Gädda, 14,27 kilo
Fick precis en rapport från Robban Führ som just returnerat en gädda på 14,27 kilo och var salig av lycka. Stort grattis – den var du väl värd!
Öring 8850 gram
I lördags var Robban och Jerker ute på Vänern och släpade beten efter Robbans båt. Dagen kröntes med en öring som i land, flera timmar senare, vägdes till 8850 gram dvs bara 60 gram under mitt klubbrekord. Hade den kunnat vägas exakt på sjön hade den givetvis pressat vågen längre än så – men å andra sidan hade jag samma förutsättningar när jag 5 år och två dagar tidigare tog det nuvarande klubb- och personliga rekordet på 8910 gram – även den i Robbans båt.
För egen del blev det inget fiske i helgen. Dock så flyttade jag båten från sommarstugan och 5 mil utanför stan till värmen på jobbet. Det innebär att jag har båten ett par minuter hemifrån och allt fiske och all typ av båtvård förenklas avsevärt. Dessutom mår båt och motor bättre av tjugo graders värme inomhus än utomhus under de närmaste kalla månaderna.
Gädda på dryga 16 kilo
Fick ett mms från Jensen ikväll. Han har idag tagit en gädda på 16.690 kilo.
Stort grattis till en grym pjäs!
Storgädda; 14,1 kilo
…via mail!
Fick en hel hög bilder på klubbkamraten Johan Larssons magnifika vårgädda som han fångade sent igår eftermiddag.
14,1 kilo fördelat på 121 cm. Stort grattis!
Karp- och braxenexpedition
Efter fyra dagars karpfiske packade vi in oss i Robbans bil och styrde österut, mot Hossmoån och de stora braxnar som huserar där.
Förhoppningsvis skulle vi ha bättre flyt med braxnarna än karparna. De fyra dagarnas fiske resulterade inte i ett enda pip i våra larm. Dock hade jag det stora nöjet att få håva en mycket vacker fjällkarp åt Stephan Nielsen (se www.popuptackle.com för mer info).
Vi hade tidigare i veckan fått rapporter om lågt vatten och dåligt med stigningar av ny fisk i ån men efter en del funderande beslöt vi oss ändå för att testa. Förhoppningarna var givetvis att vattennivån skulle stiga, och fisken med den, efter ovädret som skulle dra in över den södra landsändan under onsdag och torsdagsdygnen.
Väl framme i ån kunde vi konstatera att vi var helt ensamma i den Kupagölen, en av de platser i landet där det landats flest stora braxnar. Efter en stunds överläggande föll valet på att vi skulle fiska från den första ön. Eftersom vattennivån var så låg antog vi att de fiskar som redan fanns i ån höll sig i de djupare partierna.
Under första nattens fiske steg vattnet sakta men säkert men tyvärr var fisket inte på topp för vår del. När det började ljusna kunde vi räkna in tre landade fiskar var (uppskattade vikter 3-3,5 kilo). Något som gjorde oss motiverade att fortsätta fisket in på förmiddagen trots att vi inte sovit en blund sedan morgonen innan var det faktum att vattnet stigit med ett par decimeter under natten.
Ett par mindre fiskar hann landas i morgonsolen innan Robban krokade en betydligt tyngre fisk. Spöet stod i en djup härlig båge när fisken pressades mot håvgarnet och väl i vågnätet kunde vikten 4550 gram läsas av från FOX digitala våg. Trots att vi båda var riktigt sega i skallen gick inte glädjen över fisken att ta miste på.
En stund senare dog fisket ut och från våra sovsäckar hördes det välbekanta ljudet av timmersågar…
Kring lunch vaknade vi så upp igen och efter lite frukost var det dags att blanda till mer mäsk och preparera betena. Majskornen blötlades i olika dipper varav en givetvis var favoriten Magic Fruit. Något som jag garanterat kommer att fortsätta att testa är att dippa betena i flytande mäskextrakt. De majskorn som legat i Amino Liver-marinad drog till sig flera fiskars intresse – värt att testa i framtiden…
Andra nattens fiske kändes betydligt mycket hetare än den tidigare, även om termometern sa något helt annat. Redan kring midnatt hade jag landat ett tiotal braxnar.
