Havsfiske – varför du borde testa det!

Är du en av de som som tänker att havsfiske i Nordnorge är tungt, svårt och kräver en uppsjö av olika tackel som är nästintill omöjliga att knyta utan ett par extra händer? Inget kunde vara mer fel! Låt mig berätta varför jag tycker att du ska testa havsfiske i Nordnorge om du inte gjort det.

Visst kan havsfiske kräva en uppsjö av tackel, flera kilo tunga sänken och spön med samma aktion som en telefonstolpe. Men om du är sugen på actionfyllt fiske med stora, starka fiskar som får armar och rygg att värka så går det bra ändå!

Under de senaste dagarna på Söröya i Nordnorge har vi i vår båt landat mängder av torsk, med flera över 20 kilo, hälleflundror upp till 40 kilo och flera andra arter som sej och havskatt. Alla med samma enkla teknik: Släpp ner betet till botten, veva upp en meter eller två och gör lockryck. Går de stora vågor behöver du inte ens göra lockrycken… då sköter sjögången det åt dig. Allt du behöver göra är att hålla hårt i grejorna…

Givetvis ställer fisket, och fiskarna, stora krav på utrustningen. Personligen gillar jag att fiska med en rulle med räkneverksfunktion och en stark, jämn broms. Räkneverket uppskattar jag främst när ekolodet skvallrar om fisk i frivattnet som man vill precisionsfiska på och när man driftar från djupt till grundare vatten. Risken är annars att man släpar betet, på onödigt lång lina, utmed botten och riskerar bottennapp.

Jag har trollingfiskat med Shimanos Tekota-rullar och de funkar även bra till det här fisket. Bromsen är pålitlig och formatet på den nya, mindre, versionen av den är fantastiskt till det här fisket. På den har jag använt Sufix 832 med en nylontafs på 1-1,2 mm sista metern. Orsaken är att den är nötningståligare mot sten, korall och vassa fisktänder är flätlina.

Det här garnityret kräver bra tafsmaterial...

Det här garnityret kräver bra tafsmaterial…

 

Så pass tjockt tafsmaterial kan vara svårt att knyta men med lite träning, en bra tång att dra med och en väl fuktad knut brukar det lösa sig. Jag kör med en helt vanlig betesknut och i båda ändarna av tafsen knyter jag lekanden. Beten byts via fjäderring – aldrig beteslås! Det finns åtskilliga historier om stora fiskar som rätat beteslås…

Glöm inte en stor, mjuk, pärla på huvudlinan – det räddar toppöglan från missöden när stora fiskar ska landas.

Lämna beteslåsen hemma!

Lämna beteslåsen hemma!

När det kommer till spön så krävs det givetvis bra ryggrad för att lyfta en stor, stark fisk från botten. Samtidigt vill man ju ha en kul upplevelse!

Till fisket på Söröya, där vi riktat på torsk och hälleflundra, har jag använt Shimanos spö Aspire 30-50 pund. Ett riktigt trevligt spö med de egenskaper jag uppskattar.

En sak som kan tyckas vara en liten detalj är utrustningens totalvikt. En lång dags fiske är tröttande för armar, axlar och rygg. Ett femtiotals gram skillnad i totalvikt kan tyckas liten men jag uppskattar en viktmässigt lättare utrustning.

Beten då? Till en början så tycker jag att man ska skippa alla former av upphängare och andra typer av flerkrokstackel. Håll det rent, enkelt och effektivt. Oavsett om du väljer att fiska med en stor pirk eller jigg. Jag fiskar nästan uteslutande med jigg och då med Storms Wildeye Giant i shad- eller curlytailmodell. Och då precis som den levereras i förpackningen – dvs utan stingerkrok. Det är ett bete som bevisligen fångar mycket, och stor fisk, och som håller länge! Gummiblandnigen i jiggkroppen är extremt slitstarkt och överlever att utsättas för de vassa och hårda tänder som havets invånare är utrustade med.

Jag är långt ifrån någon havsfiskeexpert men det behövs inte för att få uppleva krafterna från de stora fiskarna nere i det kalla, klara vattnet. Jag har genom åren träffat många som är nyfikna och intresserade av havsfiske men som trott att tekniker och fiskemetoder varit för svåra och därför avstått. Så är det verkligen inte.

