Höstabborre – ett actionfyllt fiske när man hittar rätt

Natten har varit så pass kall att bilens rutor är istäckta när jag packar in fiskeutrustningen i bilen. Landskapet är inbäddat i tät dimma och sjöns kalla vatten ligger spegelblankt när jag sjösätter båten. Tystnaden är påtaglig och det känns som att till och med fåglarna i skogen sitter tysta och kalla på sina grenar i väntan på den utlovade solen.

Det är i slutet av september. En brytpunkt mellan det varma och det kalla. Ett skifte i årstider som innebär kalla nätter, varma dagar och rovfiskar som äter upp sig inför den stundande vintern. En högtid för oss som älskar predatorfiske! Och när det dyker upp en möjlighet att ta ledigt från jobbet, mitt i veckan, så är målet självklart sjön.

I djuphålan står de

Otåligt som ett barn på julafton styr jag båten mot den tilltänkta fiskeplatsen; ett stenigt grundområde med stora djup i direkt anslutning.

Med ekolodets hjälp lokaliserar jag en grupp fiskar som står precis där djupkanten planar ut och övergår i slätbotten. Ur betesboxen plockar jag fram en Largo shad, i färgen Pilchard, riggad på en sjugrams jiggskalle; Storm So-Run standup. Jag vill presentera betet utan att det går för snabbt, med pauser där betet står på botten, och därmed ge abborren tid att hugga. Den rullande gången hos Largo shad brukar abborren ha svårt att motstå… Redan i första kastet stramar linan upp i droppet. Ett klassiskt abborrhugg!

Under en femtonminutersperiod hugger det i nästan i varje kast. En del fiskar drar bara i jiggens paddel men merparten hugger betet utan minsta tvekan. Vackra, mörka, fiskar med blodröda fenor spottar nyfångade löjor i ytan när jag krokar av dem.

När huggruschen avtar häller jag upp morgonens första kopp kaffe och avnjuter den värmen som solen nu ger. Samtidigt letar jag potentiella fiskeplatser på sjökortets plotter och bestämmer mig för att göra en förflyttning. En ö, med branta strandkanter, ser intressant ut. Inte minst med tanke på att gårdagens hårda vindar legat på precis i den riktningen.

Täta stim av betesfisk

I ytan spritter löjorna och ekolodet tecknar bilden av enorma stim med betesfisk. Från 15 meters djup och ända upp till ytan sträcker stimmen sig. Men de är täta, vilket tyder på att de inte är störda av predatorer – i alla fall inte för tillfället. Efter ett antal fruktlösa kast lämnar jag området och tänker att jag återvänder lite senare med förhoppningen om att även abborren hittat dit.

Nästa plats, även det ett djupare område, ser bättre ut. Betesfisken finns här, men står inte lika tätt, och i utkanten av stimmen står större fisk. Och de hugger!

Storms Largo Shad i färgen Pilchard där den hör hemma; i abborrens mun!

Fisket är intensivt och jag bestämmer mig för att rigga upp en kamera och filma lite hugg. Resultatet kan du se här nedan.

120 sekunder abborrfiske

I området passerar det grupper av fiskar regelbundet och under hela dagen har jag ett riktigt kul fiske. Både abborre och gös blandar sig i leken och mitt Poison Adrena bockar djupt under tyngden av de stridbara fiskarna.

Mörka, vackra och försedda med blodröda fenor!

Innan jag bryter för dagen återvänder jag till ön för att se om abborrarna hittat fram. Men precis som innan är det bara löjorna som håller till där. – Det är nog bara en tidsfråga innan borrarna hittar er, säger jag för mig själv. Det är ju uppdukat till fest för dem – och då tänker jag också komma. Oavsett om jag är bjuden eller ej…

Av |2020-09-12T05:54:53+02:00oktober 12th, 2019|Abborre, Fiske|

Fantastiskt aborrfiske i storm – med Storm!

I helgen var det återigen dags att försöka fresta abborrarna till hugg. Högtryck och sol bådade gott även om väderprognoserna talade om hårda vindar – framförallt under eftermiddagen. Jag och Robban Führ bestämde oss för att testa ett för oss helt nytt vatten.

Morgonen bjöd på ett magiskt höstväder med hög luft, klarblå himmel och nästan helt vindstilla. De gulnande björkarna badade i morgonsolens ljus när vi gled ut från rampen.

