Fiske-arkiv | Sida 2 av 42

Specialfärger på Peto och Super Shadow Rap ute nu

Vi är nog många som har Rapalas X-Rap Peto eller Super Shadow Rap som förstaval under vårt gäddfiske. Båda betena har genererat otroligt mycket, och stor, gädda! Gången på båda betena är riktigt fina och färgsättningarna är magiska. Och nu finns det fyra helt nya!

Under kommande vecka dyker UV5, Robot Roach, Smelt on the Beach och Tånglake Motoroil upp hos din lokala, eller digitala, sportfiskebutik. Det skulle inte förvåna mig om de finns att shoppa hos någon av butikerna på Sportfiskemässan kommande helg. Men vänta inte för länge – alla färgerna släpps nämligen i en begränsad upplaga.

Mörten – alla gäddors favoritsnack! Här är den utrustad med glitter i tailen vilket gör att den uppmärksammas lite extra. Jag gillar verkligen djupet det ger med fjällmönstret ovanpå glitterpaddeln. När den här simmar förbi kommer gäddorna inte hålla käft!

Djupt kopparröd med gul buk och en kontrasterande svart stjärt. UV5 är grym och påminner en del om sarv eller liten sutare. Och om du lyser på den med en UV-lampa så blir den ännu grymmare!

Smelt on the Beach – en färgsättning som bör finnas hos alla som fiskar gädda pelagiskt bland nors-stimmen. Exempelvis i Vänern eller Mälaren!

Tånglaken är en personlig favorit i klart vatten och en färg som gav mig en gädda på 12,6 kilo förra våren. En klassisk färg i Blekinge!

Specialfärgerna kommer både på Super Shadow Rap och X-Rap Peto!

Av Mogge|2019-06-03T08:56:37+02:00mars 24th, 2019|Fiske, Gädda, Tips & Tricks|

Välj rätt krok till dina beten

Sportfiske är i många avseenden en hobby, eller livsstil om man så vill, omgärdad av detaljer. Och det är kanske inte så konstigt – slarvar man det minsta med detaljerna kring sin utrustning minskar chansen att landa drömfisken radikalt. Så här i gränslandet mellan vinter- och vårfisket är det hög tid att se över utrustningen som ska användas i öppet vatten.

För många är det självklart att byta lina, knyta fräscha tafsar och stingers och byta ut oskarpa krokar. I olika forum snackas det om favoritlinor, rullar och spön – men just krokarna får förhållandevis lite uppmärksamhet. Lite märkligt kan jag tycka då det är en extremt viktig detalj i allt fiske.

Oavsett om man spinnfiskar eller trollar är skarpa krokar A och O.

En krok är en krok är en krok…

I höstas hade jag en ”lagom fiskeintresserad” kompis med ut på ett spinnfiskepass efter gädda. Jag bytte krokar på ett bete, men var inte helt nöjd eftersom jag inte hittade exakt rätt modell att byta till, när han ställde frågan:
Spelar det någon roll vilken krok du väljer? Så länge det är rätt storlek alltså…

Ja, i vissa fall kan det faktiskt göra det. Ett betes egenskaper kan påverkas relativt mycket av krokvalet. Byter du till en tyngre trekrok kanske betet blir sjunkande istället för svävande. En bakre trekrok med ett brett gap kan hämma gången på betet och om gapet är för smalt kommer det att kroka sämre. Jämför gärna ett gäng olika 2/0 nästa gång du är i din lokala fiskebutik så kommer du se hur olika de kan se ut.

I franska VMCs sortiment finns det, bokstavligt talat, en krok för varje situation och art. Och det kanske inte är så konstigt då man grundades 1910 och varit världsledande i många år.

VMC Rapala Pike Series

Vill du vara säker på att dina beten fiskar precis så bra som de är utvecklade att göra? Att de får rätt ”häng”, krokar som bäst och rör sig som de ska. Köp då rätt typ av krok.

Till Rapala Pike Series finns nu 5- och 25-pack av de VMC-krokar som används på samtliga beten i serien. Så nu finns det ingen anledning för Peto, Shadow Rap och Scoop att inte simma så bra som de kan – eller att missa hugg på grund av fel eller slöa krokar.

Rapala Super Shadow Rap – ett bete som på kort tid lockat mängder med stora gäddor till hugg!

VMC 4551 Rapala Pike Series finns i både 5- och 25-pack i storlekarna 2/0 och 3/0.

Av Mogge|2019-06-03T08:59:35+02:00mars 15th, 2019|Fiske, Gädda|

Gäddtrolling under våren – mina tankar

De senaste dagarnas mildväder har åtminstone fått mig att hoppas på att det inte är så långt kvar tills dess att man kan fiska i öppet vatten. Här har jag samlat några av mina tankar kring gäddtrolling under den första tiden efter att isen släppt.

Under mörka vardagskvällar finns mycket tid för planering och vård av utrustning inför den kommande säsongen. Rullarna får nya fräscha linor, tafsar knyts och betenas krokar kontrollerats åtskilliga gånger. Sjökort, både digitala och pappersvarianter, specialstuderas i jakten på den perfekta viken, grynnan eller sundet.

Det är alltid med en stor känsla känsla av förhoppning, frihet och lycka som jag sjösätter båten i öppet vatten för första gången efter att isen släppt sitt grepp. Vinterns alla teorier skall nu omsättas i praktik.

För min del börjar jag alltid vårfisket från båt så snart isen gått och då med pelagisk gäddtrolling. Jag tycker att det är ett utmärkt sätt att lokalisera både bete och gädda samtidigt som man har chans att fånga fisk.

Kallt vatten kräver lugna beten

Yttemperaturen är oftast inte mer än någon enstaka grad och det är inte ovanligt att man får kryssa bland isflaken. I så låga temperaturer är nyckeln till framgång att fiska långsamt och välja beten som simmar även om man bara fiskar i en knops fart.

Nya Rapala X-Rap Otus är ett sådant bete. Den långa (betet är 25 cm i utsträckt läge) curly tailen rör sig otroligt fint redan i riktigt låga farter. Kolla in den här videon nedan så förstår du varför den levererat så bra under testfisket.

Jag är helt säker på att Otus kommer att bidra till att många gäddfiskare höjer sina personbästan under 2019. Här nedan ser du några av alla de färger som finns.

Även Rapalas klassiska gäddbete Super Shad Rap är ett riktigt bra kallvattensbete i mina ögon. Det har rejält många spinn- och trollingfångade storgäddor på sitt samvete. I låga farter har Super Shad Rap precis den där lugna, vaggande gången som gäddorna bara inte kan låta bli…

Pelagiskt trollingfiske

Under vårvintern handlar det sällan om något mängdfiske. I vissa av de vatten jag fiskar i får man vara nöjd med ett hugg per pass. Chansen att ta en riktigt stor fisk uppväger alla händelselösa timmar om du frågar mig.

