Runt 03.30 valde Robban att sova ett par timmar. Jag antar att det faktum att han satt ett nytt prydligt rekord under morgontimmarna fick honom att känna sig nöjd med tillvaron och unnade sig lite sömn. Själv hade jag bestämt mig för att nöta upp en storbrax även jag.
Det var riktigt kallt under natten och när jag skulle väga ett par av de fiskar jag fick hade vågnätet frusit ihop helt och hållet.
Det var med kluvna känslor som jag lät mig värmas av den uppgående solens strålar. Visst behövde min kropp värmen men fisket är, enligt min uppfattning och erfarenhet, bäst under dygnets mörka timmar.
Kring 08 började jag allvarligt fundera på om jag skulle hjälpa Robban med sågandet av timmer men av ljudet att döma klarade han det alldeles utmärkt på egen hand. Jag bestämde mig för att fiska en kort stund till (ett effektivt sätt att lura kroppen på) och tur var väl det för straxt därefter kunde jag kroka och landa en brax som med god marginal slog min fiskebroders personbästa. För att han skulle få äran att bevittna hur jag slog hans 24 timmar gamla personbästa väckte jag upp honom och bad honom väga fisken åt mig…
Digitalvågen visade 4560 gram – hela 10 gram mer än hans! Sällan har väl 10 gram vägt så tungt på Robbans digitalvåg :-)
Efter fotografering av den svagt tvåtonade fisken satt jag bara och fånlog i solen under ett par timmar.
När vi rullade hemåt kring lunch på fredagen var vi båda riktigt nöjda. Målet med resan hade varit att ta varsin fin brax och det hade vi lyckats med.
Nästa gång är målet satt till varsin femma…