I ett av de första kasten hade Robban hugg och det kändes som att vi var rätt. På branten upp mot ett grundområde såg vi enstaka större fiskar, troligen abborre, som tryckte mot botten. Men hur vi än trugade dem, med olika beten, farter och metoder, ville de inte hugga ordentligt. De stötte mest på betena utan att ta dem ordentligt.

Gäddorna blandar sig i leken

Sakta men säkert ökade vinden och när vi ankrade med elmotorn på dagens andra ställe blåste det rätt hårt. Robban fick ett par abborrar och jag ett par mindre gäddor. Självklart fick jag frågan ”Skulle vi inte fiska abborre?” med ett litet leende från fören.

Ett par kast senare var ordningen återställd när jag krokade av en borre samtidigt som Robban drillade en gäddsnipa. Inte helt oväntat fick han samma fråga som han ställt ett par minuter tidigare i retur – men den förblev obesvarad. Stämningen är alltid rå men hjärtlig när vi fiskar ihop.

En vacker mörk abborre med illröda fenor och guldfärgat gällock!

Vinden ökade ytterligare och vi bestämde oss för att testa ytterligare en plats. Förhoppningen var att vi kunde ligga lite i lä bakom en udde och kasta ut mot en djuphåla eller i strömkanten som bildades vid uddens spets.

På ekolodet kunde vi se mängder med fisk nere i djuphålan och upp mot grundkanterna. Efter lite trixande kunde vi konstatera att det var långsamma presentationer som gällde.

Robban tacklade om till dropshot och stod snart med böjt spö. Jag fiskade med en Storm Largo Shad i färgen Houdini riggad på Storm So-Run Stand Up-skalle. Det är en jiggskalle med platt ”haka” som gör att betet står upp på botten istället för att lägga sig ner. Det gör det lättare för abborren att suga i sig betet som imiterar en liten fisk som käkar från botten.

I djuphålan trängdes betesfiske i stora stim och i utkanten av dem lurade abborre, gädda och gös.
Storms jiggskalle So-Run Stand Up med den platta hakan funkar grymt bra när abborren tar beten på botten. Testa gärna att rigga den med en kräft-imitation!

Långsam presentation lockade till hugg

Jag lät betet, på tiogramsskallen, sakta hoppa fram över botten med långa pauser. Och det var i dessa pauser som huggen kom. På branterna var det abborrar som sög i sig bete och när jag kastade akterut, ner i djuphålan, klippte gösarna det utan pardon. Mitt Poison Adrena bugade djupt under gösarnas knyckar.

Gösarna bevakade sin djuphåla och högg skoningslöst alla inkräktare.

Fisket dog sakta ut och vi bestämde oss för att söka vidare. Mitt i en stor vik, med helt platt botten, tecnkade ekolodet bilden av ett stenparti och i anslutning till det stod det lite fisk. Ett par abborrar och en gädda, i abborrstorlek, högg – men det kändes inte jättehett.

Dubbelhugg efter dubbelhugg!

Vi sökte oss, rätt landnära, mot platsen där vi tidigare haft kontakt med fisk. När vi kom tillbaks, efter att ha varit borta någon timma eller två, var det ännu mer fisk i vattnet enligt ekolodet. Vi ankrade och började kasta upp mot grundtoppen. I första kastet fick vi båda och dubbeldrillade. Det var startskottet till ett galet race! I närmare tjugo kast i rad drillade vi båda samtidigt. Tappade man en fisk under drillningen högg nästa omgående. Robban räknade till 28 kast i rad när han fick fisk. Jag hade under samma tid ett enda kast utan fisk. Det var helt galet!

Många av abborrarna var dova i färgerna men med vackert blodröda fenor!
28 kast i rad stod Robban där i fören med böjt spö!

Vi hann inte ens börja veva innan huggen kom. Abborren stod till synes på rad under ytan och klippte betens så snart de singlat ner ett par meter under ytan. Merparten var fisk kring 2-6 hekto men ett par pressade vågen närmare kilot. För min del tog alla fiskar åter på en 3″ Largo Shad i färgen Houdini – en naturlig färgsättning som jag tycker funkar bra i många vatten.

En vacker fisk vilar i det gummerad håvnätet på Rapala-håven.

Lika plötsligt om huggruschen startat avslutades den. Helt plötsligt var det inget som högg… Man kunde känna försiktiga stötar i betet men inte alls som för någon minut sedan. Jag bytte till en lättare jiggskalle, för att betet skulle vara längre tid i huggzonen, och det hjälpte till en viss del.  

