Idag gjorde jag ett försök att lura någon av de stora gäddor som lokalbefolkningen säger skall finnas i vårt klubbvatten, Sjöbodasjön. Då vi gemensamt beslutat att inte använda levande betesfisk i sjön, för att undvika att sprida sjukdomar och minimera risken att få ett bestånd av annan fisk som konkurerar med rudorna om maten, agnades spöna med död betesfisk. Då sjön är jämndjup, ca 2,5 meter, finns inga “naturliga” platser i form av grundtoppar eller djuphål att söka fisken i. Därför spreds betena ut på olika djup under den decimetertjocka kärnisen. Ett par mörtar placerades precis över botten medan andra lämnades hängande precis under istaket. För att inte “stressa” fisken i den lilla sjön försökte jag vara sparsam med att borra nya hål. Några förflyttningar av varje spö blev det dock innan flickvännen fruset deklarerade att det var dags att åka hem.

Jag börjar tro att ryktena om de stora gäddorna i Sjöboda inte är annat än rykten – men jag överbevisar gärna mig själv i framtiden.

Stefan och Jonas fiskade även idag på Vätterns vidder. Idag var resultatet klenare, i alla fall storleksmässigt. Fem landade fiskar men endast två som precis höll måttet. En bättre bild på Stefan 10,15-kilos från igår finns att beskåda på vår klubbsida, SG Tusenbröderna.

Relativt hård vind, kring 7-8 m/sek, och gråmulet väder med lätt regn gjorde att valet föll på gäddfiske idag. Perfekt gäddväder enligt mina erfarenheter men idag ville det sig inte alls. Sökte gäddorna djupt, grunt, vid friliggande grynnor, i vassvikar, strömsatta uddar och i lävikar. Bjöd på hela registret ur betesboxarna och fiskade dem alla i upptänkliga farter och djup dock utan så mycket som en dragning i linan… Varför kan inte fiskarna inse när det är bra fiskeväder?

De senaste fyra dagarna har tillbringats nere i Lödde å i jakten på de stora gäddorna och abborrarna som huserar nere i den sydskånska slättån.

Eftersom jag aldrig tidigare fiskat i ån hade jag egentligen inga större förhoppningar om att lyckas där nere – det krävs många timmars fiske där nere. Men när det väl nappar kan det ju vara drömfisket som slagit käftarna kring betesfisken – detta gjorde de 50 milen enkla att åka…

Jag, Jerker och Jens (den enda av oss tre som fiskat i ån tidigare och dessutom tagit en gädda på 14,55 kg i ån) kom ner kring midnatt till vårt boende precis vid en av åns klassiska storgäddställen: Tegelbruket. Vi hyrde en fembädds stuga bara 200 meter från ån och efter någon timmas förberedelser inför nästa morgons fiske hade jag svårt att somna – tankarna gick till de riktigt stora gäddmadamerna som huserade bara ett stenkast från oss. Att en polsk fiskare dagen innan landat en gädda på dryga 18 kilo gjorde det inte enklare att somna in…

Efter att ha löst fiskekort, sjösatt våra båtar och fixat med betesfisk kom vi igång med fisket kring niotiden på morgonen.

För att göra långa fisketimmar korta kan jag sammanfatta det hela med att trots att vi från tidigt gryning tills dess att mörkret sänkt sig, lät våra betesmörtar simma runt konstant, så hade vi inte ett enda napp på våra gäddspön – på tre och en halv dags fiske. Anledningarna till att det är svårfiskat i ån är säkert många men med tanke på det enorma utbudet av vitfisk i ån så ska det mycket till att en hungrig gädda väljer just mitt bete. Att de sedan går upp i ån för att leka och därmed inte äter speciellt mycket gör ju inte saken enklare.

Ironiskt nog kom fiskepassets enda napp på en flötmetad mört modell mindre som jag med en tvåans enkelkrok och 0.20 nylon tänkt lura någon av åns grova abborrar med. Ett långsamt sjunkande flöte gjorde att jag först trodde att betesfisken gått fast sig i något i botten men när jag sträckte upp linan möttes jag av två tunga knyckningar i linan innan den helt sonika slets av mot gäddans vassa tänder. Ridå! Maximalt oflyt.