Jag lägger oftast mina första pass ute på frivattnen, utanför de skärgårdsvikar som gäddorna senare leker i, och söker då betesstim, bottenstrukturer eller större individer på ekolodet.
Ser det bra ut på skärmen så koncentrerar jag givetvis mitt fiske där. Men faktum är att flera av mina större gäddor huggit där det varit helt rent på ekolodsskärmen… De har troligen varit på väg in mot lekområden när det plötsligt dykt upp en möjlighet till en munsbit. Inte sällan har det upprepats flera gånger per säsong – år efter år. Det finns helt enkelt en anledning till att gäddan simmar just där…

Gäddtrolling bland isflak

Precisionsfiske över botten

Innan gäddan går in i lekvikarna samlas de som bekant på djupkanterna utanför. Ibland avslöjar ekolodet att större fiskar trycker mot botten, gärna i anslutning till stora betesstim, då kan det vara en god idé att fiska där de är – nära botten.

Med hjälp av ett stort päronbly, 100-200 gram, och en räkneverksrulle som Shimano Tekota kan man placera betet exakt där man vill ha det.
Släpp ut betet några meter, sätt fast päronblyet med gummisnodd eller liknande och håll koll på räkneverket när du släpper ner. Därefter sätter du linan i paravanens utlösare. På så sätt kommer du fiska betet på exakt det djup du önskar rakt under din paravan.

Storms R.I.P Roach är bete som funkar utmärkt att fiska på detta vis. Det är en mörtimitation i perfekt storlek (21 cm och 127 gram) för stora, hungriga vårgäddor.

Samma bete funkar också bra att fiska ytligt över stora djup. Den breda siluetten gör den lätt för gäddorna i djupet att upptäcka den och smyga sig på underifrån…

Snabb hantering är A och O

För att säkerställa att vi har ett bra framtida fiske så gäller det att hantera fisk som ska returneras snabbt och rätt. En snabb och enkel avkrokning i vattnet är givetivis att föredra. För det finns en massa bra verktyg. Ett personligt favoritverktyg är Rapalas kroklossare som jag blev förälskad i redan vid första testet! Den är både stark och har ett riktigt bra grepp – även med händer hala av fiskslem.

Rapala Pro Guide Jonathan Nellfors tipsar om fler bra verktyg här »

Vårväder och gäddfiske

Under våren har jag haft mina bästa trollingpass efter gädda i solsken och vindstilla förhållanden. Väder som jag under resterande del av året inte förknippar med gädda. Det gör det ju inte mindre njutbart att solen värmer och gäddorna hugger.

Att ljudlöst glida fram med hjälp av elmotorn över spegelblanka vattenvidder där man vet att riktigt stora gäddor simmar är magiskt. Det är minnen från sådana dagar som gör att man uthärdar vintermörkret. Och nu är det förhoppningsvis inte så långt kvar…

Av Mogge|2019-06-03T09:04:57+02:00februari 14th, 2019|Fiske, Gädda, Tips & Tricks, Trolling|

Gäddfiske med Peto – den finska besten

Ingen kan väl ha missat Rapalas succébete X-Rap Peto – den finska besten. När Mathias Holgersson och Mikko Seppänen vann Pike Fight 2018 så landade de, bland många andra gäddor, två fiskar på 114 och 118 centimeter under sista dagens fiske på just Peto. Under 2018 har Peto varit det dominerande beten även i min båt när det gäller spinnfiskade gäddor. Både i grunda vikar och över djupare vatten har den levererat fisk. Och en stor del av styrkan i betet är just hur mångsidigt det är.

X-Rap Peto – det bästa av två världar

Hårdbeten har, i mina ögon, två stora fördelar. De kastar längre och mer precist samtidigt som de krokar bättre än mjukbeten. I alla fall de dagar gäddan hugger mer försiktigt. Den stora fördelen med mjukbeten är givetvis att de rör sig oerhört fisklikt. I X-Rap Peto har Rapala kombinerat de två betestypernas fördelar och skapat ett bete som snabbt blivit en favorit vid spinnfisket för mig.

Ytterligare en fördel med Peto är att den går att fiska både riktigt långsamt och supersnabbt. Att fiska riktigt långsamt på grunda vatten är riktigt spännande och kan vara väldigt effektivt. Inte helt sällan avslöjar gäddan sig innan hugget via en virvel i det grunda vattnet. Vill man fiska betet djupare så går det givetvis att låta den sjukna och ”räkna ner den” till rätt djup. Men om man vill vara mer effektiv och nå rätt fiskedjup snabbare så är Storms viktningssystem R.I.P Multi Depth Screwsystem lösningen. Med utbytbara vikter kan du enkelt anpassa fiskedjupet efter rådande situation.

Favoriter till gäddfisket; Shimano Tranx, Yasei Pike och Rapala Peto

Fiska från ytan och ner

Under mitt senaste spinnfiskepass, precis innan isen omöjliggjorde sjösättning, uppstod exakt en sådan situation.

Via ekolodet kunde jag se hur två större fiskar parkerat i utkanten av ett jättelikt betesstim i en djuphåla. Stimmet sträckte sig ända från botten på 14 meter upp till ett par meter under ytan. På fyra meters djup patrullerade gäddorna. I en sådan situation fiskar jag alltid av platsen från ytan och nedåt – allt för att inte riskera att träffa gäddorna med sjunkande linor.

För varje kast lät jag betet simma lite djupare och i det femte eller sjätte kastet på den här platsen så kommer hugget. Hårt, distinkt och helt utan pardon klipper gäddan min Rapala Peto i färgen Olive Green (OG).

Det är ingen jättestor gädda men den är fin kondition och det är tydligt att den tullat på det stora stimmet av betesfisk under oss. Efter att fisken krokats av återfår den sin frihet och simmar ner i det klara vattnet för att fortsätta sätta skräck i mörtarna där nere.

En gädda med fina proportioner

Rapalas kroklossare och Weight & Release Mat är två riktigt bra tillbehör

Grundvattensfiske

Tack vare att Peto sjunker långsamt så går den att fiska över riktigt grunda vatten. Under vissa perioder står gäddan riktigt grunt och då är det avgörande att ha beten som kan fiskas där. Min största gädda i år, en fisk på 113 cm och 12,6 kilo, stod precis i utkanten av stubbvassen på 50-60 centimeters djup. Hugget kom efter bara ett par vevtag och det blev så där stumt i andra änden som bara ett hugg från en större fisk kan ge.