Hundratals abborrar landade

Sakta men säkert ökade vinden och när vi bestämde oss för att bryta gick vågorna höga på den lilla sjön. Kanske inte storm – men långt över 10m/s i fall. Väl i land kunde vi summera ett fiskepass med långt över hundra landade abborrar var. Totalt över 200! Det som började som ett trögt fiskepass, där vi fick testa olika tekniker för att komma rätt, utvecklades till en riktigt hugg-bonanza!

Robban med en grov fisk som inte tvekade en sekund!

Fiske handlar om rätt teknik och bete, på rätt plats, vid rätt tidpunkt. När de tre faktorerna stämmer överens kan fiske kännas enkelt. Det gjorde det verkligen denna eftermiddag!

Ibland är fisket lätt!
Av |2020-09-12T05:45:59+02:00september 16th, 2019|Abborre, Fiske|

Höstabborre med fart

När jag hänger på båten bakom bilen på morgonen är ängarna utanför huset täckta i dimma. Det är bara några få plusgrader men prognoserna talar om stigande lufttryck och sol under dagen… då är det klart att man måste fiska abborre! September, som för övrigt kallas fiskemåned av danskarna, är startskottet för alla oss som älskar predatorfiske. Nu ska våra kära rovfiskar äta upp sig inför vintern…

Äntligen höst, svalare vatten och predatorfiske!

Väl på plats vid rampen så värmer solen redan gott och skingrar morgondimman över den stilla vattenytan. Det är sådana här morgnar som gör att jag älskar hösten!

När båten är packad och sjösatt sätter jag omgående kurs mot en grundtopp med stora djup kring. På dryga sex meters djup ligger en risvase sänkt och fungerar som ett perfekt gömställe för abborrar. Runt grundtoppen är det 14 meter och om man inte hittar borrarna kring risvasen brukar de stryka runt på branterna.

Bottennära presentation ger hugg

Ekolodet skvallrar om några enstaka individer som står och trycker vid botten i anslutning till risvasen. I min bok är det läge för att låta en jigg, gärna på lätt skalle, dansa förbi på botten. Det gillar abborrarna också och snart fortplantar sig den krokade borrens knyckar i spöet. Några andra fiskar, i samma beskedliga storlek – kring tre, fyra hekto, låter sig också luras av jiggen innan jag bestämmer mig för att kolla av djupkanten.

En av många abborrar i samma storlek.

Här är det färre fiskar men de står högre upp i vattnet och då fiskar jag dem gärna med jerkbait. En nio centermeters shadow rap shad fiskad med hårda, korta knyckar och vevstopp gör susen. Borrarna klipper betet som om det vore den sista måltiden… men det är det inte. De får snabbt simma åter och fortsätta växa till sig – för det behöver de. Det är fina fiskar men inte riktigt i den storlek som jag söker.

Sökandet efter större exemplar går dåligt. Enstaka mindre grupper av fisk hittar jag men det är ungefär samma storlek.

Vackert randig abborre!

Snabbt fiskade beten funkar bäst

På lovartsidan av en ö, i en djuphåla, hittar jag till slut fisken. Både betesfisken och abborrarna finns där. Letandet ger resultat och i eftermiddagssolen hugger abborrarna stenhårt på de jerkbaits som presenteras för dem. Shadow rap shad är överlägset de andra betena jag testar och bäst är färgsättningar med gula och gröna inslag.

I djuphålan trängdes de – abborrarna och betesfisken!
Gult och grönt – en kombination jag gärna fiskar med!

Abborrar som jagar i grupp triggar som bekant varandra och med lite fart i grejerna kan man ofta fiska mer effektivt. Precis så är det den här eftermiddagen. Det går nästan inte att fiska snabbare än jag gör och fiskarna tvekar inte en sekund.

Dagens längsta fisk, en sliten och ärrad krigare, landade på 44 centimeter lyckades med nöd och näppe pressa vågen över kilosmarkeringen.

En lång och sliten fisk som sett sina bästa dagar.

Höstens första, men knappast sista, abborrpass gav ett stort antal fiskar men tyvärr uteblev de riktiga toppfiskarna. En fisk, som kändes rejält tung, brände jag dessvärre bara några meter från båten. Men som amerikanerna säger; that´s why it´s called fishing, not catching!

