Körde ett pass på Vänern idag men det blev aldrig av att blogga – så det får bli en rapport i efterhand.
Morgonens första timmar var lugna innan jag hittade en fläck som i rask takt levererade tre hugg men tyvärr var fiskarna för korta i rocken. De var i alla fall extremt pigga och en av dem var mer över vattnet än under… även när den returnerades så flög den iväg med ett hopp över ytan.
Sedan dog det ut för mig helt. Spridda rapporter via telefon och VHF skvallrade om att de flesta ändå hade någon godkänd och/eller returnerat fina vildfiskar. Jag hade dock ingenting på ett par timmar.
Runt två brakade det så iväg med besked på ett av riggspöna på babordssida. Fisken tog knappt 100 fot i den första rusningen och gick sedan nere i djupet och stångade. Efter lite givande och tagande så bestämde den sig helt plötsligt för att rusa rätt upp i ytan och hoppa ca 20 meter bakom båten. Eftersom löjan som den tog fiskades bakom en rätt stor flasher så var jag lite orolig att tafsen skulle brista i nedslaget. Men första hoppet gick bra… Andra med. Fisken var kvar. Men i den efterföljande rusningen så blev det bara tomt. Både i andra änden av linan och i mig. Hade tafsens gått av? Jag svor över dåligt material när jag snabbt vevade in de 30 metrarna lina men kunde konstatera att tafsen var ok. Men inte kroken. Den var rätad.
Knöt nytt tackel och riggade om samtidigt som jag vände tillbaks till samma ställe. Jag hann knappt fram innan ett av ytspöna tog ton och en trevlig drill av en fettfenelax kring 65-70 cm kunde inledas. Fisken krokades av i vattnet och någon timma senare var det dags att riva och åka hem i den eldfärgade solnedgången.
