Senaste tidens vårvärme har fått suget efter metet att återkomma med besked. Tanken var att fiska färna i Svartån idag. Efter att ha åkt runt och provfiskat, och i vissa fall bara tittat, flera favoritställen kunde jag konstatera att strömmen är stark och det i stort sett var hopplöst att få betena att ligga kvar. Vissa platser var givetvis fiskbara men tycktes inte hålla någon fisk – i alla fall ingen nappvillig.
Plockade ihop och bytte plats, strategi och art. Mötte upp med Jerker för att fiska abborre under de sista ljusa timmarna. Fisken var påtagligt i stöten och under tiden jag åkte till Jerker ringde han och stressade mig med rapporter om fiskar kring 1500-grams sträcket. Väl på plats var det bara att få ut de maskagnade krokarna på plats så snart som möjligt och nappen lät inte vänta på sig. Det första nappet kändes riktigt fint men det slutatade tyvärr inte bättre än att fisken gick fast (troligen blyet som fastnat i den vegetationsrika botten) och slog sig loss. Innan det hade jag dock, i mina försök att få loss fisken, lyckats ge mig ut på så djupt vatten att det rann in i stövlarna och fisket fick bedrivas blöt och rejält huttrande de sista timmarna.
Ett gäng fina abborrar och ett par sutare straxt under två kilo kunde föras in i fångstjournalen innan det var dags att åka hem för att få upp värmen igen.
