I och med båtbytet för snart ett år sedan så har jag skiftat fokus en del i mitt fiske. Efter 19 års trollingfiske är det numer “back to basics” med fokus på gädda, abborre och gös – även om metoderna och utrustningen ändrats en del… Givetvis föll det sig naturligt att till slut ge sig i kast med vertikalfiske när man har en båt som funkar perfekt just till det. Jag har tidigare bara åkt med andra för att se och lära. Visst har det varit både trevligt och intressant men det går, så klart, inte att jämföra med att fiske själv från egen båt.

Efter den första riktiga satsningen, i början av maj, var jag helt fast! Inte för att jag lyckades överdrivet väl eller fick någon extremt stor fisk utan på grund av spänningen! Att på ekolodet se en rovfisk stiga mot betet, inspektera det och eventuellt hugga är otroligt mycket mer spännande än man kan tro. Det går närmast att jämföras med det visuella i att fiska färna med flytbröd eller när bubblorna från ätande sutare närmar sig ditt flöte… Det är så spännande att man nästan glömmer bort att andas! När sedan fisken helt ointresserat viker av, utan att ens provsmaka betet, då är frustrationen hög och svordomarna ligger nära till hands.

Under det där första riktiga passet i maj lyckades jag till slut locka ett tiotal gösar till hugg trots bleke och strålande solsken. Nästan omgående när jag kom ut på sjön hittade jag ett större stim med betesfisk och i utkanten av det ett tydligt eko. Ett eko som visade stort intresse för en 8″ Westin twinteez i färgen Baitfish. Utan pardon klippte gösen jiggen och några sekunder senare låg den i håven… lika förvånad som mig. Skulle det verkligen vara så här enkelt?

Drygt nio timmar och noll hugg senare hade jag svar på frågan: Nej, det är inte så enkelt. Fiske är alltid fiske och i slutänden så är det ju som bekant fisken som bestämmer spelreglerna. Vill den inte käka så spelar det liksom ingen roll vad vi försöker med…

Men så lagom när självförtroendet nått nya bottennivåer hittade jag ett djupare område i sjön där betesfisken stod högt upp i frivattnet. Och under dem tecknade ekolodet större ekon som senare skulle visa sig vara gös och gädda.

Plötsligt kunde jag se på skärmen hur betesstimmen splittrades upp av jagande fisk och när min jigg närmade sig ekona där under attackerades den med samma beslutsamhet som på morgonen. Under en hektisk timma landade och återutsatte jag nio gösar och två gäddor. Dessutom tappade jag ett par fiskar varav en kändes riktigt fin…

 

Att plåta själv, med telefonen, är ingen lek tillsammans med en arg gös.

Att plåta själv, med telefonen, är ingen lek tillsammans med en arg gös.

Efter det inledande passet var jag fast i vertikalfisketräsket. Med allt vad det innebär i form av nya inköp av prylar och letande efter nya, spännande vatten…

Jag var inte helt säker på att vertikalfisket efter gös skulle vara något för mig. Egentligen vet jag inte varför eftersom jag hittills inte testat något fiske som inte tilltalat mig… Kanske var det plånboken som hoppades på att jag inte skulle fastna för fisket. Men nu är beroendet ett faktum och hålet i plånboken växer bara för var dag…