En åtta och en 15-kilos landad

Efter fina rapporter från Landsort blev fiskesuget till slut för stort och jag stack upp för ett ensampass i finvädret i mitten av maj.

Jag utgick, som vanligt för min del, från Trosa och båtfärden genom skärgården var magisk i soluppgången. Det är synd att man aldrig riktigt har tid att stanna upp och verkligen njuta av naturens skådespel… Fisket lockar helt enkelt mer.

Havet låg i det närmaste helt platt och betena sattes snabbt ut i det allt mer värmande solskenet. Ett par sälar observerade spektaklet på behörigt avstånd. Och finns det säl så är oftast inte laxen så långt borta…

PÅ VHFen rapporterades det om ett par landade fiskar kring sju kilo och även nån större pjäs som gått loss. Det kändes helt enkelt hett och runt 10.30 morrade det till i en rulle när jag passerade ett tydligt strömstråk med stora betesstim i direkt anslutning. Ett klassiskt laxtillhåll. Fisken, en åttakilos, hade fastnat för/i en Ismo Magnum i min personliga favortifärg vid Landsort: Karvasen. Betet fiskades längst ut på babordssida med endast 20 grams bly framför.

Efter ett luftsprång från laxen och en halvt misslyckad håvning från min sida fick fisken i alla fall skåda Yamarinens insida. Alltid skönt att spräcka nollan för dagen.

När havet ligger så platt som det gjorde denna dag är det väldigt enkelt att se strömstråken i ytan och koncentrera fisket kring dem. Det är ofta väldigt effektivt. Det enda man bör ha i åtanke är att hålla koll på farten om man fiskar i strömmen så att betena rör sig som tänkt.

I samma strömstråk, på samma bete, kom dagens andra hugg kring 14.00 – mitt i eftermiddagskaffet! Det märktes direkt att det var en bättre fisk som klippt betet. Linan lämnade rullen i rätt hög fart innan den stannade och jag kunde börja drilla. Fighten var rätt odramatisk och fisken lät sig styras mot båten utan större problem men som vanligt, när man är ensam, blir det alltid lite extra spännande när man har stor fisk på kort lina när båten.

Efter en del stångade gick fisken i alla fall i håven – eller rättare sagt så simmade den i håven. Om du kikar på filmen nedan så ser du at det är exakt vad den gör när jag lägger ur växeln på motorn.

Fisken var fenklippt och vägdes till 15,37 kilo fördelat på 113 cm. Att det inte hände något mer den dagen spelade mindre roll…

By |2016-12-13T07:05:44+00:00juni 5th, 2016|Fiske, Landsort, Lax, Storfiskregistrering|

Film: 17,75 kilo lax – från hugg till håv

Nu ligger filmen från i lördags, då jag landade en lax på 17,75 kilo, uppe på Vimeo. Klicka här för att se den i HD-kvalitet: https://vimeo.com/97966446

Om du nöjer dig med lite sämre kvalitet så kan du kika på klippet nedan. 17 minuter fight är nedklippt till drygt fyra minuter… Det är rätt ointressant att se varenda pumpning om du frågar mig.

Vill du läsa hela rapporten från vårt fiske vid Landsort så kikar du in här: http://www.morganlewin.se/1775-kilos-lax-nytt-batrekord/

 

By |2016-12-13T07:05:46+00:00juni 11th, 2014|Fiske, Landsort, Lax, Video|

17,75 kilos lax – nytt båtrekord!

Sent i torsdags kväll styrde jag bil och båt mot Trosa ännu en gång. Den här gången tillsammans med Clas. Vi bestämde redan på väg hem från Hasslö att vi skulle köra ett pass tillsammans vid Landsort under långhelgen i samband med nationaldagen.

Båten sjösattes 00.30 och en halvtimma senare lade vi oss för att sova en kort stund. Klockan var ställd på 03.00 – så om man skulle hinna få någon sömn alls var det bäst att somna fort… När larmet i mobilen ljöd var det dock inga problem att studsa upp och styra ut mot de tänkta fiskeplatserna. En bidragande orsak till det var att vi inte stängt kapellet helt eftersom det kände så varmt ute… Något som en svärm blodsugande myggor snabbt utnyttjade och påskyndade uppstigningen.

Fredag – Fisket startar i racerfart

Efter en färd genom Trosas vackra skärgård, med bland annat havsörn som sällskap, sjösätter vi betena ett par distans norr om Öjas sydspets för att fiska oss vidare söder över. Havet ligger helt platt och ekolodet visar stora mängder bete och bågar…

Det tar inte lång stund innan en mindre fisk, uppskattningsvis kring sex kilo, fattar tycke för en Ismo Magnum i gult och blått. Passande färgkombination på nationaldagen tänker vi – laxen verkar mest besviken fram tills dess att hen får gå i retur ner i det elvagradiga vattnet.

