Två dagars laxfiske i sommarvärme på Ålands hav

Varje år i maj har jag haft för vana att fiska en vecka i Blekinge, med Hasslö som utgångshamn, riktat på stor vandringslax. Det är ett fantastiskt kul fiske när man kommer rätt men då det är stora ytor kan man lika gärna blanka flera dagar i följd utan problem.

I år blev det ingen tur till Blekinge. En av orsakerna till det är att jag i dagsläget inte har båt för att fiska i de vattnen om vädret inte är extremt gynnsamt. Så när min vän Robban frågade om jag ville göra honom sällskap till Sundsveden för att jaga storlax på Ålands hav tackade jag omgående ja. Hans plan var att fiska tio dagar men då jag hade svårt att vara ledig så länge fick jag nöja mig med att mönstra på hans båt lördag-söndag 1-2/6.

Väl på plats fredag kväll bestämde vi oss för att inte ställa klockan allt för tidigt. Det skulle bli en lång dag till havs ändå – det var vi överens om. Strax efter 04 vaknade Robban och hade svårt att somna om. Och jag som inte sov speciellt tungt vaknade inte långt efter honom och snart var vi på väg ut mot de stora djupen och stora laxarna… Så blev det med den sovmorgonen!

Sundsveden, vår utgångshamn, tidig morgon och sen kväll. Lika vackert båda två!

Vi hann nog med två frukostar i den varma morgonsolen innan tröttheten satte in på oss båda. Robban tog en kortare vilopaus och jag följde hans exempel nån timma senare. Då, mitt i vilan, skrek det till i en rulle på babords djuprigg. Robban greppade spöet och konstaterade snart att ”den är inte så stor” i samma sekund som det rev det iväg på den andra riggen. ”– Den där däremot – den är finare” ropade han till mig som kravlade mig ut ur kojen i strumplästen.

Robbans fisk följde relativt med lätt in till båten och lät sig krokas av. En fin fisk kring 8-9 kilo simmade snabbt åter ner i djupet. Min fisk, som klippt en sked fiskad på 45 fot via djuprigg, rusade duktigt och lyckades få med sig inte mindre än tre linor… Av den anledningen blev fighten lidande och det gick relativt snabbt att få fisken i håven. Det i sin tur är ju bara en fördel när fisken ska returneras… Efter ett par snabba bilder, kontroll av längd och vikt, kunde vi återutsätta en fisk på 15,7 kilo fördelat på 112 centimeter.

En grov och fin fisk på 112 cm och 15,7 kilo

En grov och fin fisk på 112 cm och 15,7 kilo

Givetvis fortsatte vi att fiska i det området under en längre tid och på VHFen kunde vi höra spridda rapporter om landade fiskar även om de flesta verkade ha det trögt i det fina lördagsvädret. Allt eftersom lade sig vinden och vi fick söka skydd mot solens strålar under båtens sprayhood.

Efter 16 timmars fiske sökte vi natthamn för att ladda batterierna inför nästkommande dag. Då flera av de vi pratade med i land själva hade haft kontakt med fisk, eller hört andra som haft det, i det område vi fiskade i så bestämde vi oss för att börja dagen där.

Natthamn i skärgården

Efter att ha övernattat på en ö i den åländska skärgården startade vi vår fiske kring 06.00 nästkommande dag. Planen var som sagt att nöta på i det område som hade gett fisk igår. Bitvis såg det riktigt bra ut på ekolodet, med både bete och större fisk, men söndagen förflöt utan ett enda hugg för vår del.

