Gårdagens något hårda vind hade ersatts av en än hårdare vind och vi hade farhågor om att fisket kanske skulle komma att spolieras helt idag. Väl ute på vattnet blåste det dock mindre än väntat och vi började söka av gårdagens heta platser efter de randiga. Till en början hittade vi inte fisken och när vi väl gjorde det var det bara fisk av mindre storlek, 3-5 hekto, som vi lyckades lokalisera. Pär fick dock en fisk på dryga 1100-gram och hoppet och peppet steg i båten.
Eftermiddagen förflöt väldigt lugnt och visst fick vi fisk, ganska mycket dessutom, men de större pjäserna höll sig undan. Gryning och skymning brukar innebära kortare huggperioder den här tiden på året så hoppet fanns fortfarande att de större fiskarna skulle hitta in och kasta sig över våra beten. Så var även fallet denna dag. På en liten fläck på den gräsbevuxna botten hade vi under en 15-minutersperiod kontakt med fisk under i stort sett varje kast. Oftast var de försiktiga och drog bara i Per och Berts jiggar eller stötte i löjorna som jag fiskade hem enligt sink-and-draw-metoden. Genom att vänta något längre med mothuggen började jag dock kroka mina napp (snabba krokningar gör att det är lättare att returnera fisken oskadd men i det här läget gjorde det också att många napp missades). Dagens tyngsta borre krokades, trots längre väntan än normalt, perfekt i mungipan, och kunde håvas, vägas till 1490 gram och förevigas på bild innan den fick simma hem igen. Det andra personbästat på två dagar för mig – mycket skönt och helt klart värt en whiskey i stugvärmen på kvällen.
