Idag borde jag med facit i hand stannat hemma…
Vaknade 03.30, skulle hämta Robban i Kumla 04.00, och kräktes ett par gånger. Jag avfärdade det som sömnbrist och var övertygad om att det skulle gå över under dagen om jag bara tog det lite lugnt… Sambon var inte lika övertygad men eftersom hon vet hur svårstoppad man är när man bestämt sig för att fiska så suckade hon mest och somnade om.
Väl nere i Svartån blåste det storm och mitt illamående hade börjat gå över, inbillade jag mig.
Ju längre tiden gick desto mer frusen blev jag och till slut var jag tvungen att kräkandes och febrig söka skydd i bilen. Sov större delen av dagen i bilen och mådde inte ett dugg bättre när jag vaknade till liv kring 15-tiden och beslutade att nu var det dags att åka hem. Lite trist var det att tvinga hem fiskesugna polare men de hade, eller låtsades i alla fall ha, förståelse och lite medlidande.
Det enda positiva med dagen var att jag slapp bli FF tackvare en sarv som jag bara har ett svagt febtigt minne av – men jag tror och hoppas att den inte var så stor…