När jag satte mig i bilen för dryga tre timmars färd hemåt var jag ändå nöjd. Två fiskar, varav den ena på över 15 kilo, på två dagars fiske är verkligen inte dåligt. Att de kom i ett dubbelhugg som gjorde att all action koncentrerades till en kort stund på lördagsförmiddagen är fiske efter vandringslax i ett nötskal. Bitvis känns det som att man fiskar i ett tomt hav med 250 meter under kölen och så plötsligt bryts lugnet på en sekund av knarren från en eller flera rullar. Då är all väntan, dötid och frustration som bortblåst på en sekund. Trolling efter vandringslax är beroendeframkallande – så enkelt är det…

By |2018-06-21T07:35:02+00:00juni 21st, 2018|Fiske, Lax, Storfiskregistrering, Trolling|

Att fiska med barn – knappast kravlöst

Eventuellt har någon observerat att det varit mycket liten aktivitet på den här sidan under de senaste månaderna. Det beror främst på att jag fiskat mycket sparsamt (det blir gärna så med småbarn, hus och jobb) men framförallt så har jag valt att spendera tiden efter fisket tillsammans med familjen istället för framför datorn.

Tydlig kravspecifikation från sonen

Sommarens roligaste fiskepass har jag haft tillsammans med min son, Leo, som nyligen fyllt fem år. Att se glädjen i hans ögon efter att ha fått en flötmetad abborre slår det mest i fiskeväg. Men han har krav, den lille killen. En kväll när han skulle sova summerade han fiskepasset med att räkna upp vilka arter han fått den dagen: ”Abborre, löja, sarv, mört och björkna” och tillade snabbt innan han somnade ”Imorgon vill jag fiska ruda, ål och röding”. En rätt avancerad kravspecifikation från en femåring.

Istället för ruda, ål och röding blev det göstrolling följande kväll och han lyckades landa sina två första gösar innan tröttheten tog överhand.

Vår dotter, Mika, som snart blir tre år nöjde sig i år med ett metpass och lyckades fånga löja och mört på sitt Angry Birds-metspö.

Här kommer ett gäng bilder från sommarens fiskerelaterade aktiviteter.

IMG_2938

Leo vägrade titta in i kameran när jag tog bilden… ”Jag måste ju titta på flötet” förklarade han. Helt rätt!

IMG_3498

Kräftfisket har bitvis varit riktigt bra.

IMG_3451

Att kunna sjösätta båten från sommarstugetomten är inte helt fel…

IMG_3152

Leos första gös! Lite läskig att hålla i…

IMG_2943

Abborrarna är bättre att hålla i tycker han.

IMG_2951

Kräftbete fixat!

IMG_3175

Göstrolling i fullmåne. Den här kvällen fick vi åtta gösar under en timmes fiske.

 

 

By |2016-12-13T07:05:44+00:00augusti 20th, 2015|Abborre, Ål, Björkna, Fiske, Gös, Mört, röding, Ruda, sarv, Trolling|

Bra fiske i finvädret

Egentligen hade jag tänkt fiska gädda idag men rapporter om bra laxfiske gjorde att jag sent igår kväll packade om och ställde klockan på 04.00. Med knappt fyra timmars sömn i kroppen gick det åt ett par koppar starkt kaffe för att riktigt väcka kroppen…

Vänern låg spegelblank när solen gick upp och jag styrde båten mot den tänkta fiskeplatsen. Eftersom frysen var helt tom på löja var det första gången på många år som jag enbart fiskade med plast- och plåtbeten efter insjösilver… Det var inte utan att jag kände mig lite ringrostig när jag skulle leta fram tio gångbara färger.

En blandning av Strike Pro, Tomic, Bomber och Toby sjösattes i den värmande morgonsolen och kaffet smakade så där gott som det bara kan göra till sjöss.

Det tog inte så lång tid innan jag hittade en fläck med lite varmare vatten och gott om betesfisk. Ett par vändor över det området resulterade i ett hugg på det innersta spöet på styrbords sida. En liten lax hade fattat tycke för en 18 grams silverfärgad Toby…

IMG_1077

Fisken krokades av bakom båten och stack iväg som skjuten ur en kanon. Efter ett par timmars fruktlöst sökande på de stora vattenvidderna bestämde jag mig för att byta beten på ena sidan. Då rev det iväg på två spön EXAKT samtidigt på den andra sidan. Två laxar, stöpa i samma form (5,1 och 5,2 kilo), satte tänderna i varsin Strike Pro Scooter Minnow (en nyhet från CWC som kommer i butik inom kort – klicka här för att läsa mer det). Den ena fisken bjöd på en riktigt trevlig fight som avslutades med en rusning 15 meter rakt ner under båten innan den kunde håvas. Den andra var mer beskedlig och stångades inte alls lika mycket. Båda fick sätta livet till då jag frysen är lika tom på lax som på löja…

På ungefär samma fläck kunde jag strax efter drilla och returnera en lax i samma storlek med fettfena. Den klippte en Tomic 737 – en riktigt Vänerfavorit oavsett väder.