Äntligen en stor ål!
Idag hade jag lovat Ulrika att hålla mig hemma. I alla fall inte fiska. Det gick bra! I alla fall fram till klockan 18.00. Då lyckades jag, oväntat enkelt, övertyga henne om att det var en perfekt kväll för lite gösfiske på Hjälmaren.
Att ta en stor gös i mina hemmavatten, dvs på fjärden utanför sommarstugan, är en dröm som växt sig starkare under den senaste tiden och ikväll skulle det ske var tanken.
Väl på plats var det bara att börja meta betesfisk. En normal kväll kan man ta ett 50-tal fina betesmörtar på bara någon timmas fiske. Ikväll var det ingen vanlig kväll tyvärr. De enda fiskar som lät sig luras till att nappa var mört och löja i storlekar upp till 10 centimeter. Inga optimala beten för gösfiske i min mening. Visst funkar de men livslängden på dem, med en trekrok i ryggen, är långt ifrån optimal.
Efter närmare två timmars mete simmade en handfull betesfiskar i sumpen och läget kändes allt annat än stabilt. Jag beslöt mig dock för att tackla om, byta taktik och rikta kvällens fiske mot ål istället.
Ett spö tacklades med betesfisk och två med mask, ett bete som var mycket enklare att få tag i än fisk denna afton.
Vid flera tillfällen har jag betraktat denna fiskeplats och tyckt att den känts het för ål, dock utan att testa… Ni vet hur det är – över ån efter vatten… Man undrar hur många mil man åkt till heta vatten utan att först ordentligt ha utforskat de man har kring hörnet.
Hur som helst så åkte betena i vattnet och jag satte mig tillrätta, mer eller mindre övertygad om att jag, några timmar senare, skulle få packa ihop och åka hem utan att ha haft så mycket som ett pip i larmen.
Denna tanke slogs dock i spillror snabbare än jag förväntat mig. Ett singelpip på mitt vänstra spö avslöjade att något fattat tycke för det maskknippe som placerats på botten. Min första tanke var att det var vitfisk eller möjligen kräftor som drog i det, absolut inte ål. Ålar nappar inte efter fem minuters fiske, om de överhuvudtaget nappar alls.
Även denna övertygelse kom på skam när linan rann i väg i ett jämnt och stadigt tempo från spolen.
Så mycket har jag dock läst mig till om ålfiske att jag vet att om ålen får en chans att hålla sig fast i vegetation eller liknande är fighten förlorad. Med detta i åtanke krokade jag och drillade med en sådan kraft att det knakade i handtaget på mitt FOX spö. Snabbt stod det klart att det faktiskt handlade om ål och inte en liten vitfisk som nappat.
Exakt hur det gick till vet jag faktiskt inte men ålen kom i håven och jag var nog minst lika överraskad som fisken i denna stund.
Vid en snabb första koll såg kroken ut att sitta djupt och utan att utforska det närmare klippte jag sonika av huvudlinan och förberedde vägning med farsan som vittne. Efter en stund lugnade sig fisken så pass att karpsäcken den förvarades i kunde hängas på digitalvågens krok. Vikten pendlade mellan 1850-1860 gram, så någonstans däremellan låg väl den exakta vikten. I mitt fångstprotokoll skrevs den till 1850 gram och 97 centimeter.
Fotograferingen var ett inte helt enkelt kapitel men till slut fick jag ett par skapliga bilder med farsans hjälp.
Det ska villigt erkännas att en stor ål knappast är något jag jobbat ihop till, det var närmast en bonus. Men å andra sidan så läste jag någonstans att någon skrivit att en stor ål förtjänar man inte, den nappar bara… Skönt att ha lite matjord i fickorna och medgång för en gångs skull :)
Extra kul var fångsten eftersom den innebar att jag i och med den lyckades ta Sportfiskarnas guldnål för 10 olika arter över storfiskregistreringsvikt.