Åker du dessutom till en fiskecamp, exempelvis Söröya Gjestehus, så får du all hjälp du kan tänkas behöva gällande fiskplatser och liknande.

Så lämna vassviken för saltvattnet en gång – du kommer inte ångra dig!

By |2019-05-19T11:47:54+02:00maj 19th, 2019|Fiske, Hälleflundra, Havsfiske, Sej, Torsk|

Kvällspass på Rösthavet

Kvällmaten bestod som sagt av pestoginbakad torskrygg och efter det gavs det tid till en kort vilopaus innan det var dags för kvällspasset. Vi bestämde oss för att ännu en gång testa trolling efter hälleflundra på samma plats som vi haft bra fiske på under första kvällen.

Efter en ny lottning av vem som skulle ta första hugget delade jag och Jonas vinsten via “Sten, sax och påse”. Väl på plats över de tidigare så lyckosamma sandbottnarna riggades betena ett par meter bakom djupriggsloden och sedan var det bara att börja fiska. Vi försökte i möjligast mån köra riggloden 1-2 meter över botten i hopp om att kunna lura någon flundra att stiga från botten.

SV400080

Efter någon timmas händelselös trolling under den, av den nedgående solen rödfärgade, himlen hände allting plötsligt väldigt snabbt. Om jag minns rätt så käkade jag en kvällsmacka när Stefan plötsligt skriker “FISK” och pekar på babordsriggen, den som jag använder. När jag snabbt vänder mig om ser jag hur det stackade spöet skakande står i en djup, tung, båge samtidigt som spöhållaren, som är monterad kring grabbräcket, viker ner sig! Precis innan spöet skall falla överbord får jag tag i det och känner den massiva tyngden från fisken i andra änden av linan…

Jonas börjar snabbt riva sin sida men innan han har hunnit få in det andra spöet krokar den förmodade flundran bara loss! Helt utan förvarning i form av skakningar eller liknande lämnar den mig med en tom wobbler och ett minst lika stort tomrum inombords…

Tanken “om jag åtminstone fått se den” återkommer ett oräknerligt antal gånger i mitt huvud under resten av den händelselösa natten.

You can´t win them all” sägs det ju som bekant på andra sidan av den stora vattenmassan vi befinner oss på.

SV400082

By |2016-12-13T07:05:36+02:00augusti 10th, 2005|Hälleflundra, Havsfiske|

Tredje dagens fiske på Röst

Väckarklockan ringde strax efter 08.00, dvs knappt 4 timmar efter det att vi gått och lagt oss. En vanlig fiskedag hade den sömnen räck men med resan i kroppen och gårdagens sena fiskepass stängdes det ilskna pipandet av lika fort som det började och vi sov ett par timmar till…

SV400013

Vid frukostbordet kunde vi konstatera att vinden ökat från kvällen innan men troligen inte mer än att det skulle gå att fiska. Tanken var att börja fisket på samma plats som vi fick hälleflundrorna dagen innan. Både för att fisket gick bra dagen innan men också för att det borde vara hyfsat vindskyddat. Kristian och hans besättning gjorde oss sällskap. Nu skulle vi ta reda på om det var en lycklig slump att vi tillsammans fångat sex hälleflundror på sex timmars trolling eller om det var ett hälleflundra-hak vi hittat.

SV400017

Fyra Rapala Magnum riggades ut bakom båten och sedan var det bara att hålla ett öga på ekolodet och det andra på djupriggarna. Taktiken var att fiska betena så tätt över botten som möjligt utan att för den skull riskera att sätta fast rigglod eller beten i botten. Fångstgivande fart under nattens fiske var strax under två knopp så vi försökte hålla den farten även om den gropiga sjön och vinden gjorde det svårare nu än under natten.

Jonas, som fått den minsta av gårdagens tre flundror, utsågs till att ta första nappet. Tyvärr uteblev detta och efter ett par timmars fiske utan någon kontakt med fisk vare sig för oss eller Kristian blev suget efter skrikande rullar och bugande spötoppar för stort. Vi bestämde oss helt enkelt för att ge upp trollingen till fördel för sej- och torskfiske på södra sidans grundtoppar…

Tyvärr blev fisket lidande av den hårda vinden och den grova sjö som den rev upp. Detta till trots fick vi ett gäng sejar stöpta i den ordinarie Röst-formen, dvs kring 12-15 kilo… Oerhört starka fiskar som fullkomligt slet flätlina från våra Shimano Tekota rullar i en takt som knappt räkneverken på rullarna hann med!