_MG_6825web

Under eftermiddagen sökte jag mig mot ett grundområde som brukar kunna hålla öring och brände två riktigt fina hugg i tät följd. En på ytan och en på riggen – båda med Scooter Minnow i linänden. Ett par smålaxar gav sig in i leken och krokades av bakom båten innan en bättre fisk, även den med fettfena, kunde styras in mellan riggarna och krokas av. En fisk som uppskattades vara i samma storlek som de andra – en femma.

I utkanten av ett grundområde, där det knappt var 14 meter, rev det iväg igen på riggen. Den här gången på en Ismo Mini som jag knäckt till rätt rejält för att få till gången på. Fisken stångade på rätt så duktigt nere i djupet innan den gled in i håvgarnet och ytterligare en femkiloslax (5,5 kilo) fick sätta livet till. Med kvoten fylld, och grillsäsongen räddad, började jag plocka in bete efter bete. Dagens sista hugg kom när endast två spön var kvar i sjön. Fiskens beteende skvallrade om gädda och mycket riktigt så var det en ”gröning” som slukat betet rätt rejält. Det var ett under att linan klarade sig från de vassa tänderna… Men jag var glad att gäddan inte snodde med sig dagens bästa bete – men än gladare var nog gäddan…

Summa summarum så hade jag en rätt händelserik dag på sjön. Tre godkända femkilosfiskar fick följa med hem, två till i samma storlek returnerades pga fettfena och ett två för små… Dessutom brände jag två fina hugg. Scooter Minnow stod för totalt sex av nio kontakter och resten kom på Toby, Tomic 737 och Ismo Mini.

Förhoppningsvis hinns det med ett par pass efter gädda innan vi sticker på årets fiskemässiga höjdpunkt: ”Jakten på Östersjösilvret”.

_MG_6827_2

By |2016-12-13T07:05:45+00:00april 7th, 2015|Fiske, Lax, Trolling|

Trollingfiske med betesfisk

Trollingfiske med betesfisk är långt ifrån någon nyhet och personligen började jag mina första trevande försök i slutet av 1990-talet. Då fanns endast en enda typ av beteshållare att tillgå i vår lokala sportfiskebutik och vi, jag och min kumpan Clas, fick aldrig riktigt till det med löjorna och plastbetena knöts allt oftare på igen.

Under ett par år kring millenieskiftet dominerades Laxcup Vättern av ett par finska team som verkligen behärskade löjfisket. Bland en del svenska trollingfiskare, som föredrog wobbler, muttrades det rejält. Man kallade det finnarna håll på med för ”mete” och på bryggorna ryktades det om att de minsann ”mäskat upp ett område med hundratals döda löjor” för att sedan fiska där. Oavsett hur de gjorde  och vad man valde att kalla tekniken så talade fångstresultaten sitt tydliga språk. Och det gjorde att jag bestämde mig för att ge det ett ärligt försök. Problemet då var att det inte fanns så mycket instruktionsvideos på YouTube eller på bloggar. Så man fick helt enkelt hålla ögon och öron öppna i hamnar och sportfiskebutiker.

Efter närmare 15 år tycker jag ändå att jag har rätt bra kläm på trollingfiske med betesfisk och eftersom det då och då kommer frågor via mail så tänkte jag dela med mig av mina erfarenheter och tankar. Som vanligt så vill jag betona att det är mina personliga reflektioner och inga absoluta sanningar som förmedlas. Men förhoppningsvis så finner någon eller några det intressant.

skallar

Beteshållare

När jag började fiska med beteshållare så fanns som sagt endast Anchovy Special att tillgå. Den finns fortfarande, och funkar riktigt bra, men utbudet har breddats rätt rejält. Jag tänkte nämna några av de som jag har mest erfarenhet av.

