Att fiska lake ensam kan var något av det tråkigaste som finns – när det inte nappar. Jag har inga som helst problem att fiska ensam och ser det till stor del som meditation eller i alla fall ett sätt att varva ner.
Det spelar inte så stor roll om man får något när man fiskar färna i vårsolens värme eller ruda i sommarnatten med naturens alla ljud. Då räcker naturens skådespel som sällskap… men när man fiskar lake i minusgrader, i den tysta, kolsvarta vinternatten utan sällskap är det mest tråkigt.

Som du säkert har gissat så blev det ingen fisk i kväll. Varken på ismete eller pimpel.
De lysstavar jag hade med för att se ismetevipporna i mörkret funkade så där – de är nog helt enkelt för gamla. Som tur var hade jag ett par marschaller i ryggsäcken och rätt placerade så funkar de utmärkt.

Den nordliga vinden i kombination med att det är öppet vatten i anslutning till platsen där jag fiskade gjorde att det kände mycket kallare än de knappa tio minus som termometern visade.

Behållningen under årets sista fiskepass var helt enkelt resan hem, från laklöst land, i den varma bilen.