Gäddan på 113 centimeter och 12,6 kilo stod på riktigt grunt vatten

Glupsk abborre på Peto

Fisket med Peto har under året bjudit på mängder av fina gäddor, se bara på www.rapalapike.se, men också abborre! Under förleksfisket i våras överraskades min vän Stefan Källström av en glupsk abborre när vi fiskade gädda tillsammans. I anslutning till ett gräsbevuxet grundparti klippte en kilosfisk hans Peto i färgen Hot Tiger Pike. En riktigt trevlig bonusfisk!

En trevlig överraskning vid gäddfiske!

Det här inlägget är även publicerat på https://www.rapalaproguide.se/

Av Mogge|2018-12-28T14:42:25+01:00december 28th, 2018|Fiske, Gädda, Rapala, Rapala Pro Guide, Storfiskregistrering|

Inspirerande samarbete med Rapala och Shimano

För en tid sedan fick jag frågan om jag ville bli medlem i Rapala Pro Guide-teamet och självklart svarade jag ja. Det känns väldigt hedrande att få representera flera av världens största, och bästa varumärken, när det gäller fiskeutrustning; Rapala, Shimano, Storm med flera. Att dessutom få göra det tillsammans med andra riktigt skickliga fiskare gör det extremt inspirerande – blandat med en smula prestationsångest. Det är helt fantastiska fångster som radas upp av mina nya teamkompisar på rapalaproguide.se

Samarbetet innebär bland annat att jag haft förmånen att få provfiska en del av nästa års nyheter. Bland annat ett bete som jag tror kommer att resultera i många stora gäddor i vår… Det kan jag dessvärre inte berätta något om ännu – men det jag kan berätta om är Shimanos kommande spinnspö: Yasei Pike 260 Extreme.

Ett grymt spö som jag med lätthet kastat riktigt stora trä- och gummibeten med utan att det för den skull kompromissar det minsta i känsla. Jag upplever att många spön man kan kasta större beten med blir väldigt “stolpiga” och tråkiga att drilla fisk med. Så är inte fallet med Yasei Pike 260 Extreme. Att spöet är stilrent och snyggt är ju bara en bonus!

Shimano Yasei Pike, Shimano Tranx och Rapala Peto – en grym kombination för gäddfiske

Mer kraft med bättre grepp

Jag upplever att Shimano Yasei Pike krokar utmärkt, även på lång lina, och är riktigt skönt att drilla fisk på. Rullfästet är av typen “gevärsmodell”, eller Fuji Palming Grip som det heter, och innebär att spöets “trigger” hamnar bakom handen istället för det klassiska mellan pekfinger och långfinger. Det ger en större kraft vid mothugg och ett grepp som avlastar handleden på ett bättre sätt. Med andra ord orkar man fiska längre… Jag har en Shimano Tranx 301 på spöet och tycker att det är en perfekt kombination! Tillsammans med Rapala Peto i färgen OG har det stått för merparten av gäddfångsterna i min båt under hösten.

Jag tror att Yasei Pike kan bli ett favoritspö för många gäddfiskare 2019. Kika in filmen nedan där Rapala Pro Guide Mathias Holgersson fiskar just med Yasei Pike.

Fler inlägg på rapalaproguide.se

Framöver så kommer jag även att skriva på rapalaproguide.se – så håll utkik där om du vill läsa mer om mitt fiske. Där du bland annat kan läsa ett färskt inlägg om laxtrolling vintertid på Vättern; https://www.rapalaproguide.se/2018/12/laxtrolling-pa-vattern_-_mina-betesval/ Högaktuellt med andra ord!

Av Mogge|2018-12-20T15:25:03+01:00december 17th, 2018|Fiske, Fiskeprylar, Gädda, Rapala Pro Guide|

Laxtrolling på Vättern – mina betesval

När dagarna blir korta, kalla och naturen tecknas i blyertsgrått så kommer alltid suget efter laxtrolling smygande hos mig. Det är något magiskt över stora, stålblanka laxar som jagar runt i spiggstimmen – ofta så ytligt att man ser stjärtfenor och ryggar bryta ytan. Då kan jag lova att pulsen stiger…

Stålblank lax fångad vid laxtrolling i Vättern

Stålblank lax fångad i Vättern i december.

Inte helt sällan säger vi att ”stora beten ger stora fiskar” och i många fall stämmer det. Men när det kommer till laxtrolling på Vättern, framförallt vintertid, så är det ofta precis tvärtom. Det är de små betena som levererar stor fisk. Orsaken är givetvis att lax, öring och röding kalasar i stora stim av spigg och helt enkelt ratar större beten. Då gäller det att anpassa sitt betesval efter laxens födosök. Match the hatch, som amerikanerna säger. Ett enkelt sätt är så klart att anpassa storleken på betet man väljer – men också färgsättning och djupgåendet kan spela in.

Naturliga färger fiskar bäst – i min båt

Personligen så föredrar jag beten i naturlig färgsättning, gärna med inslag av grönt och gult, när jag jagar laxen i spiggstimmen. Rapalas X-Rap Countdown och Original finns i perfekta storlekar för laxtrolling, 5 och 7 cm, och i massor av heta färger för att locka stora fiskar till hugg. X-Rap Countdown sjunker dessutom väldigt förföriskt och vaggande – precis som en skadad liten fisk. Så i exempelvis i innerkurvor, när betet tappar fart och sjunker, triggas laxens huggreflexer av det vaggande rörelsemönstret. Inte helt sällan hugger det även när man sänker farten för att håva! Så var beredd – det är inte ovanligt att laxen klipper betet när det känns som att båten nästan är helt stilla!

När vattentemperaturen är riktigt låg knyter jag gärna på silverkromade beten. Jag upplever att de blixtrande blanka sidorna funkar bäst i kalla vatten och kan ibland vara skillnaden på succé och fiasko.

Rapala X-Rap Countdown i naturliga färger är laxmagneter!

Innan du ger dig ut på laxtrolling är det inte fel att kika i boxarna med abborre-beten. Där kan du hitta beten som även funkar för laxfisket. Bland annat Shadow Rap Shad, som är ett magiskt bete till abborre, attraherar laxen.

Shadow Rap Shad – ett bete som fångar fisk!

Fiska där laxen jagar

Ibland händer det att laxen ratar beten som går för djupt när de jagar i ytvattnet. Det kan räcka med nån meter så struntar laxen betet. Jag upplever att så oftast är fallet när det är riktigt svaga vindar och sjön ligger som en spegel. Då får man välja beten som går ytligt eller fiska med kortare linlängder för att få betet att simma i huggzonen. Det här gäller främst under vinterfisket – när vattnet är varmare och ligger platt söker jag fisken djupare.

