett pass i Sjöbodasjön tillsammans med Stephan, Björn och Daniel i kväll. Började med att tappa en fisk efter någon timmas fiske men aktiviteten i vattnet var stor – fisken var inne och åt.

Vid flera tillfällen hade vi stora rudor som rullade i ytan helt inne på fiskeplatsen och kring 23-tiden började ett av mina två flöten vandra i sidled. Mothugg och fast fisk. En kort och välmatad fisk, 42 cm lång och 42 cm i omkrets, vägdes till 1670 gr innan den simmade tillbaks till sina kamrater i sjön.

Ett par napp till brändes under kvällen/natten innan det var dags att plocka ihop och åka hemmåt.

Har fiskat fyra pass och landat fyra fiskar i år om man inte räknar med ett tre-timmarspass i spöregn för en månad sedan.
Skönt förbättring efter förra årets hopplösa rudafiske för min del (landade en fisk på 14 pass i fjol…).

By |2013-09-19T16:31:20+00:00juli 7th, 2003|Fiske, Ruda|

Ruda på 2170 gram!

ruda_2170Testade en sträcka av Svartån, Örebro, där det skall ha tagits både stor sarv och mört tidigare, dock utan att lyckas. Satt mest och tänkte på den stora ruda jag felkrokade upp i Sjöboda för ett par dagar sedan… Och när vinden mojnade plockade jag ihop spöna och stack dit istället.

Redan när jag parkerade bilen kunde jag se fisk som var igång på fiskeplatsen. Kastade i 5-10 majskorn och en liten mäskboll för att hålla fisken kvar medan jag tacklade upp spöna.

Det kändes som om fisket skulle kunna vara på topp och det dröjde inte många minuter innan det första försiktiga lyftnappet kom. Krokade omgående men missade fisken. På med två nya vaniljmajskorn och ut igen. Bubblorna från den bottenätande fisken var koncentrerade kring flötet och efter ett par minuters andlös spänning vandrade flötet sakta i sidled. Den här gången satt mothugget klockrent! Väl i håven kunde jag snabbt konstatera att det var exakt samma fisk som jag felkrokat ett par dagar tidigare!

Den här gången vägdes fisken till 2170 och innebar, utöver enorm glädje, en putsning av personbästa med 420 gram och min första tvåa!

 

By |2016-12-13T07:05:41+00:00juni 15th, 2003|Fiske, Ruda, Storfiskregistrering|