Ikväll var det dags för ännu ett avsnitt i evighetsföljetongen “Fånga en stor ål”. Efter att vi skaffat fräsch betesfisk och mask stack jag och Jerker till en sjö mitt ute i skogen där det tidigare fångats både många och stora ålar. Om någon skulle be mig visa vägen tillbaks till sjön skulle jag utan att behöva ljuga kunna svara att jag inte har en aning om var vi var… Givetvis vet jag på ett ungefär var vi var men att hitta tillbaks via alla små vindlande grusvägar är ett projekt som jag redan lagt på hyllan :-). Nu var kvällens fiske ingen anledning för mig att åka tillbaks heller i och för sig. Inte ett enda ordentligt ålnapp under de sex timmar vi fiskade. När Jerker efter avslutat fiskepass berättade att det var första gången han blankat i den sjön kändes det logiskt – jag och ålfiske går helt enkelt inte ihop.

När gryningsljuset kom och mörtar och abborrar började dra i betena var det dags att plocka ihop och testa fisket efter gräskarp i en närbelägen sjö. Gräskarparna var lika heta på brödbitarna som mörtarna och abborrarna varit på masken tidigare på morgonen. Skillnaden nu var att vi inte brydde oss om att kasta ut något krokbete utan nöjde oss med att enbart mata fiskarna i morgonljuset…