Kromade beten är en favorit i riktigt kallt vatten

För att få bästa gång på små beten fiskar jag alltid med en tafs av fluorocarbon som jag knyter betena i. En öppen knut, som Rapala-knuten, ger betet maximalt rörelseutrymme och påverkar inte gången som exempelvis ett beteslås kan göra. Jag använder Sufix Super 21 Fluorocarbon, 0,35 mm, till laxtrolling på Vättern. Att fluorocarbonen i princip är helt osynlig i vattnet och dessutom extra nötningstålig mot fisktänder gör valet enkelt.

Gryning och skymning är klassiska huggperioder.

Av Mogge|2019-06-03T08:29:20+02:00december 17th, 2018|Fiske, Lax|

Två dagars laxfiske i sommarvärme på Ålands hav

Varje år i maj har jag haft för vana att fiska en vecka i Blekinge, med Hasslö som utgångshamn, riktat på stor vandringslax. Det är ett fantastiskt kul fiske när man kommer rätt men då det är stora ytor kan man lika gärna blanka flera dagar i följd utan problem.

I år blev det ingen tur till Blekinge. En av orsakerna till det är att jag i dagsläget inte har båt för att fiska i de vattnen om vädret inte är extremt gynnsamt. Så när min vän Robban frågade om jag ville göra honom sällskap till Sundsveden för att jaga storlax på Ålands hav tackade jag omgående ja. Hans plan var att fiska tio dagar men då jag hade svårt att vara ledig så länge fick jag nöja mig med att mönstra på hans båt lördag-söndag 1-2/6.

Väl på plats fredag kväll bestämde vi oss för att inte ställa klockan allt för tidigt. Det skulle bli en lång dag till havs ändå – det var vi överens om. Strax efter 04 vaknade Robban och hade svårt att somna om. Och jag som inte sov speciellt tungt vaknade inte långt efter honom och snart var vi på väg ut mot de stora djupen och stora laxarna… Så blev det med den sovmorgonen!

Sundsveden, vår utgångshamn, tidig morgon och sen kväll. Lika vackert båda två!

Vi hann nog med två frukostar i den varma morgonsolen innan tröttheten satte in på oss båda. Robban tog en kortare vilopaus och jag följde hans exempel nån timma senare. Då, mitt i vilan, skrek det till i en rulle på babords djuprigg. Robban greppade spöet och konstaterade snart att “den är inte så stor” i samma sekund som det rev det iväg på den andra riggen. “– Den där däremot – den är finare” ropade han till mig som kravlade mig ut ur kojen i strumplästen.

Robbans fisk följde relativt med lätt in till båten och lät sig krokas av. En fin fisk kring 8-9 kilo simmade snabbt åter ner i djupet. Min fisk, som klippt en sked fiskad på 45 fot via djuprigg, rusade duktigt och lyckades få med sig inte mindre än tre linor… Av den anledningen blev fighten lidande och det gick relativt snabbt att få fisken i håven. Det i sin tur är ju bara en fördel när fisken ska returneras… Efter ett par snabba bilder, kontroll av längd och vikt, kunde vi återutsätta en fisk på 15,7 kilo fördelat på 112 centimeter.

En grov och fin fisk på 112 cm och 15,7 kilo

Givetvis fortsatte vi att fiska i det området under en längre tid och på VHFen kunde vi höra spridda rapporter om landade fiskar även om de flesta verkade ha det trögt i det fina lördagsvädret. Allt eftersom lade sig vinden och vi fick söka skydd mot solens strålar under båtens sprayhood.

Efter 16 timmars fiske sökte vi natthamn för att ladda batterierna inför nästkommande dag. Då flera av de vi pratade med i land själva hade haft kontakt med fisk, eller hört andra som haft det, i det område vi fiskade i så bestämde vi oss för att börja dagen där.

Natthamn i skärgården

Efter att ha övernattat på en ö i den åländska skärgården startade vi vår fiske kring 06.00 nästkommande dag. Planen var som sagt att nöta på i det område som hade gett fisk igår. Bitvis såg det riktigt bra ut på ekolodet, med både bete och större fisk, men söndagen förflöt utan ett enda hugg för vår del.

När jag satte mig i bilen för dryga tre timmars färd hemåt var jag ändå nöjd. Två fiskar, varav den ena på över 15 kilo, på två dagars fiske är verkligen inte dåligt. Att de kom i ett dubbelhugg som gjorde att all action koncentrerades till en kort stund på lördagsförmiddagen är fiske efter vandringslax i ett nötskal. Bitvis känns det som att man fiskar i ett tomt hav med 250 meter under kölen och så plötsligt bryts lugnet på en sekund av knarren från en eller flera rullar. Då är all väntan, dötid och frustration som bortblåst på en sekund. Trolling efter vandringslax är beroendeframkallande – så enkelt är det…

Av Mogge|2018-06-21T07:35:02+02:00juni 21st, 2018|Fiske, Lax, Storfiskregistrering, Trolling|

Gäddfiske toppades med en 12,6-kilos fisk

Gäddfiske på våren – kallt, trögt och helt underbart!

Efter en lång och kall vinter hade längtan efter gäddfiske i öppet vatten, värmande vårsol och köldstela gäddor växt sig rejält stark i början av april. Satellitbilder över isläget på våra sjöar kollades dagligen och rapporter om eventuellt öppna ramper eftersöktes. Det var därför en extremt skön känsla att kunna sjösätta båten i solskenet lördag 7/4 för ett trollingpass.

Vattentemperaturen låg på iskalla 1,2-1,5 grader och bitvis fick jag kryssa mellan isflaken för att inte köra fast paravanerna. Med en trollingfart under 1 knop gäller det att välja beten som trots den låga farten simmar. Valet föll på klassiker som sjunkande 19 cm gammel-Zalt, en uråldrig Westins jätte och de något nyare Platypus. Dessutom fick min nya favorit, Psyklöjan från Xet Lures [kolla in hans Facebook här], simma i det kalla vattnet.

Paravantrolling bland klumpar och flak av is

Så här i början av en säsong är det mest skönt att komma ut och att det inte högg någon fisk under de första timmarna gjorde inte så väldigt mycket. Solen och kaffet värmde skönt och under tystnaden bröts enbart av måsar och gäss. Att trolla med elmotor är en helt annat naturupplevelse än att köra med en bensinmotor. Helt plötsligt hör man tystanden – och fåglarna. Man får ytterligare dimensioner till sitt gäddfiske helt enkelt.

Dagens fångst!

Strax efter lunch såg jag i ögonvrån hur mittenparavanen på styrbord sida tvärstannade för att sedan backa bakåt innan jag hunnit få upp spöet. Ett par tunga knyckar var allt jag hann känna innan årets första fisk tackade för sig…

Ekolodet tecknade stora bågar, både under och vid sidan av båten, men trots idogt nötande på den fläcken hände inget mer. Istället var det när jag vände båtens för mot hamnen och började “trolla hemåt” som dagens andra hugg kom. En svartröd psyklöja hade fått en gädda på dryga sex kilo att öppna käften. Det var allt som hände den dagen…

Dagen efter gjorde jag en ny satsning och det gick om möjligt ännu sämre… Kort sammanfattat så hade jag ett misstänkt hugg på hela dagen. Och den fisken (om det nu var en fisk…) krokade aldrig. Det var bara paravanen som backade någon meter innan det hela var över. Men det var en fantastiskt fin dag med helt platt vatten!

