Ett av de första trollingpass jag någonsin gjorde förlades till Granvik och då som gast i Stefan Källströms båt. Det var i mitten på 1990-talet och hamnen hade något av sina glansdagar. Hamnen var full med trollingbåtar ochinte helt sällan landades det laxar över tio kilo. Pärmen som fungerade som fångstrapport och fanns placerad vid anslagstavlan vid rampen studerades alltid noga innan man gav sig ut. Man kanske kan se den pärmen som en förhistorisk och analog fiskeblogg.
Sedan dess har vi fiskat åtskilliga pass tillsammans jag och Stefan och ofta rätt så framgångsrikt. Kronan på verket var givetvis den 26,5 kilos lax som jag landade i Stefans båt för en massa år sedan… Men det var då det. Idag var det dags för ombyta roller när Stefan mönstrade på min båt för att jaga Vätterns stålblanka laxar med Granvik som utgångshamn.
När vi anlände till hamnen så gjorde vi det en stund innan det ljusnade och hamnade i rampkön som nummer åtta. Och då hade redan ett stort antal båtar hade redan sjösatts. Jag tror Stefan räknade till 41 trailerekipage när han parkerade bilen… Stora laxar lockar många fiskare – svårare än så är det inte. Och den här dagen återupplevde den nu lite skamfilade hamnen sina glansdagar.
Vättern visade sig från sin allra bästa sida med en spegelblank vattenyta och strålande sol. Skönt, men knappast optimalt ur fiskesynpunkt. Men det struntade vi i och landade en lekfärgad öring kring 60 centimeter precis efter att alla beten hamnat i det tregradiga vattnet.
Ekolodet visade bitvis fantastiska mängder betesfisk och fina bågar som inte helt sällan steg för att inspektera våra djupriggsbeten.
Att döma av snacket på VHFen var det många som upplevde samma tröga fiske som vi gjorde denna dag. Små exemplar av lax, röding och öring returnerades men de stora stridbara laxar som vi hoppats på undvek våra beten under hela dagen. Det ryktades i alla fall om att ett båtlag landat en eller två fiskar kring sju-åtta kilo… Och hoppet är ju som bekant det sista som överger människan. Och jag och Stefan är lika envisa när det kommer till fiske. “Det är bara att nöta på” konstaterade vi ett antal gånger.
Så fram på seneftermiddagen mulnade det på något och jag riggade om min sida. Kort därefter kom det ett riktigt fint hugg på en löja fiskad i VK-skalle med 30 grams bly framför. Tyvärr hann jag bara känna dess tyngd under ett fåtal sekunder innan den släppte och lämnade en söndertuggad löja som ett slags visitkort. Surt, men så kan fisket vara.
Trots att vi fiskade in i totalt beckmörker, och därefter en halvtimma till, så uteblev de stora fiskarna idag. Väl i hamn kunde vi konstatera att vi fiskat längst av alla och åtminstone undvikit köerna vid rampen när vi skulle ta upp… Man får glädjas åt det lilla.
Testa laxfisket! Med eller utan båt!
Vinterfisket på Vättern är riktigt häftigt – och tillgängligt för alla. När vädret är som det var igår behövs ingen jättebåt för att ge sig i kast med att försöka landa lax. Fisket bedrivs bara någon distans utanför hamnen och då räcker det gott med en mindre båt – förutsatt att man har koll på väderprognoserna.
Och har man ingen båt så finns alltid chansen att fånga lax från klipporna. Precis där de här två fiskarna prövar lyckan (se bilden nedan) såg vi en eller ett par laxar jaga i ytan strax innan mörkret tog vid. Trots att betena passerade precis där de jagat minuten innan så uteblev rullknarret.
På Stefans blogg, http://www.stefankallstrom.blogspot.se/, finns fler bilder från vårt fiske. På vägen hem konstaterade vi dock att det plåtades väldigt lite i båten idag – med tanke på att vi båda är fotonördar. Det beror förmodligen på att det var ett tag sedan vi fiskade ihop och hade en massa snack att ta igen. Men nästa gång så plåtar vi mer. Och fångar förhoppningsvis en eller annan stor fisk igen.