Efter att ha fiskat tisdagsmorgonen utan ett napp beslöt vi oss för att göra en förflyttning österut och fiska id i Läckebyån, Kalmar. Om Lödde å var till synes tom på fisk så var det raka motsatsen i Läckebyån. Ån fullkommligt kokade av lekfisk som skulle ta sig upp till lekplatserna för att föra sina gener vidare. Ett mycket kul och spännande fiske där man mer eller mindre ser när fisken nappar. Jag tror att jag landade ett 15-tal fina idar på de fyra timmar vi fiskade i ån. Dock var merparten av fiskarna redan utlekta och de riktiga toppvikterna uteblev men det kändes i alla fall kul med spöböj efter alla blanktimmar i Skåne.

Om förra helgens ismete efter gädda var hektiskt och svettigt pga huggfrekvensen så kan man lugnt säga att dagens fiske blev raka motsatsen. Jag och Daniel testade en mindre sjö som ingår i samma vattensystem som Hjälmaren. Trots pigga mörtar som skulle ha lockat vilken predator som helst till hugg hade vi bara två napp på hela dagen. Det första, som kom kring lunch, resulterade i en fisk som tappades precis under istaket. Det andra nappet resulterade inte i något mer än en tom krok. Troligen hade fisken nappat när jag flyttade ett annat spö och uppmärksamheten inte var på topp. Resultatet blev en tom krok…

Ismete efter gädda var det som stod på programmet idag. Tillsammans med Robban och Fredrik satte vi ut våra spön straxt efter klockan åtta och vi hade inte fått ut alla spön innan första hugget kom. Det var Fredrik som inledde starkast med tre raka fiskar innan det var dags för Robban att ta två eller tre på raken. Själv hade jag inte haft ett hugg…

Det var rätt skönt när vippan på spöet signalerade napp kring lunch och jag kände tyngden av fast fisk vid mothugget. Snabb avkrokning och tillbaks med fisken, en gädda på knappa fem kilo, när nästa hugg kommer…

Det är otroligt tydligt vilka markerade huggperioder fisken har – ofta går det någon eller ett par timmar utan minsta dragning i betesfisken och så helt plötsligt så nappar det samtidigt på flera spön. Roligt, stressigt och helt klart det fiske man får bäst kondition av.

När dagen var slut kunde vi räkna in 13 landade gäddor som samtliga återutsattes. Toppfisken låg på 5950 gram och de övriga mellan två och fem kilo uppskattningsvis. Trevligt fiske, i en för mig, ny sjö där det bara var en toppfisk som saknades för att dagen skulle bli perfekt.

Helt klart är att de finns där – Fredrik, som har tillståndet att fiska i sjön, har tagit ett femtontal över 10 kilo där…

För övrigt så var det kul att se att min största ruda, den på 2170, från i somras placerade sig på sjätte plats över årets största registrerade rudor 2003. Dessutom finns den med på bild i senaste Fiske för alla…

Idag gjorde jag och min flickvän Ulrika ett kort ismetepass med gädda i tankarna. Dessvärre så var den djupare delen av sjön som vi besökte inte fiskbar då isen var förvånansvärt dålig. Hade jag varit själv hade ett par hål borrats i isen där ute men när Ullis var med så höll jag mig i skinnet – och oss på “säkrare mark”…

Min tanke med dagens pass var att hon skulle få drilla sin första gädda från isen – något som gäddorna inte alls ville ställa upp på. Under de tre timmar som vi lät de döda betesfiskarna hänga under istaket var det inte en endaste liten gäddslinka som visade intresse för dem… Men det var trevliga timmar på sjön om inte annat.

Fiskade gädda med helt klent resultat. Under de korta timmar jag och Jens trottade våra flöten hände inte mycket… Vid ett par tillfällen uppträdde betesfisken mycket nervöst och hoppet om att en storgädda var där och inspekterade dem infann sig men ingen behagade nappa.