Avresa mot Gävle och vimmorna innebar uppstigning 00.15 – knappt två timmar efter att jag gått och lagt mig. Jerker hämtade upp mig 01.00 och tre timmar senare lade vi ut de första räkagnade krokarna i strömmen.
De första timmarna i ett relativt okänt vimma-vatten gav bara ett fåtal napp delat mellan id och vimma. Vimmorna skall vara färre men större i detta vatten men när vi inte kommit över 800 gram innan 11-tiden bestämde vi oss för att flytta oss. Tämnarån är ett vatten som regelbundet levererar vimma över reggvikten 1100 gram och framförallt stora mängder napp.
Redan när betena dalade genom vattenmassorna kastade sig hungriga fiskar över betena. Mört, id, abborre och björkna var med och slogs med vimmorna om räkorna. Inledningsvis var det helt omöjligt att kroka någon av alla de napp jag hade… Van vid Svartåns fåtaliga napp krokade jag på tok för snabbt med resultatet att betet ryktes ur munnen på förvånade fiskar.
Kopplade ur krokningsreflexen och inväntade tills feedertoppen bugade riktigt djupt innan jag satte in krokningen och då började det svara i andra änden. Runt middag krokade jag så en fisk som kändes betydligt bättre än de andra jag fått. Den slogs hårt och rusade helt vilt innan jag lyckade styra den in i håven. Omgående kunde vi konstatera att den hade längden för att kunna pressa vågen över 1100 gram… Frågan var om “tjockleken” skulle räcka. Blötte vågnätet, nollade digitalvågen och vägde fisken till 1050 gram. 50 futtiga gram från reggvikt och 50 gram från guldnål för tio registrerade arter. Tillfälligt kändes det lite snopet men chansen att fånga en större finns alltid så länge betet befinner sig i vattnet.
Under eftermiddagen dök det dock upp ett 15-tal fiskare till och möjligheterna att fiska effektivt begränsades avsevärt på grund av alla linor… Givetvis fångade vi fler vimmor under eftermiddagen men ingen mer över 1000 gram.
Kvällsfisket förlade vi till samma å som vi inlett fisket vid under morgonen för att se om det stigit mer vimma under dagen. 4 stycken vimmor med vikter mellan 4 och 600 gram landades snabbt men sedan dog det ut lika fort igen.
Runt 21-tiden avbröt vi fisket efter 16 timmars konstant stirrande på feedertopparna för att rulla de 30 respektive 40 milen till Örebro och Motala.
Den som aldrig fiskat vimma kanske tycker att det låter överdrivet att fiskar runt kilot fightar stenhårt men det är absolut ingen överdrift. Om laxar rusade lika intensivt under hela fighten som vimman gör skulle vi som trollar lax få börja fysträna rejält! De små vimmorna är energiska och riktiga fighters även inne i bakvattnen – inte bara ute i den hårda strömmen.