_MG_3612

Vi snurrar över ett par heta fläckar utan att något mer händer och vi beslutar oss för att gå vidare mot Öjas sydspets. Där har det tagits många stora laxar genom åren. I solvärmen äter vi frukost och konstaterar att vi har ett riktigt drömväder… På mindre än femton minuter ändras det när tjockan rullar in.

Vi hade sett i prognoserna att det kunde bli så och dessvärre hade de rätt den här gången. Till en början har vi en sikt på ett par hundra meter och vi kör på, väl utanför de tungt trafikerade farlederna, även om det är jobbigt att hela tiden vara på helspänn och dessutom inte kunna fästa blicken på nått.

Efter en stund kryper dimman inpå så tätt att vi inte ens ser pulkorna… Det innebär att sikten är under 50 meter. Vi plockar in pulkorna och bestämmer och för att fiska enbart med dipsys och riggar i riktning mot gästhamnen på norra änden av ön. Plötsligt dyker det upp ett annat trollingekipage i dimman och de har allt ute – inklusive pulkor. Vi tvingas till en undanmanöver och är på väg rätt in i yrkesfiskarnas redskap… Då plockar vi upp.

I gästhamnen fördriver vi tid med Mats och Linus i Team Ajax [se deras blogg här] och passar på att käka lite. Efter några timmar lättar dimman och vi kan sticka ut igen.

dimma_pa_oja

dimma_pa_oja_2

Enträget kör vi vidare och är inte åter i gästhamnen förrän runt 22.00 – utan ett hugg… Om man bortser från näbbgäddor och smålax.

Under sen kväll funderar vi på om vi valt rätt när vi förlade fisket till Landsort istället för Singö. Efter kontakt med alltid uppdaterade Jimmy Johansson på Regal Sportfiske [se hemsida här] så bestämde vi oss för att stanna. Han hade hört att det landats flera fina laxar under dagen.

Lördag – storfisk efter missflyt

Lördagsmorgonen bjöd i mitt tycke på perfekt laxväder med en vind på 3-4 sekundmeter och växlande molnighet. Det luktade storlax… Och det tog inte lång tid innan vi via VHFen fisk rapport om en landad lax på 18,1 kilo. Peppen var på topp efter gårdagens plump i protokollet.

_MG_3650

Runt klockan tio, i höjd med Öjas sydspets, med femtio meter vatten under båten, skrek det så till rullen på det dipsyspö som fiskades på styrbord sida. Ilsket ylade rullen precis tills dess att jag greppade spöet och kände tyngden – av ingenting.

”Den släppte” konstaterade jag bittert när Clas undrade vad som hände. Men det var värre än så. Snubbern, eller ryckdämparen om man så vill, som sitter mellan dipsy och tafs hade smällt av! Helt otroligt. Det enda som fanns kvar av den tidigare ”laxfällan” var en dipsy och en lite linrester från snubbern. Den var helt nyinköpt så det rör sig inte om något slitage i alla fall… Surt för oss – surare för laxen som simmar med en Trophy Spoon och en spölängd 0,61 tafs i mungipan.

Bedrövade över missflytet fiskade vi vidare i hopp om snar revansch. Strax innan 12.00 knarrade det till i ett av spöna som fiskades på styrbord sida och jag fick känna lite tunggung på nytt.

En Ismo Magnum Karvasen [beställs här] fiskad bakom 50 gram bly fick en tung fisk att gapa stort… Men det var nära att det skulle gå åt skogen även denna gång. Efter en inledande rusning på 100 fot skar linan ner i underliggande lager och det tog tvärstopp.

Jag skrek på Clas att slå av farten helt och efter ett par tunga gungningar där ingen linan kunde ges skruvade jag åt bromsen hårt och såg till att kunna ta ett tiotal meter lina… För att i alla fall ha lite spelrum.

Fisken gick tungt och bestämt på fyra hundra fots avstånd men jag tog lite lina på den hela tiden. Med sin höga kropp hade den inga som helst problem att bara vika ut åt sidorna som den ville – men i längdriktning var det jag som vann lina. Allt närmare Clas och den väntande håven.

Innan den går i håven hinner vi dock med en liten ”dans” där fisken först går upp bredvid båten och sedan viker tillbaks igen och tvingar mig till en liten manöver kring djupriggen. Väl i håven kan jag konstatera att det rör sig om en fisk i fin kondition.

Ryggbred och hög väger den in på 17,75 kilo och 114 centimeter. Efter ett par snabba bilder och lite återhämtning vid båtsidan får den friheten åter. En riktigt grann lax – och orsaken till varför vi är här.

_MG_3701

Nytt båtrekord och klubbrekord [SG Tusenbröderna, se hemsidan här] i samma fisk. Det tidigare löd på 17,02 och togs av Clas förra våren i Hasslö. Trolling är teamwork och givetvis var han också glad, det förlorade rekordet till trots. Men han konstaterade också, skrattande, att ”det är 8,75 kilo kvar till nytt PB för din del”… Ja, 26,5-kilosen kommer nog stå sig som personligt rekord för min del ett tag till…

Under resten av eftermiddagen och kvällen händer inte mycket värt att nämna. Ett par smålaxar, en riktigt stor sill och några näbbgäddor luras att hugga men ingen mer storlax. Öja visar dock upp sig i sin vackraste skrud i solnedgången.