På väg hem efter ett långt pass på sjön

Kalla nätter – varma dagar

Veckan som följde bjöd på klara kalla nätter och solsken på dagarna. Förhoppningen var att vattentempen skulle gå upp nån halv grad och att isen i ytan skulle försvinna och det visade den sig har gjort nästkommande helg.

Även denna dag satsade jag på trolling med ett gäng kallvattensfavoriter i linänden. Vädret var i princip detsamma som tidigare med helt platt vatten och solsken. Inga enkla förutsättningar för ett bra gäddfiske enligt mina erfarenheter.

Timmarna gick och kaffet i termosen började att sina när en av rullarna knarrade till för en kort sekund. Den yttersta paravanen dök under ytan utan att lösa ut. När jag löste ut den kände jag att det fanns lite mer tyngd än enbart en paravan och en Zalt i andra änden. Rätt snart vältrade sig en välmatad gädda i ytan. Efter att krokarna lossats och längd och vikt fastställts till 102 cm och 7,98 kilo fick hon simma åter ner i det tregradiga vattnet.

Ökat fiskesug trots trögt fiske

Väl hemma igen så var fiskesuget så pass stort att jag kände mig tvungen att ta en dag ledigt från jobbet kommande vecka. Sagt och gjort: tidigt på tisdagsmorgonen sjösattes Starwelden för ytterligare ett pass.

Den stora skillnaden den här gången var att spinnutrustningen var med. Under söndagen hörde jag nämligen plaskandet från lekande gäddor och tanken var att inleda med ett par timmars trolling för att sedan spinnfiska resten av dagen.

Trollingfisket gav inget på krokarna mer än vass som isen slitit med sig. Bitvis var det så pass mycket av den varan att det var svårt att bedriva ett effektivt trollingfiske. När solen så började värma på lite mer plockade jag in trollingspöna och gick över till spinnfiske. Långsamt fiskade jag av ett område där jag vet att det fångats mycket stor fisk innan och där ekolodet skvallrade om att det här inte var ett ställe där mörtar hängde i onödan. Vissa av ekona var riktigt massiva! Sakta och metodiskt presenterades Zaltar, Bustrar, Platypus och allsköns beten som jag tyckte hade både rätt “häng” i vattnet och färg. Gäddorna höll inte med. Gäddfiske så här års är inte alltid enkelt.

Tung fisk i håven!

Efter en kortare förflyttning och kombinerad lunch gled jag så upp över en djupkant som går tvärt från tio till två meter och på ekolodets sidoseende funktion kunde jag se att det stod fisk i utkanten av vegetationen. De första fem kasten gav inget annat än bottenkänning och vass på krokarna. Inför det sjätte kastet hakade jag på ett väldigt grundgående tailbete från Wolfcreek som kan fiskas väldigt långsamt precis ovanför den korta vassen. Jag hann inte ta mer än ett par vevtag innan hugget kom! En stor virvel i det grunda vattnet avslöjade att det rörde sig om en bättre fisk. Relativt snällt följde hon med fram till båten där jag hoppades på att få en skymt av henne i det mörka vattnet men hon ville annorlunda och gick ut över djupkanten och stångade på rätt så duktigt.

Jag förberedde håven och styrde långsamt fisken åter mot båten. Vid det här laget var knäna faktiskt rätt så mjuka! När så fisken gled i håvnätet och jag såg proportionerna ville jag bara skrika rakt ut. Men eftersom det passerade en båt några hundra meter bort bet jag mig i läppen. Med småskakiga händer lyckades jag i alla fall väga fisken innan jag ringde min fiskepolare Robban Führ, som fiskade en bit bort, för fotoassistans. I fiskefrossans rus insåg jag att jag inte hade dragit av vågsäcken och vägningen gjordes om igen. Nu med vågen nollad med vågsäcken på. Digitalsiffrorna på vågen visade 12,60 kilo. Eftersom att den andra båten nu försvunnit kostade jag på mig ett halvkvävt “Yeeeeeeees!”.

Fotohjälp av mig gode vän Robban

Med hjälp av Robban förevigades den 113 centimeter långa fisken på bild. Jag var så otroligt glad att han fanns i närheten och kunde ställa upp! Tillsammans bevittnade vi hur hon majestätiskt gled iväg i det kalla vattnet innan och försvann i mörkret.

Vi fortsatte gemensamt att fiska av samma kant och ett par till gäddor landades. Dessa var av betydligt mindre kaliber men det gjorde inte mig så mycket. Redan vid 15-tiden bröt jag fisket med en skön känsla som bara ett nytt PB kan ge. Att det dessutom innebar en storfiskregistrering på en ny art för mig gjorde inte saken sämre…

Nu är väl inte våren, eller för den delen vårfisket, över på något vis men det finns så många andra arter som lockar så här års. Etersom jag känner mig väldigt nöjd med mitt gäddfiske på dessa fyra fiskepass är det inte omöjligt att jag nu skiftar fokus. En riktigt stor abborre har länge legat högt på önskelistan…

Av Mogge|2018-11-22T14:17:04+01:00april 24th, 2018|Fiske, Gädda, Starweld 1674 TL, Storfiskregistrering|

Magiskt vertikalfiske efter röding senaste tiden

I onsdags förra veckan bestämde jag mig för att ge mig ut på Vättern för att vertikalfiska röding under några timmar på eftermiddagen och kvällen. Jag kom ut relativt sent och började leta fisk på positioner där jag tidigare år haft bra trollingfiske efter rödingen sommartid. Rätt så snart hittade jag stora ansamlingar av fisk, och trollingbåtar, men rödingarna visade inget större intresse för betena som presenterades för dem. Jag bestämde mig för att lämna området och sticka ut till ett grund några distans bort för att testa lyckan på ett lugnare ställe…

Efter förflyttningen påbörjade jag ett par timmars letande efter bättre ekon i vattenmassorna. Men tji fick jag! Inte ett spår av varken betesfisk eller större fisk fanns att läsa ut på Lowrance-skärmen. Det var inte mycket att fundera på: de sista timmarna innan mörkret skulle jag fiska i området där jag tidigare sett fisk.

Nästan exakt 19:00 slog jag på ankringsfunktionen på Minn Kotan och började fiska. 15 minuter senare hade jag bränt ett par hugg och returnerat tre fina rödingar! I samma takt som rödingarna högg lämnade trollingfiskarna för att åka in till hamn och jag hade ett makalöst fiske.

