Sista tiden har jag varit ruskigt dålig på att uppdatera fiskedagboken och det beror på mycket arbete och att jag fiskat när chansen givits.
Idag blev det färnafiske i Svartån och det är inte mycket att ord om egentligen, fisket gav en handfull fiskar med en topp på 2270 gram.
Kvällens fiske riktades efter ål i en liten sjö som via mängder av små bäckar och åar och sjöar har förbindelse med Mälaren. Det kändes verkligen som en perfekt boningsplats för en anakonda av det större formatet. Jag vet dessutom att det regelbundet fångats skapliga ålar i systemet.
Två spön agnades med varsin knippe rejäla daggmaskar och det tredje med en nors från Köpingsån som vi håvade tidigare i år.
Den totala tystnaden ute i skogen stördes endast av myggens surrande och ett och annat skällande rådjur. Efter de senaste dagarnas höga tempo på jobbet var det skönt att bara sitta ensam och lyssna på tystnaden. En tystnad som plötsligt bröts av ett välbekant ljud; Ett pip från nappalarmet. Efter ett par singelpip drog det iväg i jämn fart och larmet gav ifrån sig en vacker entonig melodi… Jag krokade och började “vinscha” på ålmanér för att få upp ormen från botten och kunde snart landa en en gös på 4540 gram som tagit den bottenmetade norsen… Inte vad jag hoppats på men en trevlig bifångst.
Resten av natten stördes inte den lugnande tystnaden av fler pip. Vilket kan ses både som skönt och tråkigt, beroende på vilket humör man är på.