Av |2020-09-12T05:42:36+02:00september 9th, 2019|Abborre, Fiske|

Båtbyte och abborrfiske

Höstens fiske har helt riktats på abborre och en av de bidragande orsakerna till det är att jag bytte båt i somras. Eller rättare sagt; jag sålde Yamarinen i början av juni för att sedan köpa en Starweld 1674 TL med Suzuki 50 i början av augusti. Så det blev en sommar utan båt – men eftersom vi vara utomlands större delen av semestern spelade det mindre roll.

Från början hade jag tänkt mig en större båt så att hela familjen kunde följa med ut och övernatta utan att trängas allt för mycket. Samtidigt kunde jag konstatera att jag använde båten allt mer sällan… Det blev en vecka nere i Hasslö varje vår och ett par turer till Landsort i juni. Det var i princip allt. Efter 18 års med stort fokus på trollingfiske efter silverfiskar kände jag att det finns andra arter, och vatten, som lockar mer. Bland annat abborren.

Så de senaste veckorna har jag fiskat en hel del abborre – både efter jobbet och på helgerna. Den stora fördelen med en mindre båt är så klart att man kan sjösätta i princip var som helst. Och i närområdena finns det en del spännande vatten.

Fisket har bitvis varit extremt trögt för min del i den nordliga vind som dominerat senaste tiden. En dag hade jag inte ett hugg från 08.00 fram till 18.30 när en fisk på 1230 gram klippte en långsamt fiskad jigg i utkanten av ett vegetationsbälte. Sällan har uttryck som “trägen vinner” och “lön för mödan” passat bättre.

Stefan Källström

[se hans hemsida här] och jag fiskade ihop under ett par timmar för en tid sedan och han har verkligen hittat rätt i sitt abborrfiske det senaste året. Kilosfiskarna har radats upp (med en topp på dryga 1800 gram) och det var ingen skillnad den här gången. Efter bara en kort stunds fiske krokade han en fin fisk, som hade sällskap av ett par andra fiskar i samma storlek, som jag håvade åt honom. En vacker fisk på 1300 gram hade tagit ett spinnerbait som han varit väldigt framgångsrik med under en tid.

sk5d9162

En annan dag hade jag fisk kring 7-8 hekto i de första tre kasten. De fullkomligt slukade jiggen! Men som i ett trollslag så blev det stendött… Ingenting hände – oavsett vad jag presenterade för godsaker. Ekolodet skvallrade om gott om bete och en hel del bågar i anslutning till det. Men de ville inte ta…

Jag lämnade platsen för att återkomma lite senare under dagen för att se om de var mer i stöten då. Och de var de – men förändringen var minimal. Till en början kände jag bara försiktiga stötar när abborren drog i jiggen. De var helt enkelt extremt försiktiga. Jag bytte då till en svävande liten Rapala och när den “hängde” i vattnet nöp abborrarna den. Det krävdes med andra ord lite trixande – men det gav resultat till slut.

abborre_skog

På bara ett par dagar föll vattentemperaturen från 13-14 till 10 grader i ett av de vatten jag fiskar i… Det i sin tur fick till följd att abborren stod och tryckte i “undervattensskogen” som sträcker ut sig över stora delar av bottnen i en av de sjöar jag fiskar i. Här gäller det verkligen att fiska i utkanten av “vegetationen” om man vill behålla några beten i lådan. Träden sträcker sig, som synes på ekolodsbilden, sex-sju meter upp från botten och utgör perfekta gömslen för betesfisk och predatorer. En handfull fiskar lockades att lämna skogen och ta betet, allt som oftast när det sjönk genom vattenlagren, innan jag gav upp, kall och frusen av regn och nordanvind… Det är härligt med höst!

 

Av |2016-12-13T07:05:43+01:00oktober 21st, 2016|Abborre, Fiske|

Att fiska med barn – knappast kravlöst

Eventuellt har någon observerat att det varit mycket liten aktivitet på den här sidan under de senaste månaderna. Det beror främst på att jag fiskat mycket sparsamt (det blir gärna så med småbarn, hus och jobb) men framförallt så har jag valt att spendera tiden efter fisket tillsammans med familjen istället för framför datorn.

