Trots regn och blåsväder bestämde jag mig för att fiska ruda ikväll – de senaste dagarnas rapporter från klubbkompisar om stora rudor (se www.tusenbroderna.com), gjorde lusten att göra ett pass på de svårflirtade fiskarna för stor för att låta bli.

När jag kom fram till sjön kring 20.00 vräkte regnet fullkomligt ner och första halvtimman fick spenderas i bilen med ett kort undantag för att mäska på den tilltänkta fiskeplatsen.

När väl det värsta regnandet hade upphört lodade jag upp djupet på fiskeplatsen och lade “rudafällan” på plats.

En otroligt tjock dimma kom så dansande från ängarna och ut över sjön och med den oreanga månen hängande över mig kändes sjön mer som en plats för en skräckfilmsinspelning än ett rudavatten. Jag hade nog inte ens höjt på ögonbrynen om ett gäng varulvar kommit förbi…

Till en början var det dåligt med aktivitet i sjön, eller i alla fall i de delar av sjön jag kunde urskilja i dimman, men frammåt 23-tiden började rudorna så smått att röra på sig. Rullande fiskar, bubblor från botten och vass-strån som pressades åt sidan för att ge plats åt sjöns tjocka invånare.

Kvällens första napp var precis så där otroligt försiktigt att det inte hade funnits en möjlighet att kroka om flötet inte hade varit exakt balanserat och lodat på djupet. Ett försiktigt lyftnapp där flötet höjdes en knapp centimeter över ytan – inte mycket men precis tillräckligt för att avslöja rudan som lyft betet från botten och på så sätt även fått flötet att resa sig. Krokade och kände direkt att det rörde sig om en mindre fisk, inte alls lika tunga bugningar som de större exemplaren brukar kunna åstakomma, utan mer “småstötigt”. Efter flera kortare rusningar gled så en kort och välbygd ruda in i håven. Det som överaskade var att fisken var helt täckt av lekvårtor trots att leken borde vara över för flera veckor sedan. Avfärdade det hela med att det rörde sig om en ung fisk som troligen kommit lite snett in i fortplantningscykeln.

Straxt efter midnatt kom så kvällens andra napp och tillika kvällens andra fisk med lekvårtor! Den här gången rörde det sig om en äldre fisk, vikt 1810 gram, som även den alltså hade kroppen täckt av lekvårtor. Lite förbryllad säckade jag fisken och hoppades på att regnet skulle upphöra så jag kunde plåta den (digitalkameror ihop med regn och fuktigt väder är ingen bra kombination).

Tyvärr slutade det aldrig regna, tvärtom så ökade bara regnet i omfattning, och till slut var det bara att plocka ihop och åka hem och fundera på vad rudorna håller på med.