Höstens fiske har helt riktats på abborre och en av de bidragande orsakerna till det är att jag bytte båt i somras. Eller rättare sagt; jag sålde Yamarinen i början av juni för att sedan köpa en Starweld 1674 TL med Suzuki 50 i början av augusti. Så det blev en sommar utan båt – men eftersom vi vara utomlands större delen av semestern spelade det mindre roll.

Från början hade jag tänkt mig en större båt så att hela familjen kunde följa med ut och övernatta utan att trängas allt för mycket. Samtidigt kunde jag konstatera att jag använde båten allt mer sällan… Det blev en vecka nere i Hasslö varje vår och ett par turer till Landsort i juni. Det var i princip allt. Efter 18 års med stort fokus på trollingfiske efter silverfiskar kände jag att det finns andra arter, och vatten, som lockar mer. Bland annat abborren.

Så de senaste veckorna har jag fiskat en hel del abborre – både efter jobbet och på helgerna. Den stora fördelen med en mindre båt är så klart att man kan sjösätta i princip var som helst. Och i närområdena finns det en del spännande vatten.

Fisket har bitvis varit extremt trögt för min del i den nordliga vind som dominerat senaste tiden. En dag hade jag inte ett hugg från 08.00 fram till 18.30 när en fisk på 1230 gram klippte en långsamt fiskad jigg i utkanten av ett vegetationsbälte. Sällan har uttryck som “trägen vinner” och “lön för mödan” passat bättre.

Stefan Källström

[se hans hemsida här] och jag fiskade ihop under ett par timmar för en tid sedan och han har verkligen hittat rätt i sitt abborrfiske det senaste året. Kilosfiskarna har radats upp (med en topp på dryga 1800 gram) och det var ingen skillnad den här gången. Efter bara en kort stunds fiske krokade han en fin fisk, som hade sällskap av ett par andra fiskar i samma storlek, som jag håvade åt honom. En vacker fisk på 1300 gram hade tagit ett spinnerbait som han varit väldigt framgångsrik med under en tid.

sk5d9162

En annan dag hade jag fisk kring 7-8 hekto i de första tre kasten. De fullkomligt slukade jiggen! Men som i ett trollslag så blev det stendött… Ingenting hände – oavsett vad jag presenterade för godsaker. Ekolodet skvallrade om gott om bete och en hel del bågar i anslutning till det. Men de ville inte ta…

Jag lämnade platsen för att återkomma lite senare under dagen för att se om de var mer i stöten då. Och de var de – men förändringen var minimal. Till en början kände jag bara försiktiga stötar när abborren drog i jiggen. De var helt enkelt extremt försiktiga. Jag bytte då till en svävande liten Rapala och när den “hängde” i vattnet nöp abborrarna den. Det krävdes med andra ord lite trixande – men det gav resultat till slut.

abborre_skog

På bara ett par dagar föll vattentemperaturen från 13-14 till 10 grader i ett av de vatten jag fiskar i… Det i sin tur fick till följd att abborren stod och tryckte i “undervattensskogen” som sträcker ut sig över stora delar av bottnen i en av de sjöar jag fiskar i. Här gäller det verkligen att fiska i utkanten av “vegetationen” om man vill behålla några beten i lådan. Träden sträcker sig, som synes på ekolodsbilden, sex-sju meter upp från botten och utgör perfekta gömslen för betesfisk och predatorer. En handfull fiskar lockades att lämna skogen och ta betet, allt som oftast när det sjönk genom vattenlagren, innan jag gav upp, kall och frusen av regn och nordanvind… Det är härligt med höst!