Varje år i maj har jag haft för vana att fiska en vecka i Blekinge, med Hasslö som utgångshamn, riktat på stor vandringslax. Det är ett fantastiskt kul fiske när man kommer rätt men då det är stora ytor kan man lika gärna blanka flera dagar i följd utan problem.

I år blev det ingen tur till Blekinge. En av orsakerna till det är att jag i dagsläget inte har båt för att fiska i de vattnen om vädret inte är extremt gynnsamt. Så när min vän Robban frågade om jag ville göra honom sällskap till Sundsveden för att jaga storlax på Ålands hav tackade jag omgående ja. Hans plan var att fiska tio dagar men då jag hade svårt att vara ledig så länge fick jag nöja mig med att mönstra på hans båt lördag-söndag 1-2/6.

Väl på plats fredag kväll bestämde vi oss för att inte ställa klockan allt för tidigt. Det skulle bli en lång dag till havs ändå – det var vi överens om. Strax efter 04 vaknade Robban och hade svårt att somna om. Och jag som inte sov speciellt tungt vaknade inte långt efter honom och snart var vi på väg ut mot de stora djupen och stora laxarna… Så blev det med den sovmorgonen!

Sundsveden, vår utgångshamn, tidig morgon och sen kväll. Lika vackert båda två!

Vi hann nog med två frukostar i den varma morgonsolen innan tröttheten satte in på oss båda. Robban tog en kortare vilopaus och jag följde hans exempel nån timma senare. Då, mitt i vilan, skrek det till i en rulle på babords djuprigg. Robban greppade spöet och konstaterade snart att “den är inte så stor” i samma sekund som det rev det iväg på den andra riggen. “– Den där däremot – den är finare” ropade han till mig som kravlade mig ut ur kojen i strumplästen.

Robbans fisk följde relativt med lätt in till båten och lät sig krokas av. En fin fisk kring 8-9 kilo simmade snabbt åter ner i djupet. Min fisk, som klippt en sked fiskad på 45 fot via djuprigg, rusade duktigt och lyckades få med sig inte mindre än tre linor… Av den anledningen blev fighten lidande och det gick relativt snabbt att få fisken i håven. Det i sin tur är ju bara en fördel när fisken ska returneras… Efter ett par snabba bilder, kontroll av längd och vikt, kunde vi återutsätta en fisk på 15,7 kilo fördelat på 112 centimeter.

En grov och fin fisk på 112 cm och 15,7 kilo

En grov och fin fisk på 112 cm och 15,7 kilo

Givetvis fortsatte vi att fiska i det området under en längre tid och på VHFen kunde vi höra spridda rapporter om landade fiskar även om de flesta verkade ha det trögt i det fina lördagsvädret. Allt eftersom lade sig vinden och vi fick söka skydd mot solens strålar under båtens sprayhood.

Efter 16 timmars fiske sökte vi natthamn för att ladda batterierna inför nästkommande dag. Då flera av de vi pratade med i land själva hade haft kontakt med fisk, eller hört andra som haft det, i det område vi fiskade i så bestämde vi oss för att börja dagen där.

Natthamn i skärgården

Efter att ha övernattat på en ö i den åländska skärgården startade vi vår fiske kring 06.00 nästkommande dag. Planen var som sagt att nöta på i det område som hade gett fisk igår. Bitvis såg det riktigt bra ut på ekolodet, med både bete och större fisk, men söndagen förflöt utan ett enda hugg för vår del.

När jag satte mig i bilen för dryga tre timmars färd hemåt var jag ändå nöjd. Två fiskar, varav den ena på över 15 kilo, på två dagars fiske är verkligen inte dåligt. Att de kom i ett dubbelhugg som gjorde att all action koncentrerades till en kort stund på lördagsförmiddagen är fiske efter vandringslax i ett nötskal. Bitvis känns det som att man fiskar i ett tomt hav med 250 meter under kölen och så plötsligt bryts lugnet på en sekund av knarren från en eller flera rullar. Då är all väntan, dötid och frustration som bortblåst på en sekund. Trolling efter vandringslax är beroendeframkallande – så enkelt är det…