Tredje fiskedagen bjöd på avtagande vindar och växlande sol och mulet väder.

En märklig sak som uppstod idag var det att när Kristian hade bra fiske från sin båt och vi lade oss på samma drift, helt nära, hade vi sämre fiske än normalt… De kunde stå med fyra skrikande rullar ett 15-tal meter ifrån oss medan vi inte hade en känning… Normalt borde fler beten i vattnet i samma område hålla ihop framförallt sejstimmen men så var inte fallet idag.

Istället för att ligga kvar på samma drifter och se på när grannbåten drillade fisk stack vi till en annan grundtopp och där var det som vanligt igen. Om inte torsken huggit när jiggarna dunkats i botten ett par gånger var det bara att veva upp dem och vänta på sejarnas attacker…

SV400056 SV400071

En annan effektiv metod, som döptes till “Fulmete” av Peter Mokricki i Kristians båt, var att släppa ner en pirk eller jigg bland småsejen och vänta tills de huggit för att sedan släppa ner det hela till botten och de väntande torskarna… Ofta dröjer det inte längre än några sekunder innan torskarna hugger efter det att betet slagit i botten – om det finns torsk på platsen vill säga. Att säga att det hugger i varje nedsläpp vore att ljuga men det är inte långt ifrån ibland.

Dagens fiske gav egentligen inga exceptionella fångster i vår båt. Det handlade helt enkelt om en standarddag på Röst med sej mellan 12-15 kilo och torskar upp till 16-17 kilo … snacka om standard.

Merparten av all fisk kunde returneras till våra ständiga följeslagare, stormfåglarna och trutarnas, stora förtret. Fisket är bitvis så brutalt bra att man förmodligen skulle kunna sänka båten flera gånger om med all fångad fisk. Med stenhård broms och snabba drillningar kan man dock återutsätta de flesta fiskarna som inte tagits på allt för stort djup.

Väl i land bjöds det på käk och ett par öl i grannstugan innan vi stupade i säng som klubbade oxar…

SV400045-2 SV400054