Nytt PB på sutare; 4040 gram
Väl i sovsäcken hade jag inte mer än hunnit slumra till förrän det pep till i mittenlarmet. Ett pip som följdes av en serie pip och vittnade om att en fisk plockat upp det ett par majskorn boostade i magic fruit food-dip. Efter en kort och helt odramatisk drillning gled en hansutare på 3140 gram in i håven. Förbannelsen var bruten – äntligen en landad sutare från Antorpa och äntligen en landad fisk när Ulrika är med! Jag kunde lugnt somna om.
På morgonen väcks vi av Martin Hörnstein som fiskar på andra sidan sjön. Han berättar att han fångat den riksbekanta Bubblan och vill ha hjälp med vägning och fotografering. Givetvis ställer jag upp och tillsammans med Max Roth och hans fiskekompis kan vi väga in fisken på 4700 gram. Givetvis förevigas den med flera bilder innan den får simma åter. Inte helt ovan vid situationen håller sig fisken väldigt lugn trots att den stått säckad och piggnat till en stund efter fångsten.
Vi går tillbaks och Ulrika hjälper mig med fotografering av min “lilla” sutare på 3140 gram…
Efter fotografering på morgon dukade vi upp frukost och kröp in under brollyt för att skydda oss från regnet. Antorpa visade sin “rätta” vädersida igen.
Frukostkaffet sattes nästan i vrångstrupen när det drog iväg i en jämn fin fart på mitt vänstra spö kring 09.30-tiden. Fisken gick fast i och tog med sig markören in, vilket förtog en del av fighten, men min glädje var inte mindre för det när Ulrika kunde håva min andra Antorpasutare någonsin och den första över magiska 4 kilo.
Fisken mätte 60 centimeter och vägde in på 4040 gram. Betet var en 12 mm Squid and Octupus boilie från Dynamite Baits.
Extra tack till Max Roth som ställde upp och hjälpte till med fotograferingen av fisken.
Under dagen regnar det konstant, ett tag så hårt att man bara väntade på att vi skulle flyta bort…
Frammåt kvällen avtar regnet och vi kan avnjuta grillad kyckling, nykokt färskpotatis och smörstekta champinjoner tillsammans med en flaska Koonunga Hill innan dert är dags att sova.
Andra och sista natten var det mittenspöet som levererade igen och på nytt på majs boostad länge i magic fruit food-dippen. Fisken var en stark hanfisk som pressade vågen till 3460 gram.
I hällregn plockade vi ihop prylarna och styrde bilen norrut…
Nytt sjörekord i Sjöbodasjön
Hade precis packat bilen för en natts ålfiske när det trillade in ett SMS från Jocke Eriksson som besökte vår klubbsjö tillsamman med en polare under helgen. Meddelandet, om en ruda över 2500 gram – den första från sjön, fick mig att styra norrut mot sjön istället för söderöver som först var tanken.
Väl på plats möttes jag av en fiskefrossig Jocke och det är inte konstigt. Efter två tidigare besök utan en enda landad ruda slog han till med ett nytt sjörekord på 2560 gram innan han ens fällt upp håven! Vilken start!
Vi fotograferade den klotrunda fisken tog alla mått ännu en gång innan jag bestämde mig för att göra grabbarna sällskap i sjön när jag ändå var på plats. Medan jag riggade mitt första spö hörde jag hur det plaskade till bakom ryggen och kunde se hur Jocke håvade sin andra fisk! Vilken succé! Två granna rudor på en kort stund. Det var inte svårt att identifiera fisken, en vacker ruda som saknar ett öga och därmed döpts till Enöga. Väl i vågsäcken kunde vi konstatera att fisken lagt på sig ordentligt sedan den sist fångades. Nu vägdes den till dryga 1930 gram, ett par hekto mer än senast den fångades. Ett bevis på att fiskarna mår bra och att catch and release fungerar utmärkt.