Under långa stunder hade jag upp till tio rödingar under båten som jagade både mitt bete och livrädda löjor. Jag tappade en fisk och sekunden efter klippte en ny stor, stark röding betet! Eftersom fisken var så otroligt i stöten började jag att experimentera med tekniker och beten för att eventuellt hitta något nytt men det var snart tydligt att det enbart var Gomuku, i en specifik färg, de ville ha.

Rödingarna var otroligt selektiva och en av de jag landade hade ett knippe små löjor i munnen och på bilden nedan är det kanske inte så svårt att förstå varför just Gomukun fiskade så bra.

Kvällens största fisk, en röding på 4160 gram, bjöd på en riktigt fin fight innan jag kunde håva den. En vacker och väldigt stridbar fisk som fick mitt spö, ett Vertical Pelagio Extreme V2 från BFT, att bekänna färg! För övrigt ett riktigt trevligt spö som jag varmt kan rekommendera. Jag testade ett av mina andra, mjukare spön, men känslan är att jag tappar mer fisk på de mjuka spön.

BFT spöet har en bra ryggrad och är extremt lätt vilket, tillsammans med en lång ändbutt som vilar skönt under armen, gör att man orkar fiska med det oavbrutet i timtal.

Några dagar senare var jag och Stefan Källström ute för att testa fisket igen och förutsättningarna kändes verkligen helt rätt redan på väg mot båten. Det blev intre sämre av att vi efter några minuters fiske hade landat varsin grann fisk – men sedan så dog det ut. Efter mycket kämpande tror jag att jag fick tre fiskar till, varav den ena var den minsta röding jag skådat, under hela kvällen. Betydligt mycket segare fiske men ändå en trevlig kväll i solskenet!

Av Mogge|2018-11-22T13:47:43+01:00juli 25th, 2017|Fiske, röding, Storfiskregistrering, Vertikalfiske|

Äntligen en storgös i håven

Jag har fiskat en hel del gös genom åren men på grund av att jag tidigare haft svårt att sjösätta båten i mindre vatten har satsningarna allt som oftast resulterat i mindre fiskar via trolling. Vintertid har jag även testat ismetet efter gös men med min Starweld har det blivit enklare att sjösätta även i små vatten som håller större fisk.

I söndags bestämde jag mig ovanligt sent för att sticka ut ett par timmar på ett vatten där jag vet att det fångas fin gös då och då på trolling. Eftersom jag dessutom var tvungen att vara hemma igen tidig kväll så bestämde jag mig redan i bilen för var jag skulle fiska. Tanken var att bränna allt krut i ett djupare område i anslutning till flera grundtoppar och en ö, som skulle kunna erbjuda lite lä för den vind om skulle kunna komma under dagen, enligt SMHI.

När jag sjösatte och åkte ut mot den tänkta fiskeplatsen låg sjön helt platt och solen värmde väldigt skönt. Väl framme så var det bitvis packat med betesfisk och i anslutning till stimmen även större fisk. De två första som behagade hugga var dock gäddor. Den första knep en egengjuten vertikaljigg i en mossgrön och koppartonad färgsättning och bjöd på en fin fight. Den andra, även den en gädda – mindre än den första, trängde sig i matkön när jag hade lokaliserat ett stim abborrar och försökte få dem att ta den lilla jiggen… Men gäddan hann före och bjöd även den upp till en fint motstånd på lätta grejor.

... plötsligt sjunger det till i spöet och jag krokar en tung fisk som svarar med att rusa rakt mot botten. Spöet står i en djup båge och jag bara ler!

En kort stund senare visar ekolodet ett bättre eko i frivattnet. Ett gult eko – med “skägg” under… Det har jag lärt mig att större fisk ofta har på ekolodsbilden. Då det är i princip vindstilla är det inga problem att “fickparkera” rakt ovanför fisken och släppa jiggen. Nån meter över stannar jag upp betet och darrar lite försiktigt på spötoppen samtidigt som jag ser hur det gula ekot stiger för att i ekolodsbilden “smälta ihop” med ekot från betet. En kort stund står fisken där och glor på sitt tilltänkta byte. Betraktar, funderar och undrar säkert vad det är frågan om. Och så plötsligt sjunger det till i spöet och jag krokar en tung fisk som svarar med att rusa rakt mot botten. Spöet står i en djup båge och jag bara ler!

Resultatet blir att flätlinan går in i den sidomonterade ekolodsgivaren men relativt snabbt kan jag frigöra den och fighta en fisk som slåss som en tungviktsboxare!
– “Det här är en gädda till”, säger jag högt för mig själv samtidigt som fisken fortsätter ner i djupet så att min Shimano Curado 71 HG knarrar överlyckligt. Jag lyckas få stopp på fisken och tar ett par meter lina på den innan den viker av. Går ut i sidled och in under båten. Återigen är linan otäckt nära ekolodsgivarna…

Jag sätter hårt mot hårt och pressar in fisken och inser i samma sekund som den visar sig att det är en gös – och i mina ögon är den stor!
Jag hör mig själv säga att – “Det är en sexa” när fisken ligger besegrad i håven. Vilken grej! Vilken fisk!
Samtidigt som fisken får vila plockar jag fram kamera, våg, vågsäck och måttband. Måtten fastställs till 86 centimeter och 6540 gram. En storfisk. Dessutom tagen på ett eget bete som jag håller på och laborerar med. Fantastiskt kul!

Som tur är så har jag med systemkameran och efter lite riggande står den i rätt höjd på, lite lagom vanskligt balanserat på två Plano-lådor som i sin tur står på en tröja. Ett perfekt stativ – i alla fall när det är vindstilla! Med undantag för ett par bilder när fisken inte alls vill vara med på bild så går det rätt smidigt att plåta fisken med fjärrutlösare och bilderna blir över förväntan.

6540 gram och 86 centimeter – en stor fisk för mig. Framförallt i detta vatten…

Storfisk förresten – vad är det? Ja, Sportfiskarnas storfiskregistrering är så klart en knivskarp måttstock för det. Men en fisk som är gigantisk i ett vatten kan ju som bekant räknas som en högst medelmåttig fisk i ett annat vatten. Och med tanke på den utveckling som gösfisket haft, i takt med att vertikalfisket har utvecklats, så är så klart inte en fisk på 6540 gram att betrakta som stor. Även om den når över storfiskregistreringsvikt.
Men jag är glad över fångsten! Inte minst med tanke på att jag, i efterhand, fått veta att det inte kommer upp så många gösar över sex i det vattnet per år, och hoppas så klart kunna höja mitt personliga rekord inom kort… Kanske till och med i samma vatten.

