För ett par veckor sedan fick jag frågan om inte mina gamla polare, och tillika bröder, Niklas och Kristoffer kunde få följa med ut på ett trollingpass. ”Självklart” svarade jag och mer eller mindre omgående försökte vi hitta ett datum som skulle passa oss alla tre. Det datumet blev i lördags; 3/11.

Det är alltid en speciell känsla man har när man ska ha med oinvigda vänner på ett trollingpass. Dels är det ju kul att få dela med sig av sin kunskap, sina erfarenheter och sina fiskehistorier – samtidigt som man har en svag gnagande känsla att man måste leverera. Vännerna måste få fisk. Helst godkänd fisk. Känslan blir extra påtaglig när man vet att båtgästerna är matlagningsintresserade och mer än gärna skulle ta med ett par fina matfiskar hem…

Nu vet jag att de båda är mer än väl medvetna om att det handlar om fiske. Det är inte bara att åka ut och hämta… Men som sagt: som kapten vill man ju gärna att gästerna får mersmak!

Vi lämnade Örebro runt 05.00 för att hämta båten och rulla vidare mot Vättern…

Väl ute till sjöss så sjösattes en blandad kompott av löja, Strike Pro och Tomic som jag hoppades på skulle falla någon fisk i smaken.

Frukosten käkades och den oundvikliga frågan kom upp:
– ”Hur många gånger har du varit ute och inte fått något alls…”
– ”Fler än ni vill veta…”

Nu dröjde det dock inte så länge efter frukost innan dagens första hugg kom. En ytligt fiskad Tomic 401 (gul rygg och silver insert) på babords sida lurade en lax att smaka.
Bröderna hade gjort upp innan att dagens första fisk skulle Niklas få äran att drilla. Möjligen i egenskap av storebror – vad vet jag…

Niklas fish-fighting-face

Niklas fish-fighting-face

Efter en säker drillning så var fisken nära båten rätt så kvickt. Snabbare än jag trott. Jag hade varken plockat fram håv eller rivit det stackade spöet på riggen. Att sänka riggen var inget alternativ eftersom fisket fördrevs på ca 10 meter djupt vatten. Dumt, jag vet… Men det gick vägen efter lite ”nästan-trassel”.

Fisken nätades och grabbarna var nöjda. Jag tror till och med att Niklas fick lite knäskak… Och det ska man väl ha när man landat sin första lax – och samtidigt höjt sitt PB oavsett art med 3 kilo.

Niklas poserar för brorsans kamera

Niklas poserar för brorsans kamera

 

Laxen till julbordet är säkrad… om den räcker så länge.

Fångsten förevigades och som tur var så dröjde det inte speciellt länge tills nästa hugg kom och Kralle fick drilla fisk. Det stackade spöet på styrbords djuprigg signalerade för hugg och snart låg en 57 centimeter lång Vätterröding i håvets garn.

Rödingen – mindre men vackrare och godare. I alla fall enligt mig och Kristoffer.

Den resterande delen av fiskedagen bjöd på en tappad lax, som tog en Tomic 747 i ytan och sedan visade sig i flera luftsprång, samt en gädda kring 2-3 kilo som krokades av bakom båten.

Att beskriva dagen som succé rent fiskemässigt är väl kanske att ta i – men jag lyckades i alla fall med det självpåtagna uppdraget att ordna varsin godkänd fisk till grabbarna. Nu är ju fiske så mycket mer än att bara fånga mycket fisk om man ser till naturupplevelser och den sociala biten. Och med tanke på att det verkade som om vi var ensamma om att ha godkänd fisk i båten när vi kom i hamn så får man vara nöjd med resultatet också.

Tyvärr funkade bara GoPro-kameran en kortare stund – men som tur var så fick vi i alla fall med en drillning på film. Så håll till godo!

Tack Niklas och Kristoffer för en supertrevlig dag på sjön. Det gör vi snart om!