Snart efter att denna fisk återutatts kom tyvärr regnet och all aktivitet i sjön tycktes dö ut. Med begränsat pepp för rudafiske, man är väl lite bortskämd som har ett hemmavatten med så stora rudor, packade jag ihop och åkte hemmåt istället för att få ett par timmars sömn innan lördagens fiske.
Stort grattis till Jocke “Minken” Eriksson till det nya sjörekordet!
Regga på sarv
Kvällen och natten ägnades åt sarvfiske i Östergötland tillsammans med klubbkompisen Jerker Löf. Till en början blev jag helt utskåpad av Jerker som hade landat sex fina sarvar kring kilot innan jag krokade min första fisk för kvällen.
Bitvis nappade fiskarna mycket försiktigt för att nästa utlägg dundra i sig betet på bästa färna-vis. Vid 23-tiden signalerade feedertoppen ett försiktigt napp och vid krokningen svarade det riktigt bra i spöet. Jerker, med otaliga stora sarvar på sitt samvete, brukar hävda att fiskar som bryter ytan tidigt inte är särskilt stora. Den här visade sig inte alls förrän den dök upp precis vid mina fötter. Vid en första anblick såg den inte alls ut att ha kropp för att pressa vågen över 1200 gram. Visserligen var den grov men inte direkt lång…
Mätningen visade att den bara var 39 cm lång men med en omkrets på 33 centimeter hade den uppenbarligen konditionen. Vågen stannade på 1210 gram.
Under fortsättningen av natten fick vi fisk regelbundet och flera kring 1100 gram. Näst största fisk vägdes till 1180 gram innan den fick simma hem.
Bästa bete för kvällen var en bröd och deg-kombination smaksatt med Energy Baits Magic Fruit spray.
Efter avbrutet fiske blev det tre timmars sömn innan det var dags för morgonpasset…
Fantastiskt öringfiske; två över 7,5 kilo
Rapporter om fortsatt bra fiske under veckan i de vatten vi fiskade i förra helgen gjorde att vi bestämde oss för att köra en dagstur på söndagen trots att SMHI utlovat vindar på drygt 10m/sek..
Flera minusgrader vid sjösättningen gjorde att kylningen på motorn hade frusit, något som vi inte var ensamma om denna kalla morgon, och vi blev något sena ut till fiskplatserna något som vi “tog igen” rätt så omgående… När dagens femte spö hade tacklats och satts ut drog det iväg på babords sidas innersta planerboard-spö. Fisken fightade tungt och gav inte många meter lina inledningsvis. Sakta men säkert vann jag så meter efter meter på fisken och tillslut kunde vi skönja en grann öring i morgonljuset. Efter en stunds stökande bakom båten där fisken inte gick att rubba vid flera tillfällen kunde så Stefan håva en välmatat och väldigt vackert tecknad öring. En snabb vägning visade 7750 gram och i efterhand kunde jag konstatera att det faktiskt var min näst största öring någonsin och den femte över sju kilo totalt. Att den dessutom hade gapat över min hemmamålade Krippled beteshållare (samma som förra veckans 9-kilos lax tog på) gjorde ju inte saken mindre rolig.
Vi fortsatte fiska i samma område och började snabbt rigga ut resterande spön. När dagens åttonde löj-försedda tackel placerades bakom båten var det dags igen. Ännu en gång föll valet på min egenmålade beteshållare och ännu en gång var det frågan om en tung fisk. Efter en inledande långrusning fick Jesper jobba hårt för att vinna någon lina alls på fisken. På långt håll kunde vi se en stjärtfena vispa i ytan och enligt mina erfarenheter betyder det ofta öring… Något som skulle visa sig stämma när vi kunde håva en lång och smal öring på 7800 gram fördelat på 92 cm. Den var alltså 50 gram tyngre och 7 centimeter längre än den första, en viss skillnad i kondition…
Efter denna smakstart på dagen hände det ingenting mer fram till strax innan skymning när dagens tredje hugg föll över en löja fiskad i Vectras beteshållare. En av de absolut tjockaste Vänerlaxar jag någonsin sett och dagens tredje fisk över 7 kilo var ett faktum! Tyvärr hade min digitalkamera fått nog av kyla och isande vindar så denna praktfisk, lätt lekfärgad lax på 7100 gram, blev tyvärr aldrig förevigad…
Under hela dagen låg vinden på 10-15 m/sek nordligt enligt uppgifter från Klackens fyr, Hammarö. Inga optimala fiskevindar kan tyckas men vi lät oss inte stoppas av det och med facit i hand var vi glada för det.
