Under våren var erkänt trögfiskade Svartån i Östergötland god mot mig. Under flera pass lyckades jag, enligt mina mått mätt, riktigt bra men förr eller senare kommer verkligheten ikapp en och ån vägrar släppa ifrån sig någon av sina storväxta invånare. Idag var en sådan dag då verkligheten både kom ikapp och stack förbi.
Målet för dagen var färna och därför var det lätt packning och endast ett spö och håv som gällde. Började fisket kring halv sex och fiskade mig metodiskt genom varenda het färnasträcka som jag känner till. Max 10-15 minuters stillasittande fiske på varje plats innebar att det blev mycket förflyttningar.
När dagen var över hade jag inte landat en enda vettig fisk – däremot hade självförtroendet när det gäller Svartån landat igen. Kraschlandat! Det enda possitiva är att jag snart samlat ihop tillräckligt med blankningspoäng att en riktigt fin fisk när som helst kommer nappa…
