Kom upp till Sjöbodasjön redan kring 16-tiden och precis som tidigare kvällar blåste det allt för hårt för att det skulle gå att flötmeta. Mäskade försiktigt upp en plats där jag tänkt fiska och gick sedan runt i stort sett hela sjön för att se om jag kunde se några bubbelstråk från ätande fisk. När vinden lagt sig så pass att det gick att fiska var klockan runt 20:00 och jag hade inte sett någon överdriven aktivitet i vattnet – återvände därför till platsen som jag mäskat upp tidigare.
Ju längre kvällen gick dessto kallare blev det och i takt med temperaturen sjönk också mitt hopp om att kunna plocka en ruda ikväll.
Vid 23-tiden rök sjön otroligt mycket och det så råkallt och ruggigt att jag övrvägde att plocka ihop allt och åka hem. Bet dock ihop och plötsligt gungade det till i mitt ena flöte. Plötsligt kändes det oerhört hett; både fiskemässigt och temperaturmässigt men inget mer inträffade. Beslöt att kasta ut en liten, liten mäskboll för att uppehålla en eventuell fisk medan jag betade om och satte på nytt fräscht bete. Det tog inte många minuter efter det att jag fått ut krokbetet i vattnet igen innan flötet vandrade i sidled och markerade att en fisk nappat. Krokade och kände omgående att det rörde sig om en fin fisk. Efter ett par rejäla körningar i vegetationskanten kunde jag håva en rejäl fisk och nöjd kunde jag konstatera att det rörde sig om en “tvåa”. Upphetsat mätte jag fisken till 46 cm och insåg att den klarade tvåkilos-gränsen med råge. Hängde vågnätet på vågen och digitalvågen visade 2390 gram! Nytt PB och tangerat sjörekord – aldrig tidigare har det känts så skönt att jag inte gav upp när kylan bet som värst!
Efter ett par snabba bilder i ljuset från bilens helljus fick fisken simma tillbaks för att äta upp sig och kanske pressa vågen över 2500 gram nästa gång den fångas…