Nytt PB på insjölax; 9160 gram
Dagen inleddes där vi avslutade fisket igår och nästan direkt fick vi två godkända laxar, båda kring 3 kilo. På VHFn snackades det om en del landade fiskar och Kristian, www.keskitalo.se, klippte till med en 7,5-kilos öring på samma ställe som vi låg så förutsättningarna för ett bra fiske tycktes finnas där. När Jesper Norell dessutom betvingade en lax på 8,75 kg i samma område så kändes det extremt hett. Ju längre dagen gick desto glesare blev det mellan rapporterna och när gårdagens måsdyk uteblev helt insåg vi att fisken antingen flyttat sig under natten eller skyggat pga det stora antalet båtar i området.
Rapporter från ett annat håll talade om mycket och stor fisk – så valet att plocka upp och köra 7 distans för maximalt tre timmars eftermiddagsfiske var inte svårt.
Exakt 26 minuter efter det att vi bestämde oss för att byta fiskeplats var alla tio betena i sjön igen och efter det tog det max 15 minuter innan en rulle tog ton!
Fyra meter ner och fem meter bakom båten hade jag stackat en löja i en hemmamålad Krippled beteshållare och 15 fot under denna gick en flasher med löja bakom.
Valet föll på den översta löjan och med endast nio meter lina ute blev det ett brutalt hugg följt av en vansinnes-rusning på ca 50 meter! Fisken bara gick även fast jag med hjälp av tummen försökte “punkt-bromsa” den. När den väl stannade stod den till en början helt still och jag kunde inte ta en meter på fisken. Efter en stund började den så långsamt ge med sig och började istället att gå i sidled, otäckt nära paravanlina och ytbetena på styrbord sida. Tungt och motvilligt lät den sig tillslut styras in bakom båten och in i håvgarnet. På skakiga ben och med påtaglig fiskefrossa kunde vi så väga in lax, för det var en lax även om sättet den fightades på mest påminde om en öring, på 9200 gram (senare kontrollvägd till 9160 gram på min digitala Super Samson-våg). Lyckan var total och förhållandena, med lugnvatten och en sjunkande sol som färgade allt i orange, gjorde att man verkligen njöt! Att i stort sett någon av de 10 båtarna i området hela tiden drillade fisk gjorde ju inte saken sämre.
Kristian och Petter, www.salmonseeker.se som också flyttat till samma område som vi rapporterade om lax på 8,5 (Kristian) och öring på 8,1 (Petter). Lägg därtill att det talades om laxar med tvåsiffriga vikter och flera öringar och laxar mellan 7-9 kilo så är det inte svårt att förstå att fiskefrossan var total!
Under de två sista timmarna hade vi lite sämre fiske än de övriga men lyckades i alla fall att knipa två godkända laxar till!
Med totalt nio godkända fiskar på två dagars fiske och ett väder som påminde mer om början av oktober än veckorna innan jul var det två väldigt nöjda fiskare som rullade de 20 milen hem till Örebro.
Luciafirande på Vänern med fina silverfiskar
Jag och Stefan lämnade Örebro 04.00 med kursen ställd mot Vänern och dess silverblanka invånare.
Till en början blåste det en aning hårdare än vad SMHI hade utlovat och färden till dagens tänkta fiskeplats var bitvis rätt skumpig. Med 8 löjor och två wobbler på släp började vi så fiska av grundtopparna i hopp om att kunna lura en grann lax eller öring.
