Efter den händelselösa första natten beslutade vi oss för att göra en förflyttning och efter att ha inspekterat och ratat ett antal vatten kunde vi i alla fall till slut enas om en liten skogspärla. Samma procedur som kvällen innan utfördes; tältet restes, spöna riggades och betena kastades i sjön, matlagning vidtog och regnet bröt ut.
Vid det här laget kunde jag ana en viss uppgivenhet hos min sambo. För att stärka oss i den kalla julinatten delade vi på en flaska rött innan vi kröp in och somnade medan regnet smattrade mot tältduken.
På morgonen åt vi frukost och packade ihop våra prylar. Vi hade bestämt oss för att åka till Landskrona och kolla på en fotoutställning. Lagom som allting är packat i bilen upphör regnet och solen tittar fram. Vi ser på varandra och skakar bara tyst på huvudet.
Solen värmer så pass att det blir ett dopp i en sjö på vägen innan vi kommer når fram till Landskrona och besöker Hasse Perssons utställning Real/Unreal. En fotoutställning som skildrar USA genom fyra decennier. Mängder med oerhört starka bilder – rekommenderas varmt!
När vi ändå är i “närheten” bestämmer vi oss för att lägga ett par nätter i Antorpa, en plats som vi aldrig sett i sol. Samtliga gånger vi besökt sjön tillsammans har regnet vräkt ner men nu är det annorlunda!
När vi anlände till sjön kring lunch så vardet i strålande i solsken. Värmen bäddade för ett dopp och lite rekande av botten med snorkel och cyklop. Efter att ha placerat ut betena mäskat upp med lite hampa, pellets och några få majskorn på varje plats bjöds det på grillat kött i kvällssolen. Straxt efter midnatt kröp vi så in i våra sovsäckar…