Anchovy Special & Super Herring Special

anchovy

Anchovy Special är en hållare som är lätt att arbeta med då den har en styrfena på ena sidan som ger en rätt så snäv rotation. 1-2 varv per sekund skall den snurra när den är rätt tacklad.

Hållaren funkar för betesfisk mellan 10-15 cm och funkar i farter upp till två knop.

Finns i en uppsjö färger där Army truck och Splatter Charteuse är två av mina favoriter.

Super Herring Special är samma typ av hållare men för större betesfisk. Super Herring har jag använt vid gösfiske med gott resultat.

30 sekunder in i det här filmklippet kan du själv se rörelsemönstret för dessa beteshållare [klicka här].

vk_infastning

VK Rax

VK-skallarna finns i två olika storlekar, en standard och en mindre, anpassade efter betesfiskens storlek.

Hålen på hållaren (se bild till höger) ger betet olika gång beroende på vilket, eller vilka, man använder. Motsvarande hål finns på varje sida av hållaren för att ge betet rotation åt höger eller vänster.

Nummer ett ger en stor, vid, rotation som jag personligen gillar väldigt mycket. Lugna rullande rörelser lockar ofta stor fisk till hugg enligt mina erfarenheter.

När det gäller hålen på skallens sida så ger hål tre en vid rotation (inte lika vid som nummer ett) än nummer fem.

Att kombinera hålen, t.ex. in genom fyra och ut genom fem, ger riktigt spännande, irrationellt, resultat. Ibland kan man få till att betesfisken simmar i en åtta. Testa gärna det!

Framförallt UV-skallarna har funkat riktigt bra under vinterfisket på Vättern för min del.

Här finns ett YouTube-klipp med exempel på ett antal olika riggningar [klicka här]

salsa_watermelon

Salsa

Salsa-hållarna är en produkt utvecklad av löjfiskare i vårt östra grannland Finland. De är, om jag förstått det rätt, handmålade och inte helt sällan kan man hitta speciallackerade varianter på butikshyllorna.

Salsas beteshållare är extremt lätta att rigga och få en bra gång på. Precis som VK har den ett antal utgångshål för att justera vidden på rotationsmönstret. Hålet längst fram ger tätare cirklar medan det bakersta ger större, vidare, rotationer.

Rätt riggad gör den nästan ett stopp varje varv. Klicka här för att se ett filmklipp på rörelsemönstret [klicka här]

Jag gillar Salsa just för att de är lätta att få till ett bra rörelsemönster med. De är helt enkelt snabba att jobba med och då får också betesfisken spendera mer tid i vattnet. Nackdelen är att de är rätt så små vilket får till följd att det är svårt att få plats med större betesfisk.

jdf

JDF by OK´i

JDF från OKí är en väldigt lättfiskad, och bra, löjskalle med flera riktigt bra färgvarianter, t.ex. Gold Glow Shrimp (överst på bilden) och Blue Fever (i mitten).

De här skallarna fiskar effektivt från start, med ett rätt snävt rörelsemönster, men de är också lätta att anpassa själv och hitta ett eget rörelsemönster på. Plasten är relativt mjuk och spricker inte när man gör egna hål. Mer om det lite längre ner i det här inlägget.

JDFen finns i en storlek och passar bra till lite större betesfisk.

 

stefan_haller

Rigga rätt – och du har ett dödligt effektivt bete!

Trä in betesfiskens huvud i hållaren och lås den med en eller två tandpetare. Flera beteshållare har dubbla hål att låsa fisken i och jag använder båda samtidigt för att säkerställa att fisken inte ändrar position i hållaren. Om man sticker tandpetaren, eller den plastpinne som levereras med vissa hållare, genom ögat på betesfisken så kommer gången garanterat att förändras eftersom det inte finns något som håller fast efter en stund.