Dagens första hugg föll på en ytligt fiskad löja och visade sig vara en gädda på styvt 4 kilo – inte direkt vad vi hoppats på med andra ord. Framåt lunch hade vi inte haft några fler napp och av snacket på VHFen att dömma var det fler som hade trögt fiske. Så ringde Petter Larsson, www.salmonseeker.se och meddelade att de på en kort stund plockat tre fina fiskar. Vi tackade ödmjukast för tipset och styrde givetvis mot “hot-spotten” där nu en massa mås samlats och dök frenetiskt i vattnet. Vi hann snurra en stund i området innan det första hugget föll över en löja tacklad bakom en flasher 5 meter ner och fem meter bakom båten. Innan Stefan greppat spöet och börjat drilla fisken hoppade den flera gånger bakom båten. Rigghugg med korta släpp i kombination med en flasher eller dodger som efter hugget ligger och slår laxen i sidan och stressar upp den är något av det häftigaste som finns när det gäller insjötrolling. Efter en kort men intensiv drillning kunde vi landa en smällfet lax om 6600 gram.
Efter en snabb omriggning vände vi om styrde tillbaks över platsen där det högg och det dröjde inte länge innan nästa hugg föll. Denna gång föll valet på en wobbler, en ytligt fiskad Strike Pro, och den här fisken vägrade låta sig håvas och var flera gånger på väg in i djupriggswiren och simmade vid ett tillfälle ifrån båten! Under tiden som jag drillade denna högg det på den på djupriggen och Stefan kunde drilla och kroka av en öring knappt under måttet. Till slut lyckades jag så pressa in den bångstyriga laxen så pass att Stefan kunde håva en långsmal lax på 6500 gram.
Efter detta följde så ett par timmars fruktlöst trollande innan vi åkte på ett dubbelhugg och kunde landa två fina öringar, båda tagna i ytan på löja med 20-30 grams bly framför. Dessa båda pressade vågen till 5100 och 6000 gram.
Under eftermiddagen lade sig sjön helt platt och kvällssolen värmde faktiskt riktigt skönt. Nästan lika skönt som det faktum att de fyra godkända fiskarna vi landat hade en snittvikt över sex kilo.
Efter en pizza och ett par öl och obligatoriskt fiskesnack med ett gäng kompisar var det så dags att krypa till koja för att få ett par timmars skönhetssömn för att orka med morgondagens huggsexa!
Storkarp i håven: 13400 gram
Precis som under gårdagen var morgonen och förmiddagen kall och inte förrän kring lunch kändes det att solen strålar värmde ordentligt. Det samma tycktes karparna tycka då de väntade till 12.00 innan första nappet kom. Ännu en gång föll det på Dannes spö, fiskat i direkt anslutning till ett större näckrosbälte helt inne i den vik vi fiskade i. Bågen på spöet avslöjade att det rörde sig om en fin fisk även om den uppträdde rätt så beskedligt under drillningen. En fullständigt smällfet spegelkarp på 8800 gram kunde håvas utan bad eller andra extravaganser.
Lunch tillagades och även fisken i sjön var hungriga denna dag. Två napp missades under den nästföljande timman… Lätt frustrerade tacklade vi om och kastade på nytt ut betena på de platser som tidigare gett fisk och mäskade på med några få boilies ber spö. En knapp timma efter det att betena kastats om tog Dannes larm ton för tredje gången… Bågen som spöet visade upp vid krokningen talade direkt om stor fisk. “Den här känns tung” var Dannes första kommentar. Efter en utdragen fight med tunga gugningar och en fisk som kryssade mellan och igenom näckrosbälten kunde jag så håva fisken och så fort vi såg den blev vi glada som barn på julafton. 12-kilos gränsen var helt klart sprängd – frågan var bara med hur mycket…
Med en längd på 86 cm och en omkrets på 85 cm var fisken i det närmaste fotbollsrund och drog vågen till stadiga 13400 gram! Oerhört skönt!
Fortsättnigen på eftermiddagen och kvällen förflöt utan någon mer kontakt med fisk men det gjorde faktiskt inget just då – sex kontakter med fiskar på 24 timmar är inte direkt det man är van med vid karpfiske…
Ny storfisk landad: Röding på 4570 gram
Flytet håller i sig. Idag satte jag två nya personliga rekord varav det ena pressade vågen över gällande storfiskregistreringsvikt.