Av Mogge|2017-07-05T12:04:34+02:00juli 5th, 2017|Båtliv, Fiske, Gös, Starweld 1674 TL, Storfiskregistrering|

Pelagiskt prickskytte – ett beroendeframkallande fiske

I och med båtbytet för snart ett år sedan så har jag skiftat fokus en del i mitt fiske. Efter 19 års trollingfiske är det numer “back to basics” med fokus på gädda, abborre och gös – även om metoderna och utrustningen ändrats en del… Givetvis föll det sig naturligt att till slut ge sig i kast med vertikalfiske när man har en båt som funkar perfekt just till det. Jag har tidigare bara åkt med andra för att se och lära. Visst har det varit både trevligt och intressant men det går, så klart, inte att jämföra med att fiske själv från egen båt.

Efter den första riktiga satsningen, i början av maj, var jag helt fast! Inte för att jag lyckades överdrivet väl eller fick någon extremt stor fisk utan på grund av spänningen! Att på ekolodet se en rovfisk stiga mot betet, inspektera det och eventuellt hugga är otroligt mycket mer spännande än man kan tro. Det går närmast att jämföras med det visuella i att fiska färna med flytbröd eller när bubblorna från ätande sutare närmar sig ditt flöte… Det är så spännande att man nästan glömmer bort att andas! När sedan fisken helt ointresserat viker av, utan att ens provsmaka betet, då är frustrationen hög och svordomarna ligger nära till hands.

Under det där första riktiga passet i maj lyckades jag till slut locka ett tiotal gösar till hugg trots bleke och strålande solsken. Nästan omgående när jag kom ut på sjön hittade jag ett större stim med betesfisk och i utkanten av det ett tydligt eko. Ett eko som visade stort intresse för en 8″ Westin twinteez i färgen Baitfish. Utan pardon klippte gösen jiggen och några sekunder senare låg den i håven… lika förvånad som mig. Skulle det verkligen vara så här enkelt?

Drygt nio timmar och noll hugg senare hade jag svar på frågan: Nej, det är inte så enkelt. Fiske är alltid fiske och i slutänden så är det ju som bekant fisken som bestämmer spelreglerna. Vill den inte käka så spelar det liksom ingen roll vad vi försöker med…

Men så lagom när självförtroendet nått nya bottennivåer hittade jag ett djupare område i sjön där betesfisken stod högt upp i frivattnet. Och under dem tecknade ekolodet större ekon som senare skulle visa sig vara gös och gädda.

Plötsligt kunde jag se på skärmen hur betesstimmen splittrades upp av jagande fisk och när min jigg närmade sig ekona där under attackerades den med samma beslutsamhet som på morgonen. Under en hektisk timma landade och återutsatte jag nio gösar och två gäddor. Dessutom tappade jag ett par fiskar varav en kändes riktigt fin…

Att plåta själv, med telefonen, är ingen lek tillsammans med en arg gös.

Efter det inledande passet var jag fast i vertikalfisketräsket. Med allt vad det innebär i form av nya inköp av prylar och letande efter nya, spännande vatten…

Jag var inte helt säker på att vertikalfisket efter gös skulle vara något för mig. Egentligen vet jag inte varför eftersom jag hittills inte testat något fiske som inte tilltalat mig… Kanske var det plånboken som hoppades på att jag inte skulle fastna för fisket. Men nu är beroendet ett faktum och hålet i plånboken växer bara för var dag…

Av Mogge|2017-07-04T13:33:22+02:00juli 4th, 2017|Båtliv, Fiske, Gös, Starweld 1674 TL, Vertikalfiske|

Första trollingpasset med båten

Efter att ha fokuserat mitt trollingfiske på lax och öring sedan 1997 har jag det senaste året fått ett större sug efter andra arter, mindre vatten och nya utmaningar. Därför bytte jag båt under sommaren… men när vintern kommer, himlen blir blyertsgrå och kvicksilvret i termometern kryper ner under nollan kommer suget efter lax krypande igen. Det är något magiskt med de korta, kalla, dagarna och silverblanka stridbara fiskar. Av den anledningen begick jag i söndags trollingpremiär med Starwelden.

När det för en gångs skull inte skulle blåsa storm under den här hösten/vintern hotade SMHI med snöoväder och halka. Men när mobilalarmet pep och termometern visade nån plusgrad så hängde jag på trailern och styrde kosan mot Vättern.

De rapporter jag fått talade om trögt fiske på Granvikssidan under de senaste dagarna och eftersom vinden legat på från väst så kändes det helt rätt att sjösätta i Medevi och därifrån söka av vattenvidderna.

Då jag ännu inte monterat djupriggar på båten nöjde jag mig med sex spön fiskade i ytan bakom Ghost Tackles grymma SupraCruz-paravaner. Betena närmast båten blyades ned med 30 respektive 50 gram bly innan letandet efter betesfisk och/eller större bågar på ekolodet inleddes. De små ansamlingar av spigg, avtecknade som klotrunda bollar på lodet, stod i frivattnet på 30 meter där det var kring 60 meter djup. Inget lätt jobb att fiska kring dem utan djupriggar med andra ord…

På ett ställe hittade jag lite mer ytnära betesfisk och på sideimagen till och med ett par bågar. Precis i det området brände jag en fisk efter bara ett par sekunders drillande. Och minuten efter drogs den innersta paravanen nedåt, bakåt av tyngden från en fisk som dessvärre inte heller krokades ordentligt.

Utöver äggmackor, rykande hett kaffe och upplevelsen av att trollingfiska helt ljudlöst med elmotor så hände inget mer under dagen innan jag bestämde mig för att bryta upp och åka hem. Enligt prognoserna skulle vinden, och snöfallet, öka rejält framåt kvällen. Och det gjorde det… Snön vräkte bitvis ned och hemresan, och framförallt när jag skulle backa ner trailerekipaget i garaget, blev dagens mest spännande upplevelse.

Det hade snöat rätt rejält och garagenedfarten (vi har garage i källaren) var rejält hal. Jag har ungefär en decimeters marginal på var sida om båten för att komma igenom porten och det är normalt sett inga problem – men när nedfarten är en isgata blir det lite mer intressant. Efter lite trixande fick jag till slut båten på plats inne i värmen utan missöden.

Väl hemma framför öppna spisen kunde jag i alla fall sammanfatta mitt första trollingpass i min Starwelde 1674 TL som lyckat. Visst är det bekvämare med en HT eller kabinbåt som jag tidigare hade men som en bekant konstaterade vid rampen på morgonkvisten: “Båtar är som verktyg, man behöver olika för varje typ arbete”. Och lite så är det ju…

Förutom att montera djupriggarna så ska jag även sätta öglor för att kunna fästa drivankare i och på så vis får lite bättre kontroll över fart. Dessutom ska jag nog ha ett par spöhållare till för att kunna ställa ifrån mig spön enklare. Som gammal trollingfiskare känner man sig lite naken i en båt med färre än 20 spöhållare.