Vi konstaterade flera gånger hur fartblind man blir vid ett sådant fiske. Flera gånger drillade vi och returnerade vi sej kring 12-14 kilo med orden “Det är en liten…”

Några riktigt stora fiskar blev det inte idag men det kändes ändå i kroppen när man kröp till kojs att man drillat starka fiskar hela eftermiddagen och kvällen. Hur många över tio kilo vi fick vet jag faktiskt inte men det var långt många fler än de som vägde under tio…

By |2016-12-13T07:05:36+02:00augusti 8th, 2005|Hälleflundra, Havsfiske, Sej|

Trollingfiske efter hälleflundra på Röst

Efter att ha rensat de fem fiskar, samtliga över 12 kilo, som vi tog med oss in i land var det dags att käka kvällsmat. Lätt utmattade tror jag att vi somnade ett par timmar innan vi kring midnatt bestämde oss för att sticka ut igen.

Väl nere på bryggan möter vi Kristian och hans kunder – de passade på att köra ett pass medan vi latade oss… Vårt planerade torsk- och sejfiske ställdes omgående in när vi kikade ner i deras fångstback. På tre timmars trolling hade de tagit tre hälleflundror med en 13-kilos i topp! Utan vidare överläggning bestämde vi oss givetvis att testa djupriggsfiske efter de stora flundrorna.

Kristian delade med sig av både fiskeplatser och de beten som fungerat bäst innan vi stack ut. Hans flundrafiske i Saltströmmen tidigare i år innebär att han skaffat sig en hel del kunskap i ämnet och givetvis även favoritbeten. Givetvis hade vi inga Rapala Magnum i just den färg som fångat bäst i våra boxar men vi lättade på tyngden i Kristians boxar och snart satt även denna färg på ett av djupriggsspöna.

Väl på plats riggade vi två spön på varje rigg och fiskade dem ca 10 fot över sandbottnen. Innan vi lärt oss den exakta bottenstrukturen på platsen blev det en hel del vevande på riggarna för att undvika att köra fast beten och rigglod. Snart hade dock lokaliserat ett område med absolut platt sandbotten på ca 65 fots djup – ett ställe som kändes idealiskt för flundra.

För att avgöra vem som skulle ta första hugget drog vi sticka och jag hade turen att vinna! Riktigt peppad och helt övertygad över att det skulle hugga när som helst hade jag svårt att slappna av. Stefan och Jonas hade väl inte samma pepp med tanke på att de “förlorat” lotten och det dröjde inte så länge innan Jonas bestämde sig för att krypa in i ruffen på Big Fishen och sova.

Någon kvart senare tyckte jag mig märka att även Stefan verkade trött. Själv var jag fortfarande på tå och helt inställd på att drilla flundra… När klockan var 01.05 sa jag till Stefan att “du kan ta huggen på babordssidan om det blir något” för att han inte skulle somna in. Vips var han klarvaken och det dröjde max 10 minuter innan det djupast fiskade spöet bockade till och jag halvskrek “FISK!” för att sekunden efter lägga till “…eller är det botten…?”.

Spöet gjorde inga som tecken på att resa sig ur sin djupa båge och skakningarna i det var minimala – det liknade inget annat hugg jag tidigare sett. Givetvis föll hugget på babordsriggen och Stefan greppade spöet och drillade fisken medan jag rev övriga spön och riggar. Jonas, som brutalt väckts upp från sin skönhetssömn, var snabbt uppe på däck igen när han förstod vad som hänt.

Med motorn i friläge kunde Stefan pressa fisken mot ytan med hjälp av det mjuka djupriggsspöet och i skumrasket kunde jag skönja en mörk skugga i vattnet. Sakta gled den upp mot båten och jag kunde håva en grann hälleflundra. Väl i håven blev fisken helt vansinnig och jag fick ta hjälp av Stefan för att kunna landa den på ett säkert sätt. Vårt gemensamma, djuriska, glädjevrål hörde med säkerhet hela vägen till Bodö. Då sjön låg alldeles stilla var det inga problem att väga fisken och med gemensamma krafter kunde vi hålla fisken så stilla på vågen att vikten kunde avläsas till 21,6 kilo.

SV400011

Ruggigt nöjda med att överhuvudtaget lyckats landa en flundra fortsatte vi fiska. Kunde vi ta en kunde vi ta fler…

En knapp timma senare kom nästa brutala hugg – den här gången på min rigg. Medan Stefan och Jonas rensade båten började jag trötta fisken och med tanke på vad jag sett på Kristians filmer från hälleflundrafisket och hur fisken uppförde sig var det ingen tvekan om att det var en flundra.

Även denna hade huggit på en flytande Rapala Magnum fiskad drygt tio fot över botten och snart gled även denna i håven. En vackert marmorerad flundra på 13,6 kilo innebar ett nytt personligt rekord för mig och, om möjligt, ökat pepp i båten! Två hälleflundror på två timmars fiske – helt magiskt!

SV400005

Nu hade Jonas fördelen att vara ensam om att ta nästa hugg – oavsett på vilket spö hugget kom…

Med ökat jaktljus i gryningen gav sig småsejen tillkänna genom att attackera våra beten. Tiden gick utan några fler hälleflundrahugg och vi bestämde oss för att bryta klockan 03.00. Vi skulle bara fotografera fiskarna först… I och med fotograferingen glömde vi bort tiden och 03.05 signalerade knarren på det djupast fiskade spöet på styrbords sida hugg!

SV400016

Att det rörde sig om en mindre flundra stod snart fast och väl i håven kunde vi konstatera att så var fallet – men ändå en flundra!

Kvällens tredje flundra, på lika många timmars trolling, vägde in på 5 kilo och innebar ny art och nytt PB för Jonas.

För att citera min fiskebroder Stefan Källström: “Ett djupriggshugg från en hälleflundra måste upplevas. Det var det häftigaste hugg jag varit med om!”

Så sant som det är sagt!

Väl i land var det inte svårt att somna och jag tror attdet var fler än jag i vår stuga som drömde om stora hälleflundror.

By |2016-12-13T07:05:36+02:00augusti 7th, 2005|Hälleflundra, Havsfiske|

Rapporter från olika håll

Lite fiske för min egen del de senaste dagarna men lite spridda rapporter från norra delarna av Finland och Norge har jag fått i alla fall…

Clas fiskar harr och öring tillsammans med Kristian Keskitalo i norra Finland. Det höga vattenflödet har ställt till med problem där uppe, de kommer helt enkelt inte åt de bästa platserna. När jag pratade med dem igår kväll skulle de flyta sig och testa ett annat vatten och det gick tydligen bättre… Fick under natten ett SMS som löd “15 öringar på lika många minuter”.

På vägen hem skall de testa Nipstadsfisket i två dagar, där är förhållandena de omvända, för lite vatten… Bara att hoppas på rejält skyfall så laxen stiger.

I vattnen utanför Vannöya fiskar ett gäng Örebroare och via Stefan Källström meddelar de följande:

“Janne Elfström, Örebro, Hälleflundra på prick 30 kg tagen på Wiggler pirk på 25 meters djup. Jesper Norén fick en på 7 kg.”

By |2013-09-25T09:42:36+02:00augusti 1st, 2002|Fiske, Hälleflundra, Harr, Havsfiske, Lax|

Sugen på havsfiske på Röst? Ta min plats!

I dagsläget ser mitt deltagande i resan till Röst mycket ovisst ut. Tio dagar tills vi ska åka och jag är fortfarande sjuk med inflammation i benmusklerna och fotlederna. Är det inte typiskt!?
Hur som helst så är loppet inte helt kört ännu och jag hoppas verkligen på att kunna åka upp och fighta stor torsk och sej.

Skulle nu så inte vara fallet finns det en plats över och om någon som är seriöst intresserad av att följa med upp med de andra två killarna så skicka mig gärna ett mail. Allt fiske kommer att ske från en stor fullutrustad båt som vi hyr på plats. Fiske i fem dagar om vädret tillåter. Avresa 31/3 och hemkomst 7/4. Intresserad? Hör av dig till mig!

By |2014-01-15T15:50:22+02:00mars 21st, 2001|Hälleflundra, Havsfiske, Sej, Torsk|