Från början hade jag tänkt mig en större båt så att hela familjen kunde följa med ut och övernatta utan att trängas allt för mycket. Samtidigt kunde jag konstatera att jag använde båten allt mer sällan… Det blev en vecka nere i Hasslö varje vår och ett par turer till Landsort i juni. Det var i princip allt. Efter 18 års med stort fokus på trollingfiske efter silverfiskar kände jag att det finns andra arter, och vatten, som lockar mer. Bland annat abborren.
Så de senaste veckorna har jag fiskat en hel del abborre – både efter jobbet och på helgerna. Den stora fördelen med en mindre båt är så klart att man kan sjösätta i princip var som helst. Och i närområdena finns det en del spännande vatten.
Jag lämnade platsen för att återkomma lite senare under dagen för att se om de var mer i stöten då. Och de var de – men förändringen var minimal. Till en början kände jag bara försiktiga stötar när abborren drog i jiggen. De var helt enkelt extremt försiktiga. Jag bytte då till en svävande liten Rapala och när den “hängde” i vattnet nöp abborrarna den. Det krävdes med andra ord lite trixande – men det gav resultat till slut.
På bara ett par dagar föll vattentemperaturen från 13-14 till 10 grader i ett av de vatten jag fiskar i… Det i sin tur fick till följd att abborren stod och tryckte i “undervattensskogen” som sträcker ut sig över stora delar av bottnen i en av de sjöar jag fiskar i. Här gäller det verkligen att fiska i utkanten av “vegetationen” om man vill behålla några beten i lådan. Träden sträcker sig, som synes på ekolodsbilden, sex-sju meter upp från botten och utgör perfekta gömslen för betesfisk och predatorer. En handfull fiskar lockades att lämna skogen och ta betet, allt som oftast när det sjönk genom vattenlagren, innan jag gav upp, kall och frusen av regn och nordanvind… Det är härligt med höst!