Nu var det länge sedan man var ute på vattnet – både det öppna och det frusna. I brist på fiske kan man ju alltid roa sig med att modifiera utrustningen till det bättre. Precis som många andra har jag anpassat mina ismetet-vippor för att passa försiktiga fiskar som gärna spottar vid minsta motstånd. Eller sådana som tar betet och står kvar, helt stilla, under hålet. I det senare fallet tänker jag på laken… Att rigga en livlig femhektos mört med hårnåls-riggen är inget att rekommendera – om man inte vill springa på blind-utlösningar halva dagen.

“Jag sitter nära hålen – för att undvika djupa krokningar”

Med en hårnål som linutlösare blir motståndet minimalt för skygga fiskar.

På stålfjäderna har jag trätt upp en orange toppmarkering från ett flöte för att tydligare se det från olika håll. Jag vet att det är många som fiskar med stoooora styrolitkulor etc. för att se vipporna på långt håll… Det gör inte jag – helt enkelt för att jag sitter så pass nära mina meten. Orsaken till det är givetvis att minimera risken för djupa krokningar och öka chansen för lyckosam returnering av fisken.

På fjädern har jag satt krympslang som jag medvetet låtit vara någon centimeter längre än själva stålet. Detta för att det skall kunna böjas tillbaks och fungera som motspjärn när man i skymning (eller totalt beckmörker också för den delen) vill fiska med lysstavar i toppen på vippan. Se bilder nedan.

Jag tänker inte ta åt mig äran eftersom det är klubbkompisen Per Wegelius som visat mig sin “hårnåls-riggning”.

Böj tillbaks krymslangen…
…och sätt dit en lysstav.