Tydlig kravspecifikation från sonen

Sommarens roligaste fiskepass har jag haft tillsammans med min son, Leo, som nyligen fyllt fem år. Att se glädjen i hans ögon efter att ha fått en flötmetad abborre slår det mest i fiskeväg. Men han har krav, den lille killen. En kväll när han skulle sova summerade han fiskepasset med att räkna upp vilka arter han fått den dagen: “Abborre, löja, sarv, mört och björkna” och tillade snabbt innan han somnade “Imorgon vill jag fiska ruda, ål och röding”. En rätt avancerad kravspecifikation från en femåring.

Istället för ruda, ål och röding blev det göstrolling följande kväll och han lyckades landa sina två första gösar innan tröttheten tog överhand.

Vår dotter, Mika, som snart blir tre år nöjde sig i år med ett metpass och lyckades fånga löja och mört på sitt Angry Birds-metspö.

Här kommer ett gäng bilder från sommarens fiskerelaterade aktiviteter.

IMG_2938

Leo vägrade titta in i kameran när jag tog bilden… “Jag måste ju titta på flötet” förklarade han. Helt rätt!

IMG_3498

Kräftfisket har bitvis varit riktigt bra.

IMG_3451

Att kunna sjösätta båten från sommarstugetomten är inte helt fel…

IMG_3152

Leos första gös! Lite läskig att hålla i…

IMG_2943

Abborrarna är bättre att hålla i tycker han.

IMG_2951

Kräftbete fixat!

IMG_3175

Göstrolling i fullmåne. Den här kvällen fick vi åtta gösar under en timmes fiske.

 

 

Av |2016-12-13T07:05:44+01:00augusti 20th, 2015|Abborre, Ål, Björkna, Fiske, Gös, Mört, röding, Ruda, sarv, Trolling|

Idfisket böts mot abborrfiske

Sov både tungt, skönt och dessvärre länge. Hade ställt klockan på 05.30 men vaknade inte förrän 08.10 av larmet på mobilens arga pipande. Typiskt!

Packade snabbt in i bilen och åkte mot ån. Väl framme visade det sig att det var betydligt fler än jag som tänkt fiska vid ån denna fredag. Att trängas vid ett vatten är inte riktigt min melodi och jag bestämde mig för att lämna ån och kolla till ett par vatten till som idarna stiger i. Inget av dem kändes riktigt hett varför det fick bli ännu en dust med de randiga riddarna istället! Visst hade jag gärna fiskat med chansen att ta en trekilos id men jag var ändå nöjd med en putsning av mitt PB. Stort tack till Jens som höll mig uppdaterad om stigningarna i ån.

Dagen bjöd på växlande väder och växlande fiske. I solskenet mellan regnskurarna kunde jag i den relativt hårda vinden landa 11 abborrar under eftermiddagen. Inte mindre än 9 av dessa vägde över 1000 gram. På en kort stund, max 10 minuter, kunde jag kroka, landa och returnera 6 fiskar, fyra abborrar med topp på 1380 och två skapliga mörtar strax över halvkilot. Trots att fisket bedrevs med relativt stora daggmaskar tycktes inte mörtarna tveka att kasta sig över dem.

abborrar

Av |2016-12-13T07:05:37+01:00april 8th, 2005|Abborre, Fiske, Id|

Fina abborrar trots hårda vindar

Att bottenmeta när det blåser hårt vet alla som provat är svårt. Att det krävs rejält hårda vindar för att det ska gå vita gäss på en å känner de flesta till. Idag blåste det så pass att ån gick vit – på bredden! Inga optimala förhållanden med andra ord men har man semester för att fiska är det inget alternativ att ligga hemma.

Lyckades hitta ett ställe som låg hyfsat vindskyddat och kunde under förmiddagen landa fem abborrar. Fyra av dessa vägde över kilot, med en toppfisk på 1270 gram, och den femte 980 gram. De var alla stöpta i ungefär samma form med andra ord. Tjocka och fina abborrar med klarröda fenor som skvallrade om att de lever gott på kräftor och annat godis.

Eftermiddagen förlades till en annan plats och ytterligare ett gäng fotbollsrunda abborrar kunde landas och återutsättas. Dock var snittvikten något lägre på dessa men ett par hade säkert pressat vågen över 1000 gram om de hade vägts.

