Åkte hemifrån kring 05.00 för tre dagars abborrfiske söderöver tillsammans med Per Wegelius och Bert Johansson. Efter att ha fixat betesfisk med kastnät styrde vi ut mot de platser som vi tidigare år har haft bitvis mycket bra fiske på.
Försiktiga napp i kombination med bitvis rätt hård vind gjorde det svårt att registrera nappen och kroka fisken till en början. När vinden avtog blev det dock lättare och flera fina abborrar överlistades och förevigades på bild innan de fick simma åter. Dagen största abborre drog vågen till 1290 gram.
Dagens tyngsta fisk fick dock hjärtat att stanna på mig en hundradels sekund i krokningsögonblicket… Efter ett rätt tydligt napp krokade jag och möttes av en rejäl tyngd i andra änden av linan. Mitt quivertip-spö som jag för dagen använde mig av gungade rejält av fiskens tunga knyckar. Den höll djupet hela vägen fram till båten och när jag försiktigt pressat den halvvägs upp till ytan såg vi bara en bred guldfärgad sida i djupet. Tanken på en riktigt, riktigt stor abborre slogs dock i spillror när fisken plötsligt gjorde en 10 meter lång rusning som fick rullen att ta rejäl ton. Vad det än var så var det en stark fisk, men den stred inte alls som gäddor brukar göra och att det var en abborre var i det här läget uteslutet. Efter en seg kamp där jag inte ville sätta för hård press på fisken utan att åtminstone ha sett den klöv så en fin braxen ytan och lät sig håvas! Den höga och välkonditionerade fisken hade plockat upp mitt bete, en löja, från botten och satt perfekt krokad i den sega läppen. Inte vad jag väntat mig, även om jag fått braxen på såväl spinnare som skeddrag, men ändå ett välkommet personbästa på braxen med sina 3850 gram fördelat på 64 centimeter.