Kroken fästs i sidan på betesfisken, ungefär i sidolinjen och strax bakom ryggfenan, och krokskaftet skall ligga tätt mot fiskkroppen. Fiskar du med ett tvåkrokstackel skall den bakre kroken hänga löst strax framför betesfiskens stjärtfena. Hamnar den för långt bak är det risk att den krokar fast i fenan och gången hämmas. Tänk på att i Vättern får dina beten endast förses med en krok. Inga dubbelkrokade tackel här med andra ord!

Lås linan med det medföljande gummibandet eller med en tandpetare, beroende på modell av beteshållare, och spänn försiktigt linan. Betesfisken skall få en svag böj för att den skall rotera. Det är här man får laborera. Ibland ger ytterst små justeringar stora skillnader i vattnet. Så testa dig fram.

Det är viktigt att linan låses hårt, framförallt om det går grov sjö, för att gången inte skall förändras under fisket. Ju mer det drar i linan ju mer böj får betesfisken och till slut har man en propeller i form av en löja bakom båten…

Rotationshastigheten, eller kanske snarare mönstret, är viktigt att hålla koll på. Jag försöker i möjligaste mån få mina betesfiskar att röra sig olika från varandra för att hitta det som funkar för dagen. Därför varvar jag VK Rax-skallar som kan ge metervida, lugna, rotationer med Anchovy Specials täta, mer ettriga, rotationsmönster.

hardmono

Tafsmaterialet – oerhört viktigt

Jag knyter mina löjtackel nästan helt uteslutande med Berkleys Trilene fluorocarbon – en lina som jag använt i mängder med år och alltid varit nöjd med. Den är nötningstålig, stark även i tunnare dimensioner och samtidigt följsam. En svårslagen kombination.

Dimensionen anpassas självfallet efter betets storlek, antal krokar, typ av beteshållare och givetvis vilken fisk jag är ute efter.  Till lax- och öringfisket i Vänern och Vättern använder jag oftast tafsmaterial i dimensionen 0.30-0.40 mm.

Det finns dock tillfällen när jag fiskat löja bakom en dodger med hård gång då jag använt mig av grövre och styvare tafsmaterial som t.ex. Climax Hard Mono. Anledningen till det är att ett styvare tafsmaterial ger en extra kick åt löjan bakom dodgern och vissa dagar är det att föredra.

cc6skalle

Måla om och skapa egna favoriter

Många redskapsbutiker översvämmas av beteshållare i olika färgvarianter men det är inte säkert att de önskemål man själv har finns att få tag på. Ett par av mina absoluta favoriter är egenmålade Salsa-skallar. Bland annat den varianten på bilden ovan. Det är en egenmålad version av Bombers klassiska färg CC6 som visat sig mycket gångbar framförallt i vårsolen. Den fixade jag till med svart tusch, spraylack och lite guldglitter från Panduro hobby. Jag har fiskevänner som i princip är vip-kunder hos sminkbutikerna i stan. Hyllorna med nagellack kan nämligen innehålla riktigt spännande material om man vill skapa egna färgkombinationer.

Det enda man behöver tänka på när man målar om sina hållare är att linhålen inte fylls med färg. Sätt en tandpetare i varje hål så är problemet avhjälpt.

Men varför nöja sig med glitter och nagellack när man ändå är igång? Ta fram en nål eller ett tunt borr (här funkar en bolieborr bra för alla karpfiskare) och skapa egna genomföringar för linan i dina beteshållare. Plötsligt har du inte hållare som ser annorlunda ut och rör sig annorlunda också! Snacka om äss i rockärmen! Var noga med att slipa ner eventuella vassa kanter efter håltagningen så att inte linan skavs av.

Tänk på att nya genomföringar inte bara ger förändrat rörelsemönster. Även fartregistret ändras.

Jag har en variant av OK’i där jag borrat hål uppe på toppen av skallen, mitt i skarven som finns där, som fiskat riktigt bra.