Trollade röding tillsammans med klubbkompisen Robert Führ idag. Under de fyra timmar vi fiskade landade vi två rödingar varav jag hade glädjen att få den största. Med en vikt på 4570 gram slog den mitt tidigare pers och klarade även storfiskregistreringsgränsen på 4000 gram rätt ordentligt.
Efter avslutat rödingfiske bestämde vi oss för att meta gös i en närliggande sjö. Efter fem timmars resultatlöst fiske kom så plötsligt två napp med täta mellanrum. Båda gösarna, 2700 och 4690 gram, gapade stort över flötmetade löjor precis över botten. Den största av dem bjöd upp på en rejäl fight och gav som sagt mig ett nytt personligt rekord och mersmak. Gös fångad via mete jämfört med en trollingfångad är två helt olika saker – nästan så man tror att det är två olika arter. När den trollingfångade mest är tung och på sin höjd kastar litet med huvudet bjuder en metad gös upp på tunga, om än korta, rusningar och riktig fighting spirit. Mycket roligare och dessutom är ju ett flöte som försvinner en oerhörd pulshöjare…
Skräckfilmsstämning vid rudasjön
Trots regn och blåsväder bestämde jag mig för att fiska ruda ikväll – de senaste dagarnas rapporter från klubbkompisar om stora rudor (se www.tusenbroderna.com), gjorde lusten att göra ett pass på de svårflirtade fiskarna för stor för att låta bli.
När jag kom fram till sjön kring 20.00 vräkte regnet fullkomligt ner och första halvtimman fick spenderas i bilen med ett kort undantag för att mäska på den tilltänkta fiskeplatsen.
När väl det värsta regnandet hade upphört lodade jag upp djupet på fiskeplatsen och lade “rudafällan” på plats.
En otroligt tjock dimma kom så dansande från ängarna och ut över sjön och med den oreanga månen hängande över mig kändes sjön mer som en plats för en skräckfilmsinspelning än ett rudavatten. Jag hade nog inte ens höjt på ögonbrynen om ett gäng varulvar kommit förbi…
Till en början var det dåligt med aktivitet i sjön, eller i alla fall i de delar av sjön jag kunde urskilja i dimman, men frammåt 23-tiden började rudorna så smått att röra på sig. Rullande fiskar, bubblor från botten och vass-strån som pressades åt sidan för att ge plats åt sjöns tjocka invånare.
Kvällens första napp var precis så där otroligt försiktigt att det inte hade funnits en möjlighet att kroka om flötet inte hade varit exakt balanserat och lodat på djupet. Ett försiktigt lyftnapp där flötet höjdes en knapp centimeter över ytan – inte mycket men precis tillräckligt för att avslöja rudan som lyft betet från botten och på så sätt även fått flötet att resa sig. Krokade och kände direkt att det rörde sig om en mindre fisk, inte alls lika tunga bugningar som de större exemplaren brukar kunna åstakomma, utan mer “småstötigt”. Efter flera kortare rusningar gled så en kort och välbygd ruda in i håven. Det som överaskade var att fisken var helt täckt av lekvårtor trots att leken borde vara över för flera veckor sedan. Avfärdade det hela med att det rörde sig om en ung fisk som troligen kommit lite snett in i fortplantningscykeln.
Straxt efter midnatt kom så kvällens andra napp och tillika kvällens andra fisk med lekvårtor! Den här gången rörde det sig om en äldre fisk, vikt 1810 gram, som även den alltså hade kroppen täckt av lekvårtor. Lite förbryllad säckade jag fisken och hoppades på att regnet skulle upphöra så jag kunde plåta den (digitalkameror ihop med regn och fuktigt väder är ingen bra kombination).
Tyvärr slutade det aldrig regna, tvärtom så ökade bara regnet i omfattning, och till slut var det bara att plocka ihop och åka hem och fundera på vad rudorna håller på med.