_MG_3815

_MG_3800

Söndag – endast ett halvdagspass med filmiskt slut

Vi hade redan innan vi åkte bestämt oss för att fiska till tidig eftermiddag på söndagen så att vi kom hem i relativt vettigt tid. Clas, som bara landade med flyg i torsdags och sedan fiskade, skulle upp i luften tidigt igen måndag morgon. Och jag har två barn att ”hantera” när sambon arbetar.

Vi lämnade inte gästhamnen förrän runt 06.00 efter att ha ”snoozat” ett stort antal gånger. Klockan var ställd på 03.30 men eftersom vi inte kröp till kojs förrän efter tolv så tog vi sovmorgon. Söndagen bjöd på fantastiskt väder men inga storfiskar dessvärre. Smålax, havsöring och näbbgäddor var det Clas fick det tveksamma nöjet att drilla…

Klockan 14.30 gled vi in i Trosa hamn igen och kunde bevittna ett skådespel som närmast påminde om något hämtat från ”S.O.S Sällskapsresan” när ett ekipage, efter mycket problem, backar ner på rampen och i nästa sekund sjösätter både båt och trailer. Det var svårt att hålla sig för skratt. Den äldre herren som körde bilen konstaterade snabbt att ”det är första gången det här händer” för att sekunden senare mötas av sitt barnbarns blixtsnabba replik; ”Nähä morfar, det är det inte alls…”

Allt som allt så var vi nöjda med vårt fiske när vi återvände hem. Tråkigt för Clas att inte få känna på någon större fisk den här repan heller (han hade tre över tio i Hasslö – men ingen över elva) men man får väl se det som att han tjänar ihop till en stor. Kanske nytt båtrekord till och med…

Hela fighten, från hugg till håvning, finns på film

Under hela helgen så hade jag kameran monterad på båttaket och den dokumenterade hela fighten – från hugg till håv.

Trolling vid Landsort. Juni 2014

By |2016-12-13T07:05:46+00:00juni 10th, 2014|Fiske, Landsort, Lax|

Åter från Nynäshamn

Vi körde två riktiga maratonpass i Nynäshamn den gångna helgen. Därav har jag inte riktigt orkat ta mig för en uppdatering förrän nu… sent måndag kväll.
I lördags morse (eller snarare natt) riggade vi ut betena 03.30 vid Grän efter tips om bra fiske där de senaste dagarna. 17(!) timmar senare plockade vi ihop grejorna och styrde mot Öja för att sova ett par timmar. Resultatet blev en lax som inte ens klarat måttet i Vänern och en som heller inte klarade vårt uppsatta mål för godkänd fisk på 10 kg. 9,2 kg vägde den fisk som Clas drillade efter att den tagit en Northern King M80 i Emerald-färg fiskad via rigg på 50 fots djup. Flera fiskar togs djupt enligt rapporter via VHF.

Jimmy Johansson, Team Regal, fiskade eftermiddagspass och berättade via telefon att hans polare, Team Regal 2, tagit en lax på dryga 18 kilo vid Huvudskär – dagens största enligt de rapporter vi fick.

Söndagen bjöd på svaga ostliga vindar och när vi riggade ut betena 04.40 kändes det helt rätt – vi gjorde det på samma plats som jag tog min 26,5 kg lax 1998. Mitt på dagen avtog vinden och solen värmde gott men laxarna behagade inte hugga – däremot näbbgäddorna! Vid ett tillfälle hade vi 5 st på samtidigt… Svårt att få laxen att hugga då.

Runt elvatiden på förmiddagen kom så det efterlängtade ljudet av knarren på en 7000 rulle fiskad på ytan. Robbans tur att drilla fisk och efter en rusning på 20-30 meter ställde han försiktigt upp slirbromsen något. Då hände det som inte får hända – någonsin – men allra helst inte då det är 15 timmar mellan huggen… linan brast! Mitt på!!! En skada mitt på linan gjorde att laxen simmade vidare med en Northern King i mungipan… Då kändes det hopplöst tungt.

Trots att vi fiskade ett pass på 16,5 timmar, ända fram till 21.15 så behagade ingen lax hugga. Enligt rapporter var tydligen fisket vid Grän bättre – där var vi dagen innan. Men så är fisket ibland.

Kristian körde ett endagspass tillsammans med sin pappa, Aarre, och lyckades på övertid (de fiskade en timma längre än förutbestämt) kroka och landa en lax på 10,2 kg vid Öjas sydspets!

Imorgon, tisdag, blir det ett pass efter braxen och sutare direkt efter jobbet.
Skitfiske!

By |2016-12-13T07:05:42+00:00juni 4th, 2001|Fiske, Landsort, Lax|