Inspirerade av Jonas fina gäddfiske kunde jag och Stefan inte hålla oss hemma. Packade in jerkprylarna i bilen och åkte ner till Vätterns norra skärgård för att försöka lura de stora madammerna.
Förutsättningarna var kanske inte de bästa med kylig luft och mulet väder. För efterleksfiske hade det känts optimalt med detta väder i kombination med den hårda vinden men inte nu… Så här tidigt på säsongen är snarare högtryck och en sol som värmer upp vattnet ett par grader att föredra. Nu kan man ju som bekant inte bestämma vädret utan det var bara att gilla läget.
Första ankringen i det klara vattnet gav ett par mindre hanfiskar som glupskt kastade sig över Stefans jerkbaits. Efter detta hände inte mycket mer och vi bestämde oss för att testa en grund södervik med rejäla djup utanför. Här borde gäddorna stå och trycka i väntan på att få sprida sina gener vidare. Problemet var bara det att isen inte släppt i de sund som leder in till viken ifråga och vi tvingades omförhandla med oss själva och styra mot nästa potentiella storfiskvik.
Här var vattnet betydligt grundare och de “skrikiga” betena skördade bäst. Ett gäng fiskar upp till tre-fyra kilo krokades av i vattnet innan dagens första lite bättre hugg föll över min Buster Jerk C31. Hugget fortplantade sig genom linan in i spöet och rakt in i kroppen! Det är inte utan att man blir lite småchockad när de smäller ihop käftarna över platsbiten. Fisken gick, som köldstela och romstinna gäddhonor som är rädda om rommen ofta gör, lugnt och med ett par tunga gungningar innan den kom in till båten. Om man bortser från de stingande krokarna i käften så var det en tillsynes välmående gädda som dök upp i det grumliga vattnet. Relativt kort och med en rejäl ryggbredd och uppskattade vi vikten till 7-8 kilo innan den slog sig loss precis innan landning. Bara att tacka för fighten och se sig slagen – men vad gör det efter ett hugg som nära på fick mig att behöva byta kalsonger…
