Ännu en morgon med tidigt uppstigning. Sovmorgon är inget man som sportfiskare ens kan stava till… 03.45 ringde klockan och kaffebryggaren stod redo att leverera sitt svarta guld.
Jag mötte upp min gamle vapendragare Clas i Kristinehamn. Vi började trolla tillsammans för 12 år sedan och eftersom han numera bor i Karlstad så föll det sig naturligt att mötas där.
I skydd av mörkret sjösatte vi och åtta av tio spön riggades för löja. Nummer nio fick en dodger och en Stive och det tionde förärades med en klassisk Tomic 737.
Ute på sjön så återupprepades scenariot från i onsdags. När jag tacklat den femte löjan och matade ut lina för att fästa 20 gram bly 20 fot framför betet så ryktes linan ur handen på mig av en lax som attackerade betet. Efter en kort och intensiv fight på kort lina så gick fisken i håven. 4,5 kilo efter 4,5 minuter fiske. Kanonstart!
Vi vände runt samtidigt som resterande beten sjösattes. Första repan över “strike zone” gav ingenting men när vi på nytt passerade så högg det på en av riggarna. Dodgern med en stive hade lurat en öring att hugga.
Clas drillade med van hand och efter några sekunder brakade det till bakom oss när nästa hugg var ett faktum. Spöet bugade djupt och rullen gick upp i falsett när linan fullkomligt slets av från rullen under några sekunder. 100 fot lina försvann i ett nafs och jag greppade spöet och plötsligt så dubbeldrillade vi.
Dessvärre “spottade” Clas fisk, en öring gissningsvis runt 4 kilo, bara någon decimeter från håven.
Min fisk stångades på lång lina och lät sig sakta betvingas. I närheten av båten gick den och spände på behörig avstånd från håven innan den kunde tröttas och låta sig håvas.
En hög och vacker fisk landades. På sjön pendlade vikten i vågorna mellan 7.5 och 8 kilo men väl på land, åtta timmar senare, så fastställdes den till 7.58 kilo.
Därefter förflöt dagen lugnt med undantag för ett par försiktiga hugg som inte krokade.
Nya tag nästa helg om vädret tillåter.
