Idag blev det ett halvdagspass på isen. Gädda var målet och beteshinken var halvfull med skapligt pigga mörtar – de klarar sig förvånansvärt bra i en 20-liters hink om man bara byter vatten med jämna mellanrum, syresätter det och ser till att förvara dem i ett svalt utrymme. Mina har jag haft stående drygt tre veckor på det sättet utan att en enda av dem strukit med. En aning salt i vattnet tar dessutom död på svamp och bakterieangrepp (tack för tipset Stefan) vilket ytterligare bidrog till att jag hade bete till min spontana fisketur. Att spendera halva fisketiden letandes betesfisk är givetvis inget bra alternativ.
Den första timman förflöt lugnt men när ett av spöna flyttades in på grundare vatten blev det aktivitet. Vippan signalerades att mörten var uppenbart stressad och det dröjde bara någon minut innan vippan böjdes långsamt ner mot hålet. Så stod den i en djup båge utan att något hände… Min misstanke var att jägaren där nere i mörkret klippt mörten och nu stod helt still. Snabbt och så ljudlöst det nu går att förflytta sig iklädd flytoverall och broddförsedda skor tog jag mig fram och hjälpte till att lösa ut linan från vippan. Tyckte mig känna försiktiga vibrationer i linan och bestämde mig för att kroka. En dryg meter under mina fötter förvånades en gädda när krokarna drevs in i det hårda gapet och den fick totalt frispel! Efter en rejäl första rusning tog krafterna slut och jag kunde lugnt och metodiskt drilla och landa en kraftigt byggd gädda till hålet. En snabb vägning och mätning gav följande att föra in i fångstjournalen: 6470 gram och 92 cm. En fisk som såg ut att ha mått bra under vintern…
Följande tre fällningar kom även de på grundare vatten men resulterade enbart i gäddor av modell “snipa”. Den sammanlagda vikten på dessa tre kanske kunde ha pressat vågen till fyra kilo med lite god vilja.
Inga extremt stora fiskar men de var ändå välkomna då jag hittills i år inte kommit upp på mer än ett handfull fiskepass… men snart är våren här med islossning och allt vad det innebär!
