Av de rapporter jag fick under lördagen att döma så hade pimpelfisket på Vättern varit trögt, men en handfull matabborrar per person verkar det dock ha kunnat bli. Så dagens tur ner till Bastedalen var mest av social karraktär – något racerfiske hade jag inte räknat med. Ulrika följde med ner för uppleva och åka på den perfekta skridskois som just nu täcker stora delar av den norra skärgården. Under de timmar vi var ute blev det mest sparkåkande och fika i solskenet. Den enda pimpelfiskare jag såg under dagen, omringad av hundratals skridskoåkare utklädda i kreationer som fick tankarna att gå till 80-talsfilmer som “Sällskapsresan 2 – Snowroller”, verkade inte ha någon större lycka.
Direkt efter hemkomst packade jag om och hämtade Robban i Kumla för att åka de sju milen tillbaks till Bastedalen och fiska lake under kvällen. Isen var ojämn, från 5-20 cm, och med ett par fläckar med öppet vatten där vi valde att dunka våra pirkar mot botten. Det gäller att hålla koll på var man går när mörkret faller och man har vindbrunnar med öppet vatten ett par meter ifrån fiskeplatsen…
Tyvärr hade vi inte ett enda hugg eller ens så mycket som en stöt på våra pirkar men visst är det något magiskt och oerhört spännande att fiska lake i den kolsvarta natten när stjärnornas reflexer gnistrar i den klara isen.
Även om fisket inte är på topp så rekommenderas ändå en tur på isen – för naturupplevelsen skull. Att kryssa fram över tio meters djup på den glasklara isen och se bottenformationerna och stenarna där nere i det klara vattnet är inte bara häftigt det är nästan lite overkligt och exotiskt också!
Den enda positiva rapporten från helgens fiske som jag fått kommer från Baggerud med Jensen i Team Glory som avsändare… Han hade bra fiske, i alla fall antalsmässigt, under lördagen. Inte mindre än åtta silverblanka fick syna håvgarnet.