Av Mogge|2017-06-28T11:51:46+02:00december 14th, 2016|Fiske, Lax, Starweld 1674 TL|

Båtbyte och abborrfiske

Höstens fiske har helt riktats på abborre och en av de bidragande orsakerna till det är att jag bytte båt i somras. Eller rättare sagt; jag sålde Yamarinen i början av juni för att sedan köpa en Starweld 1674 TL med Suzuki 50 i början av augusti. Så det blev en sommar utan båt – men eftersom vi vara utomlands större delen av semestern spelade det mindre roll.

Från början hade jag tänkt mig en större båt så att hela familjen kunde följa med ut och övernatta utan att trängas allt för mycket. Samtidigt kunde jag konstatera att jag använde båten allt mer sällan… Det blev en vecka nere i Hasslö varje vår och ett par turer till Landsort i juni. Det var i princip allt. Efter 18 års med stort fokus på trollingfiske efter silverfiskar kände jag att det finns andra arter, och vatten, som lockar mer. Bland annat abborren.

Så de senaste veckorna har jag fiskat en hel del abborre – både efter jobbet och på helgerna. Den stora fördelen med en mindre båt är så klart att man kan sjösätta i princip var som helst. Och i närområdena finns det en del spännande vatten.

Fisket har bitvis varit extremt trögt för min del i den nordliga vind som dominerat senaste tiden. En dag hade jag inte ett hugg från 08.00 fram till 18.30 när en fisk på 1230 gram klippte en långsamt fiskad jigg i utkanten av ett vegetationsbälte. Sällan har uttryck som “trägen vinner” och “lön för mödan” passat bättre.

Stefan Källström

[se hans hemsida här] och jag fiskade ihop under ett par timmar för en tid sedan och han har verkligen hittat rätt i sitt abborrfiske det senaste året. Kilosfiskarna har radats upp (med en topp på dryga 1800 gram) och det var ingen skillnad den här gången. Efter bara en kort stunds fiske krokade han en fin fisk, som hade sällskap av ett par andra fiskar i samma storlek, som jag håvade åt honom. En vacker fisk på 1300 gram hade tagit ett spinnerbait som han varit väldigt framgångsrik med under en tid.

En annan dag hade jag fisk kring 7-8 hekto i de första tre kasten. De fullkomligt slukade jiggen! Men som i ett trollslag så blev det stendött… Ingenting hände – oavsett vad jag presenterade för godsaker. Ekolodet skvallrade om gott om bete och en hel del bågar i anslutning till det. Men de ville inte ta…

Jag lämnade platsen för att återkomma lite senare under dagen för att se om de var mer i stöten då. Och de var de – men förändringen var minimal. Till en början kände jag bara försiktiga stötar när abborren drog i jiggen. De var helt enkelt extremt försiktiga. Jag bytte då till en svävande liten Rapala och när den “hängde” i vattnet nöp abborrarna den. Det krävdes med andra ord lite trixande – men det gav resultat till slut.

På bara ett par dagar föll vattentemperaturen från 13-14 till 10 grader i ett av de vatten jag fiskar i… Det i sin tur fick till följd att abborren stod och tryckte i “undervattensskogen” som sträcker ut sig över stora delar av bottnen i en av de sjöar jag fiskar i. Här gäller det verkligen att fiska i utkanten av “vegetationen” om man vill behålla några beten i lådan. Träden sträcker sig, som synes på ekolodsbilden, sex-sju meter upp från botten och utgör perfekta gömslen för betesfisk och predatorer. En handfull fiskar lockades att lämna skogen och ta betet, allt som oftast när det sjönk genom vattenlagren, innan jag gav upp, kall och frusen av regn och nordanvind… Det är härligt med höst!

Av Mogge|2016-12-13T07:05:43+01:00oktober 21st, 2016|Abborre, Fiske|

Lyssningstips: Vetandets värld om laxsjukdomen M74

Laxsjukdomen M74 kan orsaka mer yngeldöd än på många år, tror forskare. Sjukdomen beror på brist av vitaminet tiamin som gör att yngel dör efter bara några dagar in i livet.

Orsakerna bakom sjukdomen, som upptäcktes för första gången 1974, är inte helt klara.

Kan det vara att laxen äter en fisk som inte har tillräckligt av vitaminet? Hur skulle det i så fall förklara varför man har sett liknande symptom hos ejdrar som inte äter fisk?

Är tiaminbrist ett allvarligt miljöproblem eller är det snarare en verkan av andra miljöförstöringar? Det råder det delade meningar om.

Lyssna på inslaget nedan.

Av Mogge|2016-09-13T11:07:24+02:00juni 17th, 2016|Fiske, Fiskevård/Fiskevanvård, Lax, Öring|

Storgös i håven; 8,13 kilo

Helgens planerade havsfiske ställdes in då vindprognoserna var på tok för ostabila. I stället fiskade vi gös i lördags, jag och Robban Führ. Eller i alla fall han. Jag blankade och agerade håvmästare.

Vi hade svårt att hitta ekon att fiska på under hela förmiddagen. Och de vi hittade visade inget intresse för våra beten oavsett vad som presenterades för dem. Ett par fiskar steg sakta och inspekterade jiggarna och då steg pulsen… för att sedan dala i takt med att fisken vek av och simmade iväg.

Det var först efter lunch som Robban hittade ett eko och konstaterade att “det är det första vettiga ekot på hela dagen”. Sekunderna senare stod han med bockat spö och fick dansa runt i båten ett halvt varv innan vi kunde se fisken i vattnet. “Det är en gädda” hävdade jag. “Nej, det är en stor gös”, kontrade Robban (som hade rätt). I efterhand inser jag att jag drog slutsatsen av att det måste vara en gädda eftersom gösarna jag får aldrig är så där långa…

Fisken gick i håven och glädjen var stor. Det är intressant hur en fiskedag kan vända från att kännas totalt misslyckad till perfekt på under 30 sekunder. Fisken mättes till fina 93 centimeter och trots sin slanka efterlekskondition pressades vågen till 8130 gram. En riktig praktfisk!

Under den resterande fiskedagen lär Robban mig fiska på alla ekon vi kunde hitta i hopp om att även jag skulle få känna på en storgös. Tyvärr inträffade aldrig det då fiskarna uppträdde precis som på förmiddagen: ointresserat och lojt. Det enda jag fick var en solsvedd nacke och ett sug efter mer gösfiske.

Av Mogge|2016-12-13T07:05:43+01:00juni 8th, 2016|Fiske, Gös, Storfiskregistrering|