SV400037

Av |2016-12-13T07:05:37+01:00april 5th, 2005|Abborre, Fiske|

Ett pass i Svartån

Senaste tidens vårvärme har fått suget efter metet att återkomma med besked. Tanken var att fiska färna i Svartån idag. Efter att ha åkt runt och provfiskat, och i vissa fall bara tittat, flera favoritställen kunde jag konstatera att strömmen är stark och det i stort sett var hopplöst att få betena att ligga kvar. Vissa platser var givetvis fiskbara men tycktes inte hålla någon fisk – i alla fall ingen nappvillig.

Plockade ihop och bytte plats, strategi och art. Mötte upp med Jerker för att fiska abborre under de sista ljusa timmarna. Fisken var påtagligt i stöten och under tiden jag åkte till Jerker ringde han och stressade mig med rapporter om fiskar kring 1500-grams sträcket. Väl på plats var det bara att få ut de maskagnade krokarna på plats så snart som möjligt och nappen lät inte vänta på sig. Det första nappet kändes riktigt fint men det slutatade tyvärr inte bättre än att fisken gick fast (troligen blyet som fastnat i den vegetationsrika botten) och slog sig loss. Innan det hade jag dock, i mina försök att få loss fisken, lyckats ge mig ut på så djupt vatten att det rann in i stövlarna och fisket fick bedrivas blöt och rejält huttrande de sista timmarna.

Ett gäng fina abborrar och ett par sutare straxt under två kilo kunde föras in i fångstjournalen innan det var dags att åka hem för att få upp värmen igen.

Av |2013-09-23T15:49:45+02:00april 4th, 2005|Abborre, Färna, Fiske, Sutare|

Segt abborrfiske i kallt väder

Kalla vindar och trögt fiske sumerar dagen ganska bra. Vi fick ett 30-tal abborrar idag, med en topp på 880 gram, men sammantaget var det ett trögt fiske och mycket försiktiga abborrar som bara stötte och drog i våra beten under dagen. Vi bröt under eftermiddagen och styrde hemmåt och åtminstone jag kände mig nöjd med mina nya personbästan.

Av |2016-12-13T07:05:38+01:00oktober 31st, 2004|Abborre, Fiske|

Dagens största abborre vägde 1490 gr

Gårdagens något hårda vind hade ersatts av en än hårdare vind och vi hade farhågor om att fisket kanske skulle komma att spolieras helt idag. Väl ute på vattnet blåste det dock mindre än väntat och vi började söka av gårdagens heta platser efter de randiga. Till en början hittade vi inte fisken och när vi väl gjorde det var det bara fisk av mindre storlek, 3-5 hekto, som vi lyckades lokalisera. Pär fick dock en fisk på dryga 1100-gram och hoppet och peppet steg i båten.

Eftermiddagen förflöt väldigt lugnt och visst fick vi fisk, ganska mycket dessutom, men de större pjäserna höll sig undan. Gryning och skymning brukar innebära kortare huggperioder den här tiden på året så hoppet fanns fortfarande att de större fiskarna skulle hitta in och kasta sig över våra beten. Så var även fallet denna dag. På en liten fläck på den gräsbevuxna botten hade vi under en 15-minutersperiod kontakt med fisk under i stort sett varje kast. Oftast var de försiktiga och drog bara i Per och Berts jiggar eller stötte i löjorna som jag fiskade hem enligt sink-and-draw-metoden. Genom att vänta något längre med mothuggen började jag dock kroka mina napp (snabba krokningar gör att det är lättare att returnera fisken oskadd men i det här läget gjorde det också att många napp missades). Dagens tyngsta borre krokades, trots längre väntan än normalt, perfekt i mungipan, och kunde håvas, vägas till 1490 gram och förevigas på bild innan den fick simma hem igen. Det andra personbästat på två dagar för mig – mycket skönt och helt klart värt en whiskey i stugvärmen på kvällen.

abborre_1490

Av |2016-12-13T07:05:38+01:00oktober 30th, 2004|Abborre, Fiske|

Abborrfiske med överraskande inslag

Åkte hemifrån kring 05.00 för tre dagars abborrfiske söderöver tillsammans med Per Wegelius och Bert Johansson. Efter att ha fixat betesfisk med kastnät styrde vi ut mot de platser som vi tidigare år har haft bitvis mycket bra fiske på.

Försiktiga napp i kombination med bitvis rätt hård vind gjorde det svårt att registrera nappen och kroka fisken till en början. När vinden avtog blev det dock lättare och flera fina abborrar överlistades och förevigades på bild innan de fick simma åter. Dagen s