Äntligen! Över nio månader efter det att vi bokade in resan till Röst var känslan inte svårbeskrivlig när vi packade bilen fredag morgon 05.00 för att rulla de 130 milen – enkel resa. Förhoppningarna var stora, framförallt hos Jonas, som inte besökt Röst tidigare och Stefan, som hade fint väder och grymt fiske för två år sedan. Själv försökte jag dämpa mina förhoppningar och med all tankekraft jag kunde uppbringa tvinga vädergudarna till bättre väder än vi hade under vårt besök 2001. Under den planerade fiskeveckan fick vi endast 10 timmars fiske, varav högst 5 kan anses som effektiva. Resten av tiden blåste det så mycket att stugan vi bodde i gungade i vinden…

Straxt utanför Lindesberg mötte vi upp Kristian Keskitalo, www.keskitalo.se, som ska ha Röst som bas för sin guideverksamhet under tre veckor. Fördelarna att samåka under en så lång resa är många och även om vi nästan hade ett dygn på oss tills färjan skulle gå från Bodö kan punkteringar och liknande sätta käppar i hjulen… Eftersom vi var tre i vår bil och Kristian åkte ensam gjorde jag honom sällskap i hans. Under de många och långa timmar som vi hade att avverka innan vi nådde Bodö hann vi gå igenom många av livets väsentligheter.

Två stopp, för att tanka bilarna med bränsle och våra kroppar med energi, var det som gick åt på vägen upp. Visst tar det lite på krafterna att sträckköra hela vägen upp men med tanke på att färjan över till Röst tar närmare 8 timmar på lördagar (enda turen och den går åt “fel” håll) skulle vi hinna få lite sömn innan det var dags för fisket.

SV400010

När vi rullade ombord på färjan så gjorde vi det i sällskap med två av Kristians kunder för veckan; Peter Moikricki och Henrik Kippmark från Västerås – två mycket trevliga killar skulle det visa sig.
Att sova ombord på färjan visade sig faktiskt vara enklare än vad jag först hade befarat men till slut tog fiskepeppet överhand och det var i det närmaste omöjligt att sova. Istället köpte vi frukost ombord och avnjöt den eminenta filmen “Arapaima Gigas”, om arapaimafiske i Amazonas, på min bärbara Mac. En film som inte direkt minskar fiskesuget…

Framme på Røst Havfiske Camp mötte den alltid glade campägaren Trond Storåker upp. Efter att ha installerat oss i de nybyggda stugorna, käkat snabblunch och sjösatt båten, vilket gick utmärkt utan att det var högvatten eftersom Trond sprängt bort en del sten vid rampen under vintern, var det dags för första passet… Taggade till tusen och med betesboxarna sprängfyllda stack vi ut på grundtopparna på norra sidan om ön.

SV400032

SV400033

SV400034

Så snart vi skickar ner betena i vattnet smäller både sej och torsk på och bjuder upp till härlig fight. Tyvärr är storlekarna inte de bästa och vi funderar på att byta “skalle” som grunden kallas i Norge. Stefan provar dock mete en kort stund och bränner en riktigt fin torsk innan vi flyttar oss till Spjutskallen…

Spjutskallen bjuder upp till ett rejält sej-race och fisk mellan 10-12 kilo drillas och returneras utan problem. Mitt under pågående sej-race ser jag över axeln hur Stefan krokar en betydligt större fisk – spöet bugar djupt och de tunga, korta, rusningarna tyder på stor torsk. Stefans enda kommentar under de första minuterna av drillningen är “Det här känner jag igen” och tänker på den torsk på 28 kilo som han tog för två år sedan. En fisk som dessutom gav honom ABUs prestigefyllda guldrulle det året.
Efter en lång och segdragen drillning som tvingar Stefan att gå ett helt varv i båten kan vi se en riktigt stor torsk uppenbara sig i det närmast grönaktiga vattnet. Väl i båten inser vi att fisken väger långt över 20 kilo och vi bestämmer oss för att åka iland för att kunna väga den korrekt. En vägning på ett gungande Rösthav är inte att rekommendera…

SV400008 SV400016

På fast mark stannar FOX digitala 30-kilosvåg på 25,5 kilo och Stefans andra +25 torsk är ett faktum. Kramar och ryggdunkningar utdelas innan vi ger oss ut igen…

Under eftermiddagen pulveriserar Jonas sina tidigare personbästan på torsk och sej gång på gång och även jag höjer mitt tidigare blygsamma rekord på torsk till 15 kilo blankt. Några fler riktigt stora fiskar blir det dock inte. Lätt slitna av resan upp beslutar vi oss för att ta en paus, käka lite mat och möjligen ta en tupplur innan kvällspasset.

SV400019 SV400022