Betesfisk

Till största del så riggar jag benlöja i mina beteshållare men även små mörtar, nors och siklöja används.

loja

Löja

Löjan är mitt favoritbete  och jag fångar den främst i hamnbassänger under höst och tidig vinter. Under våren samlas löjan för att leka och är då enkel att fånga stora mängder av. Tyvärr är den sämre som betesfisk då eftersom de är mjuka i köttet och de romfyllda magarna spricker lätt under trollingfiske.

Var rädd om de löjor du fångar. De silverglänsande fjällen är ”fiskmagneter” och ju fler fjäll dina betesfiskar får behålla desto bättre kommer de fiska. Det allra bästa är att meta upp sin betesfisk. På så sätt vet man att fjällen förblir oskadda.

Oavsett fångstmetod så avlivar jag mina löjor i genom att lägga dem i en hink med kraftigt saltat vatten. Det dödar dem snabbt och får till följd att de inte stressar upp varandra. Löjor som simmar omkring i en hink under en lång tid tappar garanterat fjällen. Använder du saltat vatten så drar löjorna även åt sig lite salt vilket medför att de blir lite hårdare i köttet och att fjällen verkar sitta kvar bättre.

Jag fryser in mina löjor styckvis för att fenorna skall hålla sig så hela som möjligt. När de är frysta så förpackar jag dem i plastpåsar med tio i varje.

nors

Nors

Norsen är enklast att fånga under våren då den samlas för lek. På rätt plats kan man med sänkhåv eller kastnät fylla hela sitt årsbehov på en kort stund. Problemet, precis som med löjan, är att de blir mjukare i bukdelarna under den här tiden på året. Men det kan ändå vara värt att håva nors och välja ut de som verkar vara mest hållbara. Tänk även på att norsen är ett utmärkt bete vid lakpimpling…

Den karaktäristiska doften av gurka gör att norsen känns extra spännande att använda… doftspår i vattnet är ju aldrig fel.

Problemet med norsen är att den inte är så fast i köttet och därmed heller inte lika hållbar som benlöjan. De kräver därför att man ser över sina beten oftare. Det lösa köttet kan även göra att den är svår att rigga i beteshållarna och få en bra gång. Men det kan avhjälpas genom att sticka in tandpetare i fiskkroppens längdriktning. På så sätt får man en stadigare betesfisk att jobba med.

Personligen använder jag helst nors under mulna dagar. Men ingen regel utan undantag.

vkflasher

Lockblänken: Flasher och dodger

På djupriggarna använder jag gärna flasher eller dodger framför betesfisken för att få lite mer liv och rörelse där nere i djupet. Standardriggningen innebär att det spö som fiskas djupast förses med dodger eller flasher medan det stackade spöet fiskas rent.

Tafslängden är vanligtvis 2-3 gånger lockblänkets längd men ibland får man laborera lite för att hitta rätt.

Använder du kort tafs mellan lockblänket och betet behöver du inte rigga betet så att det får någon egen gång – det sköter lockblänket. Då brukar jag använda beteshållare som möjliggör justeringar av gången, t.ex VK eller Salsa, och använder den infästning som ger minst yvig gång.

VK har i dagsläget två flashers, en traditionell (som syns på bilden ovan) och en ledad, som är anpassade just till löjfiske. Jag tycker de funkar riktigt bra och ofta är de förstahandsval för mig.

En stor flasher eller dodger kan ta bort en del av känslan av att drilla fisken – men det är en nackdel man helt enkelt får leva med.

Men flasher och dodgers kan givetvis även användas på spön som fiskas via spöparavan eller pulka.

oring7_5

Tillbehör till tillbehören

Beteshållarna i sig är väldigt justerbara och man kan lätt anpassa gången. Men vill man ha mer radikala förändringar så kan man montera en tratt på tafsen. Tratten, som finns avbildad här ovan, ger betet en oregelbunden gång. Oftast monterar jag den 1-5 centimeter framför betet, med ett lekande som stopp, men den fiskar även effektivt helt nere vid betesfisken. Laxen på bilden, på styva nio kilo, är ett bra bevis på det.

För att skydda knuten vid lekandet använder jag en gummipärla. Just gummipärlor kan användas till fler saker när man trollar med betesfisk. Vissa tackel knyter jag med en eller ett par självlysande pärlor mellan krokarna eller ovanför dem.

Om man vill undvika att tvinna huvudlinan så kan man använda någon form av styrfena. Jag använder själv aldrig det eftersom jag aldrig haft problem med lintvinning. Dessutom minimerar man antalet knutar på huvudlinan när man skippar det. Istället använder jag riktigt kvalitativa kullagerlekanden som t.ex. BFTs.

forvaring

Förvaring av tackel

Att ha ett antal färdigknutna tackel när man åker ut på sjön är en självklarhet. När man väl är ute finns det bättre saker att hålla på med än att knyta tackel. Drilla fisk till exempel.

Jag förvarar mina tackel lindade runt rörisolering som på bilden ovan. Rörisoleringen kapar jag i lämplig längd och förvarar dem sedan i en plastlåda med lock. Jag vet att en del föredrar att förvara sina tackel uppspända, raka, för att undvika att linan blir böjd. Men jag upplever inte att Berkley Trilene har något direkt rullminne så jag har aldrig sett det som ett problem.

bomber_loja

Plast eller löja?

Frågan är om man verkligen måste välja mellan plast eller löja? Många påstår det. Jag håller inte med. Nog för att jag oftast fiskar antingen eller men det går faktiskt att kombinera. Som vid allt annat trollingfiske så handlar det att hitta en fart som får betena att röra sig optimalt och som de jagande rovfiskarna gillar och det finns konstgjorda beten som funkar utmärkt i samma fartregister som en tacklad betesfisk.

Funkar det då?

Att fiska med naturligt bete är absolut ingen garanti för att fånga fisk – om nu någon skulle tro det… Ibland är plastbeten överlägsna de naturliga original som de försöker efterlikna. Men jag upplever att jag, i mitt fiske, ofta fångar större fisk med naturliga beten knutna i linänden. Ett par exempel på fiskar fångade via trollad löja ser du här nedan.

oring_7470

dubbelhugg_oringar

lax_9160_oki

oring_8910_oskarp

By |2018-06-20T07:38:16+00:00februari 8th, 2013|Fiskeprylar, Lax, Nors, Öring, Storfiskregistrering, Tips & Tricks, Trolling|

Dagens fiske inställt

Dagens tänkta tur till Vättern ställdes snabbt in när Pohlman började prata om vindar upp emot 15 m/sek. Kan betyda att språngskiktet i sjön försvinner och det nu blir svårare att hitta fisken.
Kristian och Aarre Keskitalo lyckades med det riktigt bra i fredags när de på några få timmar innan skymningen landade sju laxar (sex av dem var godkända) via djuprigg på Axstål. Fisken tog små beten och maginnehållet visade att det är precis det laxen tycks kalasa på just nu… Men det gäller att komma rätt – av de två båtar de träffade i hamn så hade endast en av dem fått fisk (en enda) under hela dagen!

Staffan hade tillsammans med Boris också ett bra fiske utanför Karlsborg under den gågna veckan med fem godkända fiskar.
Med tanke på hur höstarna brukar vara, vindmässigt sett, så ska man väl ha tur att pricka in en ledig dag utan storm då det i nuläget ser ut att bli mycket jobb både för mig och Clas framöver…

By |2016-12-13T07:05:42+00:00september 9th, 2001|Fiske, Lax, Trolling|

Direktrapport från Vänern: Clas & Luca drar lax

Clas och Luca som kom i sjön lite senare rapporterar sin första fisk. En 72 cm Gullspångare som fick friheten åter. Togs via rigg på 6 meters djup på en 4″ Tomic, Morot, fyra distans väster om Baggerud.

Mycket tjock dimma gör att det är svårt att se om det är många andra ute – men det var 10-12 ekipage som sjösatte i Baggerud enligt Clas. Höga stövlar är att rekommendera.

By |2015-09-04T14:28:01+00:00mars 11th, 2001|Fiske, Lax, Trolling|