Kom upp till Sjöbodasjön redan kring 16-tiden och precis som tidigare kvällar blåste det allt för hårt för att det skulle gå att flötmeta. Mäskade försiktigt upp en plats där jag tänkt fiska och gick sedan runt i stort sett hela sjön för att se om jag kunde se några bubbelstråk från ätande fisk. När vinden lagt sig så pass att det gick att fiska var klockan runt 20:00 och jag hade inte sett någon överdriven aktivitet i vattnet – återvände därför till platsen som jag mäskat upp tidigare.

Ju längre kvällen gick dessto kallare blev det och i takt med temperaturen sjönk också mitt hopp om att kunna plocka en ruda ikväll.

Vid 23-tiden rök sjön otroligt mycket och det så råkallt och ruggigt att jag övrvägde att plocka ihop allt och åka hem. Bet dock ihop och plötsligt gungade det till i mitt ena flöte. Plötsligt kändes det oerhört hett; både fiskemässigt och temperaturmässigt men inget mer inträffade. Beslöt att kasta ut en liten, liten mäskboll för att uppehålla en eventuell fisk medan jag betade om och satte på nytt fräscht bete. Det tog inte många minuter efter det att jag fått ut krokbetet i vattnet igen innan flötet vandrade i sidled och markerade att en fisk nappat. Krokade och kände omgående att det rörde sig om en fin fisk. Efter ett par rejäla körningar i vegetationskanten kunde jag håva en rejäl fisk och nöjd kunde jag konstatera att det rörde sig om en “tvåa”. Upphetsat mätte jag fisken till 46 cm och insåg att den klarade tvåkilos-gränsen med råge. Hängde vågnätet på vågen och digitalvågen visade 2390 gram! Nytt PB och tangerat sjörekord – aldrig tidigare har det känts så skönt att jag inte gav upp när kylan bet som värst!

Efter ett par snabba bilder i ljuset från bilens helljus fick fisken simma tillbaks för att äta upp sig och kanske pressa vågen över 2500 gram nästa gång den fångas…

Trots att det blåste rätt så hård när jag slutade jobbet beslöt jag mig för att åka upp till Sjöbodasjön och invänta att vinden skulle mojna – som den brukar göra nattetid. Runt 21-tiden hade viden lagt sig så pass att det gick att bedriva effektivt fiske efter rudorna, något som är omöjligt när det blåser eftersom de oftast nappar så försiktigt.

Relativt omgående fick jag in ett par fiskar på mäskplatsen men dessvärre brände jag den första fisken som efter krokningen gungade tungt och fint innan kroken bara lossnade. Samtidigt som det kändes trist att tappa den så gav det hopp om lyckat fiske.

Vid 22-tiden kom så ett klockrent ruda-napp när flötet lyftes och sedan började vandra i sidled. Krokade snabbt och satte direkt press på fisken eftersom den var på väg rakt in i vegetationen. Dock gick det inte att undvika att fisken fick fast och jag fick kliva ut i vattnet för att kunna håva den i särklass tjockaste rudan jag någonsin sett. Endast 41 cm lång tyngde den ändå vågen till fina 1940 gram och gav mig en smakstart på årets rudafiske.

Det har, på olika websidor, ältats fram och tillbaks huruvida doft- och smaksprayer ger fler napp eller ej. Själv är jag mycket possitivt överaskad av Energy Baits spayer och kan bara konstatera att de störtsa tre metfiskar (har inte testat sprayerna på trollingbeten – än…) jag fått i år; sarv 1230 gram, färna 2510 gram och nu rudan på 1940 gram, har jag fångat på boostade beten. Huruvuda det hade nappat utan spray eller inte kan man ju aldrig veta men jag kommer aldrig att fiska utan att ha dem med mig i alla fall.

Testade en sträcka av Svartån, Örebro, där det skall ha tagits både stor sarv och mört tidigare, dock utan att lyckas. Satt mest och tänkte på den stora ruda jag felkrokade upp i Sjöboda för ett par dagar sedan… Och när vinden mojnade plockade jag ihop spöna och stack dit istället.

Redan när jag parkerade bilen kunde jag se fisk som var igång på fiskeplatsen. Kastade i 5-10 majskorn och en liten mäskboll för att hålla fisken kvar medan jag tacklade upp spöna.

Det kändes som om fisket skulle kunna vara på topp och det dröjde inte många minuter innan det första försiktiga lyftnappet kom. Krokade omgående men missade fisken. På med två nya vaniljmajskorn och ut igen. Bubblorna från den bottenätande fisken var koncentrerade kring flötet och efter ett par minuters andlös spänning vandrade flötet sakta i sidled. Den här gången satt mothugget klockrent! Väl i håven kunde jag snabbt konstatera att det var exakt samma fisk som jag felkrokat ett par dagar tidigare!

Den här gången vägdes fisken till 2170 och innebar, utöver enorm glädje, en putsning av personbästa med 420 gram och min första tvåa!

Gick upp 03.45 för att hinna med lite rudafiske innan jobbet idag.

Möttes av en sjö där den spegelblanka ytan endast bröts av ett par rullande fiskar. Kastade i ett par små bollar mäsk och väntade…

Det dröjde till straxt efter sex innan de första fiskarna letade sig in och började rota på mäskplatsen. Missade ett par napp, möjligen lin-napp, innan min första ruda för året kunde krokas och landas. Lika rund som lång, 41 cm i omkrets och längd, tyngde den vågen till 1740 gram. 40 gram över storfiskregistreringsvikt och 10 gram under personbästa. Skön start!

Bara minuterna efter den första fisken placerats i säcken i väntan på fotografering, krokade jag en till fisk som dock släppte efter ett par knyckar i spöet.

Flötmetad pescaviva-majs med vaniljsmak var det som lurade morgonens fiskar.

Att plåta fisk med självutlösare när man är ensam ute är inte